• Äldre 2 Feb 09:36
    6285 visningar
    6 svar
    6
    6285

    Min dotter behöver tuffa till sig..

    Jag känner mig orolig över min dotter. Hon är 6 år (blir 7år till hösten) och har börjat förskoleklass. Vissa dagar så är hon ledsen när hon kommer hem, inte så att hon gråter, men jag märker på henne att hon är nedstämd. Hon säger att hon har ont i magen o haft det till o från hela dagen (har väldigt ont i magen till o från). Hon får även väldigt lätt huvudvärk. Jag har börjat få migrän nu de senaste månaderna och börjar fundera på om hon med har det. Har läst om att barn kan få migrän men vet ej om det är det hon får.

    Ibland på kvällen den dagen hon har varit nedstämd att hon har haft ont i magen i skolan men inte sagt till fröknarna. Jag frågar varför o hon svarar att "jag vet inte".. Det är en mening som kommer nästintill hela tiden, vad jag än frågar henne så får jag svaret "jag vet inte".. Är det någon period det här med "jag vet inte"??

    Jag frågar henne om hon leker med sina kompisar i skolan. Återigen ett "jag vet inte"...
    Jag frågar henne om hon har några kompisar i skolan.. "jag vet inte".. sen brister hon ut i gråt o säger att ingen vill leka med henne.

    Det skär i mitt hjärta att veta att mina dotter mår så här. Men det är bara ibland. För stundtals så leker hon med tjejerna i klassen o även killarna. Så jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det hela. Det ENDA jag vet är att min tjeja INTE mår bra största delen i skolan, som jag förstått det iaf.. O jag vet inte vad jag ska göra..

    Hennes lillasyster är betydligt tuffare i sitt sätt att vara. Hon tar livet med en klackspark och säger ifrån när hon inte tycker det är okej. Sen är hon en liten dramaqueen ibland, men huvudsaken är att hon är 5 år (i sommar) och vågar säga ifrån! Jag önskar att hennes storasyster kan göra samma sak.

    Ett tag så var det barn på dagis som var dumma mot henne, hon går inte med dom barnen nu, men jag tror det sitter kvar. Någon har sagt till henne att hon har fult hår (hon har vackert guldrött hår), andra säger att hon ritar fult (hon är en jävel på att rita, för det är det enda hon gör) en annan sa att hon skriver fult (hon är väldigt duktig på att skriva för sin ålder). Några slog till henne när hon gick förbi (alltid samma personer) En pojke klippte i hennes fina hår (även en annan tjej råkade ut för hans klippning). Nu är det så att det har alltid varit samma barn som gjort det här o jag har pratat med min dotter o jag har även pratat med fröknarna på dagis. Jag får till svar att "det är ju barn, de har det inte lätt en del"... Jag blir så JÄVLA FÖRBANNAD.. det är MITT barn som blir utsatt..

    Så jag frågade min dotter om hon säger till fröknarna. "inget de fortsätter iaf, de lyssnar inte på vad fröken säger"... Så jag sa åt henne (ni moralkärringar får säga vad fan ni vill nu) men jag sa åt henne att om de fortsätter o inte lyssnar på henne att sluta eller om inte fröknarna gör något så får hon lov av mig att knyta näven o slå dom det hårdaste hon kan på näsan. Att hon ska skrika rakt ut, att hon ska VÅGA bli förbannad, herregud, hennes syster var ju en riktig liten argbigga här hemma. HON har inga problem, min stora tjej behöver få i sig lite jävlar anamma.. Får jag sitta i möte pga att min dotter har slagit till någon för att DE har varit dumma (sa att man får aldrig någonsin slå någon annars) så gör jag gladeligen det, för då kan jag prata med dom föräldrarna.

    Hur ska jag göra för att min dotter ska få lite styrka i sig? Hon är en väldigt känslig tjej som bryr sig för mycket om vad andra säger och tycker. Någon som känner igen sig eller någon som har tips på hur jag ska göra? Jag önskar bara att hon kan tuffa till sig o säga ifrån så de lyssna på henne.

  • Svar på tråden Min dotter behöver tuffa till sig..
  • Äldre 2 Feb 10:26
    #1

    Googla på Carsten sommerskov.

    Där får du bra tips.

