inlagd på psyket

Inte Hagsätra. Vågar inte riktigt skriva ut vart jag ska än.. Fan så stressande. Vet inte om jag vågar och om jag kommer må sämre där än hemma.

Det är nog väldigt olika. Det som jag tror gäller på precis alla avdelningar dock är att det är extremt tråkigt!

Jag kommer aldrig mer lägga in mig frivilligt (har bara varit frivilligt inlagd) oavsett hur dåligt jag mår!

Då tar jag hellre livet av mig faktiskt. Något jag heller aldrig kommer göra dock.

Hoppas du har tur och att det är bra för dig!

Varför vänta till måndag? Verkar konstigt.

Har varit inlagd 2 ggr. Man gör ingenting!!

Vilar, äter eller ser på tv i det gemensamma tv rummet. Dörrarna är låsta. Fick gå på promenad en liten stund på dagen tillsammans med övriga intagna och personal.

Får inte ha mobil telefon eller dator.

Får mediciner men ingen "samtalskontakt" eller liknande. Det är inte vård utan förvaring och ett sätt att se till att du inte tar livet av dig.

Självklart får man inte raka sig och måste fråga om lov ifall man vill duscha. Får inte ha egna kläder.

Kan liknas vid ett häkte men med fler mediciner och mindre tid utomhus.

Detta är min erfarenhet. Hoppas du mår bättre snart!

Kunde inre sagt det bättre själv.

Jag har varit inlagd en period om 11 veckor på psyk på Danderyd. Det är en chock att komma dit första gången, det går inte att komma ifrån. Det finns alla grader av patienter, från depressioner till gravt självskadebeteende till schitzofreni och psykoser. Efter några dagar finner man sig till rätta och det kan vara riktigt skönt där. Långtråkigt, outhördligt på många sätt. Jag började röka för att ha något att göra. Men jag fick också många fina vänner. De flesta i personalen var helt ok, läkarna var bra, sjuksköterskorna likaså men en del skötare var lite speciella och de flesta ganska avtrubbade och empatilösa om än korrekta i de allra flesta fall. Där jag var hade alla egna rum. Jag gjorde också tre serier med elbehandling, ECT. Hmm vad mer. Fråga mig gärna TS! Jag tycker du ska våga.

Kram

Både jag och min vän har varit inlagda i Uppsala, på olika avdelningar dock. Så som du beskriver det låter det ju som en dröm. Jag mår dåligt psykiskt nu och får panik så fort nån snackar om inläggning. För jag vet att det blir samma sak. Jag ligger i sängen och grinar eller har ångest, skillnaden är att det inte finns NÅT att göra när jag väl får lite ork. Hemma kan jag iallafall läsa eller kolla film eller nåt. På psyket finns ingenting av det. Samtalskontakt kan man bara drömma om. Hade jag haft din upplevelse hade jag mått mycket bättre, att veta att det finns ett ställe att komma till där man faktiskt blir omhändertagen. Nu känns det mer som ett straff och när man skärper sig och säger att man mår bra (även om man ljuger) så slipper man straffet och aktar sig noga för att berätta att man mår dåligt i framtiden.

Fick du ha egna kläder? Besök? Telefon/dator? Tack :)