Empater?

Mizuki

Känner av det mycket, kan känna av små ändringar, som nu så känns hösten av, eller så är det jag som längtar efter att få mysa igen

Charlie:
Ja, denna väg är ju individuell för alla människor.
Och den vägen kan ibland vara lång och jobbig att förstå, men det första steget är att lära känna sig och sin intuition.
Ex hur man reagerar om någon runt omkring dig är ledsen.

När du sedan lärt dig det, så är det dags att börja lära sig begränsa sina känskor och påverkan från andra människor.

Lär du dig begränsningen redan ifrån början så stoppar du dessa känslor som du så väl behöver lära dig, och veta hur just du känner i vissa situationer...

Likadant när det gäller det mediala över lag.

En sak jag undrar...behöver en empat utvecklas andligt för att kunna uppnå "balans" eller kan hon/han finna den utan att ge sig in på "mediala" banor. Personligen känns det som jag mer eller mindre måste utveckla mig "andligt" för att överhuvudtaget kunna förstå allt jag tar in.

Makenzi: Detta fenomen, med dina känslor, är ju andligt så du är ju redan där
Det som behövs i detta är ju balansen så du kan lära dig att begränsa det när det sker.
Så har du nu förmågan att känna in saker och ting så är du redan öppen för det mediala.
Din andliga utveckling har alltså redan utvecklat sig innan du ens visste om det

*ler* Jo du har rätt...

Önskar bara att jag inte hade det här kriget mellan "foten i marken och den i det blå". Skeptikern i mig och räddharen gör det svårt för mig att riktigt våga ta steget och aktivt utveckla, vad det nu är jag kan utveckla.
Det här med den mediala biten...jag ser det som att jag introducerats till ett "smörgåsbord". Jag har varit med om så många olika saker...vet inte riktigt i vilken riktning jag ska gå.*dilemma*

Makenzi:
Jag tror det ger sig med tiden. Jag har också en fot i marken och den kommer nog att bli kvar där, men jag känner en balans nu mellan det andliga och det logiska som jag inte känt förut.

Inriktingen kommer nog också om du bara försöker "vara", inte fundera så himla mycket. Meditera mera med själen, är mitt tips!

Makenzi: Ett annat tips är också att läsa om ämnet och prata med andra människor om det mediala.
Det blir som att plocka små pusselbiter lite här och där, och när du plockat färdigt (som du kommer att känna det), så kan du sätta ihop det pusslet till ditt eget, så att det passar just dig.

Att ha en fot i marken och en "i det blå" är precis vad du ska ha för en bra balans.
Man får inte sväva iväg för mycket när det gäller det mediala, för då finns risken att man inte längre lever här utan i en helt annan värld.
Att få klara perspektiv på det hela, är då mycket svårt...

Och som charlotta säger så ger det sig med tiden.

Att "aktivt utveckla" den mediala biten behöver inte alltid betyda att man sätter igång med att exempelvis spå i kort, heala, pendla eller ge en seans, utan det kan också betyda att du, helt enkelt, läser en bok om ämnet, pratar med andra, osv osv...

Så steget behöver inte bli större än vad du själv väljer det till!

Lycka Till!

Jag kan ofta känna vad andra människor känner. Det kan vara riktigt jobbigt ibland.
Men jag brukar träna mig på att sätta mig i en osynlig skyddande bubbla

charlotta02

Tack, jo...kanske är det bäst att inte klura över det så mycket utan låta det få ha sin gilla gång. What ever happens...happens.
Har du tips på hur en sådan meditation kan gå till?

Hella77

Tack...och böcker har jag börjat läsa minsann. Senaste var Terry Evans "Berget". Ett hett tips by the way=)

Tranquility

Hjälper bubblan?=)

Hej!

Här är en empetiker som pendlar mellan nivå 1 och 10 beroende på hur jag mår Jag är healer och medial med stark klärvojance. Längtar efter att få tid att grunda ordentligt så jag kan ha båda fötterna i det blå och kontrollera det fullt

*kramar*!

Jag kör Terrys bergsmeditation nu (har också boken). Är relativt nybörjare men det funkar rätt bra. Som jag skrivit tidigare så ägnar jag tiden åt att lära känna mig själv först och främst. Och det är bland annat i meditationen som det kommer fram många undermedvetna grejer. Väldigt lärorikt för mig! Jag ställer ingen särskild fråga eller så, jag bara ber händerna ta med mig vart vägen än må bära...

Är det någon annan som kör bergsmeditationen här?

