Du måste logga in för att svara i en tråd.

  • Anonym (Nära min far.)

    Har jag daddy-issues?

    Jag har fått höra att jag har svåra daddy issues. Jag skall beskriva mig själv så neutralt det går så får ni svara på om jag har daddy issues eller om det är helt normalt.

    Min mamma är psykiskt sjuk missbrukare och är ofta inlagd på psyket varvat med att hon försvunnit någonstans. Kanske flyttat, rest till Holland. Jag växte upp mest med pappa (Blev ohållbart att bo med mamma). Har ett par halvsyskon där vi har samma mamma som också är psykiskt sjuka missbrukare som jag har väldigt lite kontakt med. Det händer att min halvbror ringer och försöker låna pengar ibland, jag säger nej, han skriker och svär på mig... det är den kontakten vi har. Det är ungefär samma kontakt som med mamma, hon vill ha pengar, får inga pengar hon skriker och svär.

    Är psykiskt sjuk själv (ej missbrukare) men diagnosticerad med emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline)

    Så min familj är egentligen bara min pappa. Har jag problem vänder jag mig till pappa. Mår jag dåligt vänder jag mig till pappa. Jag umgås mycket med min pappa, han är dels min chef (hans företag), vi tränar ofta på gymmet ihop efter jobbet, han äter middag hos mig, jag hos honom. Jag "hänger" ofta hos pappa om jag har tråkigt. 

    1 gång i vuxen ålder när jag mått så dåligt att jag behövt flytta hem till pappa (Kom på dåvarande sambo och min väninna i sängen) och bodde då där i nästan ett år. Just då ok, då hade jag extrema daddy issues och betedde mig som en bebis. Låg i sängen och skrek efter pannkakor (min pappa gör världens godaste pannkakor), han fick säga åt mig att gå upp och duscha osv. Men är normalt sätt rätt självständig. Betalar mina egna räkningar, städar mitt eget hem (och min pappas ibland), jobbar (ok på pappas företag). Jag bor nära min pappa, bara ett par minuters gångavstånd. Det känns tryggt att göra det.

    Är strax över 30. Är det här osjälvständigt, svåra daddy issues, borde klippa navelsträngen (gillar inte det uttrycket navelsträngen sitter ju med mamman inte pappan).??

  • Svar på tråden Har jag daddy-issues?
  • Anonym (Bobvious)

    Du vet alltså inte vad daddy issues är.... Det handlar om att du har sexuella/romantiska relationer med män som är gamla nog att vara farsa åt dig. 

  • Anonym (Nära min far.)
    Anonym (Bobvious) skrev 2021-08-06 17:58:45 följande:

    Du vet alltså inte vad daddy issues är.... Det handlar om att du har sexuella/romantiska relationer med män som är gamla nog att vara farsa åt dig. 


    Nej det har jag inte. Eeeew!
  • Anonym (lemuren)

    Det är väl mer så att du är "pappabunden", kanske.

    Men det är knappast konstigt när det är den ende vuxne som har funnits där för dig. 

    Dock brukar en vuxen svensk person sällan bo hos och hänga med sin förälder på fritiden eller träna med dem, skulle jag säga.

    Om jag var en dejt skulle jag bli orolig av det och undra vad det är som gör att du inte klarar dig själv, och om du inte har några vänner. Och då finns det ju en förklaring till det givetvis.

    Vill du bli mer "normal" (i brist på bättre ord) så lägg mer tid på andra personer än din pappa och försök hitta socialt givande saker att göra som inte involverar honom.

  • Fjäril kär

    Daddyissues handlar om sexuella relationer med män som är i samma ålder som din egen pappa och betyder att man letar fadersfigur i dessa män. Oftast för att man haft en icke närvarande pappa, en pappa som sviker etc.

  • Anonym (Nära min far.)
    Anonym (lemuren) skrev 2021-08-06 18:18:27 följande:

    Det är väl mer så att du är "pappabunden", kanske.

