• Makenzi

    Empater?

    För alla som inte vet vad en empat är, följer en ganska lång beskrivning här. (hitta den på nätet och hittade "hem")

    Vad är en empat!

    Om man letar i Nationalencyklopedin hittar man ingen definition på ordet "empat", eftersom detta är en relativt ny term för att benämna en empatisk/extra känslig person, men jag klistrar in en definition av ordet empati från NE här:

    empati´ (nylat. empathi´a, av grek. empa´theia 'häftig sinnesrörelse', 'passion') innebär att kunna leva sig in i en annan människas känsloläge och behov. Förmågan till empati är väsentlig i olika typer av vårdarbete, men även i mer vardagliga mänskliga relationer. Vanligen förmedlas den empatiska förståelsen av en bekräftande handling (minspel, kommentar). En förutsättning för empati är förmågan att kunna skilja mellan egna känslor och motpartens.

    En empat är en extra känslig person som känner det andra människor och/eller djur känner. Vissa empater kan även känna känslor som lagrats i objekt. Empat föds man som. Antingen är man extra känslig för andras känslor eller så är man det inte - det är inget man plöstligt blir. Däremot är det möjligt att sensibilisera sig för att öka sin empatiska förmåga. Författaren Rosemary Altea talar bland annat om detta i sin bok "Kraften är din", där hon uppmanar alla mediala personer att öka sin känslighet. Altea menar att det är värt det relativt höga pris man får betala i form av smärta. Därmed inte sagt att man ska eftersträva att bli mer känslig enbart för att bli mer medial -- detta får aldrig bli ett självändamål. Att utveckla sin empati är något man gör av kärlek till nästan...

    Min teori är att alla mediala personer är empater och att alla empater har en viss grad av medial förmåga, även om den är begränsad till att känna av stämningen i ett rum. De mediala personer om riktar in sig på healing brukar vara extra känsliga för det andra människor kännor, både känslomässigt och fysiskt, och brukar kunna känna deras fysiska symtom i sina egna kroppar.

    Empater är ofta goda lyssnare men kan få problem när de engagerar sig i andras problem om de inte lär sig att separera sitt energifält från den andra personens energifält. Empater är ofta känslomänniskor som gärna talar om sina känslor på ett öppenhjärtigt sätt (vilket omvärlden ibland kan ha svårt att hantera), men de kan lika gärna börja avskärma sig från omvärlden och bli väldigt tysta för att skydda sig själva.

    Typiska empat-drag är att behöva en stunds stillhet och ro varje dag, i synnerhet på kvällen. Empater är inte stresståliga och vill helst kunna koncentrera sig på en uppgift i taget. Empater blir lätt störda av minsta oljud och är ofta lättskrämda. Skräckfilmer eller filmer med mycket våld bör undvikas av empater eftersom de ofta mår dåligt av att se sådant. Drömmarna är ofta livliga och klara, men påverkas lätt negativt av till exempel stress på jobbet eller en sen skräckfilm.

    Många artister och uppfinnare är empater. En del empater är begåvade med förmågan att lätt kunna koppla upp sig till Universums "centraldator", där de får tillgång till allsköns kunnskap. Ett extra känsligt samvete är ett av empatens kännetecken. Känslighet för förändringar i väderleken eller elektromagnetiska fält är ytterligare kännetecken.

    Något av det viktigaste man behöver lära sig som empat är att "samla in" sin energi och att "lösgöra sig" (detach) från andras energier. Detta lära man sig genom att meditera och visualisera. När man väl har lärt sig en teknik som fungerar (vilket skiljer sig från person till person) går det på en bråkdels sekund, men att komma så långt kräver tålamod. Varför är då detta så viktigt? För att kunna hjälpa en annan människa måste man veta vilka känslor som hör till en själv och vilka som hör till den andra personen (se utdraget ur NE ovan). Förutom att lära sig en visualiseringsteknik för att åstadkomma detta "lösgörande" är det viktigt att jobba med sin personliga utveckling och att äga/bejaka sina egna känslor. Att vara medveten om det egna jaget är en grundförutsättning för att kunna hjälpa andra.

