• Anonym (TS)
    Mon 23 Jan 2023 10:29
    2524 visningar
    31 svar
    31
    2524

    Jag behöver prata med någon med kunskap om depression/psykisk ohälsa

    Hej! Jag önskar få höra åsikter om hur man kanske ska tänka i min situation. Jag själv har inga egna erfarenheter av beteenden som kan uppkomma vid psykisk ohälsa. 


    Min onlinedejt som jag kommit väldigt nära lider av depression i perioder. Vi har aldrig träffats än pga det inte riktigt gått ihop än, dels pga vi båda jobbar borta och dels pga hans mående, men vi båda känner att vi vill ses och att det känns som att vi redan känner varandra. 


    Oftast pratar vi varje dag men i perioder har det kunnat vara tyst från hans håll typ sådär 1 vecka, några dagar, över en vecka? och alla dessa gånger har det varit hans mående som är orsaken. 


    Nu till problemet, nu har det varit tyst från hans håll i två månader? Han öppnar mina meddelanden, men svarar ej. Så livstecken finns, men inte mer än så. 


    Jag vet (tror?) att han vill fortsätta, det var inte länge innan denna tystnad som jag fortfarande fick höra det, att han vill fortsätta, att han vill träffa mig, att han tycker om mig? Och så har han alltid varit, beskrivit att han har viljan. 


    Men nu behöver jag lite perspektiv från andra håll, hur ska jag tänka här? Det har varit tyst i två månader som sagt, ingen respons från hans håll, jag har försökt många ggr. 

    För mig är det väldigt blandade känslor, ibland vill jag skriva till honom att jag avbryter det vi har men säger inte farväl, ibland slås jag av sorgen att det är som det är, att det vi hade var fint, roligt. Sorgen av att om inget skall bli till något nu? Funderingar om och om igen. Tänker på honom varje dag. Ibland känns det som jag inte KAN gå, för vem är jag om jag går när han har det dåligt (om det är det som är orsaken), isåfall är jag väl inte värd att få honom då han börjar må bra igen heller? 

    Ja, jag vet inte? Skall jag lita på hans ord så tycker han om mig mycket och viljan finns att skapa något med mig. 


    Kan jag få lite perspektiv från andra..?

  • Svar på tråden Jag behöver prata med någon med kunskap om depression/psykisk ohälsa
  • Exhale
    Mon 23 Jan 2023 11:00
    #1
    +1

    Det är otroligt svårt att komma med råd för det är en komplicerad situation du är i men jag tycker du ska vars rädd om dig själv. Anta att ni träffas och ni inleder en relation och hans av och på beteende bara fortsätter,det kan innebära att du bränner ut dig känslomässigt och tro mig min vän,det är inte värt det. Det kan ta år att återhämta sig ifrån. Var rädd om hjärtat. Jag är själv deprimerad men jag undviker att inleda relationer för jag vet hur begränsad jag är när det kommer till relationer. Man måste tänka på den andra också. Lycka till. 

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 23 Jan 2023 11:51
    #2
    Exhale skrev 2023-01-23 11:00:21 följande:

    Det är otroligt svårt att komma med råd för det är en komplicerad situation du är i men jag tycker du ska vars rädd om dig själv. Anta att ni träffas och ni inleder en relation och hans av och på beteende bara fortsätter,det kan innebära att du bränner ut dig känslomässigt och tro mig min vän,det är inte värt det. Det kan ta år att återhämta sig ifrån. Var rädd om hjärtat. Jag är själv deprimerad men jag undviker att inleda relationer för jag vet hur begränsad jag är när det kommer till relationer. Man måste tänka på den andra också. Lycka till. 


     Tack för ditt svar. Han verkar väldigt medveten om det du beskriver, det att han flera ggr sagt till mig att han inte vill att jag skall få något, det han menar är att han inte vill ge mig någon börda. Jag vet att jag är stark så jag svarade honom att han kan lägga den saken på mig, att jag står själv för mina val i att lämna eller inte. 


