• Junija

    Att lära barn att slå tillbaka – rätt eller fel?

    Många föräldrar anser att det är okej att lära sina barn att de får slå tillbaka om de blir slagna av något annat barn.

    Personligen anser jag att våld INTE ska lösas med mer våld. Att ta sig ifrån situationen är och bör, enligt mig, vara första valet vid en fysisk konflikt om den inte går att lösa på annat sätt. Att hämnas eller utdela egna former av fysiskt straff är inte rätta lösningen på problemet. Enda gången fysiskt våld är okej, är om man befinner sig i fara och av den anledningen måste försvara sig. Men jag tycker det är stor skillnad på försvar och hämnd/straff.

    Om man dock anser att man SKA få slå tillbaka istället, så undrar jag HUR man som förälder lär barnen den lösningen? Det finns ju ett uttryck som säger ?barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör? (stämmer inte alltid, men ofta). De flesta barn kommer in i utvecklingsperioder när de faktiskt går till handgripligheter; de kanske slåss, sparkar, bits, rivs, nyps, luggas etc. Ska man då slå, sparka, bita, riva, nypa, lugga för att visa att man inte ska vara någons slagpåse och för att exemplifiera att det är okej att slå tillbaka?

    Lär man barnen att de fysiskt ska ge igen exakt lika hårt som de själva blivit utsatta för, eller ska slaget/sparken etc vara något hårdare eller lösare?

    Hur lär man barnen att INTE ge igen när slaget/sparken mm varit en olyckshändelse, eller lär man ut att det alltid är okej att slå tillbaka oavsett vad som skett?

    Hur lär man barnen att se skillnad på olyckshändelser och avsiktliga slag/knuffar mm?

  • Svar på tråden Att lära barn att slå tillbaka – rätt eller fel?
  • Lady Namárië

    Jag tycker fortfarande inte att två fel gör ett rätt. Visst, i den situationen Bonanza beskriver - när det handlar om att slå tillbaka eller attt bli fullständigt sönderslagen själv, men jag tycker att det är skolans och föräldrarnas ansvar att hejda beteendet innan barn blir rädd för att komma till skolan på grund av systematisk misshandel där.

    Jag tänker också mycket på de barn som beter sig som Rokka Jills "monster". Vad får ett sådant barn lära sig hemma, På vilket sätt hanterar man konflikter där? Och vad lär sig det barnet av att en förälder dyker upp och "ger igen"? Jag vet, det är en jättesvår situation och den måste helt klart hanteras. Jag är bara inte så säker på att "den starkes lag" är rätt signaler att förmedla.


    You can't take the sky from me.
  • hysterica1975

    har sagt till mina barn att dom inte ska slåss... men om någon BÖRJAR och slår dom.. då ska dom slå tillbaks och HÅRT!! i den här världen går det inte att stå och ta emot, man e tvungen att försvara sej...

  • Piaf

    Jag har talat om för mina barn (främst min yngsta, för det är där som en o annan knuff/smäll har utlämnats) att jag faktiskt inte bryr mig om det slaget som "den andra" har gett honom förrens "han har bett om ursäkt för "sin utdelning". Och där får han stå tills han säger förlåt (vilket kan ta lång stund).

    Härromdagen var det med grannens dotter som det hade utdelats lite slag till varandra och dotterns mamma valde att INTE göra som oss. Hennes dotter behövde helt enkelt inte ta ansvar för sina utdelade slag, eller be min son om ursäkt - och det kändes ju lite visset. Men dock, här är han min son och då fick han TROTS DET säga förlåt för att jag slog dig.

    Sen gick vi kort därefter hem och då pratade vi ganska länge om själva situationen och om att han inte fick ett ursäkt och att det BORDE han ha fått men alla är olika och det får vi acceptera.
    Mina barn vet att det ALDRG är ok med att slåss. ALdrig aldrig aldrig ok att slåss!!!!

    När det kommer till "rent självförsvar" så tar vi det i en annan diskussion. Jag blandar alltså inte ihop dom två ämnena. När vi pratar kring att de skulle hända något eller så så lägger jag fram att "är ni rädda" så gör vad ni kan för att komma loss, om det så krävs armbågar och slag. Bara skrik, slå och FLY för livet - så löser vi situationen tillsammans när ni kommit därifrån.

  • Piaf

    Min äldste son (som aldrig skulle slåss eller behandla en annan människa illa) har också råkat ut för en del "plågoandar". JKag SKULLE ALDRIG I MITT LIV uttrycka att han skulle slå tillbaka! Och det finns inte på kartan att han skulle få för sig att göra det heller!

    Ringa det andra barnets förälder däremot och lämna över problemet dit där det hör hän, är inte en dum idé.
    Skulle det inte sluta där så är det att följa barnet till skolan (inte lämna barnet ensam med alternativet "slå tillbaka"). Se till att skolan SÄKERT har koll på läget.

    Aldrig aldrig aldrig slåss tillbaka!

    En fråga:
    HUR ska barnet i stunden kunna avgöra om "det här slaget var ett sånt som jag ska slå tillbaka på/vad var det mamma sa" eller NÄ, jag bör bara gå härifrån.

    Att plantera en sån mening i barnets skalle kan ju vara "det" som får barnet att ge ett slag som hamnar riktigt fel en dag

  • Junija

    Som Lady Namárië skrev:

    ? Bli man slagen av ett annat barn slår man inte tillbaka, man hämtar en vuxen och får hjälp att reda ut situationen.?

    Det är i första hand är föräldrarna som ska reda ut vad som hänt och vara förebilder för hur konflikterna ska lösas. Mer än gärna den muntliga vägen.

    Att lära barnen att be om ursäkt, som Piaf skriver, är en jäkla bra egenskap som är otroligt värdefullt att kunna.

    Piaf:

    ? När det kommer till "rent självförsvar" så tar vi det i en annan diskussion. Jag blandar alltså inte ihop dom två ämnena. När vi pratar kring att de skulle hända något eller så så lägger jag fram att "är ni rädda" så gör vad ni kan för att komma loss, om det så krävs armbågar och slag. Bara skrik, slå och FLY för livet - så löser vi situationen tillsammans när ni kommit därifrån.?

    Håller helt med!
    Det är skillnad på att slå av ilska och att slå av rädsla.

  • Lady Namárië
    Piaf skrev 2006-07-23 10:57:45 följande:
    När det kommer till "rent självförsvar" så tar vi det i en annan diskussion. Jag blandar alltså inte ihop dom två ämnena. När vi pratar kring att de skulle hända något eller så så lägger jag fram att "är ni rädda" så gör vad ni kan för att komma loss, om det så krävs armbågar och slag. Bara skrik, slå och FLY för livet - så löser vi situationen tillsammans när ni kommit därifrån.
    Absolut! Jag tycker också att det är en helt annan sak.
    You can't take the sky from me.
  • Jan 39

    Tänk dig att du känner för att slå någon i dag.

    Du ser Mikael. Men slår du honom får du en saftig snyting tillbaka - Usch Nej!

    Mattis däremot han gråter när man slår honom. Sagt och gjort!

    Sånt är livet.

  • Junija

    Jan 39:

    Ett barn som känner för att slå ett annat barn? Ännu större anledning att föräldrarna/vuxna ska kopplas in. Man BÖR utreda varför barnet har ett behov att slå (och samtidigt lära honom/henne vikten av att INTE slå).

Svar på tråden Att lära barn att slå tillbaka – rätt eller fel?