louisa83 skrev 2020-05-03 01:17:31 följande:
Jag bor i Grekland med mina barn men jag vet hur förskolorna och tankesättet är i Sverige och jag vet att alla inte tycker att det är så jättekul med den här genusfokusen hela tiden. Speciellt inte kristna och folk från andra kulturer och det tycker jag man också måste respektera. Jag hade häromdagen ett mycket intressant samtal med en grekisk mamma som flyttat till Sverige i vuxen ålder med sin grekiska man och deras två barn gick på förskola där. Hon tyckte att alla är helt obsessed med genus, något hon inte är van vid. Hon sa att på deras barns förskola så hade de tydligen en utklädningslåda, men i den lådan så låg det bara kjolar, inget motsvarande "killigt". En dag hade förskolläraren skickat en bild till henne och hennes man på hennes son iklädd en av dom där kjolarna. Hon visste inte riktigt varför hon skickade bilden, då sonen inte ens såg glad ut. Hon visade mig bilden och han såg verkligen inte glad ut. Var det för att få en reaktion? Var det ett test? Var det för att få ett påtvingat "men ååååh så söt!"?. Hennes man blev tydligen lite upprörd, då han inte är van vid att pojkar har kjolar på sig i det landet han kommer ifrån, och än mer att nån annan uppmuntrar att hans son ska bära kjol. Jag kände det också, har man ingen respekt för andra kulturer i Sverige när det kommer till sånt här? Måste alla vara jätteglada och positiva? Kan man inte tänka sig att vissa har svårare för sånt här?
Alltså jag är för jämställdhet och att alla ska få göra vad de vill i livet utan nån begränsning, men jag tycker att man koncentrerar sig på alla de små sakerna i Sverige när man först borde lösa de stora problemen innan man går vidare. Att minska våldtäkter, att börja döma våldtäktsmän, att tjejer ska kunna gå ut utan att vara rädda på natten, att kvinnor ska få lika mycket betalt som män och speciellt kvinnodominerande yrken. Man har inte löst nånting utav det här utan lägger all sin energi på flumflum.
Min mamma var i flera år chef för förskolor innan hon gick i pension och hon sa att de sista åren var de jobbigaste, för hon fick lägga jättemycket tid på olika slags rapporter där hon skulle redovisa för hur förskolorna förebygger könsroller. Hon sa att om hon inte hade haft så många redovisningar att göra hela tiden så hade hon haft mer tid att spendera ute på avdelningarna och med barnen. Men det har blivit så oerhört mycket pappersarbete nuförtiden.
Den här genuspedagogiken börjar väldigt tidigt i åldrarna också i Sverige och hela samhället är ju helt fixerat vid detta. Mina barn här i utlandet kollar på Bolibompa och de hade för ett tag sen ett program om några tvillingar varav en var född som tjej men ville vara kille så hon fick vara kille. Ja det var det som var det viktigaste tydligen i det barnprogrammet så det sjöngs om det i början på programmet också. Jag har inga problem att mina barn kollar på sånt, jag var nästan lite stolt faktiskt och fnissade lite för mig själv och tänkte att det är nog inte många som skulle visa nåt sånt här för sina barn i det fortfarande religiösa Grekland. Men det jag tänkte var ändå, det här är ett barnprogram, mina barn är fyra år, de förstår inte ens budskapet. De förstår inte budskapet för de har inte ens själva börjat fundera över det här att känna sig som en kille eller känna sig som en tjej. De har nyss upptäckt att vissa är pojkar och vissa är flickor typ. Så det kändes lite överkurs för dom. De såg den där tvillingflickan som en kille för hon såg ut som en kille. Inte mer med det. Så hela grejen blev nästan lite löjlig egentligen, för barnprogrammet hade ett budskap som barnen inte var redo för mentalt. Det här var så TYPISKT svenskt för mig, att man liksom på nåt desperat sätt försöker lära ut sina värderingar till varje pris, Väldigt konstlat. Man kan aldrig vänta på att ett barn frågar om sånt här utan det ska läras ut från första stund.
Jag vill bara förtydliga att jag låter mina söner leka med precis vad de vill och de kommer få älska vem de vill. Men Sverige framstår nästintill som hysterisk när det kommer till dessa punkter och de tar alldeles för stor plats i läroplanen. Det finns människor som har en annan livssyn och det måste också få respekteras tycker jag. Alla borde känna att de kan vara bekväma med att skicka sitt barn till en svensk förskola. Det borde vara i första hand familjen som för över sina ideal på barnen tycker jag, inte en statlig eller kommunal verksamhet.
För att lösa alla de problem du skriver om är det nödvändigt att börja forstra barnen i ett "annorlunda" tankesätt" redan i låg ålder efter som mycket av problematiken beror på strukturer i samhället. Det är svårt att fostra om redan vuxna människor med djupa värderingar och invanda könsroller.
Det handlar egentligen inte om att lära ut värderingar utan om att normalisera saker som ses som avvikande så att barnen inte tycker det är konstig eller ens funderar på att det är avvikande. Det bara är så - en del tjejer känner sig som killar. Punkt.
Jag tror att mycket att genustänket får en större reaktion hos vuxna än hos barnen eftersom det går emot normer. Men barn möter allt för första gången och har ingen förutbestämd tanke om hur saker ska vara. Dom vet inte att killar egentligen inte "ska" ha på sig kjol, eller tycka om rosa. Just i förskolan kan ju saker tyckas väldigt banala men det är ju också små barn det handlar om så det krävs inte då drastiska saker för att forma små barn. Att forma om vuxna däremot kräver jättemycket.
Mycket av det arbetet syftar ju till att lägga en grund och att få bort tänket att saker "ska vara på ett visst sätt" kopplade till könen. Jag tror att många barn ändå socialiseras in i könsroller av samhället i stort, men att det balanseras upp av genusmedvetenhet.
