Panikångest. Lusten att leva
Hej på er,
Jag är en kille på 31 år. Har gått i terapi för GAD och depression.
Jag har ett jobb där jag är ganska högt uppsatt. Singel. Men mycket vänner. Tränar mycket.
Dock har jag sedan 25års ålder börjat drabbas av panikångest. Det kommer i perioder o kan hålla i sig upp mot 2 veckor med dagliga attacker. Jag tappar aptiten. Känner mig värdelös. Skäms. Tror att jag aldrig kan bli frisk.
Skakar och hyperventilerar. Jag börjar svettas och det sticker i armar o ben. Magen börjar brännas och jag mår illa.
Jag kan inte sova om nätterna utan vaknar från 4 och var 20e minut efter det.
Tvingar mig till att föra saker men vill bara ligga kvar i sängen egentligen.
Jag har börjat få grova självmordstankar och gråter lite när jag tänker på det. Jag orkar inte handskas med dessa perioder som kommer oftare och oftare. Jag är rädd att jag kommer ta mitt liv och tror att det skulle vara bättre så för alla. Jag tror folk tycker att jag är svag och nu kanske jag till och med förstör julen för hela familjen genom att vara kontaktbar i princip o bara vill gå till sängen.
När jag vaknar varje morgon så känns det som att jag har en av de värsta bakfyllorna man kan ha. Svettas med kemisk ångest. Jag är rädd att morsan kommer bli förkrossad.
Jag äter cymbalta och lite sobril.
Jag vet inte hur länge till jag kan stå ut. Kanske några dagar till.
Jag ville skriva av mig lite. Tack till er som orkat läsa.
Bästa
J