• Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Elefantmannen2
    Anonym (Orolig man) skrev 2019-05-12 19:21:06 följande:

    Du framhäver ofta att du vill verkligen behålla den vänskap/crush/flört du och X har. Du säger också att du berättar mycket för din man, men han verkar uppenbarligen inte reagera så mycket på de hintar du ger honom.

    Tidigt i tråden nämnde du att du faktiskt VILLE att din man skulle reagera, bara för att visa att du betydde nåt, att du var speciell.

    Kan det vara avsaknaden av intresse från din man att ifrågasätta din och X "vänskap" som gör att den fortsatt så länge?
    Du får ha kakan och äta den, utan att korsa den oåterkalleliga gränsen av en fysisk otrohet, och så länge din man inte reagerar på dina (...övertydliga tycker jag...) hintar, ja då kan du ju fortsätta, eftersom det inte finns något ifrågasättande eller någon konsekvens?


     


    Om man utgår från att det är på det viset skulle jag också agera så. 

    Jag har varit inne på det tidigare, jag vill inte ha restriktioner på min partner. Uppfyller hon behov utanför förhållandet är det bra. Jag är medveten om att jag inte är ofelbar och komplett. Söker hon/han efter något är det något jag inte ger henne/honom. Blir hon/han glad är jag glad. 
    Det behöver inte vara uttalat för min del. Det ligger ett visst värde i att få "hemlighålla" något för sin partner ibland, ett spänningsmoment. 


    Har också varit med om en kvinna som reagerade starkt på att jag inte tog illa vid mig och luskade när hon utvecklade något med en kollega. Hon släppte hintar ofta.
    - Ha ha. Vet du vad X sa i dag. Bla, bla. Han är så himla rolig.
    - X nästan bor på gymmet. Det kanske är för att han är singel.
    Jag plockade inte upp signalerna. På att jag skulle reagera och agera svartsjukt då, att de hade en ovanlig relation fattade jag givetvis. Det hela slutade med ett storbråk i frågan. Det är märkligt att låtsas vara svartsjuk när det inte ligger i ens natur och de flesta tycker att det är ett jobbigt beteende. 
    Man lär så länge man lever.

  • Elefantmannen2
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-05-12 19:44:50 följande:
    Eftersom X får mig att må bra och vi har sjukt kul ihop, så ja därför vill jag ha honom som vän. Vi kommer nog dock aldrig vara vänner utanför jobbet, dvs om någon byter jobb. Jag tror inte det. Där tror jag bakgrunden sätter käppar för det mentalt hos oss båda, iaf hos mig (tyvärr).

    Att min man inte reagerar som du säger..ja, vi har haft diskussioner förr om åren om just det, att han verkligen är så icke-svartsjuk, att jag ibland nästan VILL att han ska reagera nångång. Han menar på att han litar på mig till 100% och därför inte ser nåt behov alls av att vara svartsjuk. Det har han verkligen kunnat göra under alla dessa år, tills jag inte litade på mig själv i höstas, (men nu känner läget under kontroll igen.)

    Visst kan jag även känna så i den här situationen ibland, att jag tänkte att ?nu säger han väl ändå nåt? när jag kom hem med en present till exempel. Men nej. Jag tror dock att det säkert KAN gnaga nånstans, men att han inte vill göra en grej av det. Jag vet inte. Om han känner nåt eller nån oro hoppas jag ändå att han säger nåt, det skulle ju såklart göra det ännu lättare för mig att helt bryta om det var så.
    Du hann före:)

    I min bok har du hållit dig på mattan, så han gör ju helt rätt i att lita på dig?
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Elefantmannen2 skrev 2019-05-12 19:57:44 följande:

    Du hann före:)

    I min bok har du hållit dig på mattan, så han gör ju helt rätt i att lita på dig?


    Ja, det gör han.
  • Anonym (Orolig man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-05-12 19:44:50 följande:
    Eftersom X får mig att må bra och vi har sjukt kul ihop, så ja därför vill jag ha honom som vän. Vi kommer nog dock aldrig vara vänner utanför jobbet, dvs om någon byter jobb. Jag tror inte det. Där tror jag bakgrunden sätter käppar för det mentalt hos oss båda, iaf hos mig (tyvärr).

    Att min man inte reagerar som du säger..ja, vi har haft diskussioner förr om åren om just det, att han verkligen är så icke-svartsjuk, att jag ibland nästan VILL att han ska reagera nångång. Han menar på att han litar på mig till 100% och därför inte ser nåt behov alls av att vara svartsjuk. Det har han verkligen kunnat göra under alla dessa år, tills jag inte litade på mig själv i höstas, (men nu känner läget under kontroll igen.)

    Visst kan jag även känna så i den här situationen ibland, att jag tänkte att ?nu säger han väl ändå nåt? när jag kom hem med en present till exempel. Men nej. Jag tror dock att det säkert KAN gnaga nånstans, men att han inte vill göra en grej av det. Jag vet inte. Om han känner nåt eller nån oro hoppas jag ändå att han säger nåt, det skulle ju såklart göra det ännu lättare för mig att helt bryta om det var så.

    Å ena sidan är det väl skönt att ha en icke.svartsjuk partner, motsatsen är nog ännu värre.
    Å andra sidan, OM du nu vill ha en reaktion så vore det väl världens enklaste sak att snäppa upp informationen lite och provocera fram en reaktion.


    Nu generaliserar jag lite ... Flört..., men du är ju kvinna och du har känt din man i många år, du borde veta vilka knappar du skall trycka på för att få fram en reaktion......om du nu vill....

