Hej,
Försök 9 eller 10 just åt skogen. Nästa blir försök 10 tror jag. Här kan vi bolla tankar o frustration.. jag ska försöka samla mig till att ringa nånstans för utredning om några veckor men känns svårt att ta steget! Nästa äl är 2/5 och bim 15/2. Välkomna!
Känner med er. Alla mina vänner födde typ sitt första barn förra året. Känns liiite bättre nu när barnen är ute. Har nog svårare för själva magarna som står ut överallt... snart bakas väl barn nr2 suck. Vi måste få vara missunnsamma tänker jag. Det är ju detta vi drömmer om varje jävla dag !! Jag träffar mitt ex ganska regelbundet just nu. Vi har det bra faktiskt. Särbos men det funkar. Vill försöka satsa på oss tror jag!
Magarna är svårast ja. Barnen är ju någon annans, jag kan inte känna någon direkt avundssjuka där. Jag vill inte ha deras barn. Men en sån där mage, det är vad jag drömmer om.
Åh vad kul att höra att ni ses igen! Hoppas att denna lilla paus var vad ni behövde för att kunna fortsätta ihop och bli starkare. Hejar på er!!
Precis så! Det är magen som är målet först o främst oxå. Hur mår du nu? Är din sambo nervös inför testdag eller är han lugn? Tar du något stöd som lutinus denna omgång? Ja jag hoppad vi kan hitta tillbaka till varandra på riktigt. Dock har jag ångest för saker ja gjort under tiden vi haft slut. Men försöker glömma bara ...
Jag funderar typ på att ta bort min instagram så jag slipper se alla graviduppdateringar överallt.. men det är samtidigt som nått jävla beroende att gå in och titta, sen mår man skit efteråt.
Förstår precis vad du menar om att ha någon att prata med IRL. Mina fyra närmsta vänner är alla gravida eller har precis fött barn, så jag känner inte alls att jag vill prata med dom om detta. Den enda som ens skulle komma i närheten av att kanske förstå är min halvsyster som också fick försöka ett tag innan hon fick sina barn. Men där hemma är det kaos och man kan inte direkt ha ett lugnt samtal med två småbarn som springer runt.
Fy fan för den här ensamheten. Det gör ju ingenting lättare. Hoppas du fick lite ro i själen efter att suttit där ett tag, ibland behöver man bara komma ut i naturen och andas och framförallt hålla sig borta från instagram och gravidbloggar..
Har BIM om två dagar. Känner ingenting tror jag förutom ett par hugg i magen igår och idag men det kan vara precis vad som helst. Ingen spotting som jag brukar ha flera dagar innan, men det kan alltid variera så det behöver inte betyda något. Ska bara överleva tills måndag sen börja försöka bearbeta allt detta.
Känner med er. Alla mina vänner födde typ sitt första barn förra året. Känns liiite bättre nu när barnen är ute. Har nog svårare för själva magarna som står ut överallt... snart bakas väl barn nr2 suck. Vi måste få vara missunnsamma tänker jag. Det är ju detta vi drömmer om varje jävla dag !! Jag träffar mitt ex ganska regelbundet just nu. Vi har det bra faktiskt. Särbos men det funkar. Vill försöka satsa på oss tror jag!
Håller tummarna för att huggen ändå betyder något och att du inte haft spottings! Hoppas!
Hej alla,
Lever denna tråd fortfarande? Jag och min sambo har fått vår första tid för fertilitetsutredning imorgon och jag är så orolig. Tänkte se mig omkring om någon här just nu befinner sig i liknande situation som kan berätta lite mer om vad man kan förvänta sig..
Tack på förhand <3
Jag mår väl sådär, nervös och nojjig och förväntansfull och livrädd. Allt på en gång. Du vet ångesten varje gång man ska gå på toaletten. Usch. Räknar med att den kommer igång sent idag eller ev tidigt imorgon.
Jag tror han är mer nervös än han säger. Men man vet ju aldrig med karlar! Jag har lovat att inte testa idag och det kommer jag hålla. Tror det är värre att se ett negativt test än att upptäcka att mensen kommit, men jag vet inte. Det är så tidigt fortfarande, är på RD 7 idag.
Hae inte tagit någon medicinering, men önskar att jag hade. Tror det känt bättre att ge kroppen något stöd. Men det är ju för sent nu. Har iallafall tänkt att jag vill köra långa protokollet nästa gång. Vill göra något annorlunda eftersom korta inte funkar på två omgångar! Känns dumt att envisas då.
Hur tror du ditt ex skulle reagera om han fick veta? Är det helt uteslutet att berätta? Tänker att det måste vara jobbigt att gå med den ångesten :(
Förstår! Hellre leva i ovisshet än ett negativt test. Jag tänker samma sak. Jag skulle oxå vilja testa långt protokoll. Då jag oxå tror jag har endometrios så skulle det kanske passa. Vi måste stå på oss!! Nu hoppas ja givetvis att du slipper en tredje omgång! Fick ju brev hem ang omgång 2 med EXAKT samma sprutor o dos som första ggn. Känns inte alls bra :/...! Nja jag vet inte. Kommer nog inte säga något o hoppas på att det släpper med tiden. Vi var ju faktiskt inte ett par när det hände! Men vi får se
Fy fan vad tiden går långsamt idag. Fortfarande ingen mens i sikte. Vill bara hoppa en vecka fram i tiden så jag får veta. Usch.
Ja jag vet inte hur mycket man kan påverka själv, men jag tänker verkligen försöka! Dom är inte så flexibla men lite måste man ju ändå få ha att säga till om, det är ju våra kroppar det handlar om. Misstänker också starkt att jag har endo, eftersom jag har så gott som alla symtom och dom på utredningen kunde se såna där chokladcystor som är typiska vid endometrios. Så långa känns bättre!