Är det verkligen så märkligt...??

Ja det är det. 

Låter väldigt udda, ja. Men ni kanske inte är så familjeorienterade? Själv stod jag väldigt nära både mina föräldrar och min syster så länge de levde så för mig hade det varit jättekonstigt.

Varför utgår du ifrån att dom skulle tycka du är otrevlig och varför skulle du sitta och vara falskt trevlig mot dom? 
För mig är det ju jättekonstigt att inte vilja lära känna nya människor dvs hans familj och vänner då dom oftast är en stor del av ens liv och umgänge.

Ja det är inte det vanligaste kanske.
Det låter för mig lite småmärkligt att helt tvärvägra ens träffa någon i den andres släkt...
Det låter ursäkta mig, lite omoget...
Har du inte träffat eller tänker träffa hans vänner heller? 

Jaha om du blir betraktad...big deal...
Den viktigaste betraktelsen är ju gjord av din partner..
Du förutsätter att du inte kommer att gilla släkten...
Varför då?
Om han inte gillar sin familj så är det väl inte konstigt men annars är det ett märkligt antagande...

Men oavsett vad jag eller andra tycker, vad spelar det för roll?
Om varken du eller han inte har intresse att dela de aspekterna av den andres liv så vad spelar det för roll vad andra tycker?

Huvudsaken är ju att ni är samspelta i detta och tänker lika.
De största slitningarna uppstår ju när man ser olika på en sån här viktig del...
T.ex hur man förhåller sig till denna fråga om man flyttar ihop (och skaffar barn, vet ju inte vad du menar med mogen ålder), hur man gör vid högtider, födelsedagar eller om någon av er skulle bli allvarligt sjuk eller om en nära släkting skulle bli sjuk/behöva stöd....

Hur gör ni då?

Lite "kul" med en sådan trådstart, då många anser det vara "red flags" när man inte vill träffa den andres familj. Ja, de utvärderar och bedömer, det är en del av processen när man går in i ett förhållande Så svårt är det inte att göra ett gott intryck.

Ja det låter ovanligt. Jag känner nog ingen som inte iaf nån gång per år är med på nån släktings stora födelsedag eller så, även om man mötts på "senare år".

Men om ni inte har så mycket släkt som står er nära, så är det inget konstigt. Vänner? Har varken du eller han vänner som ni umgås med? 

Man behöver ju inte bli supertjenis och bundis med varandras släkt, men att låtsas som att ens parter inte finns - det låter väl mer som att ni är kk i så fall, och då vill man så klart inte visa upp varann för släkten. 

Jag har full förståelse, ogillar skarpt att "släpas med" till släkt och vänner. Speciellt släkt.

Mitt numera ex och jag var ett par i femton år, jag träffade hans pappa med sambo kanske tio gånger. Hans mamma träffade jag inte alls, vi rök ihop i tfn andra gånger vi pratade. Och nej, det var inte mitt fel och exet tog avstånd från sin egen mor i flera år.

Nu har jag en ny man i mitt liv, det är relativt nytt. Vi har inte haft på tal att börjar tråckla in några släktingar i vår kärleksyra än iallafall.

Jag har träffat en ny man "på lite äldre dar" (vi är runt 50) Jag tycker att det är självklart att vi träffar varandras släkt tex. på födelsedagskalas. När hans mamma fyllde år följde jag med dit på kalas, när jag hade kalas för mina barn hemma hos mig så var han med, osv. 
Så om man har umgänge med sin släkt tycker jag att det är konstigt att inte ta med sin nya partner i de sammanhangen.

Om man inte tycker om att umgås med människor så är det inte konstigt att man inte vill träffa svär-släkten. Men det är definitivt ovanligt!

I princip alla etablerade par går tillsammans på olika firanden. Enda undantagen är om partnern är "folkskygg" eller om det finns en konflikt. Min man är inte jätteroad över min släkt så han är kanske med hälften av gångerna dock.

Men menar du att dina eventuella syskon, syskonbarn, morbröder, mostrar, farbröder, fastrar, kusiner osv brukar dyka upp utan partners vid firanden av olika slag? Födelsedagar, bröllop, begravningar etc.

Om inte min sambo var ihop med mig utan någon hon träffat som vuxen hade hon förmodligen aldrig träffat dennes släkt. Hon har inte ens träffat sin egna släkt och är lite av en eremit. Av artighet kanske, men hon hade hållit minimalaste möjliga kontakt. 

Men visst är det märkligt, på ett allmänt plan, det är det.