    Men det är knappast konstigt när det är den ende vuxne som har funnits där för dig. 

    Dock brukar en vuxen svensk person sällan bo hos och hänga med sin förälder på fritiden eller träna med dem, skulle jag säga.

    Om jag var en dejt skulle jag bli orolig av det och undra vad det är som gör att du inte klarar dig själv, och om du inte har några vänner. Och då finns det ju en förklaring till det givetvis.

    Vill du bli mer "normal" (i brist på bättre ord) så lägg mer tid på andra personer än din pappa och försök hitta socialt givande saker att göra som inte involverar honom.


    Har få nära vänner, men en väldig massa bekanta. Jag gillar att hänga med pappa. Även om jag ser honom varje dag på jobbet.

    Jag är kanske lite osjälvständig och "pappig". Men jag klarar mig själv. Oftast. Senast jag inte gjorde det var när jag flyttade hem till honom och blev som en bebis igen. Det var verkligen en regression. Har perioder då jag mår lite sämre, då brukar jag vända mig till pappa och hänga lite extra med honom så går det över men det är inte så att jag måste, jag skulle kunna ta mig igenom det själv. Kanske skall göra det istället för att gå till pappa nästa down-period?
  • Anonym (Nära min far.)
    Fjäril kär skrev 2021-08-06 18:35:23 följande:

    Daddyissues handlar om sexuella relationer med män som är i samma ålder som din egen pappa och betyder att man letar fadersfigur i dessa män. Oftast för att man haft en icke närvarande pappa, en pappa som sviker etc.


    Pappa är väldigt närvarande och har aldrig svikit mig. Min trygghet i livet.
  • Allmänt undrande

    Inte "daddy issues" enligt gängse definition, och i ditt fall är det ju lite tvärtom också. Det är din pappa som varit där för dig.

    Det låter kanske aningen ohälsosamt, men i grunden tycker jag också att det är ganska fint. Kanske att du på sikt bör flytta lite längre bort och/eller hänga lite mindre på fritiden med honom men tycker absolut inte att man behöver närmast säga upp kontakten med en förälder (speciellt inte en bra och stabil) bara för att man blivit vuxen.

    (Året du bodde hemma var ju speciellt också, måste varit skittungt att få sin värld raserad sådär. Inte konstigt att du vände dig till din klippa när övriga världen vändes upp och ner. Borde du ha "kommit på fötter igen" tidigare? Tja kanske, men du bor ju i vart fall inte kvar fortfarande)

    Finns säkert någon som kan bli avskräckt av att du har en nära relation med din pappa men frågan är om du bör vara ihop med en person som inte kan ta det.

    Fundera på vad du känner och varför, vad du vill och varför och vad som får dig att må bra.

    "Navelsträngen" behöver kanske inte klippas, men kanske sträckas ut lite . Lite mer självständighet, eller vad man ska säga, tror jag på. Men låt inte andra definiera din och din pappas relation. Prata med honom istället hur han upplever det, kanske är han lite obekväm, eller lite orolig eller kanske bara glad att han har en fin relation till sin dotter?

  • Anonym (Bobvious)
    Anonym (lemuren) skrev 2021-08-06 18:18:27 följande:

    Det är väl mer så att du är "pappabunden", kanske.

    Men det är knappast konstigt när det är den ende vuxne som har funnits där för dig. 


    Precis.

    Ts, om det gäller en mamma brukar man säga att man inte klippt navelsträngen. Du behöver träna dig på att bli mer självständig, behöver antagligen terapi också med tanke på allt du gått igenom.
  • Anonym (A)
    Anonym (Bobvious) skrev 2021-08-06 19:07:09 följande:
    Precis.

    Ts, om det gäller en mamma brukar man säga att man inte klippt navelsträngen. Du behöver träna dig på att bli mer självständig, behöver antagligen terapi också med tanke på allt du gått igenom.
    Sant
  • Anonym (Ylva)

    Bara för att någonting är ovanligt betyder det inte att det är ohälsosamt och behöver förändras.