  • Äldre 2 Feb 10:38
    #2
    +1

    Jag kan verkligen förstå dig, jag har en tonårsdotter som inte alls kan det där med att umgås med andra, tror dock att det beror på hennes uppväxt med sin psykiskt sjuka mamma innan hon flyttade hem till oss.
    Hon har väldigt svårt att skaffa vänner och vet inte hur man ska vara social på ett bra sätt, detta har lett till att hon nu när hon är större är riktigt bitchig mot nytt folk tyvärr.
    Mitt tips är att försöka hitta nått som hon gillar så hon kan ha en fritidsaktivitet, mycket lättare att "tuffa till sig" när man är med de som har samma intressen. 
     
    Sen har vi även två små pojkar, 1 år och 3 år, b¨åda är supersociala och omtyckta och framåt.  Är någon dum så sätter de ner foten rejält.
    Äldsta sonen satte ner foten och protesterade så det stod härliga till när en kompis på en annan avdelning på dagis blev mobbad, den pojken blev dessutom mobbad av en fröken. 
    Nu har föräldrarna till denna pojke fått tillräckligt att stå på för att få byta avdelning, till sonens grupp , samt att den fröken inte längre finns kvar på dagis.
    Grymt stolt över att min 3 åring vågade stå på sig och säga stopp även när det var en vuxen som var dum.

    Inboxa mig om du vill ha mer konkreta tips eller så på hur du kan hjälpa din älskling, jag har jobbat med barn som mått dåligt och lyckats få dem att komma tillbaka till att vara de glada bekymmersfria barn de var innan.

    Lycka till

  • Äldre 11 Mar 04:02
    #3

    Har hon några intressen där hon känner att hon är bra, stark och, ja, oövervinnelig? Det är viktigt för självkänslan att känna sig bra på någonting. Känner man att man är bra på någonting så bleknar andras åsikter och det ger gemenskap och en klick människor man trivs med och som uppskattar en.
    Jag är ledare på ett pingisläger en vecka varje år och det är fantastiskt att se hur stora ungar blir när de flaxar till den där bollstackaren.
    Lycka till med tösen, hon verkar iallafall ha en uppmärksam och kärleksfull mamma.

  • Äldre 11 Mar 09:21
    #4

    Min spontana tanke är "Vad gör du?" Ja, du har pratat med förskolefröknarna....inget mer trots allt det som hänt? Jag har lite svårt att tro att din dotter kommer att bli lycklig för att hon klipper till någon. 

    Har du följt henne i förskolan och förskoleklassen så att du vet hur hennes tillvaro ser ut där?
    Har du pratat med förskolechefen när du fick ett så besynnerligt bemötande av förskolepersonalen.
    Pratade du med föräldrarna till den klick med barn som var elak mot din dotter på förskolan?
    Har du haft ett möte på skolan med pedagogerna i förskoleklassen?
    Har du tydliggjort för pedagogerna i förskoleklassen att din dotter mår så pass dåligt av sin situation i skolan att du och hon behöver hjälp och vill se en handlingsplan från skolans sida?
    Har du varit i kontakt med skolans kurator?

  • Äldre 14 May 07:59
    #5

    alltså ärligt... vad ska du göra för tt din dotter ska tuffa till sig? DU behöver tuffa till dig och ge dig i kamp med skolan. jag har gått igenom detta med 2 barn, har slagits mot skola, rektor, soc för att ingen lyssnade och fattade att en lärare MOBBADE min son. rektorn såg genom fingrarna för min son borde ju palla det.... 
    ditt barn- DITT ansvar att försvara det! din dotter ska inte behöva ta en kamp som hennes mamma inte verka kunna ta. lyssnar inte förskoleläraren, gå vidare, lyssnar inte rektorn, GÅ vidare hela vägen upp till utbildningsnämnden om du måste. våra barn ska inte behöva ta fighter, dom ska vi ta för dom

  • Äldre 26 May 14:48
    #6

    Jag känner igen mig så väl i din TS!

    Vi har det så här också men jag har hittat sätt att locka fram saker som hon kan berätta och när  det  väl började så rann allt bara ur henne. Det har varit en tuff höst och vinter i ny klass och allt och hon fick ingen kontakt med kompisar utan det tog tid. Det tog massor av energi för oss men vi/jag har haft möjligheten att ta mig tid medh enne.

Svar på tråden Min dotter behöver tuffa till sig..