OFÖRKLARLIGT barnlös- hur pass vanligt?

Vi är oförklarligt barnlösa sedan 1999

Snoopy finns det ngn läkare som har kunnat ge er en vettig förklaring till varför ni måste gå igenom detta? Kram

Nej alla läkare vi mött har ryckt på axlarna och skakat på huvudet.
Det är som de säger:
- Han kan få barn
- Hon kan få barn
- Vi kan inte få barn.

Vårt hopp står nu till vårt FET i höst, misslyckas det ska vi ta ställning till om vi pallar gå igenom fler IVF. Det blir ju en kostnadsfråga oxå.
Annars sätter vi upp oss för adoption.

Ni då????
Har ni fått nån vettig förklaring?

Hoppas det funkar till hösten för er!!! Är det ok att fråga hur många IVF ni har gjort? Prövade ni insemination innan dess oxå?

Vi har inte alls fått ngn vettig förklaring, utan det verkar inte vara ngn som vet. Jag hade nästan hellre velat veta. Blir ledsen för vi som par passar så bra ihop på alla plan, förutom det biologiska- varför?! Försöker naturen säga ngt till oss, eller är jag ute och cyklar...

Till hösten blir det insemination!

Vi har "bara" gjort ett återförande. Det blir således vårt andra nu till hösten.
Det kanske låter lite konstigt att vi funderar hur vi ska gå vidare om det misslyckas. Jag känner att jag inte orkar mer. Vill inte vänta mycket längre. Och ska jag betala själv så tror jag att jag hellre betalar för adoption eftersom man vet då att det blir barn... om man blir godkänd förstås. jag vet inte men det känns som det är sista halmstrået som sträcks efter nu...
Tragiskt men sant. Känns klent att säga detta men jag orkar inte utsätta mig varken fysiskt eller psykiskt den påfrestelse som en IVF-behandling innebär... Jajaja vi får se

Precis så är det för oss. Vi har nu gjort 3 IVF och 5 FET utan resultat!!

Man brukar ofta tala om Oförklarad barnlöshet också och det finns en nyansskillnad i det tycker jag. Det är samma innebörd och innebär att det kan finnas fel men att man inte har tekniken att upptäcka dem.

Det kan också vara så att man helt enkelt har lite svårare och/eller dessutom otur men att det kan gå- har läst någonstans att  av dem som gör IVF efter kanske 2 års försök så hade ändå flera blivit spontant gravida det närmaste året (år 3 alltså). Men man vill ju inte vänta längre än nödvändigt så klart.

Vi ansågs också vara oförklarligt/oförklarat barnlösa och vi gjorde en ivf som lyckades. Sedan blev jag även gravid spontant. Biologins vägar är märkliga...

Har en nätvän som misslyckats med flera ivf:er trots toppenresultat. Nu visade det sig att hennes livmoder är ser annorlunda ut än normalt och att det troligen påverkat resultatet. Vet dock inte om/hur läkarna kan kolla upp sådant i en utredning...

Vi var oförklarligt barnlösa i 3½ år. Allt såg tiptop ut men ingen bebis ville flytta in. Vi gjorde IVF och jag hade väntat mig att få svaret att det var något fel på mina ägg men de var av mycket god kvalitet. Vi fick 3 blastocyster (långtidsodling) av 9 befruktade ägg. Det vi fick tillbaka på färskförsöket misslyckades. De andra två klarade både frysen, upptining och att fortsätta växa så nu väntar vi tvillingar! Livet är ett mysterium!

Önskar er all lycka till!!

Tack för alla svar.

När man inte vet vad felet/felen är så blir allt så jobbigt. Hur länge orkade ni tänka "det kanske blir ngt denna månad"? Det är skönt i alla fall och veta att det finns hjälp att få- grattis till er!!! Det där plusset måste göra att det är värt allt.

Har bestämt mig att berätta för mina föräldrar vad det är vi går igenom, vilket oxå känns så tråkigt. Jag har alltid drömt om vad och hur vad ska berätta för dem att de ska bli morföräldrar. Det här vet jag inte riktigt hur jag ska få fram...

msnorrland: Ungefär samma här! Ingenting är fel och ändå händer ingenting. Det är så påfrestande. Jag vet inte heller hur man ska orka, inte lätt att få hjälp heller tycker jag.

Har inte berättat än, men funderar på det mycket. Men varje månad tänker jag att jag kan ju vänta till efter BIM ifall det skulle hända något.  Men inget händer såklart.  Har tänkt att berätta för en vän men det finns  inget  "rätt " tillfälle...  Just nu är jag trött på allt och vill berätta för alla!  Känns som det är för jobbigt att bära, men jag vill också ha det där lyckliga "vi ska ha barn"-snacket, inte "vi får inga barn...."