Jag vågar inte vara sjukskriven....
Oj, det låter inte alls roligt 
. Jag håller med de andra: det låter absolut som att du måste få bli sjukskriven. Jag förstår verkligen din oro (jag nojar över allt), så att prata med hemutredaren är kanske inte så tokigt? Så vet du mer sedan. Jag skulle nog göra det om jag var du (nu medan du jobbar, innan du blivit sjukskriven) och vara ärlig och säga att jag var orolig för om en sjukskrivning kan påverka adoptionen och att jag i sådant fall hellre fortsätter att jobba och plågas... Däremot tycker jag, precis som de andra, ABSOLUT INTE att du ska nämna något om den stress och påfrestningar du upplevt, som kanske är orsaken till inflammationen! Risken är att det kommer att låta helt fel, för är det en sak som man får höra som nybliven förälder så är det vad jobbigt, stressigt och ansträngande det är. Man fattar nästan inte varför folk är så snabba att fokusera på sådant, när man fått den största gåvan och lyckan i världen! Även sömnbrist, tandpsrickning, magsjuka och rinnsnuva är faktiskt i grund och botten trevligt när man så länge varit rädd för att man aldrig någonsin skulle få bli föräldrar överhuvudtaget... Det är positiva ansträngningar man gör nu. Men, så ser inte alla andra det så risken är att de drar paralleller mellan stressreaktion nu och stressreaktion när ni fått ert barn = inte bra. Så, jag skulle tiga om den troliga orsaken och bara konstatera att så här har det blivit. Det kan hända alla. Jag skulle inte heller säga att det hänt förr(!), för då kan hemutredaren också dra dumma slutsatser om att du "alltid" får allvarligt ont i kroppen vid stress, och det vill man ju inte.
Ta hand om dig nu och jag hoppas verkligen att du snart läker ihop!
.