    Men det känns som att jag inte vet till 100% om det faktiskt ÄR mående som är orsaken just nu, tänk vill han avsluta? Önskar man kunde få svar men jag vet att depression kan göra det svårt att skriva eller höra av sig. En gång sa han att han vill att jag ska veta att han är kvar även om han är frånvarande.

    Du som själv är deprimerad, jag har en liten fråga: Jag såg en helg att han umgåtts med vänner nu under dessa två tysta månaderna, är det ?normalt? , att en som mår dåligt kan umgås med vänner men ändå inte finner ork för att svara på ett meddelande?

  • Exhale
    Mon 23 Jan 2023 12:21
    #3

    Jag kan förstås inte svara för vad andra klarar av och inte klarar av när man är deprimerad men jag umgås inte med någon i mina depressiva perioder och det är lika för alla i min omgivning. Det är inte så att jag orkar umgås med någon och sen inte orkar svara på ett meddelande. Jag fungerar inte så när jag är deprimerad och ska jag ge min personliga åsikt i det här så verkar det inte bara handla om dåligt mående utan även prioriteringar från hans sida. 

  • Anonym (att våga se)
    Mon 23 Jan 2023 12:32
    #4
    Anonym (TS) skrev 2023-01-23 10:29:30 följande:
    Jag behöver prata med någon med kunskap om depression/psykisk ohälsa

    Hej! Jag önskar få höra åsikter om hur man kanske ska tänka i min situation. Jag själv har inga egna erfarenheter av beteenden som kan uppkomma vid psykisk ohälsa. 


    Min onlinedejt som jag kommit väldigt nära lider av depression i perioder. Vi har aldrig träffats än pga det inte riktigt gått ihop än, dels pga vi båda jobbar borta och dels pga hans mående, men vi båda känner att vi vill ses och att det känns som att vi redan känner varandra. 


    Oftast pratar vi varje dag men i perioder har det kunnat vara tyst från hans håll typ sådär 1 vecka, några dagar, över en vecka? och alla dessa gånger har det varit hans mående som är orsaken. 


    Nu till problemet, nu har det varit tyst från hans håll i två månader? Han öppnar mina meddelanden, men svarar ej. Så livstecken finns, men inte mer än så. 


    Jag vet (tror?) att han vill fortsätta, det var inte länge innan denna tystnad som jag fortfarande fick höra det, att han vill fortsätta, att han vill träffa mig, att han tycker om mig? Och så har han alltid varit, beskrivit att han har viljan. 


    Men nu behöver jag lite perspektiv från andra håll, hur ska jag tänka här? Det har varit tyst i två månader som sagt, ingen respons från hans håll, jag har försökt många ggr. 

    För mig är det väldigt blandade känslor, ibland vill jag skriva till honom att jag avbryter det vi har men säger inte farväl, ibland slås jag av sorgen att det är som det är, att det vi hade var fint, roligt. Sorgen av att om inget skall bli till något nu? Funderingar om och om igen. Tänker på honom varje dag. Ibland känns det som jag inte KAN gå, för vem är jag om jag går när han har det dåligt (om det är det som är orsaken), isåfall är jag väl inte värd att få honom då han börjar må bra igen heller? 

    Ja, jag vet inte? Skall jag lita på hans ord så tycker han om mig mycket och viljan finns att skapa något med mig. 


    Kan jag få lite perspektiv från andra..?


    Nä, du ska inte "lita på hans ord". Trots vilja och önskan att ni ska bli något mer, så är det faktiskt en fråga om att man behöver kunna förmå hålla igång en relation för att ha en sund en.

    Om han inte klarar och inte förmår, så är det inte läge just nu. Och att du står stand by, betyder att du får vänta, mer än vad som är rimligt i den fas ni är, här och nu.

    Det blir en konstig sorts lojalitet, när förhållandet har ytterligare en part. Den psykiska ohälsan/sjukdomen som såväl han och du kan "skylla beteenden på". Det blir knäppt och ibland är en deprimerad såpass illa däran att hen inte kan hålla ihop relationer. Det betyder dock inte att du ska lägga energi och pausa. 

    Du kan inte veta exakt vad han vill, men jag skulle råda dig att faktiskt avbryta och avvakta. För 2 månader är för lång tid att stå på stand by. Det är inte rimligt.
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 23 Jan 2023 12:42
    #5
    Exhale skrev 2023-01-23 12:21:48 följande:

    Jag kan förstås inte svara för vad andra klarar av och inte klarar av när man är deprimerad men jag umgås inte med någon i mina depressiva perioder och det är lika för alla i min omgivning. Det är inte så att jag orkar umgås med någon och sen inte orkar svara på ett meddelande. Jag fungerar inte så när jag är deprimerad och ska jag ge min personliga åsikt i det här så verkar det inte bara handla om dåligt mående utan även prioriteringar från hans sida. 


    Okej, tack för ditt svar. Jag förstår att vi inte kan exakt veta men jag tycker om att få fundera lite iallafall. Skulle det kunna vara så att han nu har så många meddelanden obesvarade från mig att det är överväldigande att svara på, alternativt att han kanske kan tycka det är pinsamt att komma tillbaka efter så lång tid? 

    Läste något annat inlägg om något liknande så det var en tanke bara 
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 23 Jan 2023 12:50
    #6
    Anonym (att våga se) skrev 2023-01-23 12:32:57 följande:
    Nä, du ska inte "lita på hans ord". Trots vilja och önskan att ni ska bli något mer, så är det faktiskt en fråga om att man behöver kunna förmå hålla igång en relation för att ha en sund en.

    Om han inte klarar och inte förmår, så är det inte läge just nu. Och att du står stand by, betyder att du får vänta, mer än vad som är rimligt i den fas ni är, här och nu.

    Det blir en konstig sorts lojalitet, när förhållandet har ytterligare en part. Den psykiska ohälsan/sjukdomen som såväl han och du kan "skylla beteenden på". Det blir knäppt och ibland är en deprimerad såpass illa däran att hen inte kan hålla ihop relationer. Det betyder dock inte att du ska lägga energi och pausa. 

    Du kan inte veta exakt vad han vill, men jag skulle råda dig att faktiskt avbryta och avvakta. För 2 månader är för lång tid att stå på stand by. Det är inte rimligt.

    Tack så mycket för ditt svar. Han har faktiskt uttryckt i någon diskussion när han varit i en sämre period att han inte har förmågan att upprätthålla en relation just nu. Den gången frågade jag vad vi skall göra med oss då, tror han svarade att vi måste vänta bara. Tror han menade vänta tills han är i bättre period. 


    Jag känner det ibland att avbryta men inte säga farväl, med det menar jag som att avvakta och se. Men det är där känslan kommer in att jag skulle lämna honom när det är dåligt, skall jag komma tillbaka då när han har det bra?? Känns inte snällt?

  • Anonym (Xyz)
    Mon 23 Jan 2023 13:07
    #7
    Anonym (TS) skrev 2023-01-23 12:50:08 följande:

    Tack så mycket för ditt svar. Han har faktiskt uttryckt i någon diskussion när han varit i en sämre period att han inte har förmågan att upprätthålla en relation just nu. Den gången frågade jag vad vi skall göra med oss då, tror han svarade att vi måste vänta bara. Tror han menade vänta tills han är i bättre period. 


    Jag känner det ibland att avbryta men inte säga farväl, med det menar jag som att avvakta och se. Men det är där känslan kommer in att jag skulle lämna honom när det är dåligt, skall jag komma tillbaka då när han har det bra?? Känns inte snällt?


    Om han inte orkar vara social under sina sämre perioder så är det ju så. Då kommer han att fortsätta försvinna 1 vecka, 1 månad, 1 halvår? Det är inget ovanligt vid psykisk ohälsa. Orken räcker till arbetsdagen och sen behöver han vila.
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 23 Jan 2023 13:17
    #8
    Anonym (Xyz) skrev 2023-01-23 13:07:31 följande:
    Om han inte orkar vara social under sina sämre perioder så är det ju så. Då kommer han att fortsätta försvinna 1 vecka, 1 månad, 1 halvår? Det är inget ovanligt vid psykisk ohälsa. Orken räcker till arbetsdagen och sen behöver han vila.
    Tack för ditt svar, det hjälper mig. Speciellt den sista meningen är något jag behövde få höra att så kan fallet vara med psykisk ohälsa. 
  • Anonym (att våga se)
    Mon 23 Jan 2023 13:25
    #9
    Anonym (TS) skrev 2023-01-23 12:50:08 följande:

    Tack så mycket för ditt svar. Han har faktiskt uttryckt i någon diskussion när han varit i en sämre period att han inte har förmågan att upprätthålla en relation just nu. Den gången frågade jag vad vi skall göra med oss då, tror han svarade att vi måste vänta bara. Tror han menade vänta tills han är i bättre period. 


    Jag känner det ibland att avbryta men inte säga farväl, med det menar jag som att avvakta och se. Men det är där känslan kommer in att jag skulle lämna honom när det är dåligt, skall jag komma tillbaka då när han har det bra?? Känns inte snällt?


    Självklart ska du inte lämna honom för att sen åter ta kontakt när han mår bra. Det jag menar är att dåligt psykiskt mående faktiskt får konsekvenser och det är inte en partners uppgift att stå bredvid och vänta.... 

    Att inte ens förmå skicka ett litet meddelande är att faktiskt inte klara av att ha en relation. Man ska inte låta psykisk ohälsa vara den perfekta ursäkten. 

    Jag förstår att du tycker det är tungt att lämna honom mitt i hans dåliga mående, men är det verkligen snällare att vänta tills han mår bra, eller tills nästa gång han mår lite sämre.

    Självklart kan du avvakta och se, men det blir väldigt lätt snett när den ena parten mår dåligt och den andre behöver vara den förstående. Det är oerhört lätt att du faller in i en typ av medberoende där hans sjukdom blir en del som du tror du kan styra och hjälpa honom med. Redan nu låter det ju som att du grubblar över vad som blir bäst. Och då tänker du bäst för honom.

    Tänk lite på dig själv. Nu när du är kär känns det rimligt, men han behöver också förmå för att det ska fungera.
  • Anonym (Tack och hej)
    Mon 23 Jan 2023 13:30
    #10

    Dina frågor finns det nog inget egentligt svar på och varierar nog kraftigt mellan olika personer Depressioner slår olika. Vissa kan klara gå upp ur sängen, duscha, klä på sig, kanske umgås med bara några få av de allra närmsta som är okomplicerade och inte ställer krav. Andra klarar inte stiga upp, tvättar sig inte, vill avsluta sina liv, isolerar sig helt och ser ingen mening.

    Att inleda relationer med andra om man inte aktivt kämpar för att komma ut sin depression och vill ut ur den. Vad gör din pojkvän för att må bättre tex? Verkar han vilja ta tag i sitt liv? Som det är nu sitter du ju bara på vänt, vilket är ett indirekt krav som du lämpar över på honom. Du väntar och det vet han. Även om du inte kräver något vill du ju ha honom och att han ska ta tag i er relation, ta ett beslut osv. För min del tror jag inte hans agerande handlar om han depression utan att hans har tveksamheter inför dig och er relation vilket kan göra honom än mer deprimerad och skapa ångest. Han vågar kanske inte vara ärlig att han inte vill ha en relation även om han tycker om dig och känner attraktion.

    Vad skulle du ge för räd till en väninna som hamnade i din situation? Hade du rått henne att stanna kvar och vänta på något som kanske aldrig kommer, eller leva sitt liv och avsluta? Troligen skulle du se rätt mörkt på situationen och tänka hur egoistisk den deprimerade mannen var och hur han faktiskt utnyttjar kvinnans medberoende och känslor.

    Avsluta för din egen skull och tänk att han inte har tillräckligt med motivationm troligen känslor, för att ha ett förhållande med dig. Jag har själv erfarenhet av bipolära män och vet att de går in och ut ur sina känslor och är ytterst oförutsägbara och opålitliga. Att de kan ryckas med och få en bra period och vilja ses, men det är alltid upp till dem. OVÄRDIGT!

Svar på tråden Jag behöver prata med någon med kunskap om depression/psykisk ohälsa