Dubbelmoralen om jämställdhet

Det är inget fel i mitt synsätt.
Jag har tagit upp det och förklarat, men ingen har besvarat och tagit ställning till det. Vi tar det en gång till...
Granskar du hur könsstympning av flickor respektive omskärelse av pojkar går till så kommer du i de flesta fall se väsentliga skillnader i kompetens hos den som utför ingreppet, kvaliteten på de instrument/verktyg som används, hygienen runt hela ingreppet och efterbehandlingen.
Kan du avgöra hur stor del ovanstående är av de konsekvenser, komplikationer, skador och lidande som könsstympade och omskurna drabbas av så kan du sedan se hur stor del som kommer av själva ingreppet i sig. Skillnaderna kommer då att minska, det är jag helt övertygad om, i synnerhet i jämförelsen att skära bort pojkars förhud och flickors klitoriskappa.
Har du fakta som säger något annat så får du gärna presentera den.

Varför skulle det inte gå att övertyga folkgrupper om att omskärelse av pojkar är fel precis som könsstympning av flickor? I USA har man börjat märka av en minskning av antalet omskärelser av pojkar. Det största hindret är nog inte traditioner utan religiös tro.

Givetvis finns det det, en del med några hundra år på nacken (som liberalfeminism) andra några decennier (som radikalfeminism) och en del yngre än så (som queer-feminism). Ideologier utvecklas och förgrenar sig efter tiden, precis som med all annan politik ideologi.

Vilken fantastisk fråga, när hela ursprunget till ordet feminism gick att läsa i föregående inlägg. Människor har mördats, torterats och häcklats i århundraden för att bygga kraft i det ordet och det består av en förgrening ideologier och filosofiska skolningar äldre och än liberalismen. Det finns inget som helst intresse av att ändra på namnet, bara för att folk - i landet som först ut i världen fick offentliga bredband - inte orkar söka sig advekat information om ideologin (men såklart har allt att säga om den).

Inse att insikten om feminism ligger på nivå med göteborgsskämt..

"- Socialism - för den som älskar att mingla."

..och gör väldigt gärna någonting åt det. Gillar man inte dagens feminism så får man ändra och rikta om den, vilket inte görs genom att bekämpa feminismen per se. Då politiker (från Feministiskt Iniativ ända bort till Sverigedemokraterna) tar "- Ner med feminismen!" på lika stort allvar som just ett göteborgsskämt eller snarare som att någon skriker "- Ner med demokratin!" på grund av ett missnöje med den sittande regeringen.

Det bjuder i bästa fall bara upp till skratt men i värsta fall ger det bara vatten på kvarnen för just det man inte vill se, som dagens feminism - som knappast drar sig för att kalla det ena och det andra för "kvinnohat" och "kvinnoförtryck" och därmed berättigar sin socialistiska och radikalfeministiska existens utan minsta lilla ansträngning.

Det behövs ett maktskifte, för att få som man vill med ett missnöje, och det kan se ut exakt och precis hur som helt. Absolut ingenting stoppar och kräver enbart att man förespråkar ett rättvist samhälle för de två könen (allt annat handlar enbart om hur man definerar "rättvist" i sammanhanget och även de som vill se kvinnan i köket och mannen bära hem maten, kan följa med på det tåget). Feminism har, om någon samling ideologier som går under ett begrepp överhuvudtaget, troligen minst gräner av dem alla.

Fan vad jag gillar dig Digestive, vältalig, saklig, korrekt och med en del mellan öronen.

Tack det samma! Gott att se hur någon uppmärksammar (och faktiskt rätt hemska) mansproblem som lätt kommer i skymundan och på ett minst lika sakligt och vältalat vis. Det behövs verkligen!

Det känns så, ja, faktiskt förnedrande, att läsa runt på Familjeliv och se hur den ena efter den andre flyger ur stolen när exempelvis småbarn får hål i öronen, medan en man som tar upp penisstympning på småbarn bemöts utav "- Ah'meh'vi'kvinnor'rå - är'u'seriös'älä?".

Varför tar man liksom upp penisstympning i ett sådant här sammanhang och jämför med vissa sorters vaginastympningar (och speciellt i det här fallet och hur det har gjorts här i tråden)? - för att ge en relation att relatera någonting annat hemskt med, såklart.

En del kastar sig dock i den finaste offerkoftan och tar det som en direkt uppmaning till en tävling i krokodiltårar, där mannen ska tystas ner och kvinnan stolt vrida ur koftan framför Gudrun Schyman och enturage som klappar som sälar. Lika trött på saken som bristen på hjärta.

Förstår att det kokar i många svenska män och kvinnor men vill så gärna, gärna att det pyser ut ur rätt hål - så att någonting faktiskt kan hända, på riktigt och med fokus på båda könen utan minsta kompromiss. Det behövs egentligen bara diskussioner om resursfördelningar medan analyser, det kan faktiskt hela folket bidra med och lägga upp på bordet, direkt ur sin vardag - istället för att ha en självutnämnd elit sitter och knåpar ihop "allas bästa" (som idag - vilket går så skevt att Sveriges ortopeder måste ha fullt upp året runt).

Folket kan faktiskt göra ett maktskifte när som helst idag, det ligger verkligen rätt i tiden (man kan i princip höra vattenkittlarna vissla runtomkring i landet, hundratusentals kokar över) och det handlar bara om att organisera sig och om att göra det rätt. Bara att komma överens om att "Såhär vill vi ha det. Vi heter X och går säkerligen under en eller flera feministiska ideologier i grunden. Vi har dessa idéer som nu ska gälla." och sedan jaga ut trollen ur grottorna.

Missnöjet med dagens feminism kan säkerligen mäta sig med missnöjet över invandringspolitiken eller försvarspolitiken - det finns mängder av folkopinion att samla. Inte minst så verkar majoriteten vilja exakt samma saker; ut ur svenskens privatliv, sluta mästra oss uppe från Olympus och börja fokusera på män också.

I princip liberalfeminism i sin enklaste och renaste form som beskrivs ovan och helt fri från radikalfeminism (som tenderar att lägga enkom kvinnan i fokus), vilket skulle ha Sveriges största och feministiska organisation som ryggstöd i mångt och mycket (Felira). Det skulle till och med kanske gå att lobba direkt via Felira (rätt smidigt att inte göra det via partier, det lämnar valrösten fri för annat) och få precis som majoriteten av Sveriges befolkning verkar vilja ha det numera/vad Sveriges befolkning lutar mer och mer mot. Felira har vissa element av radikalfeminism men 100 000 nya och icke radikalfeminister som medlemmar hade gjort sitt och det går säkerligen att få ihop fler om snöbollen väl börjar rulla. Dock enbart ett exempel och enbart 100 000 medlemmar i sig hade kunnat skapa en dubbelt så stor oganisation än både Felira och Feministiskt Iniativ, nästan ihop! Och ärligt talat, det ser inte allt för svårt ut att samla ihop en folklig organisation av den kalibern, troligen bara snöbollen och information åt alla väderstreck som fattas (och mycket kan göras via exempelvis sådana här forum, angående information).

I princip bara att tuta och, eller nej.. bara att köra över.

Gnnnh!!

Ah, det finns så mycket att säga. Eloge tillbaka iallafall! Pust och puh.

Jag ställde mig själv den frågan när jag läste ditt inlägg och googlade på namnet (eftersom jag aldrig hört talas om felira). Jag hade stora problem att hitta någon information om felira, och det kan förstås vara en del av svaret på frågan. Vad gör felira och hur många medlemmar har organisationen? Hur gör man för att hitta information? Om en skulle vilja bli medlem, hur går man tillväga?

Oj, vad har hänt?! Söker på Felira och hittar bara en skruttig blogg. Menade iallfall organisationen som Wikipedia tar upp här (längst ner); sv.m.wikipedia.org/wiki/Liberalfeminism Den har kanske upphört eller rättare sagt så verkar det så.

Vilket ändå bådar gott, då det säkert innebär att det finns allt finns fler rotlösa feminister som söker ett nytt liberalfeministisk tåg att haka på.

Kan iallafall bidra med en annan stor liberalfeministisk organisation, som inte heller fått någon mediatid att tala om; liberalakvinnor.se Eller varför inte; www.centerkvinnorna.se (Som tydligen reklamerar sig som Sveriges största kvinnoförbund - vad har hänt, har man gått i feberdrömmar eller bara legat under en sten för länge?) De senare har likvärdigt många medlemmar som Feministiskt Iniativ, antagligen några fler med tanke på hur de just reklamerar sig - hört mycket om dessa i medier?

Lägg iallfall märke till den allmänna tonen, analyserna och så vidare. Inte direkt Feministiskt Iniativ, utan direkta motståndare till dessa. Värt att läsa Wikipedias utlägg om liberalfeminism också även om den säger ganska lite egentligen (dess faktiska bredd som ideologi saknas).

