• Forumvärd

    Skulle du vara hemma på heltid med dina barn om det var möjligt?

    Om det vore möjligt skulle du då välja att skippa jobbet och istället vara hemma med dina barn?
    Finns det fördelar respektive nackdelar med förskolor respektive hemmaföräldrar?

    Rösta och diskutera gärna i tråden.Glad

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Skulle du vara hemma på heltid med dina barn om det var möjligt?
  • K grrl
    I Walk The Line skrev 2015-03-06 18:02:02 följande:

    Jag förstår inte riktigt varför man skaffr barn om man inte vill umgås med dem så mycket som möjligt? Ta hand om dem. Uppfostra, lära och visa hela världen. Själv, inte låta ett dagis göra det.

    Men det är bara mina tankar..


    För de flesta vore det inte möjligt med en sådan lösning utan att den ena parten är karriärist och därmed har väldigt hög f-penning, alternativt har haft möjlighet att lägga undan pengar. Att vara hemmaförälder är ett ekonomiskt privilegium, ÄVEN om man har låga omkostnader.

    För vår del vore det inte omöjligt att jag var hemma heltid medan min man jobbade deltid. Men jag vill inte det. För mig är det nödvändigt med stimulansen i andra vuxna, välutbildade människor och utmaningen i ett arbete som är något annat än bara ett jobb. Det innebär dock inte att vi arbetar ihjäl oss, vi jobbar båda deltid, och våra barn har ledigt under skolloven. I mina ögon är vi med våra barn så mycket som det är möjligt, även med avseende på social träning bland andra barn och våra egna behov och måsten.

    Jag tror helt ärligt inte att det är meningen att man ska ta hand om en familj själv. Förr hade man storasyskon och far- eller morföräldrar boende på samma gård som hjälpte till att ta hand om barnen.
  • Kim Possible

    Det vore intressant att få veta var och hur de som är hemma på heltid bor. Ni får det att låta som det allra vanligaste är att man har barnen hemma, men jag känner inga som lever helt barncentrerade liv där all tid spenderas med barnen. 

  • Kim Possible
    K grrl skrev 2015-03-06 19:36:38 följande:
    För de flesta vore det inte möjligt med en sådan lösning utan att den ena parten är karriärist och därmed har väldigt hög f-penning, alternativt har haft möjlighet att lägga undan pengar. Att vara hemmaförälder är ett ekonomiskt privilegium, ÄVEN om man har låga omkostnader.

    För vår del vore det inte omöjligt att jag var hemma heltid medan min man jobbade deltid. Men jag vill inte det. För mig är det nödvändigt med stimulansen i andra vuxna, välutbildade människor och utmaningen i ett arbete som är något annat än bara ett jobb. Det innebär dock inte att vi arbetar ihjäl oss, vi jobbar båda deltid, och våra barn har ledigt under skolloven. I mina ögon är vi med våra barn så mycket som det är möjligt, även med avseende på social träning bland andra barn och våra egna behov och måsten.

    Jag tror helt ärligt inte att det är meningen att man ska ta hand om en familj själv. Förr hade man storasyskon och far- eller morföräldrar boende på samma gård som hjälpte till att ta hand om barnen.
    Sammanfattar bra min åsikt! 
  • Anonym (Hemmamamman)

    Jag är hemma med mina barn sedan 2-3 år tillbaka. Min man jobbar och tjänar bra, jag är hemma helt utan något annat än barnbidrag. Jag saknar inte jobb eller vänner, inte heller "intellektuell stimulans" osv. Men jag träffar ganska mycket folk och olika människor ändå.

    Jag är glad att jag kan ge mina barn så mycket närvaro och jag ser att det betyder mycket för dom att jag faktiskt alltid har tid. Vi lever ett rätt aktivt liv med många aktiviteter och jag jobbar ju hemma med att hålla allt i ok skick, fixa med allt som behöver fixas samt åka runt med barnen på aktiviteter.

    Min man jobbar på annan ort och är hemma någon vecka i månaden.

    Vi bor i Stockholms innerstad i BR

  • Anonym (?)
    Anonym (Hemmamamman) skrev 2015-03-06 20:20:47 följande:

    Jag är hemma med mina barn sedan 2-3 år tillbaka. Min man jobbar och tjänar bra, jag är hemma helt utan något annat än barnbidrag. Jag saknar inte jobb eller vänner, inte heller "intellektuell stimulans" osv. Men jag träffar ganska mycket folk och olika människor ändå.

    Jag är glad att jag kan ge mina barn så mycket närvaro och jag ser att det betyder mycket för dom att jag faktiskt alltid har tid. Vi lever ett rätt aktivt liv med många aktiviteter och jag jobbar ju hemma med att hålla allt i ok skick, fixa med allt som behöver fixas samt åka runt med barnen på aktiviteter.

    Min man jobbar på annan ort och är hemma någon vecka i månaden.

    Vi bor i Stockholms innerstad i BR


    Vilken del av stan? Vi kanske är grannar? ;) Är du med i Hemmaföräldrars Nätverk?
  • Anonym (Hemmamamman)
    Anonym (?) skrev 2015-03-06 20:29:09 följande:
    Vilken del av stan? Vi kanske är grannar? ;) Är du med i Hemmaföräldrars Nätverk?
    Söder men jag är inte med i något nätverk. Mina barn är kanske lite för gamla, förbi dagisålder nu.
  • Kim Possible
    Anonym (Hemmamamman) skrev 2015-03-06 20:20:47 följande:

    Jag är hemma med mina barn sedan 2-3 år tillbaka. Min man jobbar och tjänar bra, jag är hemma helt utan något annat än barnbidrag. Jag saknar inte jobb eller vänner, inte heller "intellektuell stimulans" osv. Men jag träffar ganska mycket folk och olika människor ändå.

    Jag är glad att jag kan ge mina barn så mycket närvaro och jag ser att det betyder mycket för dom att jag faktiskt alltid har tid. Vi lever ett rätt aktivt liv med många aktiviteter och jag jobbar ju hemma med att hålla allt i ok skick, fixa med allt som behöver fixas samt åka runt med barnen på aktiviteter.

    Min man jobbar på annan ort och är hemma någon vecka i månaden.

    Vi bor i Stockholms innerstad i BR


    Jag hoppas du förstår och uppskattar att du är ekonomiskt priviligerad. Det är inte alla förunnat. 

    Däremot vet jag inte om jag tycker du (eller barnen) är särskilt priviligerad när det kommer till tiden du/ni har med make/pappa. Jag hade aldrig velat ha den sortens liv att jag bara träffade min livspartner en vecka/månad, och det hade inte han velat ha heller oavsett hur mycket pengar det genererade. Han hade inte velat vara borta från varken mig eller barnen så mycket, ingen av oss hade helt enkelt uppskattat den sortens liv.

    Men, vi är alla olika. Alla vill inte leva på samma sätt, och det är helt ok. 
  • Anonym (Hemmamamman)
    Kim Possible skrev 2015-03-06 21:03:34 följande:
    Jag hoppas du förstår och uppskattar att du är ekonomiskt priviligerad. Det är inte alla förunnat. 

    Däremot vet jag inte om jag tycker du (eller barnen) är särskilt priviligerad när det kommer till tiden du/ni har med make/pappa. Jag hade aldrig velat ha den sortens liv att jag bara träffade min livspartner en vecka/månad, och det hade inte han velat ha heller oavsett hur mycket pengar det genererade. Han hade inte velat vara borta från varken mig eller barnen så mycket, ingen av oss hade helt enkelt uppskattat den sortens liv.

    Men, vi är alla olika. Alla vill inte leva på samma sätt, och det är helt ok. 
    Jag vet precis hur priviligierade vi är. Vi bor fint, vi bor i ett bra område, barnen går i bra skolor osv. Det enda smolket i deras bägare är att deras pappa inte är närvarande hela tiden. Men. När han är hemma är han närvarande också. Han tar verkligen 100% ansvar och gör saker med dom (inte som en lek-pappa utan de där viktiga, vardagliga, sakerna). Och när han är hemma är han alltså hemma hela tiden, dygnet runt i ungefär en vecka.

    För oss fungerar det här fint, jag är en ensamvarg på det viset och klarar mig bra ensam, är inte beroende av sällskap alls. Man kan ha ett bra liv och förhållande ändå!
  • Anonym (Jag)
    Anonym (***) skrev 2015-03-06 15:48:04 följande:
    Nej, jag tränar inte. Går på promenad med barnen. Jag ser aldrig någonsin tv medan barnen är vakna. (knappt annars heller) Lagar mat kan man göra tillsammans och 100% närvarande är vi givetvis.
    Ibland bara jag och barnen och ibland bara maken och barnen och ibland är vi allihop.

    Men du menar ju att dagis inte ser barnen. hur ska de då kunna uppfostra dem? Hur kan de då vara 100% närvarande med mitt barn?

    Du, glöm inte att barn mellan 1-3 år sover två timmar/dag på dagis. Mina har gjort så, sovit två timmar på dagis och 10 timmar hemma på natten. Det är alltså fel att räkna bort de två timmarna två gånger

    Det blir då 53 timmar med föräldrarna.

    Barnen är 100% närvarande med dina barn, inte fröknarna. Barnen är dom som uppfostrar och anknyter och ger närhet till dina barn. Det är andra barnen dom lär sig socialisera, och umgås med hela dagarna.


     


    Och om 1-3 åringarna sover om dagen ja vissa gör det.


    Mina barn sover 12 timmar på natten istället.


    Jag har mina barn alla timmar förutom när dom sover. Så jag har mina 39 timmar vakentid, och alla 45 timmar som andra har sina på dagis.


    Så ja jag har majoritet i tid med barnen. och dom är delaktiga i promenader, handling och matlagning. Och nej jag ser inte heller tv eller dylikt. Endast på kvällen när dom sover. Jag anser att jag står helt och hållet för deras uppfostran.

  • Penida
    Pescetarian skrev 2015-03-06 19:32:04 följande:
    Mitt barn är endast på förskola 15 timmar i veckan. Så jag träffar mitt barn betydligt mer än vad många träffar sina barn.
    Anonym (***) skrev 2015-03-06 19:20:16 följande:

    Du hade förmodligen haft det roligare på dagis med en massa kompisar.


    Så du är negativ mot andra för att de har sina barn längre än så eller vad handlar det om?
    Avskyr CIO-metoder
Svar på tråden Skulle du vara hemma på heltid med dina barn om det var möjligt?