Han ska lämna sin tjej för mig.. Nu har jag kalla fötter

Inte i det ena fallet eftersom den relationen verkade över redan innan den tog slut. De hade varit på väg att separera flera gånger, hade skilda sovrum och semestrade t.o.m. på varsitt håll. Dessutom misstänkte han att han inte var far till sitt ena barn. Det spelade ingen roll för honom, han älskade barnet ändå, men det påverkade förstås relationen till sambon. Ibland undrar jag om han mest behövde mig för att komma därifrån. Han gick alltså inte tillbaka till henne så det var inte så att jag "förstörde" ett lyckligt hem. Det var flera år sedan och de har inte blivit tillsammans igen så uppenbarligen var det rätt beslut.

I det andra fallet mådde jag dåligt över situationen när det visade sig att hon var gravid. Det var därför jag gjorde slut och övertalade honom att gå tillbaka till henne. Jag förstod henne så väl eftersom jag själv är ensamstående och ansåg att han måste finnas där för henne. Det måste vara hemskt att bli ensam och upptäcka att man är gravid. Han lever fortfarande med henne och de har fått flera barn så det var antagligen rätt beslut även om relationen inte var så bra. Förhoppningsvis blev den det med tiden, sådant kan ju växa fram.

Yes! Jag har träffat en underbar singelman nu och det är så skönt att vi båda är färdiga med vårt förflutna. Vi sårar ingen och ställer inte till det för någon så det känns bara sunt och fantastiskt.
Hoppas att det ordnar sig för alla inblandade i ditt fall. 

Klart att man kan älska två, men det hjälper dig inte. Du måste ändå välja...

Finns väl hur många trådar som helst här, om kvinnor som säger sig älska sin man7sambo, men har blivit förälskad i någon annan. Ofta i kollegan eller chefen.

Inte så svårt att bli förälskad i någon man aldrig upplevt en grå vardag med. Men lämnar man sin partner för mannen som får hjärtat att klappa  lite snabbare, så kommer den till slut. Ibland kanske fortare än man tror.

Känner man att man älskar sin partner, så tycker jag att det är där man ska lägga sin energi. Känner man att man inte har några känslor kvar, så är det bästa att lämna, både för partnerns skull och sin egen. Oavsett om det finns någon annan med i bilden, eller inte.

Jag är så himla irriterad på honom!!

 

Okej. så jag har gråtit och mått så jävla dåligt under hela den här perioden pga dåligt samvete och allt annat som ingår när man är såhär dum i huvudet .. Han vet inte HUR dåligt jag mått, det enda jag sagt är att jag har ångest och att jag hade mått otroligt dåligt om han lämnade sin tjej pga mig. Han har då intygat att han skulle ha lämnat henne oavsett, att han har tänkt på det lääääänge. Jag har då bett honom att ta upp med henne det han är olycklig med så att hon iallafall ska få en chans att ändra sig, och då kanske hans känslor för henne kan komma tillbaks. Jag tycker inte att man bara ger upp en familj pga en förälskelse. Men om han verkligen inte har några känslor kvar för henne så är det klart han ska gå.
Han har sagt att dom har haft många kriser och att han tagit upp det med henne förut, men att inget ändras. Han är 100% säker på sin sak och la la la.
Jag tror faktiskt att han var säker. Men jag trodde också att han skulle ändra sig när han väl berättade det för henne och såg hur ledsen hon blev.
Tvärt emot så sa han att han fortfarande var säker. Att han tyckte synd om henne men i övrigt kände han sig helt kall. Han sa att han trott att det skulle vara svårare än vad det var.. Okej.... 

Men nu när jag inte längre vill vara med honom så får jag höra att de fortsätter som vanligt? De planerar utflykt till danmark osv.

Alltså menar han allvar? Vilken jävla lögnhals som matat mig med sina kärleksförklaringar och om hur säker han är och laaaaaaaaalalala och sen direkt när jag inte vill så ska han "behålla" henne? Jag spyr.. Hur kan jag vara så jävla dum i huvudet att jag föll för en sån falsk människa och hans ord? Blir så jävla arg på mig själv. usch..

Man skulle litat på alla på familjeliv, allas historier. Det är ju samma med 90% av fallen.. 

och ja. om man nu får lov att ha en "anledning" till allt detta så är min att jag och min sambo hade tillfälligt distansföhållande under ca 1 år som var riktigt tufft. Under denna period träffade jag denna andra man och blev förälskad i honom. 

När sambon kom tillbaks uppdagades att han kysst en annan tjej en utekväll vilket bara knuffade mig närmre denna andra man. 
Jag och sambon har haft ett riktigt tufft år.. Innan han åkte hade vi ett riktigt fint och öppet förhållande och jag hoppas att vi kan hitta tillbaks till dom vi var..

Jag ska bara försöka acceptera att det är "okej" att älska en person samtidigt som man är förälskad i någon annan, och förlåta mig själv för det.

Varför är jag så fruktansvärt arg på "han andra"? 

Det var ju jag som avslutade det. Men ilskan bubblar i min kropp och jag vill bara ringa honom.... Vet inte ens vad jag vill säga till honom men jag är bara arg..

Utan mening att vara oförskämd, men HUR kan man tro på vad den här mannen berättar om sitt förhållande? Snälla var inte så naiv!

