viochdu skrev 2011-11-01 17:59:01 följande:
Det hoppas jag oxå. Det känns väldigt surt. Som att snubbla på mållinjen eller nåt. Fast värre. Jag är arg, besvikne, förbannad och så otroligt sårad/ledsen. Jag är arg på han för att jag tycker att han kommit på det så sent. Men det blev väl så när allt blev verklighet. Men det är synd. Har väntat på detta i över ett år..
Vi har inte pratat med varandra sen igår och det gör oxå ont men just nu känns det som jag hatar honom. Jag skrev bara ett sms till honom innan idag och frågade vad han skulle göra om jag redan blivit gravid eller om jag skulle bli gravid av misstag (för det kan ju faktiskt ske) om han skulle tvinga mig till abort:
"Givetvis inte, skulle aldrig låta dig gå igenom något sådant, eller låta oss gå igenom ngt sådant. Då skulle vi få ta vårat ansvar och jag skulle troligtvis bli redo på vägen, Men nu när jag har ett val väljer jag att inte ha barn just nu. Vill bara ha tillbaka känslan jag hade för några månader sen. Den kommer säkert. Ge det lite tid."
Jag visste att det va det svaret jag skulle få, eller hoppades på det svaret. För jag ville se om jag verkligen känner honom. För i vissa situationer känns det som en människa visar ett nytt jag för det är just en NY situation. Jag har känt han sen året jag fyllde 15 och nu är jag 25 så det känns som jag känner honom utan och innantill. Men jag har ändå haft fel. Trodde han inte skulle kunna vara så "grym" För det känns som han sparkar på mig och våra framtidplaner... Men vet att han inte gör det här för att göra mig illa. Men det är ändå jag som blir drabbad,, VI blir drabbade! Men jag kan ju inte heller skaffa barn med ngn som inte vill. Det vore ju fel..
OJ det blev långt. Hoppas ni förstår!
är detta en kille som har ångrat att skaffa barn dvs att han inte känner sig redo längre? utan vill avvakta?
Min sambo var precis likadan o jag gav honom tid. Vi väntade länge på rätt tillfälle innan jag sa stop, det kommer aldrig finnas ett bra tillfälle utan försöker vi inte nu komer vi bli "gamla" föräldrar. jag vill vara relativt ung förälder och sedan kunna leva mitt liv när barnen har flugit ut ur hemmet så att säga. försök få honom att bli mer bekväm med att kanske bli pappa. sen är det ju som han säger.han kanske växer in i rollen som pappa men tyvärr är det så att de flesta föräldrar känner inte att de är pappa förens barnet är 1 år hahaha.
detta vacklandet är jobbigt det kan jag förstå och jag hoppas det löser sig för er. vet sj hur frustrerande det är.
Sambon o jag vacklade i 4,5 år innan vi bestämde oss för att försöka . idag har vi en grabb på snart 2,5 månad o försöker med ett syskon.lika bra att avla färdigt medans man ändå håller på eller hur hihi
styrkekramar åt er