Makenzi:
Ja det gör den, men man måste öva :)
Man kan tänka sig in i en bubbla och sen säga tyst för sig själv, att "Nu räcker det, nu vill jag inte känna det här mer"

Hej,

Jag har under många år letat efter en vetenskaplig förklaring på denna åkomma jag väljer att kalla den. Nyligen har jag kommit fram till en del information, främst på engelska tyvärr, som berör empati utan allt för mycket så kallad andlighet och medial anknytning till det hela. Däremot ser man hur många kan förväxla saker och ting för varandra då de söker svar på en sådan komplicerad fråga. Som tur är för mig som strävat efter en mer vetenskaplig förklaring av det fysiska slaget  har jag kommit fram till detta:

En empat är då en person som har en överkänslig empati förmåga och motsvarigheten kan man se hos personer som saknar denna förmåga såsom personer med autism ( som inte är en sjukdom men ett tillstånd eller syndrom), de med sociopatiska störningar och den extrema varianten som många känner till som psykopat som för övrigt är väldig ovanlig ( trots en frekvent användning av ordet för att beskriva något fel eller dåligt hos andra). Detta vill säga att såsom med motsvarigheten, finns även överdriven känslighet som pga av dess natur omöjliggör en normal allmänfunktion hos en individ med denna känslighet, som tyvärr kan leda till ett slags insjuknande. Överkänsligheten är för energi och det menas med olika elektriska fällt och alla typer av elektriska impulser osv. Detta förklarar givetvis varför man då kan läsa någons tankar som i själva verket är att känna deras elektriska impulser i hjärna. Precis som vi själva tolkar våra impulser som tankar upplevelser och allt annat kan man om man är väldigt känslig som i empaternas fall även tolka andras. Eftersom det nu är en tolkningsfråga som går att gemföra med frågan: Ser du färgen grönt som jag gör?, kan det omöjligen vara helt exakt i någon form eller precis i hur man tolkar någon annans känslor. Skickliga empater lär dig avkoda de marginala olikheterna med kunskap inom allmän psykologi, sociologi, antropologi, en del medicin som neurologi och psykiatri samt andra humanoida ämnen knutna till ämnet för att inte glömma kemi och fysik. 
Problematiken för empater uppstår då man upplever så mycket att man inte riktigt vet vad som är vad som då i många fall har lett till felaktiga diagnoser och fel behandling. Detta är varför jag valt att kalla empati för åkomma i början av texten. Åkomma är det också pga av det avviker från den normala och precis som med motsatta som för övrigt inte heller är en sjukdom såsom autism, är det däremot inte en norm och inte heller anpassat till det samhälle vi lever i. Detta gör det svårt för många empater förstås men med tiden i mina efterforskningar har många empater själva tagit detta i sina egna händer och pluggat i ämnet. Detta har resulterat i alternativ på behandlingar för att uppnå en funktionell status i ett samhälle som inte tar hänsyn. Man hänvisar till KBT terapi i syfte med att lära känna sig själv för ta reda på vem man själv är för att slutligen veta. Med denna kunskap som verktyg ska man då med säkerhet skilja på vad är mitt och vad är ditt vilket då även gör det lättare att stänga av yttre störningar (andra människors känslor). På så vis kan vi lära oss att hantera vår känslighet och finna ett sätt att fungera och verka på ett hälsosamt sätt. En empat är av naturen då bunden till att bry sig men med kunskap kan man själv välja vad man ska bry sig om, om man ska bry sig och hur.
Jag är själv empat och har lidit sen jag var liten av människors oförmåga att ta hänsyn bla. och numera ber jag dem att inte tänka så högt. De slutar förstås när jag förklarat att det finns folk som kan höra dem som inte nödvändigtvis vill det.  I min erfarenhet, människor som tänker högt vill höras av någon anledning . Vissa personer tänker i färger och bilder och andra med ljud. Andra är specifika och andra är fåordiga och det finns de som tänker som om de vore en natur element som vatten eller vind. Den känslomässiga kommunikationen är mångfaldig inte konstigt att det förvirrar en och det finns ingen direkt vetenskap där heller, om hur man tolkar allt detta om man nu vill det. Men mardrömmen går att hantera om man vet vad den beror på och hanterar samt bearbetar situationen. 
Hur som helst, det finns mycket man kan tala om inom ämnet som det tyvärr inte finns så mycket forskning inom men jag kan tipsa om en bok av Susan Cain; Quiet, olika typer av neurologisk forskning och KBT osv. Jag ville bara säga att det inte finns något onaturligt med empati och ingen flum eller trams utan att det är logiskt och vetenskapligt beskrivet även om det än inte är allt för bevisat i brist på forskning. Men nästa gång du gråter fråga varför och samma om du känner något som förvirrar dig för då är chansen att det du känner inte är ditt. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit tårar andra vägrat fälla och massa annat sådant.
Det jag har skrivit här är en åsikt baserat på en del fakta men jag överlåter det er att avgöra vad ni vill ta av mina kunskaper i saken.
 Lycka till.