Hej alla fina där ute.
Ngn som har erfarenhet av att vara inlagd på psyk? Lutar åt det om jag inte mår bättre på måndag. Så fruktansvärt rädd.
Vad händer där? Vad gör man?
Vad får man göra och inte?
Erfarenhet av psyk i Stockholm?
Akutremiss från vc igår. De ville att jag skulle bli inlagd redan igår. Rätt dåligt mår jag men vågar fan inte bli inlagd. :(
Ska tillbaks på måndag för bedömning.
Tack för era svar! Det betyder så otroligt mkt!
Gått hos vc sen i höstas men nu satte dom ner foten och sa att dom inte kan hjälpa mig mer. Deprimerad..
De jag pratade med igår pratade om att vara inlagd 1-2 veckor. Hur mycket kan man styra det själv? Så otroligt jobbigt att ingen i ens närhet förstår och kan avlasta.
Som jag skrev innan så är det du som styr om du går med på inläggningen. Skulle de däremot tvångsinlägga dig så styr läkaren tiden. Så bäst är att gå med på inläggningen
Jag har varit inlagd en gång. Ingenting hände. Fick inte prata med nån alls, ingen läkare, ingen sköterska. Fick mediciner som jag inte tog och ingen kollade det, jag fick inte veta vad det var ens. Sköterskorna satt och glodde på tv och brydde sig inte ett skit. Jag hoppade över alla måltider (har anorexia) men ingen märkte nåt. Det enda som fanns att göra var att kolla på tv med sköterskorna eller lägga pussel. Jag fick ha min mobil men ingen laddare. Till slut fick jag nog av att det var så jävla tråkigt där och jag fick ändå ingen hjälp, så efter ett kort samtal med en extremt otrevlig läkare blev jag utskriven och hemskickad.
Har en nära vän som är/var inlagd nu. Hon upplevde samma sak. Hon blev sjuk och hade hög feber och ingen brydde sig, de som nån gång lyssnade sa att det satt i hennes huvud. Ingen tog tempen, kollade blodprover eller ens pratade med henne. Hon hade influensa som övergick i lunginflammation. Hon har också anorexia och var uttorkad och undernärd och hennes kropp orkade inte mer. När nån äntligen kollade hur det var med henne när hon inte varit ute från sitt rum på flera dar var det för sent. Hon har nu legat i respirator sen innan jul och har hjärnskador som förmodligen är permanenta.
Det här har jag också hört. Tjejer med PTSD eller panikångest efter sexuella övergrepp som fått panikattacker eller flashbacks och blir nedtryckta på marken av oftast manliga skötare och sen fastspända. Och de tror att det ska hjälpa? Har inte själv varit med om det men jag skulle fan dö av den psykiska tortyren. Och när de skriker eller gråter får de höra att de inte får komma loss förrän de lugnat ner sig och skärpt till sig.
Sanning med modifikation! Även om ts går med på inläggning kan det såklart snabbt ändras till tvång om ts vill skriva ut sig mot läkares inrådan.
Helt galet vad olika upplevelser av psyk vi har. Det du beskriver låter mer som ett vilohem, det jag varit på liknar fängelse.
Flera gånger per dygn blev tjejerna bältade mitt framför oss andra - de gallskrek!
En tjej dog nästan på avdelningen efter ett allvarligt självmordsförsök. Då rusade det in läkare och patienterna blev inlåsta på sina rum.
Fruktansvärt upplevelse, värre än häktet!
Ja exakt så gick det till. Fruktansvärt!
En annan galen sak var att personalen berättade för mig om de andra patienterna. Varför de blev bältade, vad de hade för diagnoser och vad de varit med om.
Tystnadsplikt existerade inte!
Jag har varit inlagd en gång. Ingenting hände. Fick inte prata med nån alls, ingen läkare, ingen sköterska. Fick mediciner som jag inte tog och ingen kollade det, jag fick inte veta vad det var ens. Sköterskorna satt och glodde på tv och brydde sig inte ett skit. Jag hoppade över alla måltider (har anorexia) men ingen märkte nåt. Det enda som fanns att göra var att kolla på tv med sköterskorna eller lägga pussel. Jag fick ha min mobil men ingen laddare. Till slut fick jag nog av att det var så jävla tråkigt där och jag fick ändå ingen hjälp, så efter ett kort samtal med en extremt otrevlig läkare blev jag utskriven och hemskickad.
Har en nära vän som är/var inlagd nu. Hon upplevde samma sak. Hon blev sjuk och hade hög feber och ingen brydde sig, de som nån gång lyssnade sa att det satt i hennes huvud. Ingen tog tempen, kollade blodprover eller ens pratade med henne. Hon hade influensa som övergick i lunginflammation. Hon har också anorexia och var uttorkad och undernärd och hennes kropp orkade inte mer. När nån äntligen kollade hur det var med henne när hon inte varit ute från sitt rum på flera dar var det för sent. Hon har nu legat i respirator sen innan jul och har hjärnskador som förmodligen är permanenta.
Men alltså det låter ju helt fruktansvärt.
Också anorexia och depression.
Men nu blir jag fan rädd när jag läser om hur ni haft det. Vill inte komma dit och må sämre.
Vart bor ni? Jag bor i sthlm.