Tjugo års otrohet

Har nog tänkt på det. De sms hon sände kanske var uppgjort. Han har inte haft en lätt sommar ska gudarna veta. Tom han har tappat vikt. Detta är ju en följetång dygnet runt som nu pågått fyra månader. Men man kan ändå inte jämföra med mitt lidande

Det har nu gått lite mer än fyra månader sedan otroheten uppdagades. Idag fick jag ett anonymt brev där det framgick att förhållandet mellan min man och A inte var så oskyldigt. Där står skrivet "vi vill du ska veta att din man och A låg med varann, hade samlag alltså" det står också att det är svinaktigt gjort och att sanningen ska fram, bevis finns. Någon verkar vilja förstöra ytterligare om det nu går att förstöra mera? Allt är ju så trasigt och bottenlöst så det finns inte ord. Tro inte för Guds skull att jag känner mig bättre till mods. Helvetet mal i min hjärna dygnet runt. Jag hittar ingen ljusning. Tidigare kom ett anonymt samtal där frågan kom ifall jag var singel. Allt detta anonyma tär ju också. Några ovänner har jag definitivt inte. Lutar mer åt A:s väninnor som inte verkar vara rumsrena.

Ok, och du är fortfarande ihop med honom att.....? ???

Jag förstår att det låter galet men så är fallet. Dels har jag inte fått lägenhet än och dessutom har mina krafter tynat totalt. Överallt får man höra att man inte ska ta snabba beslut i mitt vilsna läge men du ska veta att jag vänder och vrider på det hela. Kommer alltid fram till att det är omöjligt att fortsätta mitt liv med en bedragare. Han är inte värd mig. Det bör finnas någon bättre där ute för mig annars får jag väl leva i ensamhet. Det är väldigt lugnt under vårt tak, vi bråkar aldrig numer. Det enda man hör att tickande klockor. Tv och radio har aldrig varit påslagna dessa månader eftersom jag blivit så stresskänslig.

De råden gäller om det finns hopp om att fortsätta tillsammans, 20 års dubbelliv och svek tillsammans med noll förståelse och skuldkänslor gör det nog omöjligt i ert fall.

Du kommer inte må bättre av att fortsätta dela din vardag med en vandrande påminnelse om hans svek. Du kommer må mycket bättre när du slipper honom helt och kan omgärda dig med människor som du vet bryr sig om dig, han är källan till ditt illamående, se till att få bort det ur ditt liv så snart som möjligt så du kan börja läka.

Så är det nog. Tack för goda råd.

Jag har en släkting som var med om liknande om än inte under lika lång tid. Det tog ett par år men idag lever hon ett lyckligt liv. Allt reder upp sig tids nog. Jag beklagar så djupt det du blivit utsatt för, all kärlek och styrka till dig! 

Du kanske skulle fråga honom. Om jag lämnar dig här och nu, skulle du gå till henne då? Om svaret är ja så är han ju inget att ha utan han skulle kasta sig i hennes armar så fort han blir ensam för han är nog mer rädd att bli ensam än att verkligen älska sin partner och göra allt. För han kommer komma in i en saknad efter henne när allt lugnat sig. Det kommer han.

Jag har frågat honom och han hävdar med bestämdhet att han inte vill ha med A att göra längre. Även om jag skulle lämna honom idag. Han menar att livet har blivit så söndertrasat efter att detta uppdagades att det finns inget intresse kvar. Allt "ont" blir liksom förknippat med henne. Han bedyrar sin stora kärlek till mig. Så mycket som han aldrig visat på 40 år. Men vad hjälper det när allt handlar om jag ska våga tro på honom igen. På en skala 1:10 så litar jag möjligen 1 på honom. Han jobbar frenetiskt på tilliten men han får slita det ska gudarna veta. Jag är starkare idag än för två månader sedan och orkar stå emot på ett annat sätt. Jag önskar ingen ska behöva genomgå liknande helvete.

Eza skriver att en släkting genomgått liknande helvete och lever lyckligt idag. Det framgår dock inte om det är med samma partner. Skulle vilja veta?