Aja, det verkar helt klart finnas ordentlig mark för något nytt nu - liberalfeminism helt utan radikalfeminism, just vad folket mer och mer verkar luta åt. Felira höll en rätt ren liberalfeministisk linje, om än en radikalfeministisk grundare, vill minnet få fram (dock lite förvirrad i stunden, tåls att medge).

Ah, vilken soppa. Man får nog uppdatera sig lite här.

Jag fattar inte varför du är så fixerad vid eventuella ingrepp på klitoriskappan som ingen av oss vet exakt hur de går till, det är verkligen inte relevant över huvud taget.

Fler män har antagligen dött i trafiken på väg till sin omskärelse än av själva ingreppet, men visst, alla sår har potential att bli infekterade och oraka död, tom hål i öronen.

Precis som en man säkert kan känna njutning även om penisen är bortskuren så kan säkert många stympade känna njutning.

Jag träffade även en kille en gång som överlevt ett fallskärmshopp utan fallskärm, men det var inget han rekommenderade.

Skilnderna i problem är inte bara relaterat till hygien, utan till faktum att det är helt ojämförbara ingrepp. Det är ett rejält handikapp att bli av med klitoris, klitoriskappa och inre blygdläppar och sedan få alltihop ihopsytt. Anatomiskt motsvarar de strukturerna ungefär penis och pung (minus kulorna förstås). (På din bild där "klitoris" är jättestor har man fö kallat även svällkropparna för "klitoris", lite som om man hade kallat hela vägen ner till prostatan för "ollon" på en penis, om anatomi nu är viktigt för dig)

Visst kan många företeelser vara viktiga samtidigt, men om jag börjar tjata om min stukade fot så fort du berättat att du har cancer så kanske du tycker att jag bagatelliserar ditt problem lite. Det betyder inte att min stukade fot inte är ett problem, den är bara inte ett problem som hör hemma just i din cancersituation.

På samma sätt är förhudsborttagning på omyndiga pojkar dumt och onödigt, men att ta upp den företeelsen i samma sammanhang som könsstympning är som att blanda ihop grodyngel och krokodiler.

Visst, för all del - även om det uppenbarligen luslästes rätt friskt.

Svar på frågor följer i nästa stycke.

Nej, hittar inte på, då det räcker med att känna till definitionen utav en ideologi för att veta vad den genuint kan innehålla - ifrån golv till tak. Sedan så finns det givetvis rörelser som gör anspråk på att tillhöra en ideologi utan att genuint göra det, ett litet problem i sig men det känns som en lönlös diskussion att gå in på (iallafall i det här läget). Felira berör den organisation som Wikipedia tar upp i den här artikeln, om liberalfeminism (längst ner); sv.wikipedia.org/wiki/Liberalfeminism Men organisationen verkar ha upphört.

Feminism består inte utav en enda ideologi men det når nog inte fram den här gången heller, tyvärr. Man har tydligen bestämt sig för en egen verklighet därborta och då känns det rätt lönlöst att bara upprepa sig.

Av ren nyfikenhet, vilket parti röstar man på egentligen med en sådan här inställning till feminism? Det utesluter iallafall samtliga riksdagspartier och merparten övriga därtill.

Oj, "luslästes" utgjorde nog ett väldigt fel ordval ovan. Hopp-sann-sa. Ska nog gå och sova.

Det är det enda av alternativen könsstympning av flickor som är jämförbar med omskärning av pojkar, men likväl lika förbjuden som alla andra alternativ, därför tar jag upp den att relatera till.
Om du inte vet hur det går till så tycker jag du gör det först och sedan återkommer.Ja, precis.Det var ju inte den varianten jag jämförde med, eller hur!?
Argumentera istället för skillnaden med den jag tog upp.Kanske inte har samma funktion va!?Det här är inget annat än ett försök att bagatellisera könsingrepp på pojkar i förhållande till flickor och du har inga argument för det.
Din jämförelse mellan stukad fot och cancer är helt uppåt väggarna.
Även skillnaderna i de olika ingreppen man gör på flickor är så stor mellan den grövsta och lindrigaste att den sistnämnde antagligen är närmare jämförbar med omskärning på pojkar än den grövsta könsstympningen av flickor, men det klarar inte du av att förhålla dig till alls, vilket klart framgår av det du skriver.

Jag tror att en stor anledning till att liberala feminister inte skriker i media är att vi redan känner oss hörda inom den liberala politiska sfären, medan dissonansen i värderingar mellan män och kvinnor är tydligare i de röda leden.

Liberaler har också en tydligare grundning i att ställa krav, själv ta ansvar för sitt liv och inte vänta på att staten ska göra det.

Min morfar och mormor levde mer jämställt i hemmet på 1970-talet än många jobbarfamiljer gör än idag, och det är den förväntningen/kravet jag har haft på min partner.

Börja synas och visa upp skillnaden. Folket har ingen aning (läs: inte riktigt fått en ärlig chans och bombarderas utav enbart en bild utav feminism).

Genom att exempelvis inte skrika i medier utan tala i dem - ändå i den sociala feminismens intresse att just domdera folket i höga tonlägen på det ena och det andra viset (ta formuleringarna med en nypa salt, fann det bara lite fyndigt och försöker verkligen dra konturer för ideologierna där allt för många inte ser dem överhuvudtaget).

Förstår att liberala feminister håller till mer i den politiska sfären, det framkommer för en någorlunda insatt - inte minst så syns det emellanåt i riksdagsdebatterna, genom ett gott jobb, god kvalité och en fantastiskt koll på ämnet, på högersidan rent generellt - men vill man börja utmana regimen på allvar och rasera folkmentaliteten idag (som inte känner till någon utav er) så får man börja rota sig även i annat än exklusiva häng för redan insatta och som väldigt få har någon genuin insikt i.

Inte dags att lyfta rösten för alla (och det finns mängder, bara att kolla runt) som idag säger "- Har tröttnat på kvoteringar, politiker i privatlivet och feministisk toppstyrning utav folket!" (- men med andra ord då) och som går omkring helt rotlösa och kallar sig för "antifeminister", "jämställdhetskämpar" och allt annat som visar på att de helt enkelt inte känner till er (och därmed inte kan organisera sin politiska vilja genuint och effektivt).

Inte minst så riskerar Sverigedemokraterna att börja bära rösten för dessa och då kommer tåget att passera för övriga liberala feminister rätt kvickt - när det handlar om nya friska tag och en början på en verklig förändring.

Vet inte hur mycket radikalfeminism det florerar i nätverket/organisationen därborta men det finns ju betydligt mer sansad sådan än vad många på vänstersidan representerar. Folk har ju även tröttnat på att enbart kvinnofrågor syns/mansfrågorna inte syns överhuvudtaget - när diskussionen kunde handla om resursfördelning medan uppmärksamheten görs tydlig för båda könen.

Visa er! Snälla? Det finns ju precis allt att vinna och en liberal men rotlös medvind blåser starkt nu.

Med vänlig hälsning
//En sådan där anarkafeminist som ser ett steg i rätt riktning som, ja, ett steg i rätt riktning. Inte ute efter någonting annat än att folket ska börja få höra sin egen röst inom den feministiska politiken och få sitt eget ansvar lyft och synliggjort. Även en anarkafeminist som haft en väldigt sen söndagsnatt och som säkert hade kunnat formulera sig bättre och som önskar att det beaktas.

Jag försöker förstå andemeningen av vad du säger här. Menar du att antifeminister egentligen har liberalfeministiska åsikter eller värderingar, och att de utan att känna till det själva, i själva verket är feminister?

Japp, precis så ser det ut i väldigt många fall. Man behöver i själva verket ställa sig helt emot en jämställdhet/rättvisa mellan könen, för att hamna utanför samtliga feministiska ideologier (och hur många står egentligen där?). Flera hundra år utav utvecklade ideologier på området "kön, rättvisa/jämställdhet och normer" lämnar inte så mycket kvar åt tanken att upptäcka och har missat väldigt lite.

Det finns feministiska grundstrukturer i ideologierna som täcker i princip allt; ifrån att staten ska sköta arbetet och digerera folket (socialistisk feminism) och att folket själva ska sköta arbetet och ta ansvar för utvecklingen (liberalfeminism) och ända bort till att folket själva ska sköta arbetet, ta ansvar för utveckling men också demolera sådana här maktstrukturer helt och hållet, snarare än att fördela maktstrukturerna jämt mellan könen (anarkafeminism) och att kvinnor och män mår som bäst i de traditionella könsrollerna och det handlar mer om att skapa ett rättvist samhälle utifrån det faktumet (särartsfeminism). Med mera och såklart med mer djup i de ideologierna som redan har nämnts.

Sedan kan enskilda organisationer och nätverk kalla sig för precis vad som helst och både göra ett dåligt jobb, helt enkelt, eller börja sväva på gränserna för vad ideologierna som anammas egentligen innehåller (som att exempelvis ge ena könet orättvist mycket uppmärksamhet).

Även värt att nämna så genomsyrar radikalfeminism väldigt mycket av feminismen som syns idag - vilka myntade begreppet "patriarkatet" i dagens mening och vars tes följer med att det finns ett patriarkat som förtrycker kvinnor aktivt och systematiskt - vilket också kan förklara varför kvinnor kan få orättvist mycket fokus i de extrema och radikalfeministiska elementen (även om ideologin i sig tenderar att just luta åt ett sådant fokus, av självklara skäl). Det finns dock nyanser även här, en del radikalfeminister uttrycker exempelvis enbart den radikala sidan i sina analyser medan de annars kan stå, exempelvis, väldigt liberalfeministiskt och främst uttrycka och aktivt verka för den biten.

Folket verkar dock i stora proportioner ha tröttnat på politiker som dirigerar folket (via exempelvis kvoteringar), som lägger sig i deras privatliv (genom att exempelvis nagla fast föräldraledigheten mer och mer) och som känner att fokuset på kvinnor ser väldigt orättvist ut idag - och visst finns det plats för dessa inom feminism, till och med en väldigt självklar plats i första rummet; liberalfeminism och då utan inslag utav radikalfeminism.

Idag består regimen utav socialistisk radikalfeminism (eller snarare så tillåts regimen leva kvar, på grund av bristande folkkraft - helt övertygad om att majoriteten svenskar vill se någonting annat numera) och vad som har nämnts precis ovan här (liberalfeminism utan inslag utav radikalfeminism) skulle ligga som raka motpolen till dagens regim, ideologiskt.

Man kan inte göra ett bättre, effektivare och mer insiktsfullt motstånd mot dagens feminism, än att ta rösten som en liberalfeminist som tar avstånd ifrån radikalfeminism.

Påhitt som "antifeminism" bygger inte folkkraft då det grundar sig på påhitt - så kallade fellow antifeminister har ingen aning om hur den ena och den andre inom grupper har analyserat samhället, hur någon annan inom gruppen har för problemställningar och lösningar på dessa. Sådant finns bara att hitta i välgjorda ideologier (det i princip utgör en ideologi som koncept) och inom feminism finns det knappast ont om dessa (flera till och med äldre än de politiska ideologierna som har styrt landet de senaste 100 åren).

Påhitt som "antifeminist", "jämställdhetsivrare" och dylika epitet som folk tar sig urholkar enbart folkmakten, då det inte finns någon substans bakom dessa ord att genuint organisera sig kring och sedan föra politiskt på allvar.

Hu..! Hoppas att alla orkar att läsa dessa långa texter. Det finns lite för mycket att reda ut men det intresserar förhoppningsvis flertalet.

Jag håller inte med dig, jag uppfattar antifeminister som framför allt upptagna av att reagera på och riva ner i princip allt de uppfattar som "feminism" (därav epitetet "antifeminism"). Sen kan de påstå hur mycket som helst att de strävar efter jämställdhet, men det som driver dem är hatet mot feminismen.

Ok, jo har sett en del som liknar vad som beskrivs. Har dock även sett en hel del så kallade antifeminister resonera väldigt sakligt och givande, på området jämställdhet/rättvisa, bara att det då görs under fanan för viss förvirring. Tyvärr talar dessa individer enbart för sig själva, istället för att bidra med sin röst till rörelser som faktiskt kan förändra samhället på riktigt och som tycker och tänker exakt likadant.

I praktiken så står ju alla dessa antifeminister som motståndare till dagens feminism - specifikt socialistisk radikalfeminism. Vilket rent liberala feminister också gör men ifrån en helt, helt annan plattform. Som Themia ovan påpekar (men här i andra ord) så har liberalfeminister (dock oftare med inslag av radikalfeminism) ett rätt bra grepp om parlamentet och stor aktivitet i dessa sammanhang, medan de sociala radikalfeministerna har ett grepp om folket (som har lurats till att tro att just deras ideologi sammanfattar all feminism) och landet på en social nivå som helt enkelt genomsyrar allt.

Det känns som att liberalfeminister missar folkmakten och att nå ut till folket, en ganska konstig sak med tanke på just deras inställning till folket (som minst sagt borde hållas upplysta och informerade i ämnet, under liberalfeminism av alla dess former och slag).

Hoppas verkligen att det förändras snart.