  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Orolig man) skrev 2019-05-12 20:00:51 följande:

    Å ena sidan är det väl skönt att ha en icke.svartsjuk partner, motsatsen är nog ännu värre.

    Å andra sidan, OM du nu vill ha en reaktion så vore det väl världens enklaste sak att snäppa upp informationen lite och provocera fram en reaktion.

    Nu generaliserar jag lite ... ..., men du är ju kvinna och du har känt din man i många år, du borde veta vilka knappar du skall trycka på för att få fram en reaktion......om du nu vill....


    Fast jag vill inte göra honom ledsen eller provocera fram nåt bara för att heller. Särskilt inte nu när jag står på rätt sida stupet.
  • Anonym (Orolig man)
    Elefantmannen2 skrev 2019-05-12 19:53:55 följande:

    Om man utgår från att det är på det viset skulle jag också agera så. 

    Jag har varit inne på det tidigare, jag vill inte ha restriktioner på min partner. Uppfyller hon behov utanför förhållandet är det bra. Jag är medveten om att jag inte är ofelbar och komplett. Söker hon/han efter något är det något jag inte ger henne/honom. Blir hon/han glad är jag glad. 
    Det behöver inte vara uttalat för min del. Det ligger ett visst värde i att få "hemlighålla" något för sin partner ibland, ett spänningsmoment. 


    Har också varit med om en kvinna som reagerade starkt på att jag inte tog illa vid mig och luskade när hon utvecklade något med en kollega. Hon släppte hintar ofta.
    - Ha ha. Vet du vad X sa i dag. Bla, bla. Han är så himla rolig.
    - X nästan bor på gymmet. Det kanske är för att han är singel.
    Jag plockade inte upp signalerna. På att jag skulle reagera och agera svartsjukt då, att de hade en ovanlig relation fattade jag givetvis. Det hela slutade med ett storbråk i frågan. Det är märkligt att låtsas vara svartsjuk när det inte ligger i ens natur och de flesta tycker att det är ett jobbigt beteende. 
    Man lär så länge man lever.


    Kan nog tänka mig att många VILL att ens partner skall visa ett visst uns av svartsjuka.
    Är partnern lite svartsjuk, jadå bryr sig hen om mig och då är jag ju värdefull i hens ögen => bekräftelse => egoboost
  • Anonym (Orolig man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-05-12 20:02:39 följande:
    Fast jag vill inte göra honom ledsen eller provocera fram nåt bara för att heller. Särskilt inte nu när jag står på rätt sida stupet.

    Förstår det. 


    Men om det hettar till igen, och som du nyss sa, du vill få en knuff att ta tag i det och avsluta "vänskapen"...ja då kan det nog funka.

    Du säger att du inte vill göra din man bli ledsen, men genom att hinta som du gör kanske du redan gjort det, fast han vet bara inte hur han skall hantera det. 

  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Orolig man) skrev 2019-05-12 20:08:16 följande:

    Förstår det. 

    Men om det hettar till igen, och som du nyss sa, du vill få en knuff att ta tag i det och avsluta "vänskapen"...ja då kan det nog funka.

    Du säger att du inte vill göra din man bli ledsen, men genom att hinta som du gör kanske du redan gjort det, fast han vet bara inte hur han skall hantera det. 


    Ja, det är klart att det kan vara så. Men att inte säga någonting om mig och X, DÅ skulle jag känna att jag smög runt = fel. Så jag säger hellre nånting. Om jag som nu berättar saker som gör min man ledsen eller orolig så har ju min man all chans i världen att ifrågasätta, eller bara fråga, om han undrar / känner nåt inför min kontakt med X. Han måste ju ta eget ansvar för det trots allt?
  • Elefantmannen2
    Anonym (Orolig man) skrev 2019-05-12 20:04:41 följande:
    Kan nog tänka mig att många VILL att ens partner skall visa ett visst uns av svartsjuka.
    Är partnern lite svartsjuk, jadå bryr sig hen om mig och då är jag ju värdefull i hens ögen => bekräftelse => egoboost

    Ja. Fast det är ju inte det enklaste att plocka upp det om det omvända gäller för de allra flesta.
    Att partnern känner sig fri, att man litar på denne etc. istället för känna sig kontrollerad och inom för snäva gränser. De flesta har ju upplevt en svartsjuk partner och ingen gillar det vad jag vet? Fast i och med att de flesta är det i olika utsträckning lär man sig hur man ska förhålla sig till det. Ett mönster.
    Just den här kvinnan hade dessutom flytt hals över huvud från en kontrollerande galning. Skarpa kontraster kan vara svåra att anpassa sig till.

  • Anonym (Orolig man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-05-12 20:16:42 följande:
    Ja, det är klart att det kan vara så. Men att inte säga någonting om mig och X, DÅ skulle jag känna att jag smög runt = fel. Så jag säger hellre nånting. Om jag som nu berättar saker som gör min man ledsen eller orolig så har ju min man all chans i världen att ifrågasätta, eller bara fråga, om han undrar / känner nåt inför min kontakt med X. Han måste ju ta eget ansvar för det trots allt?

    Såsom du beskriver det känns det nästan som nåt slags spel er emellan.
    - Du hintar på för att slippa ha samvetskval.
    - Han har varit konstant icke-svartsjuk, och tänker minsann inte börja nu efter 5/10/15 års äktenskap.
    - Du hintar på ännu mer.
    - Han blir ännu mer icke-svartsjuk för att hålla sin ståndpunkt (men börjar kanske undra vad som händer?).

    Svårt att se var detta skall sluta......


     

Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift