Nazistpack och vänsterextremister.

Barn och ungdomar har alltid gjort uppror mot vuxenvärden och dess värderingar, mot det som de upplever som gammalt och förstockat. Det är en naturlig del i frigörelseprocessen på vägen till att bli vuxna och självständiga människor.

På 50-talet så växte den första vågen av upproriska s.k. Tonårsgäng fram i Europa och Nordamerika. De betecknades i Sverige som "raggare" och var, om man ska jämföra med idag, en oskyldig företeelse. På 60-talet så drog hippierörelsen och flummarvänstern till sig ungdomar och på 70-talet dök punken upp. Förutom att de förde lite väsen, såg ut och klädde sig som kompletta idioter så var de att betrakta som ganska snälla och harmlösa
- "De växer snart upp och tar sitt förnuft till fånga"
sade man. Visst, de flesta är idag skötsamma och fullständigt klanderfria medborgare.

På senare år har dock utvecklingen gått åt ett oroväckande håll. Små nazistgrupperingar har sedan några år dragit till sig folk. Även om deras budskap är nog så obehagligt så är knappast dessa med sitt ynkliga antal medlemmar och sympatisörer att anse som ett större hot mot samhället (NSF eller va fan de kallar sig tror jag fick endast 1 500 röster), snarare mot enskilda medborgare. Det har både fackföreningsfolk och andra kritiker mot dem fått erfara.
Faktum kvarstår; De är inte många och skulle nästan kunna betraktas som Hemliga Pojklubben, ni vet sådana där klubbar som smågrabbar har när de är i 9-10 årsåldern med hemliga koder, handslag och mystiska regler. Indianhövdingens Hemliga Detektivbyrå ungefär.

Då tycker jag snarare extremvänstern med AFA-terroristerna i spetsen är mer skrämmande pga sitt större medlemstal. De är motståndare och föraktar och utnyttjar - liksom nazisterna - demokratin till att få ut sitt pinsamt naiva budskap. Det ständigt växande medlemsantalet består till största delen av överklassnorungar och förvirrade avkommor till ännu mer förvirrade gamla vänsterflummare från tidigare decennier.

Deras uppror mot vuxenvärlden består i att leka befrielsekämpar i Che Guevaras anda och kämpa mot en inbillad "polisstat" och "fascistdiktatur". Det här med polisstat och fascistdiktatur har de läst om och det hör liksom till bilden att kämpa mot detta när man ska leka kommunist och frihetskämpe.
Vad som nu ska "befrias" och framför allt vem, verkar de knappt själva veta. Nu är det ju i och för sig bara bortskämda barn det är frågan om och då kan man ju inte förvänta sig någon högre intellektuell nivå på deras argument och
förklaringar.

Det existerar dock några få vuxna inom denna rörelse. Det är främst gamla sönderrökta, övervintrade vänsterflummare från 68-rörelsen. Maoister, miljöpartister, veganer, fritidspedagoger, manlig dagispersonal och fältbiologer i en salig soppa. De flesta är att betrakta som rätt så patetiska och harmlösa varelser som totalt har misslyckats både yrkesmässigt och socialt. De flesta bor, trots sin ålder, fortfarande hemma hos sina föräldrar i sina gamla flick -respektive pojkrum.

Deras naiva världssyn och brist på mognad gör dock att dessa rent intellektuellt är att betrakta som stora barn i medelålders kroppar och ska alltså behandlas därefter - Ge dem smisk på bara rumpan och skicka dem bums i säng utan kvällsmat!