Han ska lämna sin tjej för mig.. Nu har jag kalla fötter

Tusen tack för ditt inlägg. Tar åt mig det du skriver och jag inser att jag blandar in för många komponenter.. Förutom de jag redan skrivet så tänker jag på mina föräldrar, min pappa hade en annan kvinna bakom ryggen på min mamma och det krossade henne. Pappa valde att stanna men jag har alltid hatat den här andra kvinnan.. Antar att det bidrar till att jag mer eller mindre hatar mig själv just nu.. Jag övertänker ALLT. Har svårt att lägga allt i olika "boxar" så som du säger, jag har bara allt huller om buller och känner mig riktigt vilsen. 

En annan anledning till att jag satt så mycket fokus på dem, och på HENNE är för att jag läst så många trådar och hört så många historier om hur män plötsligt lämnar sina fruar för en blixtförälskelse, och hur dom snabbt ångrar sig och antingen börjar smyga med sin ex-fru bakom ryggen på den nya, eller helt enkelt bara saknar henne.  Jag vill hans bästa, jag bryr mig mycket om honom och vill att han ska ha det bra.. I mina ögon så är det bästa för honom att lappa ihop sitt förhållande och stanna med henne. Har väldigt svårt att vara egoistisk i denna situation då han har barn .. Även om jag velat ha honom mer än allt annat så kan jag inte stänga av känslan av att jag "stjäl" honom från hans familj. Att jag är en homewrecker.. 

Jag är så otroligt glad att min egen pappa valde att stanna och att mamma valde att förlåta honom. Familjen är allt för mig. 

Så om han tar upp det han är missnöjd med i deras relation och hon bättrar sig, så kanske dom kan bli lyckliga igen? Barnen kan få ha mamma och pappa tillsammans och både han och jag kan se tillbaks på detta som en "fling" och inget mer.. Tror det är större chans att han ångrar att han lämnat, än att han stannar? Han kommer sakna att vara en familj och han kommer sakna sina barn när han inte har dom..jag VET att jag lägger helt för mycket energi i att vilja fixa deras förhållande, speciellt eftersom att jag är kär i honom .. Jag borde ju vilja förstöra deras förhållande? Säga till honom att lämna och komma till mig?  Men jag är bara inte gjord så.. jag kan inte.. 

Ang. min sambo så har jag berättat för honom att jag kysst en annan man vid ett fåtal tillfällen. Det har i verkligheten varit vid mååånga tillfällen men jag vågade inte säga det.. Kände att jag var tvungen att säga något om det, även om jag inte berättade hela sanningen.. Hade egentligen velat berätta allt så att han helt och hållet kunnat bestämma sig för om det är något han kan förlåta eller inte, men innan jag berättar vill jag ha lite distans från den andra mannen och jag vill vara säker att jag ens vill vara med min sambo.. Skulle jag bestämma mig för att lämna sambon ser jag ingen anledning att vara helt ärlig och såra honom..

Jag och sambon har såklart våra problem. Innan vårt distansförhållande hade vi det så jäkla bra tillsammans! Vi var öppna, ärliga, kärleksfulla, hade alltid roligt tillsammans, drömde om vår framtid tillsammans osv. Alla runt omkring oss avundades oss då vi är ett par som gör ALLT tillsammans. Vi hade verkligen alltid roligt ihop. Vi reste världen  över, festade tillsammans, skämde bort varann med kärlek.. Åkte på utflykter och bara tog vara på tiden tillsammans. Ibland åkte vi såklart själv med vänner, han reste bla med sina killkompisar i ca 1 månad.. Även detta var något jag älskade med vårt förhållande, att vi kunde göra saker själv och att vi litade på varandra..

Jag sa alltid att jag inte ens vill ha barn, just för att jag alltid ville ha min sambo för mig själv.. Ville inte att något skulle komma mellan oss någonsin.. Han var min stora kärlek.. Sen åkte han och allting förändrades.. Han kom tillbaks i april och under de månader han varit tillbaks har jag samtidigt haft känslor för denna andra kille.. Därför har jag inte kunnat ge min sambo all min uppmärksamhet och fokus. Det har varit svårt att knyta an till varandra igen, och att vänja sig vid att bo tillsammans igen. I början var det jobbigt när han ville ändra saker i hemmet eller skulle ha åsikter om allt. Tex om hur länge jag stanna uppe på kvällen, var jag la mina smutsiga kläder eller vilka lampor som skulle vara tända!?