    Enligt en teori (Jerry J. Breen) finns det 10 nivåer för empater. Allt ifrån en empat som kan känna/läsa av att känsloläget förändras så att han/hon överväldigas när han/hon befinner sig ute bland folk - på denna nivå (nivå 1) kan empaten dock inte skilja på varifrån känsloenergin kommer eller vilken sorts känsla det är, till en empat som kan läsa av enskilda individers energifält (tankar, känslor, sinnesförnimmelser) med stor precision, oberoende om personen befinner sig nära eller långt borta (nivå 10). En nivå 10-empat sägs till och med kunna påverka den andra personens känslor/tankar/sinnesförnimmelser med sitt eget sinne. En nivå 10-empat behöver inte känna den andra personen för att kunna läsa av/kontrollera den.

    Är det någon annan här som känner igen sig? Någon som hittat "balansen" och lever ett förhållandevis bra liv trots alla känslorna ni "tar in"?=)

    Kram

  • Svar på tråden Empater?
  • Makenzi

    försök 2:

    Ooooh går det att återge här hur ni fick lära er att "avskärma"???=)

  • Hella77

    Men när människor mår bra så känner jag oftast ingenting alls.
    Ibland kan det smitta av sig, och jag får energi, men oftast så känner jag bara av de dåliga energierna...


    Var rädd om varandra
  • Makenzi

    Hella77:

    Jag håller med dig, IBLAND kan jag påverkas av goda vibbar, men då måste det nästan "stråla" om människan som avger dem=)

  • slangbella

    Vilken bra tråd! Jag känner igen mig i mycket av det som beskrivs.

    * God lyssnare och "kurator" som till slut började undvika vänner med problem (dock inte alla). Jag har känt mig feg som gjorde så, dålig kompis osv, men jag orkade helt enkelt inte. Jag har förstått nu i efterhand att det handlade om att jag tog in dessa känslor och mådde dåligt själv och inte visste hur jag skulle ta bort dem. Jag har också kommit på att de jag valde bort var också de som inte hade den minsta lust att förändra sin situation, bara använda mig som soptunna. Jobbar nu på att lära mig att ta bort eller ge tillbaks känslan till den som den kom ifrån.

    * Väldigt öppen med mina egna känslor, har alltid varit det, både privat och på jobbet. Tidigare har detta kunnat göra mej väldigt sårbar, men nu har jag hittat en balans i det. Jag är den jag är liksom. Och det står jag för.

    * Stort samvete - ex när jag gjorde som i första punkten fick jag oerhört dåligt samvete. Det är skitjobbigt att alltid dras med det och jag har otroligt svårt att se skillnaden, när är det berättigat och inte... Jobbar på det!

    * Behöver den där stunden för mig själv. Jag trivs att vara ensam (jag "kräver" att få vara ensam mellan varven) men är ändå en social person. Får jag inte det lugn jag kräver så är det risk att jag imploderar...

    * Har svårt för att se nyheter i tidning eller på tv. Vill inte se eller läsa om det är elände. Fy tusan! Har däremot inte svårt för att se film och serier som inkluderar våld (kriminalserier, thrillerfilmer, skräck osv). Tvärtom, jag ser det mer än gärna. Kanske bor det en liten psykopat i mig Däremot filmer som är sorgliga och dramatiska, det ser jag inte. Jag hatar sorgliga historier... det mår jag dåligt av.

    TS skriver:
    "det viktigt att jobba med sin personliga utveckling och att äga/bejaka sina egna känslor. Att vara medveten om det egna jaget är en grundförutsättning för att kunna hjälpa andra."

