• Anonym (Vad händer?)

    Mamma - dement eller psykisk ohälsa?

    Jag hoppas någon har erfarenhet av något liknande och kan rådge. Min mamma är 75+ och har sedan hyfsat unga år levt själv med mig och mina syskon (änka). I grunden  alltid en orolig, nervös själ ständigt orolig för att någon ska vara arg på henne eller inte tycka om henne. 

    Pga corona har vi inte träffats jättemycket fram till att vi blev vaccinerade alla. Det kan vara därför jag inte lagt märke till de tecken som nu senast blev väldigt tydliga. Hon menar att personer som bor i huset mittemot (lägenhet) är ute efter att göra henne illa. Vilka dessa är, ser ut etc vet hon dock inte. Det pågår, enligt henne en förtalskampanj mot henne i kvarteret (notera att vi bor i en stor stad och jag är tveksam till om kringboende ens vet vem hon är). Dessutom cyklade en medelålders kvinna förbi henne på gatan och gjorde miner till henne. Denna kvinna är tydligen också del i förtalskampanjen (mamma visste dock inte vem hon var). Dessutom hade det suttit en man på kvarterets fik som baktalat mamma efter att hon lämnat fiket, detta till fikets innehavare, varpå mamma senare går tillbaka och konfronterar fikets innehavare. Dessutom ska en man ha tagit struptag på henne, mitt på dagen ute på trottoaren i kvarteret. Hon minns dock inte hur han såg ut, hon blev bara rädd.  

    Så, något har gått tokigt för min mor. Kan det vara demens som kommer så här "snabbt"? Kan det vara en annan psykisk åkomma? B12 brist? 

    Jag ringde min vårdcentral som föreslog att jag skulle kontakta mammas vårdcentral för att få dit henne på konsulation.  Men hur ska jag få dit henne? Hon upprepade flera gånger, jag HAR inte blivit galen, om det är det du tror! Saken är ju den att oavsett hur tokigt detta är så upplever hon det som sanning och är rädd. Utöver konsprirationsdelen är hon fullt fungerande, tar hand om sig själv, sin hälsa och sitt hem och resonerar normalt. 

    Jag har aldrig upplevt en äldre släkting med dessa symptom så jag är tacksam för alla råd jag kan få om hur jag hanterar detta. 

  • Svar på tråden Mamma - dement eller psykisk ohälsa?
  • Anonym (Vad händer?)
    Anonym (K) skrev 2021-10-21 14:16:54 följande:

    Det kan vara demens, alzheimers, hjärntumör, psykos, psykossjukdom. Det kan vara en fruktansvärd massa saker.

    Så min fråga är vad du vill, vill du ha en diagnos på din mamma? Eller vill du ha tips hur du ska få iväg henne till läkare?


    Hej . Vad jag vill är att hjälpa henne. Hon är rädd i sitt hem nu pga de upplevda konflikterna och så kan hon inte ha det. När hon dessutom konfronterar folk (ägaren till fiket) maa av att hon upplever att folk pratar om henne - ja, då lär det inte dröja länge innan det finns en konflikt på riktigt. Så jag vill ha iväg henne till doktorn, få en korrekt bedömning av hennes tillstånd så att hon/vi vet vad som fattas och vi eventuellt kan få ordning på problemet, eller lära oss leva med en begynnande demens. 
  • Anonym (Vad händer?)
    Anonym (M) skrev 2021-10-21 14:09:50 följande:

    Vissa äldre kan ju reagera med såna symptom vid urinvägsinfektion, kan ju vara en idé att kolla upp det också. Om hon tar medicin, har de denna biverkning? Olika märken av samma medicin kan påverka olika/ge olika biverkningar.

    Tycker som tidigare att du ska försöka få henne att gå till doktorn. Då hon saknar sjukdomsinsikt kanske samtalsstöd med vana för vanföreställningar också vore en idé så att hon kan få stöd i sina känslor eller reda ut vad som pågår? Det låter ju riskabelt om hon hamnar i svåra situationer pga sitt tillstånd (startar konflikter för nån "spridit rykten" osv).

    Kommer hon alltid ihåg vad hon sagt/vad som "hänt" eller verkar minnet vara påverkat också?


    Hej. Det verkar som att minnet i stort funkar. Hon glömmer ibland men inget anmärkningsvärt och påminner mig ff om barnbarnens studiedagar etc ....
  • Anonym (K)
    Anonym (Vad händer?) skrev 2021-10-21 14:20:24 följande:
    Hej . Vad jag vill är att hjälpa henne. Hon är rädd i sitt hem nu pga de upplevda konflikterna och så kan hon inte ha det. När hon dessutom konfronterar folk (ägaren till fiket) maa av att hon upplever att folk pratar om henne - ja, då lär det inte dröja länge innan det finns en konflikt på riktigt. Så jag vill ha iväg henne till doktorn, få en korrekt bedömning av hennes tillstånd så att hon/vi vet vad som fattas och vi eventuellt kan få ordning på problemet, eller lära oss leva med en begynnande demens. 
    Välkommen till anhörigas värld. Det är sagt med rätt mycket sarkasm.

    För det är ju så att i princip all vård i Sverige är frivillig. Det enda undantaget är när man utgör en fara för omgivningen. Att vara en fara för sig själv är inget som genererar tvångsvård utan det är riktigt, riktigt, riktigt svårt att få till tvångsvård. På gott och ont.

    Det enda du kan göra är att försöka övertala henne att gå till VC. Och samtidigt göra en orosanmälan där, dvs du ringer och berättar hur du upplever det så kan läkare ta det i beaktning oavsett vad hon söker för.
    Får hon hjälp av soc (som många pensionärer får idag) kan du ringa till dem och göra samma orosanmälan för de kan ställa krav om tex "hälsoundersökning".

    Går hon inte med på det kan du försöka kontakta släkt eller vän som hon känner förtroende för.

    Och funkar inget av det kan du göra... ingenting. Utan du får betrakta utifrån hur hon går under. Och först då hon fullständigt kraschat se till att vara där, ta kontakt med alla instanser som behövs då osv.
    Det är den krassa verkligheten som anhörig.

    Jag råder dig dock till en sak: att läsa på så mycket som möjligt om de diagnoser du misstänker. Helt enkelt för när hon kraschat så ska du ha en ryggsäck full med kunskap för det är den allra bästa hjälpen du som anhörig kan ha i det läget. 

    Och en sak till: ta hand om dig. Som anhörig är det oerhört viktigt att få tid för återhämtning, en paus i vardagen. Utan det kommer du följa med i hennes fall.
  • Anonym (anonym)
    Anonym (K) skrev 2021-10-21 14:30:05 följande:
    Välkommen till anhörigas värld. Det är sagt med rätt mycket sarkasm.

    För det är ju så att i princip all vård i Sverige är frivillig. Det enda undantaget är när man utgör en fara för omgivningen. Att vara en fara för sig själv är inget som genererar tvångsvård utan det är riktigt, riktigt, riktigt svårt att få till tvångsvård. På gott och ont.

    Det enda du kan göra är att försöka övertala henne att gå till VC. Och samtidigt göra en orosanmälan där, dvs du ringer och berättar hur du upplever det så kan läkare ta det i beaktning oavsett vad hon söker för.
    Får hon hjälp av soc (som många pensionärer får idag) kan du ringa till dem och göra samma orosanmälan för de kan ställa krav om tex "hälsoundersökning".

    Går hon inte med på det kan du försöka kontakta släkt eller vän som hon känner förtroende för.

    Och funkar inget av det kan du göra... ingenting. Utan du får betrakta utifrån hur hon går under. Och först då hon fullständigt kraschat se till att vara där, ta kontakt med alla instanser som behövs då osv.
    Det är den krassa verkligheten som anhörig.