Det börjar bli mycket bättre med sambon sen jag för någon månad sen började ta avstånd från den andra killen har jag och sambon lyckats komma varann närmre igen. Vi har mycket mer sex (som förr) och skrattar och har kul tillsammans. Jag skymtar dom vi var.

Ja, det var 1-2 månader sen jag började ta avstånd från den andra killen, och det var även då han bestämde sig för att han skulle lämna sin tjej för att vara med mig. Det verkar som att vår tid ifrån varann fick honom att vilja vara med mig mer, medan jag ville ha honom mindre. När jag fick lite distans började jag se alla möjliga hinder och problem, och jag började även få upp ögonen för min egen sambo..

Det positiva med att vara med "den andra":

Jag är förälskad i honom. Och det är helt jävla underbart att vara kär!!

Det (kanske) negativa:

Jag måste lämna och såra min sambo

jag bli bonusförälder

kommer inte kunna lita på honom.. är han otrogen mot henne så kan han vara det mot mig.. 

Han och hans ex kommer säker hålla på fram och tillbaka alternativt bråka under en lång tid.

jag är hans rebound? något han hakat sig fast i för att komma ut ur sitt förhållande

jag kommer inte få egna barn då han är ca 10 år äldre och redan har 2 barn

När jag var som mest förälskad i honom kunde jag inte se något negativt alls. Jag tänkte bara att allt löser sig.. Han får hitta nytt boende och så får vi ses när han är barnfri.. Jag tänkte att det kunde vara bra att vara bonusvuxen. Jag får då livet med barn utan att faktiskt ha egna barn. mindre ansvar men allt roligt med barn. Jag såg på allt så himla positivt.. Inget kunde stoppa oss..

Tur att jag vakna.. Det betyder dock inte att jag tycker att detta är lätt.. Detta är så himla förvirrande och jobbigt... Mina känslor ändras varannan minut känns det som. Känner att jag hade velat ha ett "riktigt" avslut.. Jag avslutade det mer eller mindre över sms och det känns konstigt att bara sluta prata sådär pang bom. 

jag vet inte hur man avslutar en sån här sak? Hur man släpper det och går vidare? Finns det något att prata om? Något jag kan göra för att detta ska försvinna? 

Jag tror han verkat kall när han pratar om henne eftersom han aldrig någonsin TÄNKT lämna henne! Det är bara nåt han säger till sina älskarinnor. Så fungerar kåta svin!

Jag tror du kommit till stor insikt med vad du gjort och vilka konsekvenser det fört med sig och vilka det hade kunnat bli.

Det enda rätta nu är att tänka på dig själv och din framtid.

Hade jag fått bestämma vad du mer skulle göra, är att iaf berätta för hans sambo. Du och han har erat bagage och kan gå vidare, men hon får inte ens en ärlig chans. Visst... det kan kanske förstöra mer än det gör nytta. Men hon måste ju få veta, för om han gjort det en gång finns risk för att han gör det fler gånger, men om de får lösa eventuella problem så ger du henne en chans att ge DERAS förhållande en chans.

Jag hade velat veta... inte gå och vara ovetande och sen en dag i framtiden kanske sanningen kommer fram, och då, då kommer de kanske inte klara av att reparera. För sveket kommer kännas större för henne då. Jag lovar... jag vet för jag gick igenom exakt samma sak med mitt ex. Och det gjorde så in i hel**te ont i hela mig då, så det hade aldrig kunnat gå att reparera. Jag hade i såna fall bara gått genom livet med honom och vara rädd att jag inte skulle se och märka om han skulle göra det igen.

Det är inte bara smärtsamt pga handlingen och sveket, utan skam. Jag kände otrolig skam för att jag inte förstod och jag fick aldrig en chans att reparera även MIG.