    På en kurs jag gick nyligen så fick jag lära mig väldigt mycket om bland annat detta. Personlig utveckling är grunden för det andliga, lära känna sig själv, veta vilka demoner jag har. Hur ska jag annars kunna skilja på mina och andras känslor? Om jag inte kan/ska förändra dem så vet jag åtminstone om att de finns och blir inte överraskad när de väl dyker upp. Och att förstå att varje känsla som jag känner kommer från mig själv: exempelvis om nån sårar mig så är det jag som tar fram den känslan som kommer. Då kan man fnula på "varför". Ibland är det uppenbart och berättigat, men ibland är det bagaget som kanske gör att jag överreagerar.

    Nåt som har visat sig vara väldigt viktigt för mig är att veta när Egot sätter in. Är det mitt ego som talar nu? Jag har upptäckt att mitt ego har begränsat mig väldigt mycket i min andliga utveckling, och jag är förvånad över är hur enkelt (iallafall hittills) det är att identifiera det och veta när egot "talar". En befrielse! Jag har alltid varit väldigt tävlingsinriktad och det kan ju sporra en till att göra sitt allra bästa, men det är så skönt att förstå, att väldigt mycket onödig energi läggs på detta också. Jag har fortfarande kvar den där lilla gubben på min axel som kräver uppmärksamhet och vill vara BÄST, men nu känner jag minsann igen honom när han börjar skrika. Och jag hoppas han svälter ihjäl, han ser rätt smal ut, för han har inte fått så mycket näring på sistone

    Jag jobbar vidare med mig själv nu i den takt det går. Sen får jag se var det tar mig nånstans. Jag har fått rådet att utveckla min medialitet, men jag börjar i den här änden först och så får jag se var det kan ta mig någonstans.

    Som TS skrev att Altea säger:
    "Därmed inte sagt att man ska eftersträva att bli mer känslig enbart för att bli mer medial -- detta får aldrig bli ett självändamål."

    Så sant som det är sagt.

    Kram!
    Guu vad långt det blev...

  • Makenzi

    Charlotta02:

    Det där var ju bara SÅ bra, allt! Ett nöje att läsa...självinsikt är så viktigt! =)

    Jag ska minsann läsa ditt inlägg en gång till, finns mycket matnyttigt för mig där=)

    KRAM

  • Charlie74

    Jag känner igen mig på det mesta med, fast jag har nog inte så stark känsla som Charlotta02 och Hella77, tyvärr för jag vill verkligen utveckla mig själv. Kanske få bättre intuition. Jag vill och vet att jag kan bli bättre men har kört fast och vet inte hur jag ska gå tillväga.
    Jag kände inte heller till begreppet men det är lustigt hur väl jag känner igen mig när jag läser texten och får även svaret på varför jag valt vårdyrket. Jag känner att jag vill hjälpa de som mår dåligt. Ex så bojkottar även jag nyheterna sen många år- har eg aldrig varit intresserad men sett det för att andra vill se nyheterna. Nu lämnar jag rummet i stället om ex maken vill se nyheterna.
    Hur går man vidare Hella77? Är den vägen individuell, dvs olika för alla el har du tips? Vi är nog många som skulle behöva lite råd av en mer kunnig person.

  • Esterella

    KÄnner igen mej så mycket.
    Är väldigt beroende av att ha balans mellan sinnena, ser fort på människor och djur om dom mår dåligt eller om det är nåt annat.
    Har haft svårt att förstå att inte andra är som jag, min sambo är tvärtom som jag.

  • Mizuki

    Hur har ni det med vädret och årstiderna då?
    Både jag och min sambo känner av sånt väldigt tydligt, vi har t.ex. känt av hösten ett tag nu och långt innan åskan kommer känner vi det, samma sak med regn, snö, storm och liknande.
    De där små förändringarna i luften och himlens färg och lukten och sånt gör att vi på en gång känner att något håller på att hända, men det verkar inte vara många andra som märker det.
    I våras när alla klagade på att våren aldrig kom hade vi redan njutit av den länge, trots att det var kallt ute.
    Känner ni av sånt?

  • Makenzi

    Mizuki

    Jag är likadan. Det är som mina sinnen är inställda på allt från de allra minsta skiftningar till stora.

Svar på tråden Empater?