    Absolut kan du säkert putsa på saker i ditt liv, men personligen tycker jag man ska vårda se relationer som fungerar för en och försöka hantera de som är destruktiva på ett sätt som inte drar ner en i skit.

    Om din pappa "står i vägen för dig" tycker jag absolut att du kan hitta sätt att få lite mer självständighet... Men är han en vuxen som låter dig vara vuxen ser jag inget problem med att ha en nära relation.

  • Anonym (Nära min far.)
    Allmänt undrande skrev 2021-08-06 18:57:42 följande:

    Inte "daddy issues" enligt gängse definition, och i ditt fall är det ju lite tvärtom också. Det är din pappa som varit där för dig.

    Det låter kanske aningen ohälsosamt, men i grunden tycker jag också att det är ganska fint. Kanske att du på sikt bör flytta lite längre bort och/eller hänga lite mindre på fritiden med honom men tycker absolut inte att man behöver närmast säga upp kontakten med en förälder (speciellt inte en bra och stabil) bara för att man blivit vuxen.

    (Året du bodde hemma var ju speciellt också, måste varit skittungt att få sin värld raserad sådär. Inte konstigt att du vände dig till din klippa när övriga världen vändes upp och ner. Borde du ha "kommit på fötter igen" tidigare? Tja kanske, men du bor ju i vart fall inte kvar fortfarande)

    Finns säkert någon som kan bli avskräckt av att du har en nära relation med din pappa men frågan är om du bör vara ihop med en person som inte kan ta det.

    Fundera på vad du känner och varför, vad du vill och varför och vad som får dig att må bra.

    "Navelsträngen" behöver kanske inte klippas, men kanske sträckas ut lite . Lite mer självständighet, eller vad man ska säga, tror jag på. Men låt inte andra definiera din och din pappas relation. Prata med honom istället hur han upplever det, kanske är han lite obekväm, eller lite orolig eller kanske bara glad att han har en fin relation till sin dotter?


    Personen som senast påpekade att jag har daddy issues var inte någon pojkvän, utan en manlig bekant/vän som ville bli mer än vänner men det ville inte jag.

    Angående flytt så har jag bott 20mil från pappa tidigare, men jag jobbar ju på hans företag, så jag har gångavstånd även dit. Väldigt praktiskt.

    Han är inte så mycket för att prata faktiskt. Så vet inte om en sådan diskussion skulle leda någonstans. När jag var barn brukade han distrahera mig med pannkakor när jag var ledsen, eller att vi hittade på något. Eller att jag bara kramade honom och grät. Vi åker till sjön, zoo osv. Något som gjorde mig glad fast utan att ta i tu med själva problemet. Han är väldigt praktisk och kan fixa allt som är trasigt men prata har han lite svårt för.

    Vad som får mig att må bra igen om jag inte mår bra är att träna, ha sex (om jag är i en relation vilket jag inte är) eller att pappa distraherar mig. Jag har en slags missbrukspersonlighet (trots att jag inte missbrukar några substanser) där jag behöver något som distraherar från problemet för jag kan inte ta tag i det.

    Har bestämt mig för att inte skaffa barn pga. att psykisk sjukdom går i arv, men hade gärna blivit styvmamma i framtiden om jag hittar rätt.
  • Anonym (goodforyou)

    Du/personen som sa åt dig verkar ha grovt missförstått vad daddy issues betyder. Du är inte ens i närheten av det. 

    Låter som att du har en nära bra relation till din pappa vilket väl är jättebra? Sedan låter det som att du blev rätt bortskämd och osjälvständig under året du bodde hos honom som vuxen men det lär väl ha mycket att göra att du ville känna dig liten och beskyddad och regressed till barndomen lite eftersom du blev så grovt emotionellt skadad av ditt ex och din vän. Ibland mår man förfärligt som vuxen och bara behöver sin mamma/pappa och få känna sig omhändertagen. 

    Det är inget fel i att ha en nära relation till sin pappa eller mamma. 

