Fråga till medelålders kvinnor som "nätdejtar".

Tack för svaret.

Att längden är viktig för kvinnor har jag snappat upp, där har jag det rätt förspännt med min 192cm, så det ska jag absolut lyfta fram.

Vad är det med kroppstypen som är avgörande?
Jag är i ärlighetens namn fullständigt otränad, rör mig på tok för lite och äter på tok för gott...
Väger nu in på 110kg vilket med min längd kanske inte är fullständig katastrof, men jag är helt klart överviktig, det mesta av överflödet sitter på buken.

Att det inte räcker med ett enkelt "Hej" förstår jag.
Jag tänkte mer på vad man inte bör skriva i ett inledande skede.
Vara påstridig och tjata om träff samma dag och frågor ang sex är självklarheter.
Samt vad man bör fråga om eller ta upp för ämnen för att fånga din uppmärksamhet i ett inledande skede.

Ålder, ort, om det finns barn, rök- och dryckesvanor, vad personen söker för typ av kontakt. Bilderna ska visa personen i fråga, INTE natur eller fordon eller barn eller nånting som helst annat än personen själv. INTE med andra kvinnor eller ens med killkompisar. Det är grunden. Sedan kommer resten. Då vill man veta de viktigaste intressena och sådant som kan avslöja livsstil och personlighet. Lite humor är bra, en positiv anda.

Jag vet inte, det är så individuellt... men ett allmänt intresse räcker långt. 
Gillar jag djur? Vad tycker jag om för musik? Är jag politiskt engegerad (dock inte fråga om partitillhörighet initialt.

Hur gammal är du?

Jag är 43.

Politik har jag märkt blivit totalt polariserat och är som att trippa runt på ett minfält.
Jag ignorerar själv profiler med typ stereotypiska feministiska slagord, eller de som som skriver rakt ut att "SDare behöver inte göra sig besvär", även om jag gillar jämställdhet och inte kan se mig själv rösta på just SD av många anledningar.

Jag har 2 småbarn som bor växelvist så det är ju en självklarhet att ta, även att jag absolut inte kommer bli pappa till några fler.
Jag skulle faktiskt se det en fördel om den man dejtar har jämngamla barn, resonerar ni kvinnor generellt så också?

Problemet med bilder är att jag (och inte många vuxna män) springer runt o tar "selfies" dagarna i ända och får oss själva på bild i generella vardagssituationer.
Därav dessa krystade bilderna i spegeln i nått omklädningsrum.
Men jag ska absolut höra runt i bekanskapskretsen om jag visat mig från min bra sida på nån bild de tagit nu under sommaren.

43 med två småbarn skulle ju gå tvärbort för mig.
Eller iofs, alla åldrar med småbarn.

Jag vet inte vad du ser som medelålders men jag är iaf ca tio år äldre än du, med vuxna barn. Och barnbarn, som är småbarn. Det räcker med dem.

Medelålders må vara ett luddigt begrepp...

Jag fick barn lite sent i livet, det inser jag.
Min barn är nu 5 och 6, många kvinnor med barn i denna ålder är betydligt yngre än mig själv o de jämngamla med tonårsbarn vill nog inte gärna återuppleva småbarnsåren....vilket nog är till min nackdel.
När jag själv kollar runt så brukar jag sätta en undre gräns på 35, yngre än så börjar kännas lite creepy, så utbudet blir nog aningen begränsat.

Jag vill bli förförd av språket, nån speciell humor eller självironi. Det är uttryckssättet och den verbala förmågan.

Någon som berättar en rolig anekdot från sitt liv, citerar poesi, filosofiska tankar, beskriver sin passion eller delar med sig av sin musiksmak på ett inbjudande och intressant sätt.  Jag är väldigt ointresserad av detaljer kring vardag, jobb och checklistor. För mig är själen och ansiktet viktigast. Blickens energi och vad som finns på insidan, intellektet, snabbheten i tanke och skrift och vilka värderingar denna har. När man väl sen inlett en konversation är det flytet i frågorna. Att samtalsämnena faller naturligt och att det finns en ömsesidighet och nyfikenhet och att personen värdesätter djup och det personliga mötet.

Värst är de som lämnar en helt blank och ointressant presentation och skriver i "om du vill veta nåt så fråga" eller " jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här men svarar gärna på frågor" eh???

Eller män som rabblar resultat, skryter om resor statusfaktorer, är alltför kritiska och bortsorterande i sin attityd och ställer frågor kring sex tidigt, längd, jobb, bostadssituation och såna ytliga markörer som tyder på stor ängslighet och en ytlig själ och personlighet.

Jag blir också misstänksam om personen inte har bilder eller endast en enda. Det tyder ofta på att den är flera år gammal och inte är representantiv för nuet. Vill gärna se lite olika situationer och inte selfies med mobilen i handen på badrummet.

Vem vill liksom har två småbarn i huset som inte är ens egna?

Har du varit singel länge?

Det måste det väl ändå finnas en hel del som kan tänka sig?
Själv är jag helt inne på att även den jag söker har barn i ungefär samma ålder som bor heltid eller växelvist.

Har varit singel runt 4år, först nu som jag ger mig in i detta med att kanske se mig omkring efter en ny relation.