• Anonym (Förkrossad)

    Kär i en annan man/otrohet!!!

    Hej allihopa.

    Jag är i stort behov av kloka tankar, råd och stöd!

    Det blir ett långt inlägg för att ni bättre ska kunna sätta er in i situationen och jag hoppas att ni orkar läsa.

    I lite över 2 år har jag varit tillsammans med min sambo, vi har ett barn tillsammans som är 1 år och 2 månader gammal.

    Som rubriken lyder så är jag kär i en annan man..

    Denna mannen har jag känt i nästan 4 år, jag dejtade honom i ett par månader, vi var kära i varandra men av olika anledningar så fungerade det inte mellan oss. Bl.a. jobb, tid, olika prioriteringar, inte redo. Jag har alltid tänkt att vi träffades vid fel tidpunkt.

    Efteråt så har vi båda två men vid olika tillfällen försökt att återuppta det vi hade. Vi sågs ett par gånger ute och så och pratade men aldrig mer seriöst. Han var rädd för att bli sårad igen. När han senare kontaktade mig så träffades vi och han berättade att han fortfarande tänker på mig, kan inte glömma mig, vill bara vara med mig men har fortfarande rädslan av att bli sårad och stoltheten..

    Jag kände förstås samma sak men hade just precis då lärt känna min nuvarande sambo, så det blev inget mer av det.

    Jag och min nuvarande blev gravida efter bara 3 månader tillsammans, väldigt glada.

    Vi var väldigt nykära, vi var perfekta ihop, allting kändes underbart och vi älskade varandra och känslorna för den andra trängdes bort såklart.

    Under min graviditet så skrev den andra mannen igen då vi bestämt att vi skulle vara vänner. Jag berättade att jag har sambo nu men jag sa aldrig något om att jag var gravid, egentligen vet jag inte varför. Jag trodde väl att då skulle han ?ge upp mig helt?.. Vi skrev till varandra ibland som vänner, han ville ses men jag ställde alltid in. När min dotter var 1 månad gammal berättade jag för honom att jag fått barn. Han blev jätteglad för min skull men sa också att han var avundsjuk att jag fått barn med en annan. Det gjorde mig glad. Flera nätter drömde jag om honom. Vi fortsatte skriva ibland men inte så ofta, han ville träffa min dotter så en dag åkte vi till hans kontor och hälsade på och drack kaffe.

    Varenda gång jag sett honom så känns det speciellt. Men jag hade ju det bra med min sambo och han visste förstås om att jag och mitt ex är vänner och jag berättade även att vi sågs över en kaffe, inga problem.

    Tiden har gått och jag har fortsatt kontakten med honom mer och mer, mina känslor är uppe på ytan igen och jag är fullständigt kär i honom vilket gör mig förkrossad. Berättade allt för honom och han känner likadant och tyvärr så har jag nu varit otrogen med honom två gånger. Riktigt fult gjort, jag vet det. Jag vill inte såra min sambo då han är helt perfekt, en underbar pojkvän och pappa, men mina känslor för honom är inte alls desamma vilket gör mig så arg, varför slutar man vara kär i en så fin person? Jag har ingen alls sexlust med honom längre sedan flera månader tillbaka vilket jag aldrig haft problem med innan och har undrat vad det handlar om.

    Jag känner mig inte kär i honom längre. Och jag saknar den andra mannen hela tiden, mina tankar är där hela tiden. Jag vill inget hellre än att vara med honom! Men nu är det ju så att jag har barn med min nuvarande vilket gör hela situationen komplicerad och man känner sig så himla kass.

    Vilka tankar får ni och är det någon som varit i liknande situation?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-25 16:31
    Det ska tilläggas att min sambo inte alls visar mig att han är kär i mig längre och vi skrattar inte ihopa längre osv. så jag har ett par gånger ifrågasatt hans känslor för mig. Men enligt honom så finns de kvar.

  • Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (FYI) skrev 2018-01-27 15:29:48 följande:

    EllerJävlar inlägget försvann !!!! Ok får börja om.

    ----------------

    Men det är ju precis detta jag menar!

    När man skaffar familj, partner, barn, hus,Volvo whatever. Var kommer gamla ex in i bilden? Är det inte framtid man tänker på? Det andra är ju historia.

    Jag kan förstå att det finns en lockelse i detta, men det är en grymt självisk känsla. Enbart till för att boosta sitt eget bekräftelsebehov.

