Ni som jobbar i butik. Vad stör ni er på när det gäller kunder?

Åh vad jag har längtat efter en sånhär tråd!

Jobbar i butik (stor kedja) som säljer mestadels kläder. Nu ska vi se!

- Kunder som river av lappen, inte har den med sig eller kvittot för den delen, som tycker att de ska få returnera varan och få pengarna tillbaka. Alltså hur många år har det inte varit samma sak? Lapp på, kvittot med, hur svårt är det? Nej, du får inte returnera varan!

- Folk som klär på sig våra varor utan att betala och kommer till disken "Öh, jag vill köpa denna". Ja, men det är larm på? Då ska de försöka SÄTTA sig på disken och ta bort larmet. Alltså. Sluta. Betala kläderna först, sen kan du sätta på dig dem. Snälla!

- Folk som prutar!? Ett par skor för 199kr var nedsatta på rea till 150. En utländsk, brytande dam kom till kassan och påpekade att det minsann var fel och skavanker på dem, varpå jag sade "okej, jag kan sätta ner de till 50kr". Damen svarar millisekunden efteråt "40!". Jag tappade det totalt. Du kan för fan inte tro att du ska komma här och pruta på (namn på butik)!?

- Vill du köpa till en påse eller har du med dig egen? NÄH. Nähhh som i vad? Du vill inte ha en påse eller nej som du inte har en med dig själv? Nej tack heter det.

- Mammor vars barn provar kläder och mamman plockar successivt mer kläder under tiden, och lassar in det i provrummet. För att bara låta allt ligga slängt på golvet när de är färdiga. Uppfostra dina barn? Det är sådana ungar som blir tagna för snatteri och stöld några år senare.

När jag jobbade i butik störde jag mig kraftigt på egenföretagarna som kom lastade upp säkert 50 olika typer av varor (byggvaruhus) och när allt var inslaget i kassan kom idioten på att han hade kundkonto. Då var det bara att göra om allt igen. Slutade med att jag sa upp mig och började plugga. När man blir kund blir man en idiot.

Ur ett apoteksperspektiv:

-Kunder som slänger fram leg:et istället för att ge mig det direkt i handen eller lägga det på disken.

-Kunder som inte har legitimation med sig och tycker att det inte är så farligt, det är ju bara mediciner. Och visst, dina mediciner är kanske inte så eftertraktade. Du kanske inte ska hämta ut narkotiklassad medicin. Men jag måste ändå veta att du är du så att du inte får fel mediciner, eller någon annan lyckas hämta ut dina mediciner. Skulle någon gå till banken och tycka att det var okej att de inte kollade leg där?

-Kunder som tjafsar om att de måste betala för medicin trots att de har frikort, antingen för att den inte ingår i läkemedelsförmånen eller för att de inte vill ha en annan billigare tillverkare och mellanskillnaden inte går in under läkemedelsförmånen, eller för att det är för tidigt att hämta ut inom förmånen. "På apotek x behöver jag aldrig betala!" Jamen gå dit istället och låt dem bryta mot reglerna.

-Kunder som försöker hämta för tidigt när läkaren lagt in ett expeditionsintervall på receptet och blir skitsura på mig när jag säger nej, istället för att ta det med sin läkare. 

-Kunder som blir arga när medicinen inte finns inne. "Ni har ju ingenting!" Nej, det är bara luft i lådorna du ser här bakom mig, och allt på hyllorna i egenvården är en illussion. 

-Folk som säger saker i stil med "Ja, men då får jag väl dö då!" när det saknas recept eller vi inte har deras läkemedel, som man i de flesta fall inte dör av att vara utan någon dag. Jag kan beställa så kommer det till dagen efter, eller så kan de gå till något annat apotek. Det är liksom inte mitt fel att de inte har framförhållning.

-Folk som säger "Är det här det 'riktiga' apoteket?", som alla andra apotek än de som tillhör Apoteket AB skulle vara låtsasapotek. (Och ändå jobbar jag inom Apoteket AB).

-Folk som kommer precis innan stängning och ska hämta sina 50 läkemedel, gärna på pappersrecept som måste registreras för hand, för det är såå akut just då! 

-Folk som vägrar acceptera det jag säger utan ber mig fråga en kollega eller min chef, precis som om jag inte kan mitt jobb bara för att jag råkar vara lite yngre. Fast då brukar jag hämta chefen eller en kollega, som säger samma sak som jag precis sagt, och då brukar de bli tysta.

Ja. Eller när de vill att man ska ringa läkaren när det saknas recept. Finns det tid, och ett direktnummer till läkaren så hjälper jag gärna till, åtminstone om det är en äldre tant eller farbror. Men är det bara ett växelnummer som besvaras av telefonsvarare så känns det inte som att det är någon större mening, då är det bättre att de ringer själva.

Jag förstår det inte heller, det står ju tillochmed på kvittot att läkemedel på recept inte återköps/byts. Ändå ska de tjafsa. Okej, om vi gjort något fel, då kan jag göra återköp, men annars inte.

Hade en kund som hämtat ut en Mirena på ett annat apotek, men sen hade läkaren sagt att hon inte skulle ha den, så hon kom till mitt apotek för att göra återköp. Vi nekade. Och då hävdade hon att vår kundtjänst sagt att det skulle vara helt okej (förmodligen lögn), och att hon kände folk i ledningen och skulle gå vidare med det här. Så min chef gav med sig, tyvärr. Jag förstår att det känns surt att betala över 900 spänn (eller vad den nu kostar igen), men ändå. 

Vi har en kund som kommer ibland för att hämta medicin. Hon säger alltid vilken bokstav medicinens namn börjar på, men när man säger hela namnet för att säkerställa att man uppfattat rätt blir hon jättearg. Hon vill inte att alla ska veta vilka mediciner hon tar. Förståeligt, absolut. Men hon är alltid otrevlig och verkar ogilla att gå på apoteket, så senast hon var inne smusslade min kollega ner en broschyr i hennes påse om att man kan beställa på nätet och få det hemskickat. Det måste ju vara perfekt att kunna sitta hemma i lugn och ro utan att någon vet vad man gör och sen inte behöva ta sig till apoteket! Hoppas hon gör så istället i framtiden.