JAG HOPPAS innerligt att du tar kontakt med hand sambo. För allas skull!

Ta hand om dig!

Såg rubriken och tänkte på att jag dissade en kille som ville lämna sin sambo för mej. Jag ville ha honom men av någon slags systersolidaritet ville jag inte vara hans flytväst eller stötdämpande dyna. Jag ville att han skulle lämna först för att han hade dåligt med henne innan jag utlovade att ta emot med öppna armar. Jag var vag med flit för att inte vara hans språngbräda. Jag ångrade det som fan i många år sen. Borde ha talat om att jag verkligen ville ha honom. Vi var alltså inte älskare innan utan bara attraktion sen år tillbaka.

Nu tycker jag det hade varit bättre för hans tjej att bli lämnad tidigare än att slösa fler år till på en kille som inte ville vara ihop med henne men bara var rädd att bli ensam. Strunt samma om det inte hade hållit med mej, han var ändå på väg att glida bort så en språngbräda hade bara varit bra.

Däremot, ditt uttryck "moraltanter kommer gå i taket " över din fråga gör att jag hoppas det går åt skogen. Förstår du inte att folk med erfarenhet av att bli bedragna blir upprörda så har du så lite konsekvenstänk att du borde hålla dej borta inte bara från gifta killar utan relationer öht. Det är självklart att moral och etik kommer in i såna här dilemman.

Ber om ursäkt för att jag formulerar mig så otroligt dåligt. Och framförallt för min trådstart. Ångrade det direkt och övervägde att starta en ny tråd bara för att slippa den där starten. Men höll mig till denna ändå..

Allt är som en kaos i huvudet och jag kan inte tänka ordentligt. Känslorna svänger hit och dit hela tiden. Arg, ledsen, saknar, avskyr, tuff, svag, ja, allt. 

Ska nog inte skriva mer... Känner att det jag skrivit innan passar inte alls in på det jag känner nu. Känslorna vänder snabbt så jag får ha is i magen och försöka avvakta lite. Inte stressa fram ett avslut och inte stressa fram med min sambo. Detta får ta sin tid helt enkelt. Jag kan inte förvänta mig att allt ska bli bra över en natt typ.... Jag får bara acceptera hur det ligger till även om det är svårt. 

Jag kommer inte berätta för hans tjej. Skulle aldrig få för mig att lägga mig i mer än jag redan gjort. Det är helt upp till honom ... 

Ja du TS... Det denna tråd handlar om är att han valde att gå tillbaka till din fru och lämnade dig.

Du påstår att du bryr dig om familjeliv och mår dåligt över hans fru.. Men jag tror inte vem som helst köper det så länge man inte är lättlurad, hade fallet varit så hade du istället mått dåligt över hur din sambo mår.

Det är fullt normalt att ha tusen känslor som svämmar över när man blivit dumpad, du hade blivit lovad guld och gröna skogar och fantiserat om att bli bonusförälder och leva lycklig med denna man förevigt. Att vara arg på någon är också en känsla. Du lät dig helt enkelt manipuleras och fick vara älskarinnan som han drog sig undan. Han ljög dig rakt upp i ansiktet och att du var bättre än hans fru, du trodde på det och blev ledsen för att han gjorde dig glad när han sa det och nu kanske du är besviken och sårad över att han ljög. So what? Alla har vi väl blivit dumpade nån gång så det är väl inge konstigt.

Sanningen är jobbig att få höra men viktig att förstå för att kunna bearbeta. Klart det är jobbigt när man blir dumpade och man blir jätteledsen, arg osv. Att vara kär är en stark känsla. Sen någon månad senare skrattar man åt det och funderar över vilken bubbla man levt i. Men man blir en erfarenhet rikare och mer mogen så det är väl positivt.