    Jag råder dig dock till en sak: att läsa på så mycket som möjligt om de diagnoser du misstänker. Helt enkelt för när hon kraschat så ska du ha en ryggsäck full med kunskap för det är den allra bästa hjälpen du som anhörig kan ha i det läget. 

    Och en sak till: ta hand om dig. Som anhörig är det oerhört viktigt att få tid för återhämtning, en paus i vardagen. Utan det kommer du följa med i hennes fall.
    Nej, det är inte riktigt svårt att få tvångsvård. Det är dock som du säger, man ska vara en fara för omgivningen, men också en fara för sig själv. 
  • Anonym (K)
    Anonym (anonym) skrev 2021-10-21 14:42:52 följande:
    Nej, det är inte riktigt svårt att få tvångsvård. Det är dock som du säger, man ska vara en fara för omgivningen, men också en fara för sig själv. 
    Jo det är det.
    Varför tror du att det finns vettvillingar på gatorna som har ihjäl slumpvis utvalda människor vars enda fel de gjort var att vara på fel plats vid fel tillfälle. Nu senast i Kongsberg i Norge?

    Det är som sagt riktigt, riktigt svårt att få tvångsvård.


  • Silverjenny

    Min mamma blev också dement de sista åren och hon kunde också få vanföreställningar. Hon kunde vara övertygad om att levande och döda släktingar hade besökt henne eller pratat med eller om henne. Hon kunde berätta detaljerat hur hon hade gått till Skansen och gömt sig i ett av de små husen där, och sovit där på nätterna. Hon blev väldigt upprörd om man ifrågasatte henne eller sa att det inte var sant. Hon kunde vara helt piggoch klar i huvudet i perioder, sedan helt desillusionerad ibland eller något däremellan.

    Boka tid hos läkare för utredning och undersök även om hon behöver mer praktisk hjälp i vardagen, kanske hon skulle må bra av psykologkontakt. Hon kanske inte är så välfungerande som det verkar? Det är en jobbig förändring inte minst för din mamma som kanske har någon slags insikt om att hon håller på att förändras, men det är skrämmande och svårt att erkänna för sig själv.

  • Anonym (anonym)
    Anonym (K) skrev 2021-10-21 14:56:03 följande:
    Jo det är det.
    Varför tror du att det finns vettvillingar på gatorna som har ihjäl slumpvis utvalda människor vars enda fel de gjort var att vara på fel plats vid fel tillfälle. Nu senast i Kongsberg i Norge?

    Det är som sagt riktigt, riktigt svårt att få tvångsvård.


    Systemet har brister.

    Nej, det är inte riktigt svårt att få tvångsvård. 
  • Anonym (K)
    Anonym (anonym) skrev 2021-10-21 15:39:10 följande:
    Systemet har brister.

    Nej, det är inte riktigt svårt att få tvångsvård. 
    Brister, ja det är förnamnet.
    Om du påstår det har du aldrig försökt att få det eller läst tidningar eller tittat på Rapport. Flört
  • Silverjenny

    Min mamma blev direkt mycket bättre när hon började få hemtjänst, även fast hon hade klarat sig själv innan. Men det krävde stor ansträngning insåg vi i efterhand, hon fick kämpa för att komma ihåg alla måsten och ta ansvar för att räkningar blev betalda, maten blev handlad och tillagad mm. När hon började få hjälp av hemtjänsten och vi barn också tog mer ansvar för ekonomi mm så slappnade hon liksom av och blev mindre förvirrad, med färre konstiga tankar. Tills hon blev ännu mer försämrad igen, men hon fick något år när hon blev mer av sig själv.

  • Anonym (Maia)

    Upplever liknande med min ena förälder. Kontakta demenssköterska för stöd till dig själv och ligg på om att vc ska hjälpa din mamma. I mitt fall är det ingen annan än jag som säger till min föräkder att hen har vanföreställningar så hen tror att det är jag som är fienden. Alla tassar på tå och vågar inget säga så hen har ingen sjundomsinsikt.

Svar på tråden Mamma - dement eller psykisk ohälsa?