• Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Orolig man) skrev 2019-05-12 21:32:23 följande:

    Såsom du beskriver det känns det nästan som nåt slags spel er emellan.

    - Du hintar på för att slippa ha samvetskval.

    - Han har varit konstant icke-svartsjuk, och tänker minsann inte börja nu efter 5/10/15 års äktenskap.

    - Du hintar på ännu mer.

    - Han blir ännu mer icke-svartsjuk för att hålla sin ståndpunkt (men börjar kanske undra vad som händer?).

    Svårt att se var detta skall sluta......

     


    Men jag kan inte ansvar för min mans agerande, eller icke-agerande. Bara för mitt. Hur han reagerar eller inte - Det är hans ansvar, allt annat är ju jättekonstigt? Jag hoppas att han säger nåt om det är något, annars är ju problemen större än så, om han skulle må dåligt och inte säga nåt. Så upplever inte jag vår relation, vi pratar väldigt mycket med varann, och mår han dåligt brukar han säga till och vi pratar om det.

    Vad menar du att jag borde gjort/ göra? Jag har inte varit otrogen och kommer inte vara det. Borde jag ändå berätta om allt jag tänkt för min man? Har man rätt till ALLT den andra tänker / känner bara för att man är gift? Är jag oärlig för att han inte har full tillgång till min dagbok?
  • Elefantmannen2
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-05-12 21:42:43 följande:
    Men jag kan inte ansvar för min mans agerande, eller icke-agerande. Bara för mitt. Hur han reagerar eller inte - Det är hans ansvar, allt annat är ju jättekonstigt? Jag hoppas att han säger nåt om det är något, annars är ju problemen större än så, om han skulle må dåligt och inte säga nåt. Så upplever inte jag vår relation, vi pratar väldigt mycket med varann, och mår han dåligt brukar han säga till och vi pratar om det.

    Vad menar du att jag borde gjort/ göra? Jag har inte varit otrogen och kommer inte vara det. Borde jag ändå berätta om allt jag tänkt för min man? Har man rätt till ALLT den andra tänker / känner bara för att man är gift? Är jag oärlig för att han inte har full tillgång till min dagbok?

    Är personligen helt med. 


    Du verkar ha ett fint förhållande och fattar att du inte vill lämna honom eller riskera det. Tjänar ingenting till att överanalysera allt. 

  • Pope Joan II
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-05-12 21:42:43 följande:
    Men jag kan inte ansvar för min mans agerande, eller icke-agerande. Bara för mitt. Hur han reagerar eller inte - Det är hans ansvar, allt annat är ju jättekonstigt? Jag hoppas att han säger nåt om det är något, annars är ju problemen större än så, om han skulle må dåligt och inte säga nåt. Så upplever inte jag vår relation, vi pratar väldigt mycket med varann, och mår han dåligt brukar han säga till och vi pratar om det.

    Vad menar du att jag borde gjort/ göra? Jag har inte varit otrogen och kommer inte vara det. Borde jag ändå berätta om allt jag tänkt för min man? Har man rätt till ALLT den andra tänker / känner bara för att man är gift? Är jag oärlig för att han inte har full tillgång till min dagbok?
    Om jag får lägga mig så tycker jag verkligen inte att man har rätt till allt partnern tänker eller fantiserar om. Om däremot tankar och fantasier lett till det du ägnat dig åt i något års tid så tycker jag för min del att det är oschysst att inte berätta det. Du har ju trots allt varit kär i och kåt på din kollega under lång tid och att du får present och lunchar ihop med honom är något annat än att du lunchar med någon annan kollega som inte betyder samma sak som just den här mannen gör för dig. Du är känslomässigt upphängd på en annan man på ett sätt som tydligen gör dig så beroende av honom att du inte själv är förmögen att aktivt avsluta relationen, och det hade i alla fall jag velat veta om det hade varit min man som delade den sortens "spellista" med en annan kvinna. 

    Du är ju inte bara god vän med din branschkollega. Din man reagerar väl utifrån den information du ger och han får. Och du vill ju inte berätta om graden av era luncher, häng, förtroliga samtal och outtalade löften, önskningar och liknande. Det är i mitt tycke det orättvisa i det hela. 
  • Anonym (felix)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-05-12 21:42:43 följande:
    Men jag kan inte ansvar för min mans agerande, eller icke-agerande. Bara för mitt. Hur han reagerar eller inte - Det är hans ansvar, allt annat är ju jättekonstigt? Jag hoppas att han säger nåt om det är något, annars är ju problemen större än så, om han skulle må dåligt och inte säga nåt. Så upplever inte jag vår relation, vi pratar väldigt mycket med varann, och mår han dåligt brukar han säga till och vi pratar om det.
    Vad forväntar du din man egentligen skulle kunna säga om han mådde dåligt omkring ditt förhållande till X?

    Om han frågade rakt ut något om ditt förhållande till X, ja vad skulle du säga då? Ar svaret inte givet på förhand, Skulle du inte bara upprepa ditt mantra om ni är "bra vänner". Eller skulle du verkligen börja öppna dig omkring det som denna tråd handlar om?

