Hjälp!! 2-åring med vredesutbrott!! Vad ska jag göra?

Hmmm, en 2-åring behöver också få spela ut och känna på sina känslor. Att bete sig som din son gör är inget ovanligt eller någons fel och det kommer att gå över när han blir äldre. Min son har också sådana utbrott (han fyller 2 om 2 veckor) och vi hanterar det ungefär som abyss. Samtidigt är jag noga med att respektera hans känslor och att visa förståelse för en liten människa med en massa starka känslor.

Att sätta en 2-åring på time-out-matta tror jag inte lönar sig; möjligen förlängs trotsåldern genom att man inte tar hans starka reaktioner på allvar. Om man behöver använda mattan 2-3 ggr per dag och situationen ändå förvärras tror jag det är fel metod. Testa med tröst och bekräftelse istället ("jag ser att du är arg och jag älskar dig trots att du inte får som du vill")

Man ska inte ändra sig åt något håll (varken ge efter eller bli strängare) för att barnet får ett utbrott. Skäms inte om det händer ute eller i affären; det är då trotsen har "vunnit" inte när du är kärleksfull och tröstar trots att han är "olydig och dum".

Kate: det är ju svårt helt enkelt! Självklart måste man sätta gränser och min filosofi är att konsekvensen ska vara orsakad av beteendet. T.ex. om min son vägrar hålla mig i handen när vi går längs en trafikerad gata så får han sitta i vagnen, eller om han kastar maten så tar jag bort tallriken (efter att ha sagt ifrån och varnat först). Vad jag inte gillar med "mattan" är att det inte är logiskt och begripligt för barnet varför han/hon ska sitta på en matta ett visst antal minuter. Men använder man det i nödfall och med omdöme så...

IsaW: precis så tänker jag med: man måste välja när man ska ta fajten.

Både vuxna och barn har ju olika temperament, men just vad gäller trots och uthållighet känner jag mig "överlägsen" själv. Jag är väldigt envis och uthållig så jag har inga problem att sätta emot även om det handlar om att lyfta bort sonen 100 ggr från ett förbjudet område. På så sätt vinner jag alltid alla uthållighetsgrejor! Dessutom tycker jag det är lätt att förstå hur en liten envis unge känner sig och jag tycker ofta att jag utifrån min egen personlighet vet nästa intuitivt hur jag ska agera! Är det någon mer som känner så? Det finns annat som är mycket svårare än just trots tycker jag!