Sociala koder

Även de du kallar "normala" gör sociala fel då och då enligt någon annan (vi har olika uppfattningar om vad som är sociala fel) och olika individer blir förlåtna olika lätt och snabbt beroende på status, relation till den som tyckte det var fel etc.

Jag skulle tipsa dig om att rikta in dig på individer som är väldigt öppna, framåt och ärliga. Dessa kan vara mer förlåtande mot fel du ev. gör, kan vara ärligare och säga ifrån om du gör fel och socialare och därför mer välkomnande mot någon som du som tar initiativ.

Ger nog inte så mycket att försökta med tysta, kräsna individer som du måste anstränga dig mycket för att tolka. Slösa inte bort din tid.

Lycka till!

Nej jag heter inte något med G. Jo svårigheterna är ju som du säger att man inte kan dem koderna. Dessa exempel hände ju när jag inte hade fått reda på min diagnos. Jag var 17?18 då och väldigt osäker. Men det är nu som jag har kunnat bearbeta vad som faktiskt hände och så. Jag nämnde det inte i början men jag vart utsatt för mobbing och de va små grejer som var att de kunde tycka att det var fel utav mig att skriva med dem i klassen på fb. Men om det nu är så att man inte pratar på fb så.. men jag såg ju då att folk pratade på chatten på fb vilket är det jag menar. Det är det jag menar är konstigt om de själva gör så och sedan tycker att om jag gör det, så är det fel.

En annan sak de tyckte var fel var att jag skulle träffa en dåvarande pojkvän och de ville jag skulle vara försiktig och blev istället som mammor än mina sk kompisar. De tog då upp detta inför hela klassen och jag fattade ju inte att det skulle bli så stort. Det var de första som hände då de märkte att jag var annorlunda.

Jag har inte vetat hur jag ska formulera mig riktigt om vad jag menar, då typ ingen verkar förstå hur jag än skriver. Jag kan liksom skriva något jätte enkelt och ingen förstår vad jag menar.

Det är mer nu jag ser allting från olika perspektiv, men eftersom varken lärare eller andra inblandade minns något, så tänkte jag få perspektiv från utomstående istället. Tyvärr har jag inte fått så bra svar förrän nu. Här kan faktiskt folk förklara hur de menar. De säger liksom inte bara att de är fel eller en fingertoppskänsla eller något sådant. Det som ni har sagt här är ju mer seriösare och verkar ju mer logiskt. Jag har ju bara inte fattat hur det hela har funkat eftersom ingen har berättat tidigare. Jag har ju alltid trott att eftersom många sagt att jag gjort på fel sätt, att jag gjort något socialt fel vilket jag kanske gör också. Men jag har ju inte vetat vad det felet är heller. Därför ville jag veta vad de faktiskt syftade på.

Hoppas din kompis söker ny utredning om han har sådana svårigheter att förstå sociala koder. Många är feldiagnostiserade i barndomen när t.ex "utåtriktad och för på" misstas för ett ADHD-symptom fast diagnosen borde vara densamma som i TS.

Jag ska försöka skriva kortfattat, för att se om folk förstår mig bättre då. 

Jag gjorde ju utredning och så men innan så trodde jag att jag var precis som alla andra, därför blev det fel när folk bara antog att jag hade en diagnos. Jag visste ju inte ens själv att jag hade någon. Sedan så vart jag felplacerad på en daglig verksamhet, där folk hade betydligt mer behov av stöd och hjälp. Tex så var det en som trodde hon var bipolär några gick och trodde att de såg spöken, någon gick och rökte och hade dålig verklighetsuppfattning. Det var sådana svårigheter. 

Jag var mer åt det normala hållet fast ändå inte helt där, eftersom de som är helt normala och inte har ASD, ser skillnad på mig och dem. 

Men eftersom jag kan se deras felaktigheter också, så tycker jag att dem har lite dubbelmoral gällande vissa sociala saker. Deras sk fel blir inte lika påpekade som fel, trots att dem faktiskt gör något fel. Det är som att de är elaka mot någon men tycker att dem inte har gjort något fel. Fast i detta fallet gäller det sociala medier eller sociala koder som de själva knappt förstår ibland....

TS: jag tror du blandar samman att inte ha en diagnos med att vara social. Massa människor är osociala och även otrevliga. De KAN koderna men bryr sig inte att de bryter dem. Det är otrevligt att inte svara när folk pratar, stirra på andra osv men en del människor gör det ändå.

Den enklaste förklaringen är nog att de inte vill ha så många nya vänner. Det är inte viktigt för dem och de bryr sig inte om att de uppfattas som otrevliga.

Det som kanske blir fel är att du söker kontakt lite för uppenbart. Det är tråkigt nog så att de som visar för mycket intresse klassas som att de är osjälvständiga och eventuellt klängiga. Ett tips kan vara att spela cool. Det är nämligen också en del av det sociala spelet, att inte ge för mycket för snabbt. För mycket kan vara att fråga om du och en ny bekant ska fika. Bättre att mer hänga på om tillfälle ges, t ex följa mes när några ska dricka kaffe på rasten.

Om du ska träffa nya personer så är det en bra idé att ses i ett sammanhang med andra, t ex på en fest. Låt andra ta första steget lite. Slutligen, det är svårt att träffa kompisar som vuxen. Det tycker många av oss. Allt handlar alltså inte om din diagnos - även folk utan diagnos kan känna sig osäkra och socialt tafatta ibland.

Jag fattar men det är svårt att formulrea hur jag menar, dels för att jag är missförstådd pga av min diagnos men också för att det känns som att folk inte fattar vad jag menar oavsett vad jag skriver. Hoppas att folk förstår mig mer nu när jag är kortfattad. Jag tyckte bara mitt sätt att förklara var enkelt och tydligt och tog även upp exempel på situationer. Hade jag bett någon annan att skriva åt mig, kan jag garanterat säga att då hade nog folk förstått exakt vad jag menade, utan att jag ska behöva förklara 40 gånger samma sak. Jag har ju bara upprepat allting, bara för att jag trodde att folk skulle förstå om jag sa på olika sätt. 

Jag kanske blandar ihop saker. Men när dem är otrevliga eller beter sig mycket märkligt, så känns det för mig som om de inte fattar sociala koder mm för att de ska ju föreställa normala, vilket jag inte tycker är den bilden dem ger mig då. För mig är det dem gör inte ett sk normalt beteende som är accepterat i samhället. 

Om du vill skriva kort: skippa helt kringpratet kring daglig verksamhet och vilka diagnoser de som var där hade. Det är oviktigt i sammanhanget, som är du och dina sociala svårigheter. Du vill nog gärna vara normal, och återkommer ofta till att andra gör fel i sociala sammanhang, som om det skulle göra dig mer normal. För det första så tror jag att du har fel om att andra gör fel. Det är faktiskt inte nödvändigtvis fel att vara lite kortfattad och smått otrevlig mot en person som söker kontakt. Det är ett indirekt sätt att säga: jag vill inte prata med eller umgås med dig. Att säga detta rakt ut är för de flesta alltför ärligt och brutalt, därför är man kort i tonen så att den andre (du) ska fatta vinken. Det har inte med dubbelmoral att göra och inte heller gör de fel. De är så tydliga de kan utan att vara väldigt otrevliga. Hårt men sant.

Jag tycker att det låter som att du inte helt har insikt i din problematik och att det ställer till det för dig. Att andra märke på dig att du hade ASD innan du själv verkar ju bekräfta det.

Om någon jag träffat på enstaka tillställningar sökte upp mig på Facebook och skrev att hon vill ut och fika eller shoppa med mig skulle jag bli väldigt obekväm. Det är liksom inte så man inleder en vänskap med någon man inte känner särskilt väl. Och jag tycker inte att det är fel att hon försökte förklara för dig varför det var konstigt och "fel" att bete sig så som du gjorde.

Sluta haka upp dig på det du tror är dubbelmoral och andras fel. Jag tror att du ibland kanske missuppfattar situationer och därför tror att andra gör fel. Som exemplet med den fulla tjejen. Det är rätt vedertaget att man ska ta det folk säger på fyllan med en nypa salt. Det kanske är lätt att missa när man har ditt funktionshinder, men jag tycker inte att det är särskilt fel att ångra sig när man har nyktrat till.

När du jämför ditt beteende på sociala medier med Stinas så är du nog rätt fel ute. Som andra har sagt så finns det förmodligen rätt stora skillnader i hur ni kommunicerat med andra där.

Nej, alla vill inte träffa nya vänner. Vissa har redan nog att göra med familj, barn, jobb, vänner, fritidsintressen, sköta ett hushåll, städa, handla etc. Du utgår ifrån att det du vill stämmer in på alla och då blir det fel.

Du skriver väldigt omfattande och verkar vara en intensiv personlighet. Självklart ska dem du söker vänskap med inte vara oförskämda mot dig, men ibland är man det ändå om man känner sig trängd eller kvävd. Dessa personer kan mycket väl ha visat att de inte vill ha någon vänskap men du har missat dessa signaler just för att din diagnos gör att du inte uppfattar signalerna. 

Rätt sätt att initiera vänskap är individuellt för alla men ofta är det att en vänskap får växa fram genom att träffas flera gånger via gemensamma bekanta, på en fest, på jobbet, via en kurs, föreningslivet etc. 

Det är tyvärr ganska svårt att förstå vad du menar i vissa inlägg. Det jag kan tänka mig att folk i din närhet reagerar på är att du är alldeles för på, uttrycker dig lite lustigt och dessutom verkar tro att ditt sätt (och enbart ditt) är Det rätta att vara på.

Jag tror att du skulle vinna mycket på att inte fokusera på huruvida alla andra/du är normala eller inte och bara arbeta med dig själv. Små steg och sen kanske du kan känna dig mer trygg i din dialog med andra.