Min sambo gillar inte katter...

Stora problemet är nog att det som du säger är DU som har skaffat katterna. Det låter inte riktigt på dig som det var något ni diskuterade gemensamt?

(Personligen kan jag säga att jag har full förståelse för att din sambo inte ser det charmiga i nedvälta blomkrukor och skrynkliga mattor)

Jo, det var jag som skaffade katterna. Han var emot det från första början, men han har vetat ända sedan vi blev tillsammans att jag förr eller senare skulle skaffa katt, så det kom ju inte direkt som en överraskning.

Frågan behövs nog ställas igen.

Vad ska jag göra nu? Skadan är liksom redan skedd...

jag älskar katter, har en katt som är 2 1/2 år så han busar inte så mycket men min sambo klagar hela tiden på honom kattlådan, maten, hår osv det är jobbigt , jag skulle jätte gärna skaffa en till men det får jag inte
väl väl får nöja mig med en katt och en hund

jag tycker inte heller om katter, skulle min sambo skaffa katt utan att det var ok med mig så skulle jag bli vansinnig!! jag hade velat att min sambo sålde katterna med en gång!
men jag vet ju inte hur din sambo känner sig!

När vi skaffade katt var det HANS förslag (och jag nappade givetvis direkt). Han är uppväxt med katt liksom jag, men på ett helt annat sätt. Deras katter fick knappt vara på övervåningen, inte på bord eller bänkar eller vardagsrum, ute på nätterna o.s.v. Själv när jag bodde hemma hade vi tre katter som mest var inne och fick göra precis som de ville. Att ha innekatt i en liten lägenhet är en helt annan grej än att ha en utekatt i ett stort hus. Min sambo fick nog en smärre chock när han upptäckte vad krävande katten var (uppmärksamhet, bus, utrymme) plus att vi ville uppfostra honom på helt olika sätt. Men efter ca ett år (lång tid med en hel del gräl om detta... ja) vann jag och katten över sambon och han började erkänna att den där lilla pälsbollen faktiskt hade förändrat honom mycket och innebar mycket positivt i våra liv. Vad ville jag ha sagt med detta... Jo, folk kan förändras, och katterna växer ur den värsta busperioden. Ta ett rejält snack med honom, tycker han att du ska sälja katterna när han vet hur mycket de betyder för dig? Sen får du hjälpa till för att saker och ting blir lättare för honom att hantera, placera blomkrukor säkert, köp nya hörlurar åt honom om de gick sönder o.s.v.

Sen kan han inte PÅSTÅ att katter lukar illa om han gillar HUND. Blä vad de stinker...

Det kan ju också tilläggas att han jobbar heltid, antingen 9.30-18 eller 12-20.30 och varannan helg, så han är ju inte så värst mycket hemma.

Det verkar som om det bara finns ett sätt att göra...

Fan.

Min sambo är pälsallergiker Jag är uppvuxen med katter, hundar, hästar, kaniner osv men jag har liksom inget val, jag (vi sambon skulle också vilja ha pälsdjur om det gick) kommer aldrig kunna ha något pälsdjur om de inte uppfinner ngn ny medicin mot allergin

Så ur min synvinkel tycker jag ni är lyckligt lottade ändå

Min åsikt e att ska man skaffa husdjur vad det än är för nått så ska man vara överens...båda vara med på det...

Tror också att om det ska funka måste båda vara med på det. det är en så stor grej att det inte går att bortse från. Själv har jag väldigt svårt för katter, tycker de är (skjut mig!) obehagliga osv, Att ha en hemma bland mina saker skulle kännas hemskt. Min man hade velat ha en och har tjatat på mig en del, men jag har förklarat vad jag känner för jag tycker inte det är rättvist mot katten heller. Jag vet at jag inte kommer gilla den och bara störa mig på den! Min man har förstått detta nu och förstår att det är det bästa. Visst är det tråkigt för den som vill men man måste ju vara överens om man inte ska ha en massa konflikter hela tiden.
Själv skulle jag vilja ha en fågel men det säger han stopp för och ja då får det ju vara så.

Hoppas ni kan lösa det för bådas bästa, även om jag förstår att det är trist för dig...

Jag anser att om man ska skaffa husdjur måste båda vara överens och man måste även ha samma syn på hur uppfostran av dem ska ske. Jag och min man äskar båda både katter och hundar, men vi kommer aldrig skaffa djur ihop. Min man anser att man ska operera för allt om det går, även om det skulle ta alla sparpengar man har. Jag anser att om djuret blir sjukt, och det är ganska dyrt att behandla så ger man djuret en spruta. Sedan vi diskuterat detta har vi kommit fram till att vi inte ska ha ett husdjur tillsammans.

Försök prata med din sambo om vad han tycker att ni ska göra. Antingen får ni tillsammans försöka uppfostra katterna ihop eller får ni väl sälja dem... Om du är hemma ganska mycket kan ni ju kanske skaffa hund istället.