• Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (FYI) skrev 2019-10-03 10:43:42 följande:
    Ganska meningslös diskussion. Vi pratar om varandra.
    Men är man i en relation kan man välja att inte ta det så långt som att bli kär eller kåt på någon annan, just p.g.a. att det alltid tar tid att få, och tappa en kärlek...och det finns många varningar på vägen. Då har man ett val. 

    Måste man alltid följa lusten? Finns det inga spärrar på vägen? Kommer man inte någon gång till tanken, att det man håller på med är fruktansvärt respektlöst mot sin partner? Samvetet..var finns det?

    Jag tror och har heller aldrig påstått att dessa känslor kommer på sekunden. Däri ligger också valet att motstå eller ta det vidare. Eller som ovan...Ha spärrar.

    Jag reagerar på uttalanden som om det skulle vara en naturlag att ens partner, eller jag själv, skall bli kär, kåt i någon annan under ett långt förhållande. Om man tror sig ha vetskapen om detta...Varför då ingå i ett vanligt förhållande överhuvudtaget? Varför inte ett öppet förhållande och utnyttja det om man hamnar i den situationen, eller inte, med sin partners vetskap från början?

    Jag är glad att du tagit den ställningen för din man, men det har ju tagit nästan ett år att komma dit. Och du har ju tydligen inte fått pelle att fatta det.
    Nej, det är just för att man tror att man kan kontrollera känslorna som det faktiskt sker. Så försök inte få inte folk att tro det - det är nog det sämsta råd någon kan ge.

    Jag trodde det, att jag kunde styra själv, och valde att ignorera alla signaler eftersom jag är helt mot otrohet, aldrig tänkt tanken innan, aldrig tittat på någon annan på det sättet, är lycklig hemma och inte kunde föreställa mig att jag skulle göra det heller och därför inte var ett dugg orolig för egen del alls. Sen stod jag där, med känslor som jag tryckt tillbaka, försökt styra över och så bubblade det över till slut. Det är precis så det går till. Förstå det.

    Men sen kommer ju valet - ska jag agera på mina känslor? Ska jag följa lusten eller stå emot? Där har jag  - trots min grundinställning att otrohet är avskyvärt - likväl våndats - och där väljer alla olika. Jag valde att INTE vara otrogen, att inte följa lusten. Det finns spärrar över hur man är ok med att agera, och där kommer valen in i bilden. Jag valde t.ex att inte ta chansen att åka iväg på en konferens med kollegan bara han och jag - när det var som mest intensivt mellan oss förra hösten, trots att möjligheten låg på bordet. En tydlig spärr för mig. 

    Vem har sagt att det är en naturlag att man ska bli kär i någon annan under ett förhållande? Det behöver man väl inte bli? Det KAN ske, men det behöver det verkligen inte. Jag hoppas att de flesta slipper. 
  • Anonym (felix)

    När man ibland läser andra trådar som handlar om otrohet från den otrognes perspektiv tycker jag ofta man ser att kvinnor som vill vara/har varit otrogna använder känsloargument, typ "man kan inte rå för sina känslor",  mens män i samma situation använder rationaliseringar som ofta blir en slags cost-benefit analys där konklusionen blir att det är en win-win situation för alla parter.

    Det är intressant att du verkar använda båda dessa försvarsstrategier, beroende på vem och vad du svarar på. Ibland är du en förälskad kvinna, som kämpar för att styra dina känslor till din kärlek, och ibland har du helt styr på läget, du umgås ju bara med en kompis som du trivs bra med och förhållandet till din man blir ju bara bättre än nånsinn när du mår bra.

    Men kan dessa försvarstal båda vara riktiga på samma gång?

  • Anonym (FYI)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-10-03 11:28:34 följande:
    Nej, det är just för att man tror att man kan kontrollera känslorna som det faktiskt sker. Så försök inte få inte folk att tro det - det är nog det sämsta råd någon kan ge.

    Jag trodde det, att jag kunde styra själv, och valde att ignorera alla signaler eftersom jag är helt mot otrohet, aldrig tänkt tanken innan, aldrig tittat på någon annan på det sättet, är lycklig hemma och inte kunde föreställa mig att jag skulle göra det heller och därför inte var ett dugg orolig för egen del alls. Sen stod jag där, med känslor som jag tryckt tillbaka, försökt styra över och så bubblade det över till slut. Det är precis så det går till. Förstå det.

    Men sen kommer ju valet - ska jag agera på mina känslor? Ska jag följa lusten eller stå emot? Där har jag  - trots min grundinställning att otrohet är avskyvärt - likväl våndats - och där väljer alla olika. Jag valde att INTE vara otrogen, att inte följa lusten. Det finns spärrar över hur man är ok med att agera, och där kommer valen in i bilden. Jag valde t.ex att inte ta chansen att åka iväg på en konferens med kollegan bara han och jag - när det var som mest intensivt mellan oss förra hösten, trots att möjligheten låg på bordet. En tydlig spärr för mig. 

    Vem har sagt att det är en naturlag att man ska bli kär i någon annan under ett förhållande? Det behöver man väl inte bli? Det KAN ske, men det behöver det verkligen inte. Jag hoppas att de flesta slipper. 
    Men då är det ju du som tycker att det är som att slå på en strömbrytare att bli kär eller inte. Man bara står där en dag och himlen rasat ner över huvudet på en, och inser att nu är jag kär och det hade jag inte räknat med...

    Det jag säger är att varningarna har oftast funnits länge, känner en viss attraktion, samtidigt som/eller man jobbar tätt tillsammans som du och kollegan och att man under hela den tiden kunnat välja att göda eller inte.

    Om man skall tro på FL:s skribenter verkar det vara en naturlag att någon/några gånger under ett långvarigt förhållande bli kär i någon annan, och motsatsen nästan onaturlig.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (felix) skrev 2019-10-03 11:52:21 följande:

    När man ibland läser andra trådar som handlar om otrohet från den otrognes perspektiv tycker jag ofta man ser att kvinnor som vill vara/har varit otrogna använder känsloargument, typ "man kan inte rå för sina känslor",  mens män i samma situation använder rationaliseringar som ofta blir en slags cost-benefit analys där konklusionen blir att det är en win-win situation för alla parter.

    Det är intressant att du verkar använda båda dessa försvarsstrategier, beroende på vem och vad du svarar på. Ibland är du en förälskad kvinna, som kämpar för att styra dina känslor till din kärlek, och ibland har du helt styr på läget, du umgås ju bara med en kompis som du trivs bra med och förhållandet till din man blir ju bara bättre än nånsinn när du mår bra.

    Men kan dessa försvarstal båda vara riktiga på samma gång?


    Kan du förklara detta...förstår inte.
    Menar du män som är otrogna?
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (felix) skrev 2019-10-03 11:52:21 följande:

    När man ibland läser andra trådar som handlar om otrohet från den otrognes perspektiv tycker jag ofta man ser att kvinnor som vill vara/har varit otrogna använder känsloargument, typ "man kan inte rå för sina känslor",  mens män i samma situation använder rationaliseringar som ofta blir en slags cost-benefit analys där konklusionen blir att det är en win-win situation för alla parter.

    Det är intressant att du verkar använda båda dessa försvarsstrategier, beroende på vem och vad du svarar på. Ibland är du en förälskad kvinna, som kämpar för att styra dina känslor till din kärlek, och ibland har du helt styr på läget, du umgås ju bara med en kompis som du trivs bra med och förhållandet till din man blir ju bara bättre än nånsinn när du mår bra.

    Men kan dessa försvarstal båda vara riktiga på samma gång?


    Jag svarar ju på olika frågor. Jag står fast vid vad jag skrivit om känslorna, de kan man inte styra bara för att man vill, som vissa påstår. Det är ju själva grunden till känslors beskaffenhet och det som ofta skiljer känslornas koppling till logik och sans. Ens handlingar däremot kan man styra. Vad är det som är så motsägelsefullt i det menar du?

    Jag är inte en förälskad kvinna med drömmar om ett nytt liv med en ny man - det vet du mycket väl, om du följt mig från början. Jag har ALDRIG ens funderat på det alternativet. Jag ville helt enkelt ligga med kollegan. Sen tycker jag om honom, ja. Och är vi vänner? Och kollegor? Ja, och ja.
    Älskar jag min man mindre? Nej. Har jag varit otrogen? Nej. 
    Jag har inte ändrat mig i nåt av det här ovan i nåt inlägg under hela tiden, så jag tycker bara att det är konstigt att du påstår det. 
  • Anonym (felix)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-10-03 12:13:45 följande:
     Vad är det som är så motsägelsefullt i det menar du?
    Motsägelse nummer 1 är att Pelle kan inte vara både en förälskelse och en kompis på samma gång.

    Motsägelse nummer 2 är att om du är förälskad i Pelle så kan ditt förhållande till din man inte bli bättre än nånsinn av den anledning.

    Motsägelse nummer 3 är att din man inte både kan acceptera din relation till Pelle och vara lyckligt ovetande om din förälskelse.

    Det är helt enkelt omöjligt att dom positiva effekterna som din relation till Pelle har på dig, inte motsvaras av negativa effekter i din relation till din man. Alternativet skulle ju vara att han på något sätt gick in för att ert förhållandet skulle vara öppet på det känslomässiga planet, bara så länge du "inte gick över gränsen" eller lämnar honom. Så cool tror jag inte han är.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (felix) skrev 2019-10-03 12:46:01 följande:
    Motsägelse nummer 1 är att Pelle kan inte vara både en förälskelse och en kompis på samma gång.

    Motsägelse nummer 2 är att om du är förälskad i Pelle så kan ditt förhållande till din man inte bli bättre än nånsinn av den anledning.

    Motsägelse nummer 3 är att din man inte både kan acceptera din relation till Pelle och vara lyckligt ovetande om din förälskelse.

    Det är helt enkelt omöjligt att dom positiva effekterna som din relation till Pelle har på dig, inte motsvaras av negativa effekter i din relation till din man. Alternativet skulle ju vara att han på något sätt gick in för att ert förhållandet skulle vara öppet på det känslomässiga planet, bara så länge du "inte gick över gränsen" eller lämnar honom. Så cool tror jag inte han är.
    1. Jo. Man kan bli förälskad (i brist på bättre ord) i en kompis / kollega. Tro det eller ej.

    2. Det ena MÅSTE inte innebära det andra. Allt är inte svart eller vitt. Mina känslor för min man har inte ändrats till det sämre pga Pelle, inte vårt förhållande heller. Mina känslor för min man och Pelle är av olika karaktär. Min man är jag kär i, älskar jag och vill fortsätta leva med. Pelle har jag varit förtjust/ förälskad i och velat ligga med och har en spänning med, men jag vill inte leva med honom.

    3. Våra åsikter skiljer sig här, jag vet ju det. Jag tycker inte att min man har rätt att veta allt jag känner / känt bara för att vi är gifta. Hade jag agerat på känslorna så visst, men det har jag inte och då ser jag det bara som sårande att säga att jag gått runt och tänkt på viljan att ligga med en annan. Vad gör det öfr gott, när jag ändå inte agerat på de känslorna och inte kommer göra det? Vi resonerar olika här, du tycker att man ska säga exakt ALLT man tänker om allt, allt man känner, jämt, oavsett vad tankarna lett till. Jag ser inte nyttan för nån i det. Mer än att min man säkert blir ledsen, helt i onödan. 
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-10-03 12:58:06 följande:
    1. Jo. Man kan bli förälskad (i brist på bättre ord) i en kompis / kollega. Tro det eller ej.

    2. Det ena MÅSTE inte innebära det andra. Allt är inte svart eller vitt. Mina känslor för min man har inte ändrats till det sämre pga Pelle, inte vårt förhållande heller. Mina känslor för min man och Pelle är av olika karaktär. Min man är jag kär i, älskar jag och vill fortsätta leva med. Pelle har jag varit förtjust/ förälskad i och velat ligga med och har en spänning med, men jag vill inte leva med honom.

    3. Våra åsikter skiljer sig här, jag vet ju det. Jag tycker inte att min man har rätt att veta allt jag känner / känt bara för att vi är gifta. Hade jag agerat på känslorna så visst, men det har jag inte och då ser jag det bara som sårande att säga att jag gått runt och tänkt på viljan att ligga med en annan. Vad gör det öfr gott, när jag ändå inte agerat på de känslorna och inte kommer göra det? Vi resonerar olika här, du tycker att man ska säga exakt ALLT man tänker om allt, allt man känner, jämt, oavsett vad tankarna lett till. Jag ser inte nyttan för nån i det. Mer än att min man säkert blir ledsen, helt i onödan. 
    Tror alla har insett att du inte kommer att berätta allt för din man och tror inte heller det var huvudmeningen i felix inlägg.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (FYI) skrev 2019-10-03 13:14:59 följande:

    Tror alla har insett att du inte kommer att berätta allt för din man och tror inte heller det var huvudmeningen i felix inlägg.


    Jag svarade på alla hans påståenden, vad menar du att jag missade?
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-10-03 12:13:45 följande:
    Jag svarar ju på olika frågor. Jag står fast vid vad jag skrivit om känslorna, de kan man inte styra bara för att man vill, som vissa påstår. Det är ju själva grunden till känslors beskaffenhet och det som ofta skiljer känslornas koppling till logik och sans. Ens handlingar däremot kan man styra. Vad är det som är så motsägelsefullt i det menar du?

    Jag är inte en förälskad kvinna med drömmar om ett nytt liv med en ny man - det vet du mycket väl, om du följt mig från början. Jag har ALDRIG ens funderat på det alternativet. Jag ville helt enkelt ligga med kollegan. Sen tycker jag om honom, ja. Och är vi vänner? Och kollegor? Ja, och ja.
    Älskar jag min man mindre? Nej. Har jag varit otrogen? Nej. 
    Jag har inte ändrat mig i nåt av det här ovan i nåt inlägg under hela tiden, så jag tycker bara att det är konstigt att du påstår det. 
    Jaha...vissa är ju tydligen jag...
    Då undrar jag varför du inte gick hela vägen med Pelle. Din känsla var ju att du ville ligga med honom. Det var ju där hela tråden började och redan då visste du att du inte ville lämna din man för honom.
    Om man inte kan styra sina känslor hade du ju gjort det.
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift