• vectortracey

    Sambo tappat alla känslor, jag tror det är stress

    Hej


    Det hela började i somras då min sambo sen 10 år tillbaka säger att hon inte är nöjd med hur vi har det, att hon vill mer, vi pratar om det och jag försöker bättre, åker med henne och hälsar på familj etc, jag är rätt introvert så har inte samma behov etc.


     


    Vi har planer om förlovning (på tioårsdagen), pratar om barn, flytta ut på landet och skaffa djur etc.
    I höstas såg jag på hennes mobiltelefon att hon fått meddelanden av en kille på jobbet, hur han skrivit uppmuntrande saker till henne, hur fin hon är etc.
    Jag konfronterade henne med detta och berättar att det sårar och hon börde sånna fall berätta för mig vad hon inte är nöjd med iom att hon söker bekräftelse av andra.
    Vi skaffade hund får ca 3 veckor sedan, och sen dess har det blivit värre mellan oss, hon säger att hon inte har något behov utav min närhet, inge sex och kyssar och inte så mycket kramande.
    Förra veckan berättade hon hur hon inte längre har några känslor kvar för mig och vet inte vad hon vill göra.


    Jag blir väldigt arg och ledsen, allt vi pratat om, alla svårigheter vi har gått igenom under alla år för att bygga upp detta förhållande och vi som skulle ta nästa kliv in med familj och allt.

    Grejjen är att jag tror en stor del förutom mina egna brister och att jag inte lyssnat på henne, att det rör sig om stress som pågått under längre tid, hon jobbar över, hjälper nära och kära, hennes aptit har gått från att äta stor fruksot med fil+ mulsi och bröd till att knappt dricka ett glas juice, tränar gör hon inte heller längre något hon gjorde flera gånger i veckan tidigare.


    Hon sover även dåligt, kan vakna på nätterna och svårt att somna om, och när vi fick valpen var det hon som tog nätterna iom att jag är hemma om dagarna och studerar så tar jag hela dagarna samt sista innan vi läger oss.

    Nu sover hon borta hos en kompis på obestämd tid och jag är förkrossad och hemma själv och försöker liksom få klarhet i det hela, vi har så mycket planer tillsammans och haft det så bra och nu är vi här liksom.


     


    Har läst om andra som haft utmattningssyndrom /stress och tappat känslorna helt under den tiden.


    Det jag skulle behöva veta är, hur länge ska vi vara ifrån varandra, hjälper det verkligen? För det känns som hon är väldigt emotionellt sårbar just nu, såg att hon hade tagit upp kontakt med killen på jobbet igen kvällen då hon skulle iväg och sova hos sin kompis och jag vart ännu mer förkrossad, hon berättade att hon bara ville kolla med sina känslor vad det är hon känner, jag påpekar att det är en jättedum ide att hålla på med det nu när vi har det såhär och riskera vårt förhållande över tillfälliga känslor.

    Det känns även som nu när hon är själv att risken är att hon bara hamnar i en bekräftande loop och söker sig till andra istället för att vi ska kunna lösa det här tillsammans. Vi har bokat tid för parterapi men det är först nästa vecka så känns liksom som att tiden inte kommer räcka och hon tror att det hon behöver är någon ny fast vi har en möjlighet att komma tillbaka till den kärlek vi en gång hade.


     


     

  • Svar på tråden Sambo tappat alla känslor, jag tror det är stress
  • vectortracey
    Anonym (F) skrev 2019-11-20 13:29:31 följande:

    Du har inte tänkt att de symtomen hon uppvisar, äter dåligt, sover dåligt osv beror på att hon inte är lycklig i er relation? Låter mer troligt tycker jag dessvärre.

    Förstår att det är tungt men verkar som hon vill vidare nu.


    Jo självklart har jag tänkt det, men det finns andra externa grejjer som också påverkar som jag inte vill nämna för risk att outa som jag vet påverkar hennes psykiskt och som hon haft som press under flera år.


     


    Jag vet inte om jag bara ska släppa, men det jag får ångest över är att hon väljer att göra slut utan att ge det en sista seriös chans med bla hjälp med par terapin, för tänk om, 3-4-5-6 månader längre ned om vi försöker och skulle hitta tillbaka.