  • Allmänt undrande

    Aha, men då tänker jag att relationen till din pappa inte är så mycket ett problem som ett symptom.

    Ytterst handlar det ju oftast inte om uttrycken utan anledningen. Att du bor nära då t.ex. Behöver inte vara ett problem, eller att ni umgås mycket osv. Men sen är det ju varför. Umgås ni för att du knappt inte har någon annan att umgås med så blir det lite av en annan sak.

    Det allvarligaste du nämner är dock det här att du inte tar tag i problem utan distraherar dig/låter dig bli distraherad.

    Alla är inte lika bekväma med att prata och ibland kan det vara bättre att göra något, men tänker ändå att det påverkat dig negativt under uppväxten att inte kunna prata om problem. Vet inte hur allvarligt det är, skulle en vän räcka tror du eller någon med utbetalning?

    Eller känner du att du inte har det behovet? Uppfattar dig som att du är ganska självmedveten? Räcker självreflektionen eller tror du att du behöver något annat/mer

    Tänker själv att träning, sex och umgänge i grunden är bra saker, men kanske inte ska användas som "lösningen" på alla problem...

  • Anonym (Nära min far.)
    Allmänt undrande skrev 2021-08-06 20:06:31 följande:

    Aha, men då tänker jag att relationen till din pappa inte är så mycket ett problem som ett symptom.

    Ytterst handlar det ju oftast inte om uttrycken utan anledningen. Att du bor nära då t.ex. Behöver inte vara ett problem, eller att ni umgås mycket osv. Men sen är det ju varför. Umgås ni för att du knappt inte har någon annan att umgås med så blir det lite av en annan sak.

    Det allvarligaste du nämner är dock det här att du inte tar tag i problem utan distraherar dig/låter dig bli distraherad.

    Alla är inte lika bekväma med att prata och ibland kan det vara bättre att göra något, men tänker ändå att det påverkat dig negativt under uppväxten att inte kunna prata om problem. Vet inte hur allvarligt det är, skulle en vän räcka tror du eller någon med utbetalning?

    Eller känner du att du inte har det behovet? Uppfattar dig som att du är ganska självmedveten? Räcker självreflektionen eller tror du att du behöver något annat/mer

    Tänker själv att träning, sex och umgänge i grunden är bra saker, men kanske inte ska användas som "lösningen" på alla problem...


    Jag vet inte om jag har det behovet. Jag mår rätt bra nu, men när jag pratar om mina problem mycket som med en terapeut så mår jag ofta sämre. Sätta ord på hur jag mår, hur jag beter mig då blir problemen jag har så påtagliga. Jag gör inget åt dem då heller jag bara pratar om dem.

    Jag är självmedveten för det mesta. Förutom när jag blir som jag blev för några år sedan och betedde mig som en bebis. Jag förstod nånstans att det är ohållbart att bara ligga i en säng, gråta, titta på Netflix och skrika efter pappa för mat men jag ville inte göra något åt det. Jag ville leva så. Blev oerhört självisk och käftade emot när han försökte få upp och ut mig. Nu skall vi gå ut och gå i fem minuter "NEJ! Vill inte!" Nu måste du gå upp och duscha så byter jag sängkläder! "NEJ! Vill inte!" "Men du luktar illa nu gumman" "Nej gör jag inte alls! Du luktar illa!" tänk att ta det från en 26åring (som jag var då)  :D :D


  • Allmänt undrande
    Anonym (Nära min far.) skrev 2021-08-06 21:13:13 följande:

    Jag vet inte om jag har det behovet. Jag mår rätt bra nu, men när jag pratar om mina problem mycket som med en terapeut så mår jag ofta sämre. Sätta ord på hur jag mår, hur jag beter mig då blir problemen jag har så påtagliga. Jag gör inget åt dem då heller jag bara pratar om dem.

