Varför vill man sällan ligga med dem man attraheras av mentalt?

Har funderat mycket på det genom mitt liv?

Kan bli nästan kär i människor som jag klickar med mentalt, där samtalen flyter och det ena samtalsämnet avlöser det andra. Men jag har nog aldrig velat ligga med någon jag känt så för. Det har nästan varit motbjudande att föreställa sig en fysisk interaktion.

Ibland har jag tänkt att det nästan krävs en avsaknad av sådan energi för att sexuell attraktion ska kunna uppstå. Iallafall att man först och främst tänder på varandra fysiskt och utseendemässigt, och kanske sen efterhand man lär känna varandra, liksom kommer på att man klickar även där. Så har nog mina relationer sett ut, där jag absolut haft mycket intellektuell stimulans inklusive sex. Något jag behöver för att kunna respektera en person och trivas.

Hur är det för er och varför kan man få nästan lika stark förälskelse, men ändå inte vilja ha sex? Är detta kanske ett typiskt kvinnligt fenomen?

Precis så funkar jag. Haha, det här är första gången jag läser om en likasinnad på den punkten!

Jag fungerar tvärtom, det är dessa jag blir attraherad av, och vill ha sex med oftast, oavsett deras utseende.

varför tror du att du fungerar som du gör?

Har du problem med anknytning?

Är du en ytlig person?

(menar rent av nyfikenhet)

Intressant. För mig är det precis tvärtom.

Tänder sexuellt gör jag på en sensuell utstrålning, på skönhet, kropp, doft, röst, bröst, osv. På sånt som har med sinnena att göra.

Kvinnor jag lär känna och kommer bra överens med, tex på jobbet, dem tänker jag inte på i sexuella termer, även om de ser bra ut.

Alla fasta förhållanden jag har haft - även det jag lever i nu - har börjat med det sinnliga, och har sen övergått till något annat (kärlek), att man lär känna varandra, trivs ihop, lojalitet, trygghet, osv. Aldrig tvärtom.

Däremot har jag erfarit vid några tillfällen, att somliga kvinnor har blivit kära i mig, efter flera års bekantskap: kollegor, gemensamma bekantskaper, t.o.m gamla klasskompisar men då har jag var gång givit avslag. Jag funkar inte så.

Människor är olika!

Är kvinna och har aldrig känt det du beskriver.

Hur känner du du och vad gör dig attraherad?

Därmed kan du tänka dig att ha sex med barndoms-vänner då de killkompisar känner du väll och säkert är intellektuella?

Jag har inga manliga barndomsvänner, men har jag en gång attraherats av någon så kan det väl ske igen. För mig växer dock sällan attraktion fram, det brukar kännas första gångerna man pratar.

Det är inte så att jag inte har fysiska preferenser bara för jag mest tänder på psykiska egenskaper. Men en jättesnygg kille som är dum i huvudet hade jag inte kunnat ha sex med.

Förstår vad du menar men har du ingen kontakt med killkompisar från skoltiden sedan lång tid tillbaka? Platoniska killkompisar?