    Om hon nu är själv och bestämmer sig att bryta utan att försöka, ja då kommer vi aldrig att få veta om det var något vi kunde lösa.


    För jag har svårt att tro att vi varit tillsammans under så många år, och gått igenom väldigt mycket och haft svåra stunder både inom familj men också inom relationen och klarat oss igenom det, för att sedan gå isär inom nån vecka.


     


    Jag vet inte, jag kanske bara har svårt att smälta det hela, det enda jag önskar är att vi iaf kan få gå på par terapi mötet, om det sedan visar sig att faktiskt är över ja då tror jag att det kanske är lättare att smälta om vi iallafall har försökt tillsammans.

  • Anonym (St)
    Anonym (F) skrev 2019-11-20 13:29:31 följande:

    Du har inte tänkt att de symtomen hon uppvisar, äter dåligt, sover dåligt osv beror på att hon inte är lycklig i er relation? Låter mer troligt tycker jag dessvärre.

    Förstår att det är tungt men verkar som hon vill vidare nu.


    Ja precis.

    Hon är mycket väl stressad, men troligtvis på grund av relationen och inte att hon jobbar mkt. Hon kanske flyr in i jobb snarare..
  • MammaTillDansband
    vectortracey skrev 2019-11-20 13:47:46 följande:

     


    Om hon nu är själv och bestämmer sig att bryta utan att försöka, ja då kommer vi aldrig att få veta om det var något vi kunde lösa.


    ....det enda jag önskar är att vi iaf kan få gå på par terapi mötet, om det sedan visar sig att faktiskt är över ja då tror jag att det kanske är lättare att smälta om vi iallafall har försökt tillsammans.


    Hon har försökt, ända sen i somras! Nu går det inte längre, det finns ingenting kvar att lösa.
  • vectortracey
    MammaTillDansband skrev 2019-11-20 14:35:10 följande:
    Hon har försökt, ända sen i somras! Nu går det inte längre, det finns ingenting kvar att lösa.
    Jo jag fattar det, men det jag önskar är att vi kan försöka ordentligt tillsammans med en terapeut, iallafall ge det en ärligt chans, komma ifrån varandra och kanske börja dejta eller något innan vi kastar bort 10 år...
  • Anonym (Äröig)
    vectortracey skrev 2019-11-20 15:10:18 följande:

    Jo jag fattar det, men det jag önskar är att vi kan försöka ordentligt tillsammans med en terapeut, iallafall ge det en ärligt chans, komma ifrån varandra och kanske börja dejta eller något innan vi kastar bort 10 år...


    Jag börjar förstå din tjejs frustration. Du ger dig inte ju. Hennes sista utväg är att sticka så som hon gjort.

    Det är enorm press för henne med, allt detta. Jag lovar! Tror du inte att hon hade velat lösa detta om hon hade haft känslor kvar för dig? Jo det tror jag. Är man kär och vill leva med någon så är man också vänligt inställd till att lösa saker och ting.

    Du skriver att allt var bra för ett ÅR sedan!! Det kan hända mycket på ett år. Ni köpte hundvalpen som ett sista hopp att rädda relationen men det orsakade bara större glipa.

    När jag skaffade hund med mitt ex så tog han inget ansvar alls. Han var hemma precis som dig, ändå var det jag som fick gå upp varannan timme på nätterna samt jobba hela dagen och sen leka och gå promenad med hunden på kvällen. En valp kräver 24h av ens tid. Det är ett jättestort ansvar.

    Att du rannsakat dig själv och vill lova att bättra dig kommer inte att lösa hennes brist på kärlek. Dessutom så är du mänsklig och kommer att glida tillbaka till att vara som du brukar. En introvert person kan aldrig bli extrovert bara för att någon vill det. Antingen är man det eller så är man inte.

    Nu är vi ganska hårda mot dig här, och det gör dig säkert ledsen eftersom du nog vände dig hit för att få råd att lösa situationen, men om det nu är så att du älskar henne så släpp henne och låt henne bli lycklig igen. Hon är deprimerad och drar sig undan. Det låter som en olycklig person. Du ältar och analyserar och indirekt tjatar dig till att hon ska älska dig tillbaka på samma sätt som du älskar henne. Det går inte. Det ömsesidiga ni hade är över...

    det bästa du kan göra för henne är att säga att du släpper henne nu. Vill hon ha tillbaka dig så märker du ju det eller hur?
  • vectortracey
    Anonym (Äröig) skrev 2019-11-20 16:13:14 följande:
    Jag börjar förstå din tjejs frustration. Du ger dig inte ju. Hennes sista utväg är att sticka så som hon gjort.

    Det är enorm press för henne med, allt detta. Jag lovar! Tror du inte att hon hade velat lösa detta om hon hade haft känslor kvar för dig? Jo det tror jag. Är man kär och vill leva med någon så är man också vänligt inställd till att lösa saker och ting.

    Du skriver att allt var bra för ett ÅR sedan!! Det kan hända mycket på ett år. Ni köpte hundvalpen som ett sista hopp att rädda relationen men det orsakade bara större glipa.

    När jag skaffade hund med mitt ex så tog han inget ansvar alls. Han var hemma precis som dig, ändå var det jag som fick gå upp varannan timme på nätterna samt jobba hela dagen och sen leka och gå promenad med hunden på kvällen. En valp kräver 24h av ens tid. Det är ett jättestort ansvar.

    Att du rannsakat dig själv och vill lova att bättra dig kommer inte att lösa hennes brist på kärlek. Dessutom så är du mänsklig och kommer att glida tillbaka till att vara som du brukar. En introvert person kan aldrig bli extrovert bara för att någon vill det. Antingen är man det eller så är man inte.

    Nu är vi ganska hårda mot dig här, och det gör dig säkert ledsen eftersom du nog vände dig hit för att få råd att lösa situationen, men om det nu är så att du älskar henne så släpp henne och låt henne bli lycklig igen. Hon är deprimerad och drar sig undan. Det låter som en olycklig person. Du ältar och analyserar och indirekt tjatar dig till att hon ska älska dig tillbaka på samma sätt som du älskar henne. Det går inte. Det ömsesidiga ni hade är över...

    det bästa du kan göra för henne är att säga att du släpper henne nu. Vill hon ha tillbaka dig så märker du ju det eller hur?

    Jo kanske, vet inte alls längre bara, hon är 1/3 av mitt liv liksom så klart jag söker efter lösningar och svar och verkligen vill ge allt, hon har varit där när jag haft det riktigt jobbigt och stöttat och jag för henne.


     


    Det enda jag kan göra är att vänta, tiden får avgöra, har inte pratat på några dagar nu alls så.

  • Neqbeth
    vectortracey skrev 2019-11-20 13:47:46 följande:

    Jo självklart har jag tänkt det, men det finns andra externa grejjer som också påverkar som jag inte vill nämna för risk att outa som jag vet påverkar hennes psykiskt och som hon haft som press under flera år.


     


    Jag vet inte om jag bara ska släppa, men det jag får ångest över är att hon väljer att göra slut utan att ge det en sista seriös chans med bla hjälp med par terapin, för tänk om, 3-4-5-6 månader längre ned om vi försöker och skulle hitta tillbaka.


    Om hon nu är själv och bestämmer sig att bryta utan att försöka, ja då kommer vi aldrig att få veta om det var något vi kunde lösa.


    För jag har svårt att tro att vi varit tillsammans under så många år, och gått igenom väldigt mycket och haft svåra stunder både inom familj men också inom relationen och klarat oss igenom det, för att sedan gå isär inom nån vecka.


     


    Jag vet inte, jag kanske bara har svårt att smälta det hela, det enda jag önskar är att vi iaf kan få gå på par terapi mötet, om det sedan visar sig att faktiskt är över ja då tror jag att det kanske är lättare att smälta om vi iallafall har försökt tillsammans.


    Fast baserat på din trådstart så verkar ni inte helt kompatibla. Ni vill olika saker. Hon har påtalat länge att hon är missnöjd med det och osäker över relationen på grund av det, du har försökt ändra på vissa saker men troligtvis var det för lite, för sent. 

    Du får nog beakta att hon kanske inte VILL ändra på dig hur mycket som helst. Hon kanske inte vill leva ett helt liv där hon ständigt måste dra i projektet att få dig att ändra dig till något du kanske inte ens vill vara egentligen. 

    Det är liksom inte så mycket att fixa. Är ni för olika och har för olika önskemål om hur livet ska se ut så är det nog bättre att gå isär. Det kommer inte bli bra för dig heller på lång sikt att leva ett liv där din partner egentligen vill ha någon annan än den du är. Just nu känner du ångest och vill ändra på vad som helst för att få tillbaka henne, men på sikt kommer det föda bitterhet, för att inte tala om när du spenderar 5 år med att försöka vara den hon vill ha och sen blir dumpad ändå. 

    Det är bättre för er båda att hitta någon ni faktiskt passar ihop med.
  • Anonym (99%)

    Tror det är 99% sannolikhet att du förlorar henne. Din sista chans är att du släpper henne och visar att du kan stå på egna ben och hitta på roliga saker själv. Gå ut på krogen med några polare, kom hem ruskigt sent. Skratta och ha roligt!

    Du kommer inte vinna tillbaka henne med tjat och resonerande, det är tyvärr för sent. Hon måste se dig som förlorade och om hon då saknar dig kommer hon komma tillbaka...det är din sista chans!

  • vectortracey
    Neqbeth skrev 2019-11-20 17:41:47 följande:
    Fast baserat på din trådstart så verkar ni inte helt kompatibla. Ni vill olika saker. Hon har påtalat länge att hon är missnöjd med det och osäker över relationen på grund av det, du har försökt ändra på vissa saker men troligtvis var det för lite, för sent. 

    Du får nog beakta att hon kanske inte VILL ändra på dig hur mycket som helst. Hon kanske inte vill leva ett helt liv där hon ständigt måste dra i projektet att få dig att ändra dig till något du kanske inte ens vill vara egentligen. 

    Det är liksom inte så mycket att fixa. Är ni för olika och har för olika önskemål om hur livet ska se ut så är det nog bättre att gå isär. Det kommer inte bli bra för dig heller på lång sikt att leva ett liv där din partner egentligen vill ha någon annan än den du är. Just nu känner du ångest och vill ändra på vad som helst för att få tillbaka henne, men på sikt kommer det föda bitterhet, för att inte tala om när du spenderar 5 år med att försöka vara den hon vill ha och sen blir dumpad ändå. 

    Det är bättre för er båda att hitta någon ni faktiskt passar ihop med.

     


    Är ju svårt att få ned 10 års relation på ett internet forum och man kanske inte heller vill skriva för mycket.


    Jag vill liksom veta bara om det här är något vi kan jobba på, om det är kombinationer av att jag inte visat uppskattning, varit där tillräckligt, att vi inte gjort tillräckligt mycket, att vi har haft det för stressigt hemma etc.


    Om det är saker som vi kan hantera och kanske jobba på, eller om det är som ni säger, att det är över för vi har växt isär, det är den osäkerheten som gör mig så orolig.


     


    Återkommer iallafall hur det vart.

  • vectortracey
    Anonym (99%) skrev 2019-11-20 17:50:17 följande:

    Tror det är 99% sannolikhet att du förlorar henne. Din sista chans är att du släpper henne och visar att du kan stå på egna ben och hitta på roliga saker själv. Gå ut på krogen med några polare, kom hem ruskigt sent. Skratta och ha roligt!

    Du kommer inte vinna tillbaka henne med tjat och resonerande, det är tyvärr för sent. Hon måste se dig som förlorade och om hon då saknar dig kommer hon komma tillbaka...det är din sista chans!


     


    Jag vet inte om jag formulerat mig dåligt i tråden man jag har definitivt inte tjatat på henne, efter hon meddelade att hon inte har några känslor så hade vi en helt ok vecka och lekte med valpen, kollade på våra serier och satt och pratade vid matbordet etc.


     


    Det var sista dagarna som vart väldigt jobbiga och där vi bestämde att hon skulle åka till sin kompis och sova där för tänka över saker och ting, sen såg jag att hon skrivit till han killen, hon kom hem och vi bråkade, vi sa båda att vi inte kunde göra slut för vi älskar varandra och sen åkte hon till sin kompis och vi har inte skrivit med varandra.

Svar på tråden Sambo tappat alla känslor, jag tror det är stress