    Jag är självmedveten för det mesta. Förutom när jag blir som jag blev för några år sedan och betedde mig som en bebis. Jag förstod nånstans att det är ohållbart att bara ligga i en säng, gråta, titta på Netflix och skrika efter pappa för mat men jag ville inte göra något åt det. Jag ville leva så. Blev oerhört självisk och käftade emot när han försökte få upp och ut mig. Nu skall vi gå ut och gå i fem minuter "NEJ! Vill inte!" Nu måste du gå upp och duscha så byter jag sängkläder! "NEJ! Vill inte!" "Men du luktar illa nu gumman" "Nej gör jag inte alls! Du luktar illa!" tänk att ta det från en 26åring (som jag var då)  :D :D


    Tror jag förstår. Speciellt om man inte kommer från, ja vad ska vi kalla det "hemma kultur" om att prata om sånt så kan det ju kännas ännu svårare...

    Är själv inte jätteförtjust i psykologer och beteendevetare eftersom det nästan är KBT för hela slanten nu...

    Dock tycker jag om att sätta ord på mina känslor och flummiga tankar. Om du mår bra så mår du ju bra, tänker väl lite att du kanske bör hitta något annat utlopp eller sätt att hantera en del saker på, men... Har väl inte något konkret förslag på det.

    Finns fördelar att prata med främlingar på nätforum som att anonymt kunna fråga saker som detta öppet, men finns ju nackdelar med (förutom troll) som att svaren lätt blir för generella eller specifika men "träffar fel"

    Hahaha, ja du... kanske inte stoltaste ögonblicket i livet men ibland kan man drabbas av överväldigande självömkan. Bara tur någon fanns där för dig. Förhoppningsvis bär du med dig något från den erfarenheten och hamnar inte där igen nästa gång världen rämnar (hoppas du slipper det, men ja, kan ju förstås hända igen)

    Så detta var mer en check utifrån din väns(?) Kommentar? Känner du dig annars själv hyfsat nöjd med livet för tillfället?
  • Anonym (Nära min far.)
    Allmänt undrande skrev 2021-08-06 21:37:00 följande:
    Tror jag förstår. Speciellt om man inte kommer från, ja vad ska vi kalla det "hemma kultur" om att prata om sånt så kan det ju kännas ännu svårare...

    Är själv inte jätteförtjust i psykologer och beteendevetare eftersom det nästan är KBT för hela slanten nu...

    Dock tycker jag om att sätta ord på mina känslor och flummiga tankar. Om du mår bra så mår du ju bra, tänker väl lite att du kanske bör hitta något annat utlopp eller sätt att hantera en del saker på, men... Har väl inte något konkret förslag på det.

    Finns fördelar att prata med främlingar på nätforum som att anonymt kunna fråga saker som detta öppet, men finns ju nackdelar med (förutom troll) som att svaren lätt blir för generella eller specifika men "träffar fel"

    Hahaha, ja du... kanske inte stoltaste ögonblicket i livet men ibland kan man drabbas av överväldigande självömkan. Bara tur någon fanns där för dig. Förhoppningsvis bär du med dig något från den erfarenheten och hamnar inte där igen nästa gång världen rämnar (hoppas du slipper det, men ja, kan ju förstås hända igen)

    Så detta var mer en check utifrån din väns(?) Kommentar? Känner du dig annars själv hyfsat nöjd med livet för tillfället?
    Jag är rätt nöjd med livet ja. Saknar en karl dock.

    Check utifrån att han sa att jag har svåra daddy issues. Eftersom jag har en väldigt nära kontakt med pappa undrar jag om han har rätt.

    Men daddy issues är tydligen inte "väldigt nära relation med sin pappa" utan något sexuellt.
  • Allmänt undrande

    Hahaha, det dyker nog upp nån

    Yes, och nu är ju det utrett, låter ju ändå som att du har läget hyfsat under kontroll och är på rätt väg. Om du och din pappa trivs med att göra saker ihop kan ni ju fortsätta med det liksom. Jag hoppas väl att du kommer kunna utöka din umgängeskrets lite, om du själv vill förstås, men det är ju bättre med kvalitet än kvantitet..

