Bör jag föda vaginalt eller med k-snitt?

Har själv två barn och fick bakre framfall efter andra barnet. Jag är inte gravid nu men om jag skulle bli det skulle jag definitivt tveka på att föda vaginalt igen.

Har bara läst ts och jag tycker att om du har ångest inför en vaginal fl så ska du först och främst ta upp det med läkare som sen bör kunna bevilja ett snitt. Jag har ett planerat snitt och två vaginala förlossningar. En vaginal fl förlorade jag mkt blod och den var mkt tuffare att återhämta sig ifrån än snittet. Enklast var dock den vaginala fl där jag inte förlorade för mkt blod. Men har ändå inte upplevt några problem att ta hand om barnen. Man återhämtar sig fort tycker jag. Men att starta en fl med ångest är absolut inte bra! Känner du så ska du definitivt få snitt beviljat. Troligen får du prata med en aurorabarnmorska först.

Det spelar stor roll om du är kvinna eller man.

Om du är man så kommer du aldrig vara gravid, du kommer aldrig bära ett barn. Du kommer heller aldrig föda vaginalt eller k-snitt. Du kommer inte skadas av förlossningar, det är inte din kropp som får men efter eller förändras. Du är inte läkare, kvinna, gravid eller ens barnmorska. Du har alltså ingen egen erfarenhet eller insikt vilket andra kvinnor faktiskt kan ha. Andra kvinnor kanske faktiskt har gått min väg, eller har insikt på nya vägar att gå. 

Så tyvärr är du man väger din åsikt i hur jag ska föda barn inte tungt. Och att du inte upplever att mina skador efter mina vaginala förlossningar är på riktigt, tyder också på brist på empati. Du har ingen aning om hur mycket jag lider varje dag för mina problem. Därav tycker jag att är du man kan du lämna tråden. Du har inget mer att tillföra. Jag har hört din åsikt, och jag delar inte den.

Tack på för hand!

Får man fråga hur ditt bakre framfall yttrar sig? Känner du av det mycket i vardagen? Kan ditt bli värre vid en till vaginal förlossning?

Ja jag var ju tyvärr inte pigg alls efter mina vaginala. Första barnet tog 2 veckor innan jag kunde gå i normal takt, och kände mig relativt okej. Jag var djupt deprimerad i 1 år efter.

Andra barnet så var första gången jag kunde gå 15 min till affären var barnet 6 månader gammal. Då jag hade såna problem med att gå utanför dörren pga av smärta, från svanskotan, bäcken. Samt vill man gärna inte gå ut med inkontinens heller.

Så är väl orolig att jag är vek eller nåt, eller så har jag bara haft riktigt tuffa förlossningar.

Men hur lång tid tar det att känna sig "normal" efter ett snitt. Alltså när kan man gå i normal takt, inte ha sjukt ont, sova normalt, och röra sig normalt?

Det är nog olika. Jag hade aldrig sjukt ont efter snittet. I början sved det till vid vissa rörelser, som tex när man satte sig upp i sängen. Jag promenerade i normal takt redan första veckan, och hade inga problem att sova heller.

Nu är du ute på farligt vatten. Igen! Sprid inte en massa felaktigheter!

Jag har mått nästan helt bra från ca en vecka efter båda mina KS. Har gått rätt långa promenader då. Visst ska man inte lyfta så tungt under en tid men upplevde inte det som så farligt. Helt bra var jag efter tre veckor. Jag har nog haft tur men har inga bestående men efter mina graviditeter och förlossningar.

Håller med om att en man som aldrig själv kommer att gå igenom en svår förlossning inte har så mycket att säga till om. Om det finns minsta risk att dina besvär förvärras så borde du absolut få ett KS.

Siffrorna stämmer visst. Du kan inte basera din uppfattning angående kostnader eller skador baserat på din omgivning. Det är inte på något representativt för hela befolkningen. Till det använder man statistik och studier.

Finns på flera olika källor, bl.a i flera rapporter hos Socialstyrelsen. En från 2015 t.ex. "kejsarsnitt, som  kostade  i  genomsnitt  drygt  52  000 kronor.  De  vaginala  förlossningarna  kostade  knappt  26  000 kronor".

 www.socialstyrelsen.se/publikationer2015/2015-12-10

Här är två läkare som också nämner detta angående att alla faktorer(såsom eftervård) inte tas in i beräkning när man uppskattar kostnaden av vaginal vs. kejsarsnitt födsel. Och gjorde man det skulle kostnaderna förmodligen vara i princip likvärdiga och anser därav att kostnad inte ens börjat vara en faktor i huruvida man bestämmer kejsarsnitt eller inte.

 www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2013/04/Kvinnan-kan-sjalv-gora-ett-informerat-val-/

Så ts, hoppas inte petersex skrämmer iväg dig från kejsarsnitt om det är det du önskar. Önskar dig all lycka till och hoppas mina tips hjälper något :)

Jag har varit med om både vaginal förlossing och KS. Skulle definitivt göra KS om jag haft de tidigare erfarenheter du haft TS. Visst att en del återhämtar sig snabbare efter vanlig förlossning, men sån tur har ju inte du haft.

Jag var inte helt normal på flera månader efter min förlossning men helt bra (förutom då storebror satte fötterna i magen på mig) på 1-1½ vecka efter KS. Bebisen mådde dessutom bättre vid KS då det var pga bebis som mådde dåligt som jag klipptes första förlossningen.

En klippning kan ju heller inte ses mer naturlig än kejsarsnitt, så varför KS skulle anses mindre naturligt i alla lägen ställer jag mig frågande till.