Personer som måste ljuga om att de minnsan var den som dumpade ljuger ju för sig själv. Varför ska man ljuga för sig själv. Jag tycker det är lika bra att vara ärlig,klart det är lite förnedrande att bli bortvald och svårt att tänka att man är värd bättre. Men hallå, man äter lite chips och gråter till nån mysig film, ut och promenerar och tar hand om sig själv i några dagar. Sen är man redo att börja om på ny kula. Viktigt att prata om det med vänner eller skriva av sig i dagbok eller på nätet på forum och få ur sig alla tankar och ventilera.

Jag har jättelätt för att bli kär och alltid haft, jag har blivit ratad flera gånger, jag är snygg men väldigt framåt och man måste passa ihop. Jag kör lätt över killar och bestämmer för mycket och det är ju inte konstigt dom dumpat mig då, en relation ska ju vara ge och ta och mina relationer när jag kört över killar har inte varit sunda.

När jag blev dumpad av min första "riktiga" pojkvän när jag var 22 år så satt jag och söp en hel vecka med min vännina som även hon var nydumpad. Vi grät och hade kul med. Sen efter vår ledighet med full fest kändes allt bra konstigt nog. Ingen av oss dricker annars men då drack vi vin som två alkisar. Rekommenderar det inte men jag sköms inte över det heller. När man inte är arg, besviken mm på någon utan inte bryr sig, då har man kommit över människan känslomässigt. Men man ska undvika förnekelse, det drar bara ut på lidandet. Och ledsen är naturligt att bli, du hade varit känslolös om du inte blev ledsen över denna relation.

Min man jag har sedan 7 år tillbaka och 2 barn med, vi träffades när jag var 30 år, han är lite av en alfahanne så vi passar väldigt bra ihop. Han kan säga ifrån och vice versa. Jag vet inte hur gammal du är och hur många partners du haft. Nu är ju detta väldigt "ofint" att säga i sverige men jag hade haft säkert 4 förhållanden innan jag träffade min man och dejter har jag tappat räkningen på. Men man lär sig något nytt från varje kille, skitstövlar och mesar och alla sorter.Till slut träffar man någon som man passar ihop med och framförallt vilka värderingar man själv har och vilka krab man ställer på en relation :)

Lycka till TS och bearbeta detta ordentligt och skammen så ska du se att du står med båda fötterna på jorden igen snabbare än du trodde. Lär känna dig själv och ta hand om dig själv nu ett tag :) Återkom sen hur allt känns efter 2 veckor eller något, då ska du se att du kommer tycka tråden är rolig istället och att det var bra du skrev och fick skriva av dig :)

Ärligt talat ts så begriper jag inte riktigt vad för relation du och den här mannen haft.  Men jag skulle inte kalla dig för älskarinna.

Ni har inte haft sex. Ni började flirta med varandra, och flirtandet ledde till kyssar, men har stannat vid det.

Nu tycker väl inte jag att man ska kyssa någon annan, än den man är tillsammans med, men det låter ju trots allt ganska harmlöst, i jämförelse med de otrogna som löper hela linan ut.

Han har alltså inte varit sexuellt otrogen mot sin sambo, och inte du mot din..

Däremot tror jag att han dillat en hel massa, när han berättat om sin sambo och deras förhållande. Och det är ju inte särskilt snyggt.

Jag tror att den här mannen bara har varit lite sugen på att bli bekräftad, men jag tror inte att han har haft några planer på att lämna sin sambo, vilket han påstod att han var beredd att göra direkt när ni började flirta.

I mina ögon har den här mannen noll trovärdighet.

Uppdatering. Han har flyttat ut från deras gemensamma hus. Han bor nu tillfälligt i lägenhet och har barnen varannan vecka. 

Vi har avslutat det men är fortfarande vänner. Har inte träffat honom på över 1 månad men har smsat om hur allt går och så på vänskapligt sätt. 

Jag och sambon jobbar på vårt förhållande och jag ger vårt förhållande 100%.

Han vet att jag varit förälskad i en annan och har "förstår" pga hur vi haft det.

Jag är arg på mig själv som lät mig falla för en annan men är glad att jag aldrig tog det så långt att jag hade sex med honom eller så. 

Hoppas att jag och sambon kan ta oss igenom detta. Vårt nya hus får vi i december och jag ser fram emot det.