Finns det otrogna som verkligen ångrar sig?
Som topic lyder. De som varit otrogna men fått en chans till, kan de verkligen. genuint ångra sig? Där och då var det ju det enkla valet. Eller är det bara något man säger till sin bedragna partner?
-
-
Svar på tråden Finns det otrogna som verkligen ångrar sig?
-
Nej, vilket lite ganska typiskt. Mitt intryck är att de som ångrar dig, gör det på grund av konsekvenserna, inte på grund av själva otroheten i sig.Anonym (L) skrev 2023-07-21 18:09:57 följande:
Har en kollega som ångrade sig bittert efter att ha varit otrogen med en man på jobbet under en konferens. Men jag tror det främst beror på att mannen tog ut skilsmässa direkt. Hade han förlåtit henne är jag inte alls säker på att hon ångrat sig.
Vilket visar för tydligt på att det är naturligt, och nog även viktigt, att variera sin sexualpartner. -
Va?Ordinär Man skrev 2023-07-23 08:46:24 följande:Nej, vilket lite ganska typiskt. Mitt intryck är att de som ångrar dig, gör det på grund av konsekvenserna, inte på grund av själva otroheten i sig.
Vilket visar för tydligt på att det är naturligt, och nog även viktigt, att variera sin sexualpartner.
Menar du att man ska variera sexet med sin partner eller att man ska byta partner och vara otrogen nu? -
Ordinär Man lobbar som vanligt FÖR otrohet.Anonym (Libbsticka) skrev 2023-07-23 11:00:52 följande:Va?
Menar du att man ska variera sexet med sin partner eller att man ska byta partner och vara otrogen nu? -
Okej, det hade jag missat.Anonym (FYI) skrev 2023-07-23 13:46:30 följande:Ordinär Man lobbar som vanligt FÖR otrohet.
-
Det är det som kallas "bondånger". Man ångrar sig först när man blivit påkommen (eller ångrar att man varit så klantig att man blivit påkommen).Anonym (Kalle) skrev 2023-07-21 18:18:08 följande:Men då är väl ångern mer baserad på konsekvensen och inte själva gärningen? Om det inte hade blivit konsekvenser hade personen inte ångrat sig.
Har man egentligen inte något samvete (narcissist) så tycker man allt som är njutning för en själv är bara bra. Man är gift/samboende av praktiska skäl, man älskar inte sin partner utan bara sig själv.
Men det finns förstås de som har samvete och som bryr sig om sin partner, de ångrar sig förstås "på riktigt" och mår dåligt. De kanske rentav själva berättar om sin otrohet.
Men kanske de "samvetsömma" är i minoritet? Det verkar som TS anser det. -
Jag tror att de samvetsömma inte ofta hamnar i den situationen från början.Xenia skrev 2023-07-23 14:27:28 följande:Det är det som kallas "bondånger". Man ångrar sig först när man blivit påkommen (eller ångrar att man varit så klantig att man blivit påkommen).
Har man egentligen inte något samvete (narcissist) så tycker man allt som är njutning för en själv är bara bra. Man är gift/samboende av praktiska skäl, man älskar inte sin partner utan bara sig själv.
Men det finns förstås de som har samvete och som bryr sig om sin partner, de ångrar sig förstås "på riktigt" och mår dåligt. De kanske rentav själva berättar om sin otrohet.
Men kanske de "samvetsömma" är i minoritet? Det verkar som TS anser det.
Och jag tror att en samvetsöm person är en mardröm för den som är upptagen och vill vara otrogen, då en bekännelse ger stor risk att bränna bådas relationer. -
Nja, jag tror att de med samvete är i majoritet, patologisk narcissism eller empatistörningar är ju relativt sällsynt så de flesta av dem känner nog ånger som alla andra. MEN de vet ju mycket väl vilka konsekvenser det kommer få om det kommer fram och v'ljer då att hellre hålla tyst om det och intalar sig själva att de bara göra alla en tjänst genom att inte berätta. Ska man tro det man läser här på FL verkar de till och med se sig själva som hjältar som stoiskt offrar sig för allas bästa, och som alla vet så är vi ju bara "mänskliga" så skulle man råka sneknulla nån gång till så är det ju ingen skada skedd... det man inte vet...allt är inte svart eller vitt... yada yada yada... alla de klassiska ursäkterna.Xenia skrev 2023-07-23 14:27:28 följande:Det är det som kallas "bondånger". Man ångrar sig först när man blivit påkommen (eller ångrar att man varit så klantig att man blivit påkommen).
Har man egentligen inte något samvete (narcissist) så tycker man allt som är njutning för en själv är bara bra. Man är gift/samboende av praktiska skäl, man älskar inte sin partner utan bara sig själv.
Men det finns förstås de som har samvete och som bryr sig om sin partner, de ångrar sig förstås "på riktigt" och mår dåligt. De kanske rentav själva berättar om sin otrohet.
Men kanske de "samvetsömma" är i minoritet? Det verkar som TS anser det.
Summa summarum, jag tror de flesta av dem kan känna ånger som alla andra men är väldigt duktiga på att ljuga för sig och dövar effektivt sitt samvete med diverse bortförklaringar. De som berättar sanningen för sin partner är nog ganska få. -
Ja, självklart gör det det.
Det finns också många som aldrig skulle ångra sig om de inte hade blivit påkomma. Men också många som genuint ångrat sig.
I många fall kan det ligga ett sex-eller relationsmissbruk i bakgrunden. Du älskar din partner men beroendet av bekräftelsen från andra är som en drog.
Jag försvarar inte otrohet, men det kan finnas många anledningar bakom den och det är fullt möjligt att personen verkligen ångrar sig. -
Jag är väldigt säker på att de som genuint ångrar sej är minoritet och att de rent allmänt är bättre partners än de som skyller sina handlingar på parter.Xenia skrev 2023-07-23 14:27:28 följande:Finns det otrogna som verkligen ångrar sig?Det är det som kallas "bondånger". Man ångrar sig först när man blivit påkommen (eller ångrar att man varit så klantig att man blivit påkommen).
Har man egentligen inte något samvete (narcissist) så tycker man allt som är njutning för en själv är bara bra. Man är gift/samboende av praktiska skäl, man älskar inte sin partner utan bara sig själv.
Men det finns förstås de som har samvete och som bryr sig om sin partner, de ångrar sig förstås "på riktigt" och mår dåligt. De kanske rentav själva berättar om sin otrohet.
Men kanske de "samvetsömma" är i minoritet? Det verkar som TS anser det.
Det skulle vara väldigt konstigt om de som genuint bryr sej om rätt och fel skulle göra fel lika ofta.
-
Jag tvivlar på att bekräftelsehoran som som inte "kan" vara trogen men som respekterar andra inleder relationerAnonym (Huldran) skrev 2023-07-23 17:46:41 följande:
Ja, självklart gör det det.
Det finns också många som aldrig skulle ångra sig om de inte hade blivit påkomma. Men också många som genuint ångrat sig.
I många fall kan det ligga ett sex-eller relationsmissbruk i bakgrunden. Du älskar din partner men beroendet av bekräftelsen från andra är som en drog.
Jag försvarar inte otrohet, men det kan finnas många anledningar bakom den och det är fullt möjligt att personen verkligen ångrar sig.
Vissa använder ordet älskar som andra använder ordet gillar och älskar ligger på ett kontinuum och det är inte alltid uppenbart vad folk menar med det.
När någon säger "älskar" kan gilla en person men älskar tryggheten och/eller uppmärksamheten de får av personen. -
Jag tror det är lättare att förlåta en otrogen partner som uppvisar en genuin ånger vid upptäckten. Än bättre utfall för relationen på sikt är såklart om den otrogne på eget initiativ lyfter sin otrohet samt ber om ursäkt. Är öppen och ärlig om sitt snedsteg. Tilliten får sig en klart värre törn av falskspel och oärlighet än av själva otroheten. Ju längre tid lurendrejeriet pågår ju större är sveket. Varje människas tid och liv är unikt och värdefullt. Vi är i behov av öppna kort för att kunna fatta konstruktiva och goda beslut för oss själva.ClumsySmurf skrev 2023-07-23 18:02:09 följande:Jag är väldigt säker på att de som genuint ångrar sej är minoritet och att de rent allmänt är bättre partners än de som skyller sina handlingar på parter.
Det skulle vara väldigt konstigt om de som genuint bryr sej om rätt och fel skulle göra fel lika ofta. -
Det handlar väl inte bara om att visa ånger?Anonym (Zena) skrev 2023-07-23 19:52:47 följande: #31Jag tror det är lättare att förlåta en otrogen partner som uppvisar en genuin ånger vid upptäckten. Än bättre utfall för relationen på sikt är såklart om den otrogne på eget initiativ lyfter sin otrohet samt ber om ursäkt. Är öppen och ärlig om sitt snedsteg. Tilliten får sig en klart värre törn av falskspel och oärlighet än av själva otroheten. Ju längre tid lurendrejeriet pågår ju större är sveket. Varje människas tid och liv är unikt och värdefullt. Vi är i behov av öppna kort för att kunna fatta konstruktiva och goda beslut för oss själva.Jag är väldigt säker på att de som genuint ångrar sej är minoritet och att de rent allmänt är bättre partners än de som skyller sina handlingar på parter.ClumsySmurf skrev 2023-02-23 10:33:26 följande: #29
Det skulle vara väldigt konstigt om de som genuint bryr sej om rätt och fel skulle göra fel lika ofta.