Hej TS! Jag födde med akut snitt i november. 10 dagar efter förlossningen togs agrafferna bort och snittet var då läkt och torrt med en tunn sårskorpa. Det tog ungefär två-tre veckor innan jag var helt smärtfri, men jag fick bra smärtstillande med mig hem så det var inga problem att klara vardagen med bebisen förutom att jag inte fick lyfta. Det som gjorde mest ont var att ta sig i och ur sängen, men det handlade egentligen om att lära sig rätt teknik (och det får man hjälp med att lära sig av personalen på bb). Idag känner jag inte av snittet alls. Amningen fungerade jättebra också, så den behöver inte alls bli sabbad bara för att man föder med snitt.

Om du föder med snitt kommer du att få smärtstillande och gördel så att du kan vara så smärtfri som möjligt. Eftersom det är bra att komma upp och röra på sig så snabbt som möjligt kommer du att få smärtlindring i den mån du behöver för att kunna klara av det.

Lycka till och grattis till bebisen!

Sanning med modifikation om smärtlinding och gördel. Beror nog på landsting och/eller om det är akut eller planerat.

Jag fick uppmaning om en ipren komibinerat med 2 alvedon vid behov. That's it. Det är inte direkt effektiv smärtlinding kanske, men jag hade ändå mycket mer ont efter min vaginala förlossning.

Jag har främst problem med att få ut all avföring bl a.

Har icke provat sex efter sista förlossningen för fem månader sen. Hur kan det yttra sig vid sex?

Jag har en förlossning av varje båda okomplicerade. Jag skulle helst föda vaginalt om jag fick igen. Kände mig svag och nedsatt efter KS, det kändes att det var en operation. Var i te ur sängen på tre dagar. Efter vf var jag uppe på toa på kvällen igen. Det kändes som att kroppen var med på ett annat sätt.

Men som sagt båda mina var okomplicerade så hur du ska göra med dina erfarenheter är ju något annat.

Men oj vilket lidande du har gått igenom TS! Jag blir så ledsen när jag läser om förlossningsskador som en del verkar tänka, t.o.m. inom vården, att man får räkna med. Jag visste inte ens att en av mina bästa väninnor, som också förlöstes med sugklocka, fortfarande lider av sviterna efter det. Hon skämdes för att prata om det och tänkte väl precis så, att det sådant som händer, men det är ju hemskt!

Jag blev själv akutsnittad och önskar att jag hade fått föda vaginalt i stället men i ditt fall kan jag verkligen förstå att du överväger kejsarsnitt. Det gick bra för både barnet och mig men det är förstås svårt att rekommendera det ena eller det andra eftersom det är så individuellt. Fast med tanke på dina tidigare skador verkar det ju helt rimligt. Jag har inte läst hela tråden men utgår ifrån att du har kontakt med specialistmödravården och kan få råd där, annars borde du verkligen ha det.    

Hej, har bara läst TS.

Jag har fött mitt första barn vaginalt (2014) och mitt andra med KS (aug -17). Själva förlossningen var fantastiskt mycket bättre med KS än vaginalt, för mig gällde detta både fysiskt och psykiskt. 

Efterläkningen har varit väldigt jobbig med KS tycker jag. Jag har knappt kunnat hålla mig själv upprätt och det är först nu, tre månader senare, som jag börjar känna mig okej fysiskt. Jag har haft svårt att hålla bebisen, pga det har gjort ont när något (vadsomhelst) har nuddat magen i närheten av det inre ärret (de öppnar magen i flera lager). Jag upplever också att jag har betydligt mycket svårare att bli av med magen, men det kan ju ha med annat än snitt att göra (att tex magmusklerna inte dragit ihop sig). 

Jag skulle rekommendera bägge varianterna utifrån ett "pest eller kolera"-perspektiv, där fördelen med vaginalt handlar om att kunna få ha bebismys lite (med betoning på liiiite) tidigare medan fördelen med KS är att ha ett garanterat datum för när graviditeten är över och en trygghet att veta exakt hur proceduren kommer gå till, och - framförallt - rädda fittan. Jag har också haft problem efter min vaginala förlossning och det var ju ett ickeproblem efter snittet vilket var skönt. 

När jag läser din text så tycker jag att du bör kontakta aurora (eller motsvarande) direkt och kräva kejsarsnitt från början, pga om du ångrar dig längre in i graviditeten så kan du ju alltid avboka kejsarsnittet. Däremot får du förmodligen inte igenom ett KS i slutet av graviditeten om du någon gång har påvisat att du kan tänka dig föda vaginalt, pga de vill ju, från vårdens sida, enbart att barn ska komma till världen genom våra stackars sargade underliv.

Kontentan av mitt alldeles för långa svar är att bägge varianterna är hemska, men på olika sätt så man får liksom välja vilken typ av hemskhet man kan stå ut med mest. Skulle jag få ett sinnesrubbat anfall och ge mig på att skaffa ett till barn någongång så skulle jag försöka få snitt, mycket pga att jag har kontrollbehov och att jag hatar att vara gravid (blir sjukt deprimerad under graviditeten) och kan då ha ett slutdatum på det hela. 

Gammal tråd ser jag. Damn it! Hur gick det för dig?

Vaginalt..!!

Jag har fått planerat snitt beviljat. Så snittas om 6 dagar. Så än så länge vet jag inte hur det går. Men känner mig otroligt lugn och trygg med beslutet att snitt är säkrast för mig och barnet

Vad skönt för dig! Hoppas att det gick bra :) !

Jag är jättenöjd över mitt snitt, återhämtningen var som sagt lite jobbigare än vid vaginalt, men själva förlossningen var ju ljuvlig jämfört med vaginal. :)