Att han endast tycker synd om henne, men förutom det känner sig helt kall... yeah right!..  Bli inte förvånad om verkligheten inte riktigt ser ut som han målat upp den.  En del människor ljuger. Tycker inte han låter som nåt vidare kap faktiskt.

Jag tror på honom för att vi båda var förberedda på att vi båda skulle må skit dåligt, att det skulle bli en extremt jobbig period när vi lämnade våra partners. Han verkade inte må alls dåligt. Fortsatte att sms och ringa mig som vanligt, åkte o träffa mig medan hon satt hemma med barnen osv. Han sa hela tiden att han klart tyckte synd om henne, men i övrigt kände han inget. Hade helt klart förväntat mig att hans känslor för henne skulle väckas av att han såg henne ledsen, att han såg hur mycket han verkligen betyder för henne...

Det faktum att han inte verka bry sig alls fick mig att vakna lite. Jag grät för kag tyckte synd om henne, men han som har varit hennes bästa vän och man i så många år går ut o festar och träffar sin 'älskarinna' medan hon ligger hemma helt förstörd..: han verkar inte så speciellt empatisk

Fast det där vet du egentligen inte så mycket om, du vet bara vad han BERÄTTAT, inte hur det EGENTLIGEN förhåller sig, det är två helt skilda verkligheter. Vad är det som säger att hon är "förkrossad"? Hon kanske OCKSÅ har tänkt på det länge, men inte vågat tagit upp det, varför reaktionen när han tog upp det var betydligt mildare och enklare än vad han förväntat - och det kom som en chock för honom. Så viktig var han inte mao...

Jag utelämnar helt moral, för jag anser inte att ens egen moral eller icke moral, är ett mått för hur man bedömer andra människor i överhuvudtaget - för vi är alla unika och hamnar i olika situationer där vi av en eller annan anledning måste ta någon form av beslut. Och allting är inte svart/vitt. Men, min amatör analys, är att det känns lite som att du redan från början satt för mycket fokus på deras relation och i synnerhet den kvinnan, än att vara trygg/säker i dig och vad DU velat. För du har pratat nu 90% om deras relation, men bara 10% om din, tex.

Om du hade vart en vän till mig, som kom och berättade den här historien i förtrolighet, skulle jag råda dig till att bärja särskilja, och tråda ned allt till hanterliga "boxar", för att kunna ta vettiga beslut kring - oavsett vad det/dom besluten innebär - för det kan bara du göra. Jag kan aldrig rättmätligt sätta mig och kritisera ett beslut du gör i ditt liv - för jag står inte i dina skor. Jag kan bara finnas där som stöd och lyssnande öra.

Hela situationen, skulle jag säga är problematiskt, därför att du har blandat i så många komponenter, känslor, skeenden och tänkta scenarion som kanske inte alls är så, blir så, vart så, eller ens är rellevant att tänka/titta på ur ett här nu perspektiv.

Det första jag skulle göra, är att försöka "klippa ut" ditt nuvarande samboförhållande - för vad det är som gäller/inte gäller där för framtiden, det är en fråga. ( om inte nu din sambo känner till den här historien, gör han inte det, skulle jag fn heller inte ta upp det just nu )

Och sen försöka hantera den här andra historian med den här mannen. Och ärligen ser jag inte så många andra lösningar än att klippa bort honom ur ditt liv helt. Jag tror inte nödvändigtvis att förälskelse och kärlek går hand i hand alla gånger. Lika lite som jag tror att sex och kärlek heller måste göra det - för då skulle det sannerligen inte bli många barn gjorda på midsommarafton tex... Som jag ser det ur din beskrivning, dom 2 största sakerna som hänt här, är 1. Mannen ifråga har fått på "käften" hemma, för att han inte var så viktig som han trodde, vilket skakat om honom rejält - hade han aldrig trott. 2. Du är arg på hans reaktion, för att du tänker på det som DU höll på att mista/var bered att satsa - men samtidigt inser du nånstans att det är meningslöst eller inte finns någon väg, att ta ut det på honom. Vad jag tror inträffat i DITT fall, är att du vaknade upp från att vara kär i kärleken, och började se helhetsbilden på ett annat sätt. Vad som hände i hans fall, var att han insåg att hans lilla "play" på sidan om, inte skulle orsaka hans sambo så stor "skada" som han trodde - och med det i handen, och tanken på att han ändå på nått sätt måste ha någon kontakt iom barnen, försöker han lindra sina förluster och slicka sina sår och få ihop förhållandet hemmavid.

Jag skulle inte tycka, att i nuläget, att avsluta BÅDA relationerna på en och samma gång - och bara rusa sta - är en bra lösning för dig. Däremot behöver du komma upp på spåret, reda ut DIN relation med din Sambo, när det här med andra mannen lagt sig, för att veta hur din/er framtid ska se ut. Sånt här MÅSTE inte förstöra en relation, det kan också förstärka den - om man är väldigt ärliga och öppna mot varandra, och framförallt tydlig med vad man vill framåt, har för behov och drömmar/planer SAMT har förmågan att kunna släppa det som är bakom en när man pratat igenom det. Jag tror inte alls att något lopp för dig/er måste vara kört, men jag tror att det är viktigt att du gör saker nu i rätt ordning och följd, så du inte orsakar DIG någon bitterhet längre fram i livet.

Har du hört talas om medverkan?
Om otrohet är fel, varför väljer man att delta i det?
Om man nu väljer att delta i någon annans skit, har man inget ansvar för sitt deltagande?