Den otrogne kan ju ha förstört förtroendet och bör ta eget initiativ att försöka reparera det -
Absolut, ett svek av den magnituden kan mycket väl ta död på alla känslor man har för sin partner så oavsett hur mycket personen ångrar sig och hur mycket man själv förlåter så skiter det sig ändå. Det tror jag är en ganska vanlig anledning till att relationer där det förekommit otrohet ofta spricker senare trotts att man gör allt för att rädda den.ClumsySmurf skrev 2023-07-23 20:06:58 följande:Det handlar väl inte bara om att visa ånger?
Den otrogne kan ju ha förstört förtroendet och bör ta eget initiativ att försöka reparera det
Så det är nog inte så enkelt som att bara den otrogne känner och visar ånger så löser det sig, skadorna går oftast mycket djupare än så. Ett stort svek kan totalt förändra den bild man har av sin partner och därmed även allt man känner för personen. -
Jag tror att man kan ångra det för att det känns som det inte var värt det. Kanske såg hon inte alls bra ut naken, sexet var inte särskilt bra och man hade haft det roligare om man antingen spenderade den stunden med att ha sex med sin partner eller vart otrogen med någon annan än just henne. En självisk slags ånger som man låtsas är något annat.
-
Men då är det ju som jag skrev ovan...Anonym (För det var inte värt det?) skrev 2023-07-24 13:44:39 följande:
Jag tror att man kan ångra det för att det känns som det inte var värt det. Kanske såg hon inte alls bra ut naken, sexet var inte särskilt bra och man hade haft det roligare om man antingen spenderade den stunden med att ha sex med sin partner eller vart otrogen med någon annan än just henne. En självisk slags ånger som man låtsas är något annat.
"Äsch...Det var ju onödigt"
Ingen ånger för sveket i min bok. -
Nu vart jag inte direkt otrogen.. men.
Givetvis ångrar jag mig för mycket annat som fick mitt fd äktenskap att krascha värre än Svenska- kronan just nu går söderut helt käpp rätt åt hvete.
Men också Utan dvs En person utan och som Inte känner Ånger.. kan jag spontant känna är lite också av en psykopatisk karaktär ..person?
Det är, och ska vara normalt med ånger. om man självklart och där med fall med folk som inte alls överhuvudtaget som ikke förstår när dom har gjort någonting fel.
men då är det bara dom som är dumma i huvudet. Tröga om man vill.
Det är med svårt att läsa ifall det är genuint eller inte..
Det beror helt på omständigheterna tror jag.
Se en trafikolycka man är genuint ledsen för att man hade ihjäl någon..
Och vad betyder ett förlåt i det läget? Inte mycket, och det får inte tillbaka personen liksom.
Men med tiden inser man att det är precis lika illa ..eller nästan värre för den som körde på/ över någon.. och att den Överlevde, och man behöver fortsätta leva medan alla andra sörjer.
Till sist accepterar man förlåtet, men då är den andre så nedbruten. så det hjälper inte. -Har sett det här exemplet tidigare så.
Men hallå! Du jämför en Otrohet med någon som blivit nermejad.
aa, inte lika omfattande. Nä. Men sätt saker i perspektiv, fundera en stund..
Så är det lika illa bägge delarna. -
Rätt obegripligt. Alkolås på tangentbordet kanske?Anonym (Onaturligt) skrev 2023-07-25 16:22:39 följande:
Nu vart jag inte direkt otrogen.. men.
Givetvis ångrar jag mig för mycket annat som fick mitt fd äktenskap att krascha värre än Svenska- kronan just nu går söderut helt käpp rätt åt hvete.
Men också Utan dvs En person utan och som Inte känner Ånger.. kan jag spontant känna är lite också av en psykopatisk karaktär ..person?
Det är, och ska vara normalt med ånger. om man självklart och där med fall med folk som inte alls överhuvudtaget som ikke förstår när dom har gjort någonting fel.
men då är det bara dom som är dumma i huvudet. Tröga om man vill.
Det är med svårt att läsa ifall det är genuint eller inte..
Det beror helt på omständigheterna tror jag.
Se en trafikolycka man är genuint ledsen för att man hade ihjäl någon..
Och vad betyder ett förlåt i det läget? Inte mycket, och det får inte tillbaka personen liksom.
Men med tiden inser man att det är precis lika illa ..eller nästan värre för den som körde på/ över någon.. och att den Överlevde, och man behöver fortsätta leva medan alla andra sörjer.
Till sist accepterar man förlåtet, men då är den andre så nedbruten. så det hjälper inte. -Har sett det här exemplet tidigare så.
Men hallå! Du jämför en Otrohet med någon som blivit nermejad.
aa, inte lika omfattande. Nä. Men sätt saker i perspektiv, fundera en stund..
Så är det lika illa bägge delarna.
-
Nä vadå det tror jag inte..?