    Tack för en trevlig pratstund och lite insikter i någon annans tankar :)

    Lycka till!

  • ClumsySmurf
    Anonym (Nära min far.) skrev 2021-08-06 22:00:50 följande: #17
    Allmänt undrande skrev 2021-08-06 21:37:00 följande:
    Tror jag förstår. Speciellt om man inte kommer från, ja vad ska vi kalla det "hemma kultur" om att prata om sånt så kan det ju kännas ännu svårare...

    Är själv inte jätteförtjust i psykologer och beteendevetare eftersom det nästan är KBT för hela slanten nu...

    Dock tycker jag om att sätta ord på mina känslor och flummiga tankar. Om du mår bra så mår du ju bra, tänker väl lite att du kanske bör hitta något annat utlopp eller sätt att hantera en del saker på, men... Har väl inte något konkret förslag på det.

    Finns fördelar att prata med främlingar på nätforum som att anonymt kunna fråga saker som detta öppet, men finns ju nackdelar med (förutom troll) som att svaren lätt blir för generella eller specifika men "träffar fel"

    Hahaha, ja du... kanske inte stoltaste ögonblicket i livet men ibland kan man drabbas av överväldigande självömkan. Bara tur någon fanns där för dig. Förhoppningsvis bär du med dig något från den erfarenheten och hamnar inte där igen nästa gång världen rämnar (hoppas du slipper det, men ja, kan ju förstås hända igen)

    Så detta var mer en check utifrån din väns(?) Kommentar? Känner du dig annars själv hyfsat nöjd med livet för tillfället?
    Jag är rätt nöjd med livet ja. Saknar en karl dock.

    Check utifrån att han sa att jag har svåra daddy issues. Eftersom jag har en väldigt nära kontakt med pappa undrar jag om han har rätt.

    Men daddy issues är tydligen inte "väldigt nära relation med sin pappa" utan något sexuellt.
    Det är inte daddy issues men du har ärvt hans sätt att lösa problem

    Min mamma är psykiskt sjuk missbrukare och är ofta inlagd på psyket varvat med att hon försvunnit någonstans....han distrahera mig..Något som gjorde mig glad fast utan att ta i tu med själva problemet...jag behöver något som distraherar från problemet för jag kan inte ta tag i det.

    Barn är beroende av trygghet, misstänker att det kan bli skum anknytning om tryggheten inte är riktig trygghet, att bara distrahera blir ju som att ge en obotlig alkoholist alkoholfritt. Hur lär man sig då att lösa problem och att hantera känslor? External locus of control?
    Anknytningen är där men samtidigt inte?
    border-line eller "bara" något väldigt likt är kanske inte så konstigt.
    Urban Dictionary - daddy issues
    when a girl has a messed up relationship with her dad. usually the fathers fault. either he left or is acting like a total bitch.

    as a result the girl might be attracted to older men, or men with anger issues if her father was an angry man, and sometimes will stay in an abusive relationship because it would just feel like home. if he left, don?t ever blame yourself for him leaving. he just missed the best thing that he could have ever have.

    www.urbandictionary.com/define.php%20issues
  • Anonym (Em)

    Daddy issues är väl mer när man har dålig relation till sin pappa?

    Tycker inte det låter som att du har det..

    Mitt ex sa att jag har det, har inte superdålig relation med pappa men hans flickvän tycker inte om mig och jag känner att han är besviken på mig för att jag har jobbat som strippa (gjorde det för att det skulle gå ihop när jag pluggade och har två barn som jag är nästan ensam med).. Har inte vågat berätta för honom t.ex att jag är gravid nu ..men min syster berättade .. Är 30+ förresten och jag har också borderline.

    Är ganska mycket närmare min mamma faktiskt som bor nära mig och ofta hälsar på och är barnvakt .. hon hjälper mig ganska mycket med allt möjligt och är ofta hemma hos mig men har inte fått höra att jag har mommy issues .. så tror inte du har daddy issues :)

Svar på tråden Har jag daddy-issues?