    Vari detta finns er partner? I ett förhållande skall det ju vara Vi, inte vi och mina ex.

    Sen är ju ni två, Förkrossad och Flisjossse levande bevis på hur jäkla galet det kan gå.

    Sen har vi era partners... I ett förhållande måste det ju finnas tillit och ärlighet.

    Kan era partners känna det för er???

    Under en livstid stöter man på en massa människor som kommer att attrahera en,

    Kollegor, folk man träffar på krogen/fest o.s.v. Varför skall man då krångla till det ytterligare med gamla ex?

    --------------

    Sen flisjossse, har du berättat om sexandet? Förstår inte att man inte kryper ur skinnet av självförakt när man tittar sin partner i ögonen.

    "Skulle aldrig kunna tänka mig" jo..jo


    Det är där du inte riktigt kan förstå mina känslor. SJÄLVKLART träffar man människor som attraherar en och som lockar en, det finns ju lockelser och prövelser överallt. Det har jag absolut stött på. Klart man har kunnat fantisera om vissa man har mött, men skulle aldrig dra det längre än så. Hade denna andra mannen varit någon annan än just honom så hade detta aldrig hänt. Det finns 100 män som attraherar mig och som dessutom har provat, det är ingenting jag faller för. Gamla flirter som inte bryr sig ett dugg om att man är i ett förhållande. Men jag bryr mig! Annars hade jag ju sprungit runt och varit otrogen stup i kvarten. Jag hade aldrig kunnat vara så, jag bär typ känslorna utanpå kroppen och är en väldigt godhjärtad person. Jag är så kär i denna personen, jag mår så dåligt över hur mitt liv och mina känslor ser ut just nu. Jag vill bara att detta ska vara över! Det är inte roligt för fem öre. Jag känner mig hemsk mot min sambo som är kär i en annan människa, men jag kan ju inte hjälpa det? Man styr inte över sina känslor.
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (Linn) skrev 2018-01-27 16:59:46 följande:

    Ts, du får helt enkelt bryta helt med exet. Nåt du skulle ha gjort för länge sen, men det är ju såklart försent nu. Tror också att du har överromantiserat ditt och exets förhållande, och att det känns bättre än vad det är pga hur det är med sambon just nu.

    Om din sambo nu är så bra, varför vill du inte hellre jobba på det förhållandet? Ni har ett barn ihop! Ni är ju en liten familj.


    Han är en väldigt fin och underbar person ja, men det betyder ju tyvärr inte att känslorna alltid finns där. Jag vill jobba på det och se om det kan komma ttillbaka, men jag tycker också att han förtjänar att vara med en person som kan ge honom 100% av sitt hjärta. Och jag förtjänar att vara lycklig och vårt barn förtjänar att ha lyckliga föräldrar.
  • Anonym (FYI)

    Nej, jag förstår precis.
    Det jag inte förstår är hur man kan svika någon som man påstår sig ha känslor för, bildat familj, skaffat barn med..att utmana dom känslorna genom att umgås mer och mer med exet.
    I och med att ömma känslor fanns med från början till denna man, tycker man att du borde backat, men istället fortsätter du till du till sist är sexuellt otrogen. 
    Där och då finns ingen återvändo. Innan det "kanske" det fanns en väg tillbaka men förmodligen inte nu. Och tid för eftertanke har ju funnits.

    I detta läget när man ser vad du skriver tycker jag inte det är så svårt. 
    Känns inte som du och din man har någon framtid.
    Men jag tycker du skall vara ärlig och tala om ALLT, även att ni sexat...
    Det kommer att hjälpa din man att gå vidare även om det blir jobbigt direkt.

  • Anonym (man)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-28 01:03:24 följande:

    Han är en väldigt fin och underbar person ja, men det betyder ju tyvärr inte att känslorna alltid finns där. Jag vill jobba på det och se om det kan komma ttillbaka, men jag tycker också att han förtjänar att vara med en person som kan ge honom 100% av sitt hjärta. Och jag förtjänar att vara lycklig och vårt barn förtjänar att ha lyckliga föräldrar.


    Jag håller med men. . Att bara prata om att bli lycklig säger inte så mycket. För att bli lycklig behöver man göra rätt val i livet och att vara otrogen är inget bra sätt att bli lycklig på för någon, allra minst för din partner. Så istället för att bara prata plattityder så borde du kanske fundera lite mer över vad lycka betyder och hur man uppnår den?

    Personligen tror jag inte att agera på impulser och överromatisera gamla flammor är ett bra recept för att bli lycklig.
  • Anonym (man)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-28 00:59:19 följande:

    Det är där du inte riktigt kan förstå mina känslor. SJÄLVKLART träffar man människor som attraherar en och som lockar en, det finns ju lockelser och prövelser överallt. Det har jag absolut stött på. Klart man har kunnat fantisera om vissa man har mött, men skulle aldrig dra det längre än så. Hade denna andra mannen varit någon annan än just honom så hade detta aldrig hänt. Det finns 100 män som attraherar mig och som dessutom har provat, det är ingenting jag faller för. Gamla flirter som inte bryr sig ett dugg om att man är i ett förhållande. Men jag bryr mig! Annars hade jag ju sprungit runt och varit otrogen stup i kvarten. Jag hade aldrig kunnat vara så, jag bär typ känslorna utanpå kroppen och är en väldigt godhjärtad person. Jag är så kär i denna personen, jag mår så dåligt över hur mitt liv och mina känslor ser ut just nu. Jag vill bara att detta ska vara över! Det är inte roligt för fem öre. Jag känner mig hemsk mot min sambo som är kär i en annan människa, men jag kan ju inte hjälpa det? Man styr inte över sina känslor.


    Man kan visst delvist styra sina känslor genom att välja om man när dem eller inte. Väljer man att mata dem kopiöst så är det ingen överraskning att de växer sig stora

    När de väl växt sig stora så är det såklart svårare att hantera men man kan fortfarande välja vad man GÖR av sina känslor. Du kanske inte kan styra dina känslor fullt ut men du kan absolut styra dina handlingar.
  • jrockyracoon
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-25 15:53:15 följande:
    Förstår hur det kan låta. Men detta är ju så mycket mer än bara sex eller en liten crush. 

    Jag har själv gått i tankebanorna ?tänk om man aldrig blir nöjd?? ?Tänk om jag slutar vara kär i honom också efter en stund?? ?Är det mig det är fel på??

    Men detta är så mycket djupare, annars hade det nog inte fortfarande varit såhär efter 4 år.
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-28 00:59:19 följande:
    Det är där du inte riktigt kan förstå mina känslor. SJÄLVKLART träffar man människor som attraherar en och som lockar en, det finns ju lockelser och prövelser överallt. Det har jag absolut stött på. Klart man har kunnat fantisera om vissa man har mött, men skulle aldrig dra det längre än så. Hade denna andra mannen varit någon annan än just honom så hade detta aldrig hänt. Det finns 100 män som attraherar mig och som dessutom har provat, det är ingenting jag faller för. Gamla flirter som inte bryr sig ett dugg om att man är i ett förhållande. Men jag bryr mig! Annars hade jag ju sprungit runt och varit otrogen stup i kvarten. Jag hade aldrig kunnat vara så, jag bär typ känslorna utanpå kroppen och är en väldigt godhjärtad person. Jag är så kär i denna personen, jag mår så dåligt över hur mitt liv och mina känslor ser ut just nu. Jag vill bara att detta ska vara över! Det är inte roligt för fem öre. Jag känner mig hemsk mot min sambo som är kär i en annan människa, men jag kan ju inte hjälpa det? Man styr inte över sina känslor.
    Hej!

    Vilken soppa du har försatt dig i. Nej, du vill (förstås) inte diskutera eller prata så mycket om de misstag du gjort utan fokusera på vilka val du nu har att göra, men utifrån dina texter så har du inte riktigt tagit in riktigt vad du gjort för fel. Och om du inte kan erkänna / komma till insikt om dina misstag, kommer du göra om samma eller liknande misstag igen. 

    För det första, du har skrivit att du är en känslomänniska. Du tycks uppfatta känslor och kärlek som något som mystiskt kommer flygande till dig och sveper in dig i ett nät som du inte kan ta dig ur. 
    Fast du har helt enkelt fel, enligt mig. Du har valt att behålla hoppet till den här mannen kvar i dig. Du har valt att tänka på honom, fantisera om honom, uppmuntra honom, träffa honom, och ha sex med honom. Du har gjort tusentals val som alla har lett fram till att du nu är så känslomässigt fastlåst vid honom.

    Du pratar om att du har kunnat stå emot andra ex och ha dem enbart som vänner. Självklart har du det. För du visste direkt att de inte fick ditt hjärta att vibrera. Men med denna mannen har du hela tiden vetat, men du har ändå valt att inte låsa dörren. Därmed har du grovt svikit ditt barn och din man. Du är (precis som alla människor) en känslomänniska, men har valt att bejaka enbart känslor och inte ansvaret och troheten.

    Så vad kan du göra i den här situationen? Du har förstås många val. Du vet säkert vad dina känslor vill ta dig, men är det rätt att lyssna på dem igen? Det konceptet har inte fungerat särskilt bra för dig hittills om man betänker hur många människor du svikit.

    Min tanke är att du ska ge det förhållandet du startat och till och med berikat med ett barn, en ärlig chans. Du har inte gjort det hittills i och med att dina tankar och din kärlek har funnits på annat håll. Det har inte varit rättvist att jämföra din make med en bild av en annan man som du uppfunnit i din fantasi, och under den här processen har givetvis er relation sackat efter.

    Det bästa, enligt mitt förmenande, är att för alltid avsluta din relation till den andre mannen och satsa fullt ut på ditt barn och din nuvarande make. Jag skulle inte heller säga något om din otrohet till honom, jag tror han mår bättre utan den vetskapen. Ge 100% i detta förhållande och om det sedan ändå spricker, så har du i alla fall gjort vad du kunnat. 

    I själva verket har ni ändå byggt upp något tillsammans, den här andre mannen har du uppenbarligen en stark romantisk och sexuell dragning till, men något annat än så tycks ni inte ha. Och en romantisk och sexuell dragning är ingen garanti för något. Särskilt inte om det börjar blåsa.

    Du, godhjärtade person, som i och med din otrohet kommer såra så hårt - välj nu att inte låta känslan styra, utan låt förnuftet och klokheten träda in först.
  • Anonym (Förkrossad)
    jrockyracoon skrev 2018-01-28 22:08:16 följande:

    Hej!

    Vilken soppa du har försatt dig i. Nej, du vill (förstås) inte diskutera eller prata så mycket om de misstag du gjort utan fokusera på vilka val du nu har att göra, men utifrån dina texter så har du inte riktigt tagit in riktigt vad du gjort för fel. Och om du inte kan erkänna / komma till insikt om dina misstag, kommer du göra om samma eller liknande misstag igen. 

    För det första, du har skrivit att du är en känslomänniska. Du tycks uppfatta känslor och kärlek som något som mystiskt kommer flygande till dig och sveper in dig i ett nät som du inte kan ta dig ur. 

    Fast du har helt enkelt fel, enligt mig. Du har valt att behålla hoppet till den här mannen kvar i dig. Du har valt att tänka på honom, fantisera om honom, uppmuntra honom, träffa honom, och ha sex med honom. Du har gjort tusentals val som alla har lett fram till att du nu är så känslomässigt fastlåst vid honom.

    Du pratar om att du har kunnat stå emot andra ex och ha dem enbart som vänner. Självklart har du det. För du visste direkt att de inte fick ditt hjärta att vibrera. Men med denna mannen har du hela tiden vetat, men du har ändå valt att inte låsa dörren. Därmed har du grovt svikit ditt barn och din man. Du är (precis som alla människor) en känslomänniska, men har valt att bejaka enbart känslor och inte ansvaret och troheten.

    Så vad kan du göra i den här situationen? Du har förstås många val. Du vet säkert vad dina känslor vill ta dig, men är det rätt att lyssna på dem igen? Det konceptet har inte fungerat särskilt bra för dig hittills om man betänker hur många människor du svikit.

    Min tanke är att du ska ge det förhållandet du startat och till och med berikat med ett barn, en ärlig chans. Du har inte gjort det hittills i och med att dina tankar och din kärlek har funnits på annat håll. Det har inte varit rättvist att jämföra din make med en bild av en annan man som du uppfunnit i din fantasi, och under den här processen har givetvis er relation sackat efter.

    Det bästa, enligt mitt förmenande, är att för alltid avsluta din relation till den andre mannen och satsa fullt ut på ditt barn och din nuvarande make. Jag skulle inte heller säga något om din otrohet till honom, jag tror han mår bättre utan den vetskapen. Ge 100% i detta förhållande och om det sedan ändå spricker, så har du i alla fall gjort vad du kunnat. 

    I själva verket har ni ändå byggt upp något tillsammans, den här andre mannen har du uppenbarligen en stark romantisk och sexuell dragning till, men något annat än så tycks ni inte ha. Och en romantisk och sexuell dragning är ingen garanti för något. Särskilt inte om det börjar blåsa.

    Du, godhjärtade person, som i och med din otrohet kommer såra så hårt - välj nu att inte låta känslan styra, utan låt förnuftet och klokheten träda in först.


    Anledningen till att jag inte ber om att diskutera misstaget i sig är för att jag redan vet om det och har nära vänner jag kan prata med det om. Jag behöver inte höra från okända människor hur dum jag har varit och vilket misstag jag gjort. Jag är väl medveten om det och har kommit till insikt med det. Otrohet är inte det bästa valet, det vet väl alla? Hade jag inte insett det så hade jag väl inte brytt mig över huvud taget.

    Jag ser ingen mening med att ni ska kommentera att jag kunde ha gjort detta annorlunda och jag skulle inte ha haft kontakt med honom över huvud taget och vad korkad jag är osv osv. Detta hade inte behövt hända nej men nu är det ju redan gjort, så var ligger poängen med att försöka läxa upp mig?

    Jag startade tråden pga att jag trodde att folk, vare sig de varit i samma situation eller inte, kunde komma med lite förnuftiga råd och lite stöd. Jag tar absolut på mig att jag själv har valt att göra detta valet, att jag har svikit min sambo och allt där till. Jag är en normalt funtad människa och vet om att det inte alls är bra gjort.

    Du lyckades ju iallafall att få med vad du tycker låter som det bästa att göra i situationen så det uppskattas.
  • jrockyracoon
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-28 23:24:06 följande:
    Anledningen till att jag inte ber om att diskutera misstaget i sig är för att jag redan vet om det och har nära vänner jag kan prata med det om. Jag behöver inte höra från okända människor hur dum jag har varit och vilket misstag jag gjort. Jag är väl medveten om det och har kommit till insikt med det. Otrohet är inte det bästa valet, det vet väl alla? Hade jag inte insett det så hade jag väl inte brytt mig över huvud taget.

    Jag ser ingen mening med att ni ska kommentera att jag kunde ha gjort detta annorlunda och jag skulle inte ha haft kontakt med honom över huvud taget och vad korkad jag är osv osv. Detta hade inte behövt hända nej men nu är det ju redan gjort, så var ligger poängen med att försöka läxa upp mig?

    Jag startade tråden pga att jag trodde att folk, vare sig de varit i samma situation eller inte, kunde komma med lite förnuftiga råd och lite stöd. Jag tar absolut på mig att jag själv har valt att göra detta valet, att jag har svikit min sambo och allt där till. Jag är en normalt funtad människa och vet om att det inte alls är bra gjort.

    Du lyckades ju iallafall att få med vad du tycker låter som det bästa att göra i situationen så det uppskattas.
    Jag har inte hävdat att du är korkad, för det har jag ingen anledning att tro. Det kanske blev lite för hårt i vissa delar, och min mening var inte att leverera några moralkakor. Jag har också stor förståelse för att man kan vara otrogen, det är mänskligt även om det sårar. Min poäng handlade om att det gäller att ta ansvar för sina val, att se att man har gjort sådan och hur många små val kan få stora konsekvenser och att inse att man själv styr sina känslor genom sina val - och dina inlägg tydde på att du inte var medveten om detta.

    Poängen med att ta upp det över huvud taget var som jag skrev, att få dig att inte upprepa samma sak igen, t.ex. att låta känslorna styra i allt för stor grad.

    Hoppas du hittar en bra väg framåt i allt det här!
    Lycka till!
  • Anonym (När otrohet är som att glömma soporna)

    Svenska mentaliteten...

    Hade detta varit ett scenario som kom fram i t.ex Afghanistan att du är tillsammans och har barn med din man men är hemligt kär i ditt ex du valt att fortsätta ha kontakt med, valt att introducera din dotter till och träffas med och knulla, hade du ens levt då?

    Bara för att ge lite perspektiv. Otrohet är uppenbarligen livets krydda och det ursäktas och bortses hela tiden hos svenskar, jag är svensk men jag har ändå en högre moral.

    I andra länder (och för vissa av oss gammeldagsa svenskar) är familjen ALLT. Du är 100% dedikerad din make och barn , även om du inte känner dig bekräftad jämt, även om du tycker ni har tråkigt,även om det är trist sexliv, även om du inte får allt du behagar på beställning varenda dag, även om känslorna är svala ibland, är det bara jag som RÄKNAR in detta i KÄRLEK?

    Hade du varit 14 år hade jag förstått dig. Du är naiv och kan inget om livet och vad man värderar, du vet inte bättre. Men du är en vuxen människa. Eller hur?

    En annan sak jag inte tål att höra är dubbelmoralen i "Jag är otrogen jag är kär i en man på sidan om min egen som är far till mina barn, men jag älskar min sambo"

    Du älskar inte din sambo för fem öre, du älskar att vara självcentrerad. Börja med att inse det så kanske du kan göra nyttigare val i framtiden.

    Samboliv är för människor som vill ge. Du vill GE din sambo saker. Du vill GE din sambo glädje. Detta är ditt huvudfokus och din attraktion ligger i att han är din fina sambo du har barn och hem och delar livet med.

    Knulla runt och bli bekräftad är för singlar som vill få. Få njutning få bekräftelse få äventyra och hetta till vardagen.

    Vem är du? Var vem du vill vad än som gör dig lycklig men skådespela inte sambo när du inte är det. Var sambo och var det hela vägen eller var det inte alls.

  • Anonym (FYI)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-28 23:24:06 följande:
    Anledningen till att jag inte ber om att diskutera misstaget i sig är för att jag redan vet om det och har nära vänner jag kan prata med det om. Jag behöver inte höra från okända människor hur dum jag har varit och vilket misstag jag gjort. Jag är väl medveten om det och har kommit till insikt med det. Otrohet är inte det bästa valet, det vet väl alla? Hade jag inte insett det så hade jag väl inte brytt mig över huvud taget.

    Jag ser ingen mening med att ni ska kommentera att jag kunde ha gjort detta annorlunda och jag skulle inte ha haft kontakt med honom över huvud taget och vad korkad jag är osv osv. Detta hade inte behövt hända nej men nu är det ju redan gjort, så var ligger poängen med att försöka läxa upp mig?

    Jag startade tråden pga att jag trodde att folk, vare sig de varit i samma situation eller inte, kunde komma med lite förnuftiga råd och lite stöd. Jag tar absolut på mig att jag själv har valt att göra detta valet, att jag har svikit min sambo och allt där till. Jag är en normalt funtad människa och vet om att det inte alls är bra gjort.

    Du lyckades ju iallafall att få med vad du tycker låter som det bästa att göra i situationen så det uppskattas.
    Du skriver att anledningen till att du inte är intresserad av att diskutera "misstaget" i sig, beror på att du har nära vänner du kan prata med detta om??

    Men vad säger dina nära vänner då? Får du inte dom svaren du vill ha av dom? Är det därför du istället startade tråden på ett anonymt forum, i hopp om att få svar som bättre skulle passa dina egna syften och tankar?
    Typ...Go for it girl...Du har bara ett liv...Följ ditt hjärta.
    Sorry, men dom svaren och "stödet" kommer du bara att få av folk som gjort som du, och kommit undan med det.

    Till och med de som hamnat i din situation, men blivit avslöjade, kan nog med handen på hjärtat säga att..."det var inte värt det".
    Kanske finns det ett fåtal som hittat rätt och lever lyckliga i alla sina dar. men då ska det helst inte ha varit en otrohet inblandad. (Samvetet..., att man gjort någon man tycker är en fantastisk människa , oerhört illa) 

    Jag vet inte men, att man diskuterar själva anledningen till att det blivit så här för er, är ju ganska naturligt. Det är ju utifrån den rådande situationen man kan ge eventuella råd, eller hur?

    Sen vet jag inte om jag håller med "jrockyracoon" i att inte berätta att ni gått hela vägen. Tror det är svårt att ge 100% på att bygga upp förhållandet med sådana hemligheter i bagaget. Till och med om ni skulle komma överens om att ge er en chans genom professionell parterapi är det ju grundläggande att man är ärlig. Annars funkar det ju inte.
Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!