Sociala koder

Jag har atypisk autism, fick min diagnos när jag var 25 idag är jag drygt 30. Normal och onormal är värdeladdade ord, neurotypisk är ett bättre ord för de utan diagnos.

Är du med på Aspergerforum? De har träffar regelbundet. Skriv där och fråga efter andra träffpunkter för de med ATS.

Har din kille också en diagnos? Om inte be honom om hjälp. Han kan hjälpa till att tolka och översätta på ett diskret sätt så du förstår vad de andra menar. Jag har blivit hjälpt massor på det sättet.

Det handlar inte om rätt eller fel, olika regler gäller för olika personer i olika sammanhang. Ta Facebook, de flesta pratar inte där det blir ingen lång konversation när de lägger upp ett inlägg men jag vill ha långa konversationer därför har jag hittat andra som också vill det. Långa konversationer på Facebook är alltså inte fel de flesta vill inte ha det bara.

Min strategi är att ta initiativet 2-3 gånger oavsett om det handlar om att skriva till någon på FB eller fråga om de vill ta en fika. Får jag ingen respons tar jag inte så allvarligt på det. Jag fokuserar inte på en person utan har flera ?på gång? samtidigt. För mig tar det mycket längre tid att se att jag inte passar med någon därför tar andra avstånd fortare än mig.

Det är lättare att bli vän och prata med de som har tid. Jag pratar mycket med pensionärerna på gården, de blir glada och pratar gärna på men den ensamstående mamman ovanför mig nickar jag bara till när jag ser henne. Jag är singel och har märkt att singlar utan barn gärna pratar om umgås på ett helt annat sätt än de med partner och/eller barn, det gäller oavsett ålder. De är också mer öppna för att träffa nya vänner.

Tänk inte så mycket på andra utgå från vad du behöver. Jag behöver ha personer som är raka, ärliga och tydliga de som inte är det kommer gallras ut automatiskt. Ta det inte personligt när någon inte vill umgås med dig, ni passade troligtvis inte ihop.

Jag har väldigt stora problem när jag ska ta nästa steg när jag umgås med någon, t.ex som du och den där tjejen på fotbollen. Det är alltid lättare för folk att fika i direkt anslutning till aktiviteten och det är alltid bra att ha en förevändning till varför man vill fika. Man kan t.ex fråga om att fika för att diskutera laguppställningen eller vad det kan vara. Man kan också fråga i förbifarten om personen vill fika efter träningen då kan de lätt slippa ur genom att säga att de ska iväg. En annan taktik är att säga att det vore kul att ta en fika någon gång, då vet personen vad du vill.

Folk som är fulla ska man aldrig lyssna på, de pratar bara en massa strunt. Jag umgås aldrig med folk när de dricker.

Bli medlem i olika föreningar, föreslå att ni ska fika som ett gäng det är lättare för folk att haka på då.

När du börjar bli bekant med folk berätta vad du har svårt med, många är betydligt mer förstående om de vet att du har en diagnos och vad du behöver hjälp med.

Om man är "på" för mycket, så avskräcker det folk. Det bara är så. Den tjejen som sa att du försökte för mycket - det var det som var problemet. Man måste ta det lite lagom. Folk kan tro att man döljer något, och/eller att man är en mycket knepig person som inte hittar någon annan att umgås med och att det är därför man är så "på". Så då kan de bestämma sig att inte fördjupa kontakten, för att de tror: Den här personen måste ha stora problem, eftersom hon verkar så desperat. Kan hända att folk med ADHD också är mycket "på", men de har normal social kompetens och märker bättre, när folk blir sura/avvisande, så de kanske slutar då.

Och du måste också förstå att folk själva bestämmer om de vill ha kontakt med någon eller inte. Det kan vara totalt ologiskt, men de får göra ologiska val om de vill. Och om du får ett nej och ändå fortsätter, så kommer folk att se dig som en slags stalker. Ibland får man inte direkt, tydligt ett nej, utan folk försöker med andra ursäkter. 

Visst är det bra att vara öppen för att ta kontakt med andra, men man måste också kunna ta det lite lugnt och avvakta lite, om den andra personen inte också är aktiv. Det kan betyda att de inte vill (fördjupa kontakten). 

Man kan vara "normal", men bete sig illa, otrevligt eller ologiskt. Det finns också folk som är väldigt känslo-labila och svänger helt i stämning eller ändrar sig helt plötsligt utan anledning. Det är inte så att de som inte har såna svårigheter som du skulle vara perfekta. Det finns inte bara funktionshinder, det finns även folk som struntar i om de gör rätt eller om de sårar andra. Och det finns de som inte vet vad de vill eller varför de ändrar sig jämt. 

De behöver inte ha problem med det sociala samspelet - de struntar helt enkelt i det. Om man ska jämföra med något liknande  - det här är alltså bara en liknelse: Om en person är kriminell, så vet de också att det de gör är mot lagen, men de bryr sig inte. Samma sak här - folk bryr sig inte om att göra rätt, eftersom de inte bryr sig om konsekvenserna heller. De vet att det avskräcker folk om de inte är trevliga mot folk, så som man bör vara, men de har inget emot av avskräcka folk. 

Du verkar missförstå det sociala samspelet på så vid att du tror att det finns en enkel regelbok för vad man får och inte får säga, vad man får och inte får göra och vad man bör skriva. Det gör det inte, för varje tillfälle finns det 10000 olika scenarior som helt förändrar vad som är såsttsäga OK att säga/göra/skriva

Ditt problem är att du inte kan se de där 10000 nyanserna i de olika situationerna utan du ser ett mycket mer begränsat regelverk i ditt huvud, enligt ditt regelverk gör du och stina samma sak men Eftersom ditt regelverk förenklar och klumpar ihop väldigt olika saker så missar du att ni faktiskt gör helt olika saker.

Tex att vara social och att gå rakt på en ytlig bekantskap och rakt på fråga om denne vill fika och bli din vän är helt ika saker. Att vara social på det normala sättet är att inleda en konversation i sammanhanget när ni träffades och sedan indirekt visa intresse för att ses I något annat samnanhang. Det är inte att skriva till en väldigt ytlig bekantskap på Facebook och utan förvarning eller förevändnibg föreslå en fika.

Att andra använder Facebook och du använder Facebook betyder inte alls att ni använder den på samma sätt, det är som att tro att alla som pratar gör det på samma sätt om samma saker och då måste det vara rätt i alla sammanhang

Det är svårt att förklara exakt vad jag menar. Jag tar åt mig väldigt mycket av det ni säger, jag har aldrig tänkt så eller fått höra om det tidigare. Folk har ju tagit distans pga min diagnos. Som är atypisk autism faktiskt. Blev väldigt glad att du som också hade det, skrev det. Jag kollade på det forumet faktiskt men de verkade vara en himla massa regler, man fick inte göra det eller det osv. Haha men får väl ge ett försök då!

Jag tror inte att jag är så jobbig och på som ni uppfattar mig, jag skulle nog mer säga att jag är missförstådd bara. De flesta med diagnoser är missförstådda. Självklart har vissa med eller utan ASD lättare med det sociala. Men jag tog bara upp olika situationer för att förtydliga hur jag menade. Men känns ändå inte som folk förstår hur jag menar. Antingen så tyckte inte jag att jag fick med riktigt allting eller så missförstår ni mi. Jag är ju dålig på att formulera mig.

Jag är ju inte trög eller något sådant, jag fattar ju mer och mer inom det sociala och så. Men jag vart utsatt för mobbing och det togs på allvar eftersom de var ju inte bara handlingar och ord, de var även en blogg inblandad.

Felen jag syftar på är ju mestadels för att jag blev utsatt för mobbing och för att jag fick min diagnos. Jag ville ju veta varför jag hade blivit behandlad såhär väldigt lång tid. Jag menar ju inte att jag anser som någon skrev att om någon är otrevlig så gör den fel eller hur det nu var.

Jag menar bara rent allmänt att jag tycker att båda parterna skall få lika mycket rätt eller fel. Alltså jag vill inte få skulden av att göra något socialt fel om det är så att några som också gjort fel, kommer undan.

Sedan menade klassen att jag var problemet eftersom dels fick dem ingen skit när jag inte var i skolan, plus att de ville sluta pga mig och att jag blev utfryst på olika sätt. Jag satte mig vid ett bord när jag inte hade någon att vara med under den jobbigaste tiden. Där satt tjejerna som varken var populära eller populära, de bara gick i klassen. Ingen gjorde ju något åt det hela, de flesta kollade mer på och andra gjorde mer handlingar. Med det sagt klassen gjorde fel hela tiden. Men jag fick ta skulden. För att jag fattade ju inte sociala koder. Folk gör fel men de tar inte konsekvenserna utav det. De är helt enkelt för omogna. Sedan tycker jag att många håller på med dagis fasoner, därför tycker jag de är löjligt att sociala regler är så himla petiga. Sociala koder är överskattat för de som kan dem är ju på lika nivå då som de med diagnoser. De har lättare med sociala men jag vill att de ska förstå att dem gör exakt samma fel som jag, så att jag kan säga till dem när de gör fel, att dem för på fel sätt. Dem normala ska inte få komma undan med saker som de själva gör mot andra eller mig.

Varför är det så viktigt för dig att säga till dem att de gör "fel"? Du behöver nog släppa den tanken. Det förekommer hela tiden att folk gör fel enligt någon, men det behöver inte påpekas. Vad vill du få ut av det? Och vilken regelbok har du att rätta dig efter? Du verkar se saker i svart/vitt. Tänk på människor i olika färger och nyanser istället för autism/icke autism. Det finns många spektra. Och att agera social polis och försöka få alla att göra rätt enligt din regelbok, känns det rimligt?

Släpp din mission att berätta för icke autister vad de gör för fel. De kommer inte att ta det till sig ändå. Tänk mer på vad du kan ändra i ditt sätt om du nu vill ha nya vänner. Var dig själv, men tänk på att folk blir skrämda av att man är för "på", tyvärr.

När du säger att andra gör sociala fel, vad menar du då? Att vara elak eller mobba någon är ju otrevligt, men det sker medvetet. När man inte förstår sociala koder så beter man sig på ett avvikande sätt i ett sammanhang, utan att förstå att man beter sig annorlunda. Jag tror att du måste inse att du inte fungerade i din klass pga ditt funktionshinder och att klasskompisarna var otrevliga mot dig pga att du var annorlunda, inte för att de hade svårt med det sociala samspelet.

Jag beklagar att du blivit utsatt för mobbing, det är ju aldrig ok vare sig man har diagnos eller inte. Dina inlägg är ganska röriga, så det är svårt att helt förstå vad du ville diskutera. Vad jag förstod på trådstarten, och många av dina inlägg, var det problemet med det sociala samspelet och även hur du tycker att andra gör fel (men inte du själv)?

Dock har jag inte förstått någon av dina exempel riktigt, utan den förståelse jag fått är främst utifrån andra skribenters tolkningar. Vill du välja ut en av exemplen och beskriva det lite tydligare, med så få extraord som möjligt? Det blir annars svårt att hjälpa dig utan att förstå vad du uppfattar är problemet. Testa beskriv vad som hände när du ville ta fika med en bekant. Hur frågade du? Var (fb,sms,telefon,irl?)? Hur många gånger hade ni setts förut? Hur kände ni varandra? Alla dessa grejer plus andra faktorer påverkar väldigt mycket i ifall det var ?ok? eller inte.

Är problemet att andra säger åt dig när de upplever att du gör snedsteg i sociala sammanhang? Eller är det att du tycker att andra gör ?lika mycket fel?? Någon annan i tråden beskrev det väldigt bra, att du klumpar ihop vissa sociala koder som samma, när det egentligen är olika nyanser i det. Så du kanske uppfattar det som att ni ?gör lika mycket fel?, när ni i själva verket inte gör det enligt personerna som du interagerar med?

Jag har ju tyckt att jag har berättat exempel väldigt tydligt. Men från dem exempel jag skrev, ville jag enbart veta vad jag gjorde för sk fel. Och varför det blev som det blev. Det är dem frågorna jag bara velat ha svar på med hela inlägget.

Gällande den där fikan. Jag hade träffat henne några gånger innan på ett event. Fast med flera. Eftersom jag ville bli vän med henne så tänkte jag att jag skulle föreslå en fika bara hon och jag. Bara som kompisar. Inget konstigt med det. Det är jättevanligt att fika med tjejkompisar. Jag frågade henne på fb och föreslog då en fika/shoppa i stan. Tjejer eller många gillar ju smink fika shoppa alltså tjejgrejer så fortfarande var de ju ingenting konstigt. Då eftersom jag enbart frågade om en fika bara som ett sätt att lära känna henne som en kompis. Det är ju ett sätt att ta kontakt med någon på. Så svarade hon att jag gjorde på fel sätt antingen om hon sa det direkt eller genom hennes sätt att svara mig på. Hon berättade att vi var bekanta och att hon gick beteendevetenskaplig linje. Jag kände mer att hennes sätt var extremt konstigt eftersom jag bara hade frågat om en fika i stan. Det kan ju ha varit så att hon tolkade det som något annat men hon hade bara kunnat säga istället att hon inte kunde ses eller något. istället för att vi var bekanta och att hon gick ett beteendevetenskapligt program, förstår inte riktigt vad hon ville komma med det? Vem säger liksom så om man frågar om man ska ses? Jag ska träffa en ny vän men hon fattar inte att jag bara vill träffas för att lära känna henne mer som kompis, och hon pratar om att hon går en linje och att hon vet pga det hur man tar kontakt med andra. Hon fattade ju fan inte ens mitt sätt så därför undrade jag då rent allmänt om hur hon tar kontakt med andra. Berättar hon då samma sak till dem då om någon frågar henne har du lust att följa med på bio? Eller fika.