    Din mans totala icke-agerande är lite grann av en gåta i denna historia. Säger han verkligen absolut ingenting, till dina berättelser? Inte ens ett jasså eller någonting annat som signalerade någonting?

    Det finns väl tre alternativa förklaringar till icke-agerandet. Antingen bryr han sig inte, eller så lider han i tystnad, eller så har han av någon anledning som man bara kan spekulera över, givet ett stilltigande accept till din crush. Alla tre anledningar innebär nog ett problem för dig.
  • Anonym (Orolig man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-05-12 21:42:43 följande:
    Men jag kan inte ansvar för min mans agerande, eller icke-agerande. Bara för mitt. Hur han reagerar eller inte - Det är hans ansvar, allt annat är ju jättekonstigt? Jag hoppas att han säger nåt om det är något, annars är ju problemen större än så, om han skulle må dåligt och inte säga nåt. Så upplever inte jag vår relation, vi pratar väldigt mycket med varann, och mår han dåligt brukar han säga till och vi pratar om det.

    Vad menar du att jag borde gjort/ göra? Jag har inte varit otrogen och kommer inte vara det. Borde jag ändå berätta om allt jag tänkt för min man? Har man rätt till ALLT den andra tänker / känner bara för att man är gift? Är jag oärlig för att han inte har full tillgång till min dagbok?
    Nej jag tycker inte längre du skall ta upp detta rakt upp och ner med din man.
    Jag tror på dig när du säger att du inte tänker vara otrogen, och att du avstod i höstas med alla möjligheter som X tillhandahöll tycker jag är ett stort plus till dig.

    Reagerade mest på att du sa att du berättar om X för din man för att du "inte ville smyga".
    Fast om du känner så, ja då har du ju ett känslomässigt dilemma som du (undermedvetet ?) försöker hinta till din man om, så att han kan ta beslutet åt dig. 
    Därav kommentaren om ett spel och att jag inte vet hur det skall sluta.
    Det är bara du som kan ta ett beslut här, för det är bara du som känner till alla spelregler och bara du som vet vad insatsen är.
  • Anonym (Vaken)
    Anonym (felix) skrev 2019-05-12 22:20:44 följande:
    Vad forväntar du din man egentligen skulle kunna säga om han mådde dåligt omkring ditt förhållande till X?

    Om han frågade rakt ut något om ditt förhållande till X, ja vad skulle du säga då? Ar svaret inte givet på förhand, Skulle du inte bara upprepa ditt mantra om ni är "bra vänner". Eller skulle du verkligen börja öppna dig omkring det som denna tråd handlar om?

    Din mans totala icke-agerande är lite grann av en gåta i denna historia. Säger han verkligen absolut ingenting, till dina berättelser? Inte ens ett jasså eller någonting annat som signalerade någonting?

    Det finns väl tre alternativa förklaringar till icke-agerandet. Antingen bryr han sig inte, eller så lider han i tystnad, eller så har han av någon anledning som man bara kan spekulera över, givet ett stilltigande accept till din crush. Alla tre anledningar innebär nog ett problem för dig.

    Hur menar du att det det är ett problem? 

    Jag ska erkänna att jag inte orkat läsa hela tråden så jag har säkert missat något. Läst de senaste 30 ungefär och hoppas att jag snappat läget.


    Jag har varit i ungefär samma situation. Jag märkte vid något tillfälle att min fru var i gång och taggad efter jobbet istället för "utschasad" som hon själv brukar uttrycka det. Då började jag tänka efter och insåg att det varit så ett tag. En väldigt positiv förändring för mig och vårt förhållande med tonåringar och "livspussel". 

    Hon pratade en del om en kollega och hur de hade kul ihop, hade liknande värderingar och så. När jag tänkte efter igen insåg jag att hon pratat om honom så ett tag.(ja, jag vet att jag kan vara en dålig lyssnare. Det blir ju ofta upprepningar efter 18 år tillsammans). Ytterligare ett tag längre fram la jag ihop 1 och 1. Hennes energi kom i samband med att hon började prata om kollegan. Då började jag lyssna, ha ha. jag började fråga lite offhand(tyckte jag alltså) om honom och jobbet. Hon verkade glad att jag brydde mig om hennes jobb helt plötsligt och berättade gärna om hennes skitsmarta och spännande kollega och hur jobbet gick som på räls.
    Började känna mig rejält sotis. Fast det vet man ju är en dålig känsla så jag kämpade och höll det inom mig. Antar att jag lyckades halvbra. 
    Jag vred och vände på det och snackade med en kollega som sa något som fick polletten att trilla ner.
    Vad ska du göra åt situationen? Kan du ändra hur hon känner? Vad kan du göra rent konkret? Är du beredd att släppa allt om hon nu flörtar eller värre? Eller vill du anta utmaningen. Visa den uppmärksamhet du tycker att hon är värd? Vad händer om du ställer till en scen om du vill fortsätta?
    Självklarheter egentligen. Men det värsta släppte i och med det. Jag var glad så länge hon var glad och hittade henne på nytt så att säga. 


    Kollegan drog på nya äventyr några månader efter att jag fattat grejen. Jag vet fortfarande inte om de hade en connection utan känslor, en flört eller en affär. Jag bryr mig inte heller. Jag tänker att han hjälpte oss att hitta tillbaks och bli bättre. Inte så bekväma och avslagna.


     

  • Anonym (Villmenfårinte)

    Som det ser ut nu fick vi idag höra att det är så som vi trodde - det kommer ändras lite hur vi jobbar med vårt ansvarsområde. Våra roller ändras lite, vi jobbar med projektet men på olika sätt. Jag skrev då till X att då var den tiden över (så känns det. Och det känns bra, men tråkigt. Bittersweet som jag sagt innan.)

    Hans svar var att det är det inte alls utan han ser att vi istället kan forma om rollerna och jobba mer ihop. Det tror inte jag. Kanske det här ändå var på tiden.

  • Anonym (felix)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-05-13 16:11:55 följande:

    Hans svar var att det är det inte alls utan han ser att vi istället kan forma om rollerna och jobba mer ihop. Det tror inte jag. Kanske det här ändå var på tiden.


    Du bestämmer väl också lite grann själv om det här skall bli en never ending story eller inte.

    Ni verkar inte ju ha så mycket kontroll från överordnade eftersom ni kan hålla på med så ofokuserade hängmöten i så lång tid. Så jag tror nog att din kollega har rätt i att ni kan nog fortsätta "samarbetet" med nya roller om ni skulle ha lust till det.

    Så där måste du nog själv dra åt bromsen, när han kommer med goda ideer. Som du egentligen borde ha gjort för länge sen.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (felix) skrev 2019-05-13 17:04:00 följande:

    Du bestämmer väl också lite grann själv om det här skall bli en never ending story eller inte.

    Ni verkar inte ju ha så mycket kontroll från överordnade eftersom ni kan hålla på med så ofokuserade hängmöten i så lång tid. Så jag tror nog att din kollega har rätt i att ni kan nog fortsätta "samarbetet" med nya roller om ni skulle ha lust till det.

    Så där måste du nog själv dra åt bromsen, när han kommer med goda ideer. Som du egentligen borde ha gjort för länge sen.


    Det var det jag menade. Självklart styr jag över mig själv och vad jag gör. Att klart vi kan ?hitta? saker att lösa ihop som han var inne på, men när det egentligen inte ligger på våra bord så blir det svårt att alls motivera = jag tror inte att jag kommer göra det, utan ta chansen att sätta helt stopp nu. Det finns ingen annan väg att gå. Även om jag ska erkänna att det känns jobbigt.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Vaken) skrev 2019-05-12 23:17:03 följande:

    Hur menar du att det det är ett problem? 

    Jag ska erkänna att jag inte orkat läsa hela tråden så jag har säkert missat något. Läst de senaste 30 ungefär och hoppas att jag snappat läget.

    Jag har varit i ungefär samma situation. Jag märkte vid något tillfälle att min fru var i gång och taggad efter jobbet istället för "utschasad" som hon själv brukar uttrycka det. Då började jag tänka efter och insåg att det varit så ett tag. En väldigt positiv förändring för mig och vårt förhållande med tonåringar och "livspussel". 

    Hon pratade en del om en kollega och hur de hade kul ihop, hade liknande värderingar och så. När jag tänkte efter igen insåg jag att hon pratat om honom så ett tag.(ja, jag vet att jag kan vara en dålig lyssnare. Det blir ju ofta upprepningar efter 18 år tillsammans). Ytterligare ett tag längre fram la jag ihop 1 och 1. Hennes energi kom i samband med att hon började prata om kollegan. Då började jag lyssna, ha ha. jag började fråga lite offhand(tyckte jag alltså) om honom och jobbet. Hon verkade glad att jag brydde mig om hennes jobb helt plötsligt och berättade gärna om hennes skitsmarta och spännande kollega och hur jobbet gick som på räls.

    Började känna mig rejält sotis. Fast det vet man ju är en dålig känsla så jag kämpade och höll det inom mig. Antar att jag lyckades halvbra. 

    Jag vred och vände på det och snackade med en kollega som sa något som fick polletten att trilla ner.

    Vad ska du göra åt situationen? Kan du ändra hur hon känner? Vad kan du göra rent konkret? Är du beredd att släppa allt om hon nu flörtar eller värre? Eller vill du anta utmaningen. Visa den uppmärksamhet du tycker att hon är värd? Vad händer om du ställer till en scen om du vill fortsätta?

    Självklarheter egentligen. Men det värsta släppte i och med det. Jag var glad så länge hon var glad och hittade henne på nytt så att säga. 

    Kollegan drog på nya äventyr några månader efter att jag fattat grejen. Jag vet fortfarande inte om de hade en connection utan känslor, en flört eller en affär. Jag bryr mig inte heller. Jag tänker att han hjälpte oss att hitta tillbaks och bli bättre. Inte så bekväma och avslagna.

     


    Skönt att höra den sidan av myntet också! Kan ju hoppas att min man skulle reagera / tänker lika.
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift