nattsnack
ja vill ha nåra att prata med i natt ja jobbar fy vilket trök
ja vill ha nåra att prata med i natt ja jobbar fy vilket trök
phil du ska få läsa nått
annabu: Jag som tycker det är drygt att ha långa skift och lämna barnen hemma. Vet inte om jag skulle klara en hel helg eller ännu längre utan dem.
Har varit lugnt med sånt.
phil till dig
......En varning för blivande pappor
Vad gäller en kvinnas känsloliv och psyke bör en varning utfärdas till alla män:
Till dig som lever eller planerat att leva tillsammans med en gravid kvinna. Se henne som en absolut onormal människa!
Den kvinna du vänta barn med kommer under 9 månader vara totalt förendrad.
Stingslig, ångestfylld,oberäknelig, mer eller mindre utan styrning, ett offer för gud vet vad för slags hormonutsöndringar förändringar.
Låt dig inte luras av att hon understundom beter sig redligt och klart.
Under fasaden är allt upp och nervänt.
Säg till dig själv:
"Min fru är en utomjording." Hon måste skyddas och månas om dygnets alla timmar.
Var SNÄLL mot henne. Håll OM henne. Håll fram för allt MED henne.
Förlora aldrig humöret och skrik åt henne.
Hur jälvlig hon än blir så bli inte jävlig själv, kasta till exempel inte ut henne ur hemmet.
Ej heller bör du lämna. Du är det enda stöd hon har ( det gäller även när hon vrålar att du är en ansvarslös skit, en suput, att er relation är död, att alltihop är förfärligt misstag).
Älska henne allt vad du kan, var mjuk, öm, nära, smek henne jämt, speciellt över magen.
Var lika kåt, uppfinningsrik och härlig i sängen som du brukar vara, hur fet och vattenfylld hon än blir.
Och lämna henne ifred när hon vill vara i fred.
När hon blir alltför oregerlig och du känner att du håller på att förlora tålamodet, ring dina stödvänner, din teraput.
Gå ut och ta en pilsner och ös dem all den skit du så bredvilligt svalt. Gå sedan hem och var extra snäll.
Hav förtröstan. Hon kommer så amåningom att tillbakabildas till den relativa normala kvinna du förälskade dig i. Det blir redan bättre efter barnes födelse, och om något år till är hon nästan helt återställd.
Schnuckums: Det värsta är när det är barn inblandat. Speciellt om det inte slutar väl. Sånt tar ett tag att bearbeta. Där ute tar man besluten bara, och genomför, utan att riktigt tänka efter.
men så farlit är det inte det är bara ge dom komplimanger o tala om hur mycket man älskar dom
Jo det är drygt.. men när jag jobbar mkt natt blir jag ledig längre perioder och får vara med dom mer! Sen om jag skulle jobba kvällar så skulle min dotter bara komma hem när hon sover ( hämtar kl 22 ) och direkt hon vaknar iväg till 6-års..
Vi fick ringa efter brandkåren i somras andra gången vi skulle basta i den nya bastun.. Lite pinsamt tyckte jag det var, men dom var jätte gulliga!
rollyboy: haha.. så är det. hon blir arg om jag inte håller med henne och ännu mer förbannad om jag håller med henne. hon skäller på mig när jag går och lägger mig för att jag glömt stänga fönstret, trots att hon inte ens talat om för mig att det är öppet. hon gråter när jag inte diskat snabbt nog efter maten.
men det gör inget.. inte alls.
Nu är jag tillbaks...jourtelefon ringde...