Hur hantera en 15-årig dotter som "ligger runt" och är allmänt stökig

Har din dotter några tjejkompisar,annars kanske det är så att det är lättare att träffa killar,för att ha någon att vara med,att det sedan blir som du säger med sex och sånt kanske inte va hennes tanke från början.

Min mamma har en väninna sedan länge, denna väninna var länge tung narkoman. Hon har en son som växte upp i detta elände tills hon lyckades få rätsida på livet och bli ren.

Hon berättade för min mamma att när pojken blev tonåring, och började umgås med ungefär samma sorts personer som hon umgåtts med under sin tid som narkoman,  i princip förföljde hon honom. Hon letade reda på honom och hämtade hem honom mitt i nätterna. Hon förhörde honom, hans vänner och deras föräldrar om vart dom skulle, med vilka och vad dom skulle göra. Såg hela tiden till att kolla av med andra vuxna om det sonen sa stämde. Hon snokade och var en allmänt "jävligt irriterande" mamma - men hon gav sig ALDRIG.

I dag när pojken inte längre är en pojke, utan en ung man med en bra utbildning och ett bra jobb - tackar han henne ofta för att hon betedde sig som hon gjorde. Att hon inte gav sig. Att hon var en pain in the ass.
För hade hon inte varit det, hade han nog suttit fast i skiten nu....

När jag skaffade mina barn insåg jag att dom inte skulle vara små söta bebisar, eller rultiga 3 åringar eller söta små förskolebarn hela livet. Jag insåg, tack vare min mammas väninna, att ibland måste man som förälder göra sig jävligt obekväm, för att styra in barnen på bättre vägar. Det finns ju saker som vi vuxna vet lite bättre än barnen själva gör. Det är vårt ansvar att hjälpa dom på vägen. Att strunta i tonåringarna och låta dom driva fritt är ingen lösning, i alla fall inte för barn som har en tendens att driva åt fel håll. 

Min tonårsdotter behöver en fast hand som hjälper henne att styra rätt. Hon behöver massor av kärlek, uppmuntran och närhet. Hon behöver inte att jag låter henne göra som hon vill och driva iväg mot det hon söker sig till just nu. För jag vet ju att den vägen inte är bra, den vägen kan bara skada. Varför skulle jag låta henne gå den vägen och sitta och titta på?! Det älskar jag henne för mycket för att göra!

Jag gör mig hellre lite obekväm. Jag låter henne hellre hata mig nu, för jag är övertygad om att den dag hon är vuxen kommer hon att förstå att det var kärlek till henne som drev mig.

På måndag ringer jag BUP. Och jag anmäler henne till gitarrkursen. Sedan kommer jag att vara en igel, jag kommer att förhöra mig om vad, med vem, varför, när, var och hur. För det är min skyldighet.

Låter som mig när jag var 17

Jag håller med om det " Insatt " skrev
Jag tror också att din dotter mår förfärligt dåligt efter aborten
Kanske behöver hon någon att prata med, någon som är neutral?
Jag har tre ungar, alla mådde dåligt i tonåren, depressioner och självskadebeteende
Ja de mår fortfarande dåligt även om det är bättre oftast nu
Men att man måste ligga på, visa att man bryr sej, ta över kommandot ibland. Så är det ju
Men jag har aldrig straffat, de har aldrig fått utegångsförbud tex

Det är jättesvårt att vara förälder och speciellt tonårsförälder. Jag tror verkligen att alla föräldrar gör sitt bästa för deras barn ska må bra. Men ibland behöver man som barn någon annan att prata med. Du skriver mycket här i tråden att du älskar din dotter, att det är din lilla dotter osv. Jag tror att man vet att ens föräldrar älskar en, att ställa krav på sitt barn och visa att man blir besviken och arg är inte samma sak som att man inte älskar det.
Nu har din dotter gått igenom en tonårsabort som är bland det jobbigaste man kan uppleva och jag tror liksom många andra här att hon måste få möjlighet att prata om sin situation utan att dina känslor är inblandade. Du skrev att hon hade stöd av sitt ex:s mamma, kanske kan du ringa henne och fråga om hon kan prata med din dotter över en fika? Du är en jättebra mamma som inte ger upp!

En tjej kan inte vara stökig?