• Anonym (Lejon)

    Otrohet, något från savannen?

    Otrohet anses vara det största sveket av dom alla.


    Och där tar det tvärstopp. 
    Jag undrar varför detta alltid är så svart eller vitt, att i just detta finns det ingen gråzon.
    Man sätter direkt skitstövel-stämpeln på och stänger sen allt. Punkt facking slut liksom.
    Jag vill bannemej gå djupare än så.
    Först och främst innan jag brer ut med min syn på allt och mina teorier så SNÄLLA FÖR FAN, jag försvarar ingenting, vill bara för en gångs skull diskutera utanför ovannämnda inställning.
    Så! Man har ju fått lära sig mycket att hjärnan fortfarande i många situationer är kvar på savannen. Det släpps artiklar och går serier på tv mycket om detta. Att utvecklingen gått så snabbt att våra hjärnor inte hunnit anpassa sig. Därför många idag har diagnoser, ångest, stress osv. Allt detta är fakta och förklarar många olika saker, tex varför vissa är morgonpigga och andra kvällsmänniskor, eller varför vi får ett kroppsligt påslag vid stress osv osv..
    Detta bör ju NATURLIGTVIS gälla sexualitet också. 
    Okej. Så när vi levde på savannen betvivlar jag att man levde i tvåsamhet som i dagens samhälle. Man låg nog lite med allt och alla. Det var förmodligen mer djuriskt och helt omoraliskt med sex då. 
    Men ju mer civiliserade människorna blev desto mer behövdes de tyglas. Så religion, äktenskap, tvåsamhet var helt enkelt nödvändigt för att samhället överhuvudtaget skulle fungera. Inte så konstigt egentligen.
    Men varför är det idag så otroligt många som inte trivs i sina tvåsamhets-relationer. Långt ifrån alla är otrogna. Men många tänker tanken, många (nästan alla?) fantiserar om sex med andra.
    Och många är också givetvis otrogna,de kan inte motstå frestelsen. 
    Så. Hur kan detta komma sig att det är så vanligt? 
    Jo, för våra hjärnor är kvar på den fria savannen. Lusten och viljan att vara med någon mer, någon annan,kommer oavsiktligt.
    Sen har man ett val, givetvis, det är inte det jag pratar om här.
    Jag tror att vissa människor (för vi är ju som bekant olika) har svårare att kontrollera denna ur-instinkt, än andra. Precis som vissa hanterar stress och sömn etc olika. 
    Sexuell lust är ett starkt begär, det talar vi aldrig om. Utan det ses bara som ett problem och något fel. Men det går inte att komma ifrån att sexuella begär är starka grejer, precis som hunger eller trötthet.
    Historien är präglad av ofattbar hård syn på sex. Ingen nåd alls.
    Idag är det givetvis friare, iallafall på de flesta ställen. 
    Jag tror inte människan är gjord för att leva i tvåsamhet. Det är något samhället har varit tvungen att skapa för att hålla ordning och reda. 
    Men den starka normen på att två är det enda rätta, tror jag blir så fel för många att det ibland går snett.
    Hade man haft en mer öppen syn på tex öppna förhållanden, en mer tolerant inställning till att människor känner starka lustar mot andra (säger inte att man ska ligga runt, bara att inställning från start kan ändras) så hade kanske otrohet inte varit lika vanligt.
    Att ändra en så stark norm i samhället är givetvis omöjligt. 
    Men tanken är intressant.
    Tex ses ju skilsmässa som det största misslyckandet i livet. Vafan då för? 
    Så mycket onödigt lidande för människor som bara går på sina instinkter och inte kan leva med en och samma person hela livet, för hjärnan är inte gjord för det. Annars hade inte skilsmässor och separationer varit så vanligt.
    Det här är ju djupare än så här, så komplext. 
    Men man vill ju inte behöva skriva en halv roman här..
    Och återigen.. är HELT vansinnigt ointresserad om kommentarer som handlar om hur fel otrohet är, att man ska lämna sin gamla innan en ny, att man är ett as osv osv.. ja jag vet.
    Men det är som sagt inte det vi pratar om här så känner du att det är det enda du vill bidra med i denna tråd, ta ett djupt andetag och klicka dig bakåt. 
    Tack!
    (Tillägg, jag är en kvinna, många tänker säkert att jag är ett manligt svin som vill ha något att skylla på men näpp..här handlar det bara om mina kvinnliga teorier)
  • Svar på tråden Otrohet, något från savannen?
  • Anonym (Kvinna 45)

    Jag tappade mig lite i den långa texten vad som avses diskuteras? Vad är kärnfrågan/ frågorna i inlägget? 


    Om vi bör ha större tolerans för att alla har olika stora sexlustar, eller om vi bör ändra normer gällande otrohet? 


    Jag tycker som så:
    Om folk vill leva i öppna förhållanden så är det deras ensak. Om de vill leva polyamorösa är det deras ensak. Om de är homo-hetero-trans är deras ensak.

    Otrohet är onödigt vilket sorts förhållande man än lever i. Då handlar problemet mer om att man tappat förmågan att kommunicera med varandra, och då är det bäst att söka hjälp eller avsluta. 

  • Anonym (floskelbingo)
    Anonym (Lejon) skrev 2024-03-21 15:22:23 följande:
    Ja men nu gick du ju in på det ändå, som jag bad om att man skulle bortse ifrån. Ingen moralpanik nu. 
    Detta handlar inte om att man ska springa omkring och knulla runt för att sen skylla på savannen. 
    Nej, jag ville ju gå djupare än så. Ha mer förståelse, tänka lite mer vetenskapligt och inte så mycket moral och etik.
    För en gångs skull..
    Fast det handlar inte om moralpanik det handlar om fakta, att människor KAN kontrollera sina impulser om de vill är fakta. 

    Dessutom är att helt ta bort de moraliska aspekterna ur otrohet ungefär lika begåvat som att diskutera pedofili utan de moraliska aspekterna. Hela  frågeställningen i sig ÄR just en moralisk frågeställning, inte en biologisk frågeställning.

    Problematiken med otrohet handlar inte om sex. Problematiken med otrohet handlar om svek, lögner och manipulation.
  • Anonym (Trohet fanns också på savannen :))

    Att människan låg runt som "djur" på savannen är bara delvis sant. Parbildning och monogami är långt äldre än homo sapiens. Det är inte mer naturligt att ligga runt som att bilda mestadels monogama par. Vi har både utvecklingsmässigt och kulturellt ändrat oss fram och tillbaks flera gånger om monogami är bra eller inte och det enda som är naturligt numera är att vara ambivalent och tycka olika kring det. Även en inställning att monogami är bra ihop med att man undantar sig själv och vänstrar är i högsta grad naturlig.

  • Anonym (floskelbingo)
    Anonym (Trohet fanns också på savannen :)) skrev 2024-03-21 16:05:02 följande:

    Att människan låg runt som "djur" på savannen är bara delvis sant. Parbildning och monogami är långt äldre än homo sapiens. Det är inte mer naturligt att ligga runt som att bilda mestadels monogama par. Vi har både utvecklingsmässigt och kulturellt ändrat oss fram och tillbaks flera gånger om monogami är bra eller inte och det enda som är naturligt numera är att vara ambivalent och tycka olika kring det. Även en inställning att monogami är bra ihop med att man undantar sig själv och vänstrar är i högsta grad naturlig.


    Håller med, hela idén med att människor skulle knullat runt hejdlöst på savannen bygger i stort sett på EN bok (sex att dawn) från EN forskare som dessutom fick väldigt mycket kritik av andra forskare och författaren fick senare ta tillbaka en del av sina påståenden. Men av någon anledning har EN teori i bokform skriven av EN av tusentals forskare tagits för dagens sanning och nån slags "fakta" av många.

    Dessutom verkar man måla upp nån slags gladporrsverion av livet i savannen men missar att ta med att preventivmedel inte fanns då och sex var = barn, barn som sen ska näras och skyddas i en miljö då varje dag var en kamp för överlevnad, barnadödligheten enorm och meddellivslängden väldigt låg. Utan jämför det med dagens samhälle med preventivmedel där vi kan ägna oss åt hobbyknullande utan att sen ha 10 små munnar att mätta.

    Jag vettefan om ens den kåtaste savannmänniskan var lika sugen på hanky panky efter 10 ungar att mätta och skydda. Så det finns ju minst lika mycket som  talar för att människan lika väl kan ha varit monogam då med. Tex varför bli människor kära öht när det inte fyller någon funktion för fortplantning? Det räcker ju med att bli kåt för att alstra ungar? Kan det ha nåt att göra med att den funktion kärlek fyller är att se till att paret håller ihop tillräckligt länge för att ungarna ska bli självgående?
  • Tecum

    Jag tror tvärtom att vi är programmerade för tvåsamhet. Människobarn behöver lång tid på sig att bli självgående, därför är det ändamålsenligt att män vet att de är pappa till ett visst barn. Både kvinna och barn behöver mat och skydd, de behövde en man som tog hand just dem. Senare i historien har mycket starka krafter bekämpat allt utom tvåsamheten, det är inte bara av moraliska skäl utan det finns programmerat djupt inom oss. Trots den fria sex som finns idag är tvåsamheten norm, alternativen är ovanliga.

    Lejon och leoparder och även andra rovdjur dödar andra hannars ungar för att få para sig med honan. Faderskapet är alltså viktigt även bland djuren, både för artens överlevnad och för individen. Fri sex i en paradisvärld finns inte på savannen heller...

  • Cathariiina
    Anonym (Bonobo) skrev 2024-03-21 15:01:46 följande:

    Du kan läsa lite om bonobo-aporna. Det är intressant läsning om deras sexualliv som tros likna människans innan vi blev bofasta och regelrätta äktenskap blev viktigare ur arvssynpunkt och äganderätten till marken blev avgörande.

    Bland bonoboaporna (som delar 98,7% av sitt dna med oss) är hypersexualitet ett faktum. En hona kan ha sex med många på samma gång och det är hennes ljud som lockar till sig fler hanar. Vem som är pappa till vem är inte så viktigt. (Något som blev viktigt hos människan när vi blev bofasta.)

    De löser konflikter med sex. De har homosexuellt sex. De har inga krig, som t ex schimpanserna. De samlar mat tillsammans och delar rättvist. Ja, deras liv går ut på att ha sex i alla dess former och allt annat ordnar de tillsammans. Ett fridfullt liv.

    Det finns ingen otrohet, eftersom det inte finns några äktenskap. 

    www.expressen.se/debatt/varldens-kataste-apa-ett-foredome-9/

    stud.epsilon.slu.se/9258/7/henriksson_e_160603.pdf


    Fast det där stämmer ju inte alls med människan. Det är ett fåtal människor som är så där utlevande, ens idag när det finns säkra preventivmedel och det inte längre handlar om att faderns riktige son ska ärva hans gård. Inte heller finns det några lagar eller allvarligare moraliska regler emot det - i alla fall inte i Västerlandet, i den muslimska världen ser det såklart annarlunda ut. Så det tror jag inte på, om det vore naturligt för oss skulle ju typ alla hålla på så nu. 

    Dessutom är man-kvinna-förälskelser, parbildning och svartsjuka uppenbart hårdkodat i vårt DNA, och de hormonella krafterna som driver detta är ju inget som kan ha utvecklats på grund av att vi blev bofasta heller. Det sitter djupare i hjärnan, i reptilhjärnan tilll och med. 

    ...och är det något som vår art har gjort sig (ö)känd för, så är det ju KRIG...
  • Anonym (Huldran)

    Jag tror att det här med att hålla sig till en och samma partner är kulturellt betingat.  I det västerländska samhället ser vi på fortplantning och barnuppfostran som något ett par är ansvariga för. Vi uppfostrar våra barn inom familjen och då blir det tabu att ägna sig åt fortplantning någon annan stans än i familjen.

    Ibland hör jag någon säga att det krävs en by för att uppfostra ett barn.  Detta är något vi i vår kultur vänder oss mot. Vi blir kränkta om någon utomstående ger våra barn en tillsägelse.  Kanske är det likadant med kärlekslivet vi blir kränkta av att vår partner har sex med någon annan.

    Rent biologiskt skiljer vi oss inte så mycket från våra förfäder. Hur stenåldersmänniskorna skötte sitt familjeliv kan vi nog bara gissa oss till. Kanske var parbildningen bara aktuell under den allra första tiden i barnets liv. Ja vad vet vi egentligen om parbildningen fram tills vi Kristnades någon gång på 1000-talet ?

    När vi hade slavar och slavinnor som betjänade sin herre och husmor? 

    Vad vi med säkerhet vet är att löftet om evig trohet kom med den kristna kyrkans intåg.

  • Anonym (XXX)
    Anonym (Huldran) skrev 2024-03-21 17:52:51 följande:

    Jag tror att det här med att hålla sig till en och samma partner är kulturellt betingat.  I det västerländska samhället ser vi på fortplantning och barnuppfostran som något ett par är ansvariga för. Vi uppfostrar våra barn inom familjen och då blir det tabu att ägna sig åt fortplantning någon annan stans än i familjen.

    Ibland hör jag någon säga att det krävs en by för att uppfostra ett barn.  Detta är något vi i vår kultur vänder oss mot. Vi blir kränkta om någon utomstående ger våra barn en tillsägelse.  Kanske är det likadant med kärlekslivet vi blir kränkta av att vår partner har sex med någon annan.

    Rent biologiskt skiljer vi oss inte så mycket från våra förfäder. Hur stenåldersmänniskorna skötte sitt familjeliv kan vi nog bara gissa oss till. Kanske var parbildningen bara aktuell under den allra första tiden i barnets liv. Ja vad vet vi egentligen om parbildningen fram tills vi Kristnades någon gång på 1000-talet ?

    När vi hade slavar och slavinnor som betjänade sin herre och husmor? 

    Vad vi med säkerhet vet är att löftet om evig trohet kom med den kristna kyrkans intåg.


    Det där stämmer ju inte. Vi vet att det fanns vigselceremonier i Norden även under asatiden. Det var definitivt livslånga äktenskap som var normen. Att sedan husbönderna utnyttjade sina trälinnor, och våldtog kvinnor längs kusterna när de var ute och härjade i Europa, är en helt annan sak. Husfrun hade redan på vikingatiden hög status. Hon vigdes "till gård och nycklar" i sitt nya hem makens gård. Det var helt otänkbart att hon skulle vara otrogen, och riskera att makens gård och skepp hamnade hos en gökunge. 

    ...och samma gällde ju i de europeiska kulturer som fanns redan långt före vår vikingatid, på Jesu tid och ytterligare ett par tusen år tillbaka. Judalandet (Israel),det antika Rom och det antika Grekland. Det var äktenskap som gällde, det finns massor av skiftliga källor bevarade om det. Flickorna giftes bort till EN man, och de måste vara oskulder fram till bröllopsnatten. Detta var superviktigt, lika viktigt som det är för muslimer än idag (och även ortodoxa judar, fast det pratas det inte om i media av någon anledning).

    ...att sedan männen i Rom och Grekland (och säkert bland judar också, men ännu mer dolt och hycklande) hade annat för sig på badhusen och i nöjeslivet på teatrarna o.s.v. med fala kvinnor och även (särskilt i Grekland) sköna ynglingar, var en helt annan sak. Fruarna fick inte göra sådant, och barnen visste inget om det. Barnen växte upp i sina ostörda kärnfamiljer (om mor inte dog i barnsäng och far gifte om sig såklart). 
  • Anonym (homo erectus)

    Okunskapen omkring människoartens utvecklingshistoria är massiv i denna tråd. Att göra monogami till något som uppstod i samband med civilisationen intrång för några 5000 år sedan, men att vi innan dess levde som bonobo-chimpanser där alla hade fri sex med alla är helt orealistiskt.

    Människans naturliga tillstånd har varit parbildning i form av seriell monogami i den period från barnets avlande till dess barnet är i 3-4 års åldern och är gammalt nog att klara sig självt och följa med flocken. Innan dess är barnet helt beroende av modern för mat och transport och denna är helt beroende av fadern eftersom ett människobarn är mycket mer hjälplöst i mycket längre tid än ett bonobo-chimpansbarn. Därför har människoarten utvecklat en sexualitet där paret parar sig också utanför dom perioder där kvinnan är fruktbar och att kvinnans ägglossning, till skillnad från alla andra apor, är dold.

    Så man kan inte använda 'savannen' som argument för ideal om en livstil där alla har fri sex med alla. Parbildning och i varje fall seriell monogami har varit fundamentalt i människans utveckling dom senaste 100.000 åren och det som var innan det var inte fri sex, utan snarare att ledarhanen hade ett harem av tillgängliga honor mens hanar med lägre rang hade ingenting.

  • Anonym (Huldran)
    Anonym (XXX) skrev 2024-03-21 18:06:21 följande:
    Det där stämmer ju inte. Vi vet att det fanns vigselceremonier i Norden även under asatiden. Det var definitivt livslånga äktenskap som var normen. Att sedan husbönderna utnyttjade sina trälinnor, och våldtog kvinnor längs kusterna när de var ute och härjade i Europa, är en helt annan sak. Husfrun hade redan på vikingatiden hög status. Hon vigdes "till gård och nycklar" i sitt nya hem makens gård. Det var helt otänkbart att hon skulle vara otrogen, och riskera att makens gård och skepp hamnade hos en gökunge. 

    ...och samma gällde ju i de europeiska kulturer som fanns redan långt före vår vikingatid, på Jesu tid och ytterligare ett par tusen år tillbaka. Judalandet (Israel),det antika Rom och det antika Grekland. Det var äktenskap som gällde, det finns massor av skiftliga källor bevarade om det. Flickorna giftes bort till EN man, och de måste vara oskulder fram till bröllopsnatten. Detta var superviktigt, lika viktigt som det är för muslimer än idag (och även ortodoxa judar, fast det pratas det inte om i media av någon anledning).

    ...att sedan männen i Rom och Grekland (och säkert bland judar också, men ännu mer dolt och hycklande) hade annat för sig på badhusen och i nöjeslivet på teatrarna o.s.v. med fala kvinnor och även (särskilt i Grekland) sköna ynglingar, var en helt annan sak. Fruarna fick inte göra sådant, och barnen visste inget om det. Barnen växte upp i sina ostörda kärnfamiljer (om mor inte dog i barnsäng och far gifte om sig såklart).   

    Monogami, eller tvåsamhet som samlivsform, har en intressant historia. Låt oss utforska detta:


    Historisk bakgrund:

    För cirka 10 000 till 5 000 år sedan började tvåsamhet bli alltmer utbrett bland människor på våra breddgrader 1. Innan dess var det inte alltid så.

    Polygami (där en person har flera partners samtidigt) var faktiskt det vanligaste arrangemanget under större delen av mänsklighetens historia.

    För ungefär tvåtusen år sedan skedde en förändring. Monogami blev mer accepterat och praktiserat. Idag är det tvärtom ? endast cirka 2 % av världens kulturer är polygama 2.



    Så, människans monogama tendenser har utvecklats över tid, och det är intressant att se hur våra samlivsformer har förändrats genom historien.

    Orsaker till förändringen


    Jordbrukets uppkomst: När människor övergick från nomadiskt liv till att bosätta sig och odla mark, ändrades också samlivsformerna. Jordbruket möjliggjorde stabilitet och fast boende, vilket i sin tur gynnade tvåsamhet.

    Samhälleliga förändringar: Ökad social komplexitet, ägande av mark och egendom, samt behovet av att överföra arv ledde till att tvåsamhet blev mer praktiskt och ekonomiskt fördelaktigt.

    Religiösa och kulturella faktorer: Äktenskapet fick en större roll som en juridisk och social institution. Det blev en formell överenskommelse som reglerade ägande, arv och rättigheter.

    Kärlekens roll: Med tiden började kärlek och känslomässiga band också spela en större roll i äktenskapet.
Svar på tråden Otrohet, något från savannen?