Arg 10-åring

Jag kan inte minnas att det var så svårt att vara 10 år. Däremot var min tonår hemsk. Min 10-åring pendlar mellan spydigheter och kramar och pussar. Skitjobbigt. Det frestar på hela familjen! Detta ständiga lirkande och vädjande... Nu oroar jag mig för hur det ska bli när hon väl blir tonåring, när jag tycker att hon är ohanterlig nu.

Om du tycker det är jobbigt, kanske du ska visa för henne att beteendet inte är acceptabelt genom att fortsätta vara sur tills hon bett om ursäkt efter skolan? samtidigt är det supertråkigt att vara sur och arg på sina barn när de kommer hem och är glada.

Det är ju inte för sent att ta itu med det och ändra hennes beteende, det blir svårare när hon kommer upp i tonåren. (Det är övning från hennes sida nu.. )
Samtidigt som man såklart måste acceptera att hon har dåligt morgonhumör! men fråga henne vad som känns bäst på morronen? Vad är det som gör henne irriterad?

Hon ber alltid om ursäkt. Det är inte bara på morgonen hon är spydig, det kan hon bli när som helst. Säger jag till ber hon om förlåtelse. Hon vet som sagt vad som är rätt och fel och