Hej!
Jag är ny här och tänkte att det skulle kunna va kul med en tråd för oss som är över 30år och försöker skaffa vårt första barn :) Vore kul att få följas åt här!
Jag har precis fyllt 32 och min sambo är 31. Vi har försökt i 3 månader nu och jag har förväntat BIM den 20/9. Vi har ju inte försökt så länge men man hoppas ju att det ska ta sig snart! :) Berätta gärna om er och hur er situation ser ut!
Åååh, hoppas! Ska du inte testa då? :)
En fråga till er alla, köpte ni hem graviditetstest direkt när ni började försöka (för att ha ifall ni ska testa den)?
Jag har inte ens vågat köpa hem några test för jag tycker att allt är så overkligt och har längtat i sååå många år. Är dessutom rädd för att göra killen extra nervös med gravtest hemma, haha!!
För min del är det kört för denna månad... Mensen kom idag. Känner mig helt förstörd. Nåväl, blir att vara ledsen en stund och sen pigg och glad inför nästa försök. Hoppas det går bättre för er andra!
För min del är det kört för denna månad... Mensen kom idag. Känner mig helt förstörd. Nåväl, blir att vara ledsen en stund och sen pigg och glad inför nästa försök. Hoppas det går bättre för er andra!
Jag köpte första testet på apoteket men insåg att det skulle bli väldigt dyrt :p så beställde hem ganska direkt. Kändes väldigt spännande och kul att äntligen göra det när man aktivt börja försöka! Min sambo har dock inte varit inblandad alls i den biten, utan det har jag lite för mig själv faktiskt, tills jag förstås testar positivt :)
Det låter bra! Kanske ska ta och beställa hem några test. Nu är det i alla fall 22 dagar sedan jag slutade med ppiller. Får se vad som händer :D
För min del är det kört för denna månad... Mensen kom idag. Känner mig helt förstörd. Nåväl, blir att vara ledsen en stund och sen pigg och glad inför nästa försök. Hoppas det går bättre för er andra!
Usch, så tråkigt. Alltid en sådan besvikelse. Du får försöka att rå om dig själv tiden som kommer. Hoppas att du hittar ny ork och energi snart <3
Hej på er! Hur går det för er alla? Jag är på CD 10, har vanligen ÄL runt dag 19, så det är ett tag kvar och det känns som att tiden släpar sig fram. Ville fråga hur ni gör för att hålla er positiva och hålla hoppet uppe? Jag och min sambo har inte försökt så länge, detta blir fjärde cykeln, men jag märker att jag har svårt att tro att det kommer hända för oss. Det är säkert vanligt att man oroar sig för sin fertilitet, och rent logiskt vet jag att vi sannolikt inte kommer få några problem, att det kan ta tid utan att något är fel etc, men rent känslomässigt tycker jag att det är svårt att ha tilltro. Har ni några affirmationer eller tips eller nåt som ni kan dela med er av, som gör era försök mer uthärdliga?
Sen jag började följa Vulverine på instagram så har jag fått sååååå mycket mer kunskap om kvinnokroppen å fertilitet än man fick i skolan typ.
Jag vill inte vara sån som ska köpa äl tester för kan bli stressande å dyrt i längden. Så tänker lära känna min kropp mer genom att va lite mer uppmärksam på mitt sekret osv.
Första försöket till en bebis, är 33 blir 34 i februari.
Kort om mig, slutade med p-piller den 12 juli, fick riktig mens den 28 aug : )
Fick genomgå en konisering så inget sex på 4 veckor.
Tror ja ev hade ägglossning den 11 sep för va som äggvita som hängde ner när jag satt på toa. Har sen 16 sep haft ömma bröst (vilket ja känner av nu innan mens) men kallsvettas på nätterna, vart mer trött men blir samma innan mens. Vet inte riktigt när ja ska ha min mens men, skulle haft det nu eller typ 5 okt men vet inte haha