• Anonym (Lejon)

    Otrohet, något från savannen?

    Otrohet anses vara det största sveket av dom alla.


    Och där tar det tvärstopp. 
    Jag undrar varför detta alltid är så svart eller vitt, att i just detta finns det ingen gråzon.
    Man sätter direkt skitstövel-stämpeln på och stänger sen allt. Punkt facking slut liksom.
    Jag vill bannemej gå djupare än så.
    Först och främst innan jag brer ut med min syn på allt och mina teorier så SNÄLLA FÖR FAN, jag försvarar ingenting, vill bara för en gångs skull diskutera utanför ovannämnda inställning.
    Så! Man har ju fått lära sig mycket att hjärnan fortfarande i många situationer är kvar på savannen. Det släpps artiklar och går serier på tv mycket om detta. Att utvecklingen gått så snabbt att våra hjärnor inte hunnit anpassa sig. Därför många idag har diagnoser, ångest, stress osv. Allt detta är fakta och förklarar många olika saker, tex varför vissa är morgonpigga och andra kvällsmänniskor, eller varför vi får ett kroppsligt påslag vid stress osv osv..
    Detta bör ju NATURLIGTVIS gälla sexualitet också. 
    Okej. Så när vi levde på savannen betvivlar jag att man levde i tvåsamhet som i dagens samhälle. Man låg nog lite med allt och alla. Det var förmodligen mer djuriskt och helt omoraliskt med sex då. 
    Men ju mer civiliserade människorna blev desto mer behövdes de tyglas. Så religion, äktenskap, tvåsamhet var helt enkelt nödvändigt för att samhället överhuvudtaget skulle fungera. Inte så konstigt egentligen.
    Men varför är det idag så otroligt många som inte trivs i sina tvåsamhets-relationer. Långt ifrån alla är otrogna. Men många tänker tanken, många (nästan alla?) fantiserar om sex med andra.
    Och många är också givetvis otrogna,de kan inte motstå frestelsen. 
    Så. Hur kan detta komma sig att det är så vanligt? 
    Jo, för våra hjärnor är kvar på den fria savannen. Lusten och viljan att vara med någon mer, någon annan,kommer oavsiktligt.
    Sen har man ett val, givetvis, det är inte det jag pratar om här.
    Jag tror att vissa människor (för vi är ju som bekant olika) har svårare att kontrollera denna ur-instinkt, än andra. Precis som vissa hanterar stress och sömn etc olika. 
    Sexuell lust är ett starkt begär, det talar vi aldrig om. Utan det ses bara som ett problem och något fel. Men det går inte att komma ifrån att sexuella begär är starka grejer, precis som hunger eller trötthet.
    Historien är präglad av ofattbar hård syn på sex. Ingen nåd alls.
    Idag är det givetvis friare, iallafall på de flesta ställen. 
    Jag tror inte människan är gjord för att leva i tvåsamhet. Det är något samhället har varit tvungen att skapa för att hålla ordning och reda. 
    Men den starka normen på att två är det enda rätta, tror jag blir så fel för många att det ibland går snett.
    Hade man haft en mer öppen syn på tex öppna förhållanden, en mer tolerant inställning till att människor känner starka lustar mot andra (säger inte att man ska ligga runt, bara att inställning från start kan ändras) så hade kanske otrohet inte varit lika vanligt.
    Att ändra en så stark norm i samhället är givetvis omöjligt. 
    Men tanken är intressant.
    Tex ses ju skilsmässa som det största misslyckandet i livet. Vafan då för? 
    Så mycket onödigt lidande för människor som bara går på sina instinkter och inte kan leva med en och samma person hela livet, för hjärnan är inte gjord för det. Annars hade inte skilsmässor och separationer varit så vanligt.
    Det här är ju djupare än så här, så komplext. 
    Men man vill ju inte behöva skriva en halv roman här..
    Och återigen.. är HELT vansinnigt ointresserad om kommentarer som handlar om hur fel otrohet är, att man ska lämna sin gamla innan en ny, att man är ett as osv osv.. ja jag vet.
    Men det är som sagt inte det vi pratar om här så känner du att det är det enda du vill bidra med i denna tråd, ta ett djupt andetag och klicka dig bakåt. 
    Tack!
    (Tillägg, jag är en kvinna, många tänker säkert att jag är ett manligt svin som vill ha något att skylla på men näpp..här handlar det bara om mina kvinnliga teorier)
  • Svar på tråden Otrohet, något från savannen?
  • Cathariiina
    Anonym (Huldran) skrev 2024-03-21 20:17:33 följande:
    Nu utgår du från dagens samhälle när du tror att man inte ville uppfostra andra ungar.  Det är ett relativt nytt beteende.  Uttrycket våra barn och andras ungar  anspelar på det afrikanska uttrycket att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn.  

    Tvärtom så ligger det i våra gener som i allt annat levande att sprida sina gener som möjligt.  Eftersom mannen ren fysiskt kan sprida sin avkomma mer än vad en kvinna kan så hade nog männen fler kvinnor än kvinnorna hade män. 

    Oavsett vad man tycker om monogami så är det ett kulturellt uttryck och återspeglar religionens och statens kontroll av oss mäniskor
    Religionerna bäddar in det som fungerar i sina budord. Att det finns regler om monogami, speglar bara att man sett att ett samhälle inte fungerar när det blir en massa faderlösa barn. Det måste finnas en man som ansvarar för familjen, när kvinnan är hjälplös när hon har stor mage, och sedan när hon har ett dibarn vid bröstet, och flera små att hålla reda på så att de inte råkat ur för olyckor. Någon måste jaga åt henne, plöja upp fälten och skörda... och försvara henne och barnen, om det skulle komma en annan man och vilja stjäla henne. Eller en ung dotter.

    ...och självklart vill ingen göra allt detta för NÅGON ANNANS barn. Var FÅR du allt ifrån? Människor har i alla tider hållit reda på vilka barn som är deras avkomma, och kämpat för att de ska ha det bra och överleva. Det är inbyggt i oss. Även om de inte kände till detta med ägg och spermier och befruktning (detta klargjordes först på 1700-talet), så har ju människor sett att en kvinna inte blir rund om magen förrän hon haft sitt första samlag, och de måste också ha sett att barnet blir likt den hon haft samlag med. 

    Det där talesättet du har hört att "det behövs en by för att uppfosta ett barn", handlar ju inte om att alla i byn skulle kn*lla helt vilt med varandra, och ingen skulle bry sig om vem som var pappa till varje barn. Utan de bodde ju familjevis i hyddor även i Afrika, rika män kunde ha flera fruar i olika hyddor och besöka dem en natt i taget. Men alla visste till vilken man alla barn tillhörde. Det uttrycket betyder är väl att man inte ska vara rädd för att lägga sig i, om man ser att ett barn far illa. Eller om man ser att ett barn gör något olämpligt. För DET var nog inte de afrikanska matronorna - rädda att ryta i åt buspojkar och slynglar! Skrattande
  • Anonym (Huldran)
    Anonym (XXX) skrev 2024-03-21 20:09:19 följande:
    Det är ingen som kan veta om vi har haft polygami här uppe. Det finns inga belägg som visar att vi har haft det, någonsin. Kan du visa på sådana belägg?

    I Afrika och Mellanöstern har polygami varit vanligt för dem som har råd, men inte det vanligaste. I islam har gränsen alltid gått vid fyra, även om sultanerna kommit runt det med sina många  - ibland flera hundra - konkubiner...

    Detta berodde ju på att de samhällena var starkt patriarkaliska (och är det än idag), det vill säga det var aldrig någon som brydde sig om vad kvinnorna ville. När en mans kärlek till sin första fru började gå över, och han började söka andra kvinnor med blicken igen... så kunde han välja en bihustru åt sig... och sedan ytterligare en... OM han hade råd. De flesta män har aldrig haft råd med flera fruar - och då hjälper det inte att det är lagligt. 

    Kvinnor har dock aldrig någonsin någonstans fått ha flera män, och det har heller inte rört sig om någon fri sex eller gruppsex, utan det har varit väldigt noga reglerat: fruarna bor i var sin hydda - eller i var sitt rum i ett arabiskt tegel- eller lerhus - med sina egna barn. Maken sover sedan på ett roterande schema en natt med varje fru, runt runt året om. Detta är viktigt, det hör till äktenskapspakten att han ska sova lika många nätter med varje fru. Sedan är det en annan sak, att fruarna hjälps åt med barnen, hushållet och arbetet på fälten på dagarna, medan mannen sitter med sin vattenpipa och tittar på. Lejonen på savannen lever för övrigt likadant: honorna jagar, och flockledaren - som alltid är en hane som sagt - får äta av bytet först. 
    Vi kan inte med säkerhet säga någonting om hur man levde på våra breddgrader under stenåldern. 

    Att utgå från att de var monogama är vanligt men sanningen är att ingen vet om de var monogama eller ej.  Man talar om familjegrupper men vi vet inte om familjerna var monogama eller polygama. 

    Du har fel när du säger att kvinnor aldrig varit polygama med flera män. Det finns än i dag åtminstone en  folkgrupp i Tibet som lever på detta sätt.

    Monogami och polygami har ingenting med fri sex eller gruppsex att göra. Inte heller har det någonting med kärlek att göra.

    .
  • Anonym (Ambiamorös)

    Jösses vilket svartvitt tänk folk snöar in på. Som jag tolkar TS så handlar det om att hon ifrågasätter den kulturella normen kring strikt monogami jämfört med en kanske mer flexibel inställning till sexuell frihet. 

    Min gissning är att det var mindre tabu att ligga med folk inom samma grupp men att man inte hade så hemskt mycket tid till att göra just det för att man hade fullt upp med att överleva och få de barn man redan alstrat att överleva också. Men det är ju just det, en gissning och inget annat. Närmare våra förfäders sex- och känsloliv kan vi nog inte komma så det känns lönlöst att dividera om vad som är mest korrekt. 

    Det vi har framför oss nu är väl att ta ställning till hur vi vill skapa framtidens samhälle. Ett som är exkluderande och som förutsätter att tvåsamhet är normen och allt annat avvikande, eller ett inkluderande som erkänner även andra former av familjebildning som lika berättigade att existera? Där vi när vi träffar en ny partner kommunicerar fram en lösning som passar alla, istället för att förutsätta tvåsamhet med risk för framtida problem, eftersom alla inte är stöpta i samma form. 

    Vi har ju, som TS påpekar, instinkter. Men de impulserna torde vara väldigt individuella också. Vi är långt ifrån de enda djuren som kan välja att bortse från våra instinkts-styrda impulser, frågan är alltid kostnad respektive vinning på att göra det vilket nyanserar det hela. Vi kanske vill ligga med grannen, men avstår på grund av risken att vår respektive får veta, men tar istället chansen när vi är på konferens. För en djupt religiös människa är det kanske hotet om skärselden som får en att avstå i en svag stund, eller vetskapen om att vi skulle såra vår partner, förlora tid med barnen varannan vecka om man blir påkommen etc. Allt ställt emot tillfredsställelsen i att få vara med någon annan. Kanske det inte ens handlar om sex, utan om kärlek, bekräftelse, gemenskap, trygghet eller något helt annat. Vissa har kanske en drift utöver det vanliga, andra är nöjda i sin relation så länge de har någon som betalar räkningar och skjutsar till dagis hälften av morgnarna. Jag förstår att det handlar om att man går bakom ryggen på sin partner och inte om handlingen i sig vid otrohet, men vi behöver nog fråga oss varför så många ändå väljer att vara otrogna, för jag tror inte att samtliga av de som är det har som huvudsyfte att såra sin partner. Vi behöver också fråga oss varför vi nästan tvångsmässigt verkar tycka att kärlek och sexuell exklusivitet är synonymer. 

    Även om formuleringen i TS kanske haltar lite ska hon ändå ha kudos som lyfter frågan. Jag tror att det är gynnsamt för samhället att ha ett mer öppet samtalsklimat kring tvåsamhets-normen och otrohet.

  • Anonym (Huldran)
    Cathariiina skrev 2024-03-21 20:33:11 följande:
    Religionerna bäddar in det som fungerar i sina budord. Att det finns regler om monogami, speglar bara att man sett att ett samhälle inte fungerar när det blir en massa faderlösa barn. Det måste finnas en man som ansvarar för familjen, när kvinnan är hjälplös när hon har stor mage, och sedan när hon har ett dibarn vid bröstet, och flera små att hålla reda på så att de inte råkat ur för olyckor. Någon måste jaga åt henne, plöja upp fälten och skörda... och försvara henne och barnen, om det skulle komma en annan man och vilja stjäla henne. Eller en ung dotter.

    ...och självklart vill ingen göra allt detta för NÅGON ANNANS barn. Var FÅR du allt ifrån? Människor har i alla tider hållit reda på vilka barn som är deras avkomma, och kämpat för att de ska ha det bra och överleva. Det är inbyggt i oss. Även om de inte kände till detta med ägg och spermier och befruktning (detta klargjordes först på 1700-talet), så har ju människor sett att en kvinna inte blir rund om magen förrän hon haft sitt första samlag, och de måste också ha sett att barnet blir likt den hon haft samlag med. 

    Det där talesättet du har hört att "det behövs en by för att uppfosta ett barn", handlar ju inte om att alla i byn skulle kn*lla helt vilt med varandra, och ingen skulle bry sig om vem som var pappa till varje barn. Utan de bodde ju familjevis i hyddor även i Afrika, rika män kunde ha flera fruar i olika hyddor och besöka dem en natt i taget. Men alla visste till vilken man alla barn tillhörde. Det uttrycket betyder är väl att man inte ska vara rädd för att lägga sig i, om man ser att ett barn far illa. Eller om man ser att ett barn gör något olämpligt. För DET var nog inte de afrikanska matronorna - rädda att ryta i åt buspojkar och slynglar! Skrattande
    Jag hoppas verkligen att att du kan skilja på olika familjebildningar och sexuella utsvävningar.  Lika lite som vi människor har monogami inpräntat i vårt DNA kan någon med säkerhet avgöra hur vi levde på stenåldern.

    Att blanda in känslor som kärlek i familjebildningen är ett relativt nytt påfund.
  • fultextad användarhandbok

    Det är ingen lätt fråga. Går någonting hos oss att friställa från arvet från savannen? Utan det ursprunget hade vi inte varit de vi är och det som har utvecklats har gjort det på grund av det ursprung vi har och vi uppfattar världen som vi gör på grund av vårt evolutionära gränssnitt. Att ha sex har varit en riskfull investering. För honan har det varit utsattheten i och med graviditeten och någon som beskyddade henne och kunde försörja henne, då kanske det ju inte hade varit så lyckat om hanen hade sökt någon annan. För hanens del handlade det ju om att vara säker på att investera i egen avkomma med allt vad det innebar, då hade det ju inte varit så lyckat om han hade sökt sig till någon annan heller. Sedan kan man förstås argumentera ur andra synvinklar, helt klart. Det är ju det som gör det så intressant. Fast jag kan tänka mig att det blir en del efterhandskonstruktioner.

  • Anonym (f)
    Anonym (Huldran) skrev 2024-03-21 19:35:28 följande:
    Betvivlar att man via utgrävningar kan avgöra om människorna som levde där var monogama eller inte.  Det finns inga skrivna källor, man kan bara konstatera att att män och kvinnor levde där tillsammans. Den som säger sig ha bevis för att man på stenåldern var monogama skulle jag vilja träffa.
    Man gör DNA-tester förstås.
  • Anonym (?)

    Många har haft en period eller flera i livet där man har haft sex lite hur som helst utan någon form av trohetslöfte.  Ibland med olika, ibland med samma. Träffar man någon där det finns en ömsesidig önskan om sex så har man det. Det är hyfsat socialt accepterat. 

    Otrohet kommer inte av att man har sex med lite olika utan när man avgivit någon form av löfte till en annan. Ett ömsesidigt avtal där fördelarna med avtalet överväger nackdelarna med ett monogamt sexliv.  

  • Anonym (XXX)
    Anonym (f) skrev 2024-03-21 21:38:17 följande:
    Man gör DNA-tester förstås.
    Fast du har ju inte tillgång till någon motsvarande släktforskning från stenåldern, så DNA-testerna säger inte mycket. Även om de skulle visa att en man hade barn med flera olika kvinnor, som begravdes på samma plats, så kan det ju vara så att han har smugit ut med kvinnorna i skogen, en i taget... Inte att han var gift med dem allihopa på samma gång.

    Och om barnen är i olika åldrar, så kan han också ha varit seriemonogam. Många kvinnor dog ju i barnsäng på den tiden, och då gifte väl änkemannen om sig, inte minst för att få en kvinna som passade hans tidigare barn medan han var ute och jagade mammut och annat. 
  • Anonym (f)
    Anonym (XXX) skrev 2024-03-21 22:25:07 följande:
    Fast du har ju inte tillgång till någon motsvarande släktforskning från stenåldern, så DNA-testerna säger inte mycket. Även om de skulle visa att en man hade barn med flera olika kvinnor, som begravdes på samma plats, så kan det ju vara så att han har smugit ut med kvinnorna i skogen, en i taget... Inte att han var gift med dem allihopa på samma gång.

    Och om barnen är i olika åldrar, så kan han också ha varit seriemonogam. Många kvinnor dog ju i barnsäng på den tiden, och då gifte väl änkemannen om sig, inte minst för att få en kvinna som passade hans tidigare barn medan han var ute och jagade mammut och annat. 
    Nu förstår jag inte riktigt logiken. 

    Det är ju inte bara mannens dna man ser.
  • Anonym (Huldran)
    Anonym (f) skrev 2024-03-21 21:38:17 följande:
    Man gör DNA-tester förstås.
    Ja, att göra DNA analyser från forntida DNA är kostsamt och inte alltid lyckosamt. Det är knappast något man regelmässigt gör. Möjligtvis i de fall man hittar gravar något som är väldigt sällsynt på stenåldern.

    Du får inte glömma att våra förfäder kom vandrande från Afrika via mellanöstern och Europa.  Under tusentals år levde vi som jägare och samlare, vi var inte bofasta utan nomader som ständigt var på vandring efter bytesdjur mm.  Vi levde i grupper som man kanske kan jämställa med familjer, men det vet vi inte så mycket om. Om dessa familjer var det i biologisk mening så borde inavelsgraden vara otroligt hög eftersom inget nytt dna kom in i populationen.. Troligtvis träffade man då och då på nya grupper och passade då på att blanda sig med varandra. 

    Detta är vårt arv, oavsett om de skulle vara polygama eller monogama så är deras liv och syn på vad en familj är väsensskild vår,  

    Vi har formats efter vår miljö och blivit alltmer styrda av religion och konventioner. 
    Eftersom TS ställer frågan hur vår nuvarande familjebildning kommer att förändras så finns det bara ett svar. Vi kommer att anpassa oss efter de krav vårt samhälle ställer.  Nu föder vi för få barn i Sverige fastän vi har lång föräldraledighet och bra barnomsorg så stannar det ofta vid 1.5  barn per familj.
    Vad tyder detta på ? Har vi tappat instinkten att föröka oss ? 
Svar på tråden Otrohet, något från savannen?