Har någon lyckats övervinna sina missbruk med sin egna vilja och terapi?!

Det är inga problem att fråga, jag är som en öppen bok. Det var jätte jobbigt, jag mådde mycket dåligt. Har fortfarande psykiska problem som jag medicinerar för. Vet inte riktigt varför hon började missbruka igen, allt blev väl för mycket. Just nu påverkar det inte mig då jag inte bor med henne, jag har accepterat att jag aldrig kommer att få den där mamman jag drömde om eller kommer att kunna ha en normal relation med henne. Det som är tråkigt är att mina barn inte kan vara med henne.

Mitt liv innan var väl ganska så normalt, fast jobb sen många år, hus, ett dåligt äktenskap, där jag aldrig fick någon kärlek, utan det kändes att det bara var av praktiska skäl han gifte sig med mig.  Hur mycket kärlek jag än gav, så fick jag aldrig något tillbaka.   Började dricka för mycket under de åren, men det är ingen ursäkt att skylla på min exman.  Han drack aldrig, och jag smög med det, vi jobbade skift.   När vi skilde oss bestämde jag mig för att sluta dricka, nu skulle jag bara börja om!     Men det blev inte så.  Nu kunde jag ju dricka obegränsat, utan att någon såg.   

Har alltid skött jobbet och så.  
När jag var gravid så kände jag ett lugn och lycka inom mig, och jag var lycklig och tillfredställd utan alkoholen.  Det var skönt att somna på kvällen utan alkohol i kroppen, utan istället läsa en bra bok, utan att bokstäverna hoppade runt.  Ännu skönare att vakna upp helt nykter. 

Så blev det som det blev, och jag började direkt dricka igen.  För att må bättre. 

Det är en lång väg att gå, men med hjälp av mina lugnande tabletter och cigaretter (röker inte i vanliga fall, har inte rökt på 10 år, men de hjälper),  så hoppas jag klara detta. 

Vet inte riktigt vad för tabletter du tar, men jag känner mig lugn och avslappnad av mina, och de får mig (oftast) att somna på kvällen, och att inte vakna upp med hjärtklappning och ångest vid fyra på morgonen.

Berätta gärna mer om ditt liv, om du vill?

Jo jag har lyckats. Främst genom ett intresse som inte funkar att utföra om man inte är helt nykter och klar i skallen. Det måste ju då vara något som är mera värt än att berusa sig. Det är svårt, riktigt svårt att sluta så förbered dig på att det är så svårt att det är löjligt.
Men, nu har jag gjort det och vill aldrig riskera att hamna på Antabus igen.

Tja! Jag skriver ganska mycket om det (ihop med andra) i min tråd här på Missbruk. "Nyktra Missbrukare" Läs gärna! Och fråga om du undrar något!

Må bäst!

Det gjorde jag för några dagar sen men fick ingen respons.. Men absolut en bra tråd och även en väldigt öppensinnad, insiktsfull person med kanalerna sina öppna som håller i den.

Tack! Det var snällt!

Du är säker snäll men jag fick ändå ingen respons så jag la upp det på hyllan lite! Följer dock tråden. Upplever inte att det funnits många sådana lika trådar som "fastnat" men det beror nog på ts upplägget och att du är en som ser människor problem på ett sätt som få har "talang" för.

Hur går det med allt nu då? Har du hållit dig ifrån?

Under min utbildning fick vi lära oss att fler än vad man tror faktiskt slutar med missbruk på egen hand. De når en punkt i livet då de kommer fram till att de vill ha ut nåt annat av livet än bara missbruk och hittar en inre motivation och ett eget driv för att sluta. För det är oftast motivationen som är den springande punkten. Utan motivation blir man inte kvitt missbruk hur mycket behandling man än får.

Det finns en anledning till att du missbrukar. Jag vet inte vad den är i just ditt fall men oftast handlar det om större och mindre trauman tidigt i livet som lämnat ärr i själen. På något sätt måste man ju ta hand om sig själv när det gör ont i hjärtat och har man inte fått verktygen att ta hand om sig själv känslomässigt så är missbruk ofta ett vanligt sätt att döva själslig smärta på. Missbrukare saknar ofta också just förmågan att ta hand om sig känslomässigt.

Känner du dig motiverad att sluta missbruka? Har du sökt vård för det någonstans?

Hejsan, jag tycker det är jättebra av dig att erkänna ditt missbruk och att du vill ta tag i det hela. 

 

Däremot hoppas jag att du söker hjälp, kanske vi ditt arbete? 

 

Många människor tror att de slutar med sina missbruka, de kanske fimpar ciggen, lägger undan ölen. Så är allt bra sedan. 

Men det är inte så det funkar, man är alltid missbrukare även om man inte är aktiv, många byter dessutom enbart missbruk. 

Missbruk är svårt, man måste gå till botten med det hela, att bryta sig loss från ett missbruk är att behöva ändra hela sig själv. Sitt sätt att tänka och agera. 

Det finns en anledning till varför man började med missbruket, och till varför man dövar känslor. 

Dels måste man bena ut detta, komma underfund med hur man bör agera istället, varför man agerar som man gör. Men man måste även behandla och reparera sig själv och sin omgivning ifrån allt det man gått igenom. Bredvid varje missbrukare står en medberoende. Även denna behöver hjälp. 

I KBt fick jjag bara tips om vad jag skulle kunna göra istället för att skada mig själv, sedan pratade vi om varför jag gjorde det osv.

Men jag klarade det med hjälp av min otroliga partner, det var tack vare honom jag fick viljan att sluta, för jag såg hur mycket det skadade honom också, speciellt den kvällen han fick linda in hela mitt blodiga ben, såg jag smärtan i hans ögon.

Har du 18 missbruk?

Jag har klarat det, efter 9 år intag av tramadol, Subutex &metadon så sluta jag i januari. Värsta dosen på tradolan var 18 tanbs/dag.

Har inte gått i terapi & har en hel del kvar i läkprocesen men är fysiskt fri