Hej!
Jag är ny här och tänkte att det skulle kunna va kul med en tråd för oss som är över 30år och försöker skaffa vårt första barn :) Vore kul att få följas åt här!
Jag har precis fyllt 32 och min sambo är 31. Vi har försökt i 3 månader nu och jag har förväntat BIM den 20/9. Vi har ju inte försökt så länge men man hoppas ju att det ska ta sig snart! :) Berätta gärna om er och hur er situation ser ut!
Hej tjejer! Har ni något tips på att hantera barnlängtan? Ibland faller jag bara i ändlöst djup gråt (senaste året). Jag vet att jag borde vara glad att jag äntligen har en sambo som vill ha barn men jag har längtat sedan tidig tonår och typ suttit och väntat på barn bara (bättre ekonomi och stabil pappa med förstås) . Men hur håller man ut och hur håller man ihop? Känns som min själ är trasig.
Fy så jobbigt för dig att gå runt med en sådan längtan <3 :( Planerar ni att försöka få barn nu, eller är det något din sambo vill vänta med till lite längre fram? Alltså, det där är inte lätt men det är rådet jag har är att försöka hitta andra glädjeämnen i livet att lägga sitt fokus på, även om det är svårt. Men sen tycker jag inte du ska behöva vänta längre faktiskt om du känner så, och om din sambo kan tänka sig att börja försöka nu, go for it!!
Tack för dina ord! Vi har börjat försöka sedan september i alla fall men sedan är det lite andra omständigheter som stressar mig, vi har fått andra arbetstider, vi behöver eventuellt flytta snart och så är det ju det här med corona som stressar mig lite. Ibland känner man sig lite extra nere, typ som att livet aldrig helt kan vara bra och lugnt någon gång. Men det ordnar sig kanske. Har svårt att hitta andra glädjeämnen i livet tyvärr, drar mig lätt undan från vänner för jag tycker ibland att dom belastar mig mer med sina egna problem än tillför positivitet. Men nu ska jag inte kapa denna tråd. Har bim 1a november enligt natural cycles iaf, får hoppas på då
Mensen kom igâr med tre dagars försening.. Hoppar in i novembertrâden och hoppas pâ positivt resultat nästa mânad istället. Lycka till till er som fortfarande inväntar era resultat :)
Inbillar jag mig eller är det två streck? Är på bim+1
Dom är positiva! Grattis!!
Inbillar jag mig eller är det två streck? Är på bim+1
Dom är positiva! Grattis!!
Hej på er. Jag är (tyvärr) tillbaka i den här tråden.
Jag plussade 17 okt, efter ett tag började jag ana ugglor i mossen och mycket riktigt så fick jag mitt andra MA bekräftat några veckor senare.
Jag gjorde behandlingen i onsdags och vill bara sluta blöda och få igång ÄL och mens. Det känns skit, förstås, men jag ser ändå fram emot nästa försök. Är också ledsen över att jag kommer hinna fylla 35 innan jag får uppleva en lyckad graviditet, men det är inget att göra åt det.
Om min kropp funkar likadant som efter förra MA:t så borde jag få ÄL nu på söndag den 29 nov, men vi blev rådda till att invänta en mens. Jag försöker se nåt positivt i det hela; jag slipper smussla med alkohol runt jul om jag skulle lyckas bli gravid på första ÄL.
Hoppas ni alla mår bra! Och GRATTIS, leo! 
Hej på er. Jag är (tyvärr) tillbaka i den här tråden.
Jag plussade 17 okt, efter ett tag började jag ana ugglor i mossen och mycket riktigt så fick jag mitt andra MA bekräftat några veckor senare.
Jag gjorde behandlingen i onsdags och vill bara sluta blöda och få igång ÄL och mens. Det känns skit, förstås, men jag ser ändå fram emot nästa försök. Är också ledsen över att jag kommer hinna fylla 35 innan jag får uppleva en lyckad graviditet, men det är inget att göra åt det.
Om min kropp funkar likadant som efter förra MA:t så borde jag få ÄL nu på söndag den 29 nov, men vi blev rådda till att invänta en mens. Jag försöker se nåt positivt i det hela; jag slipper smussla med alkohol runt jul om jag skulle lyckas bli gravid på första ÄL.
Hoppas ni alla mår bra! Och GRATTIS, leo!
Hoppas att du fått tid att bearbeta det och det känns ju superstarkt att du trots detta kan försöka se det från den positiva sidan som du skriver. Jag blev, som vanligt, ledsen när mensen kom denna månad men försöker också se något positivt i att det kanske gör att jag kan vara med på min kusins bröllop i sommar då han är som min storebror. Så även om det är en klen tröst det du skriver om att slippa smusslandet i jul så tycker jag att det är starkt att försöka se något ljust också så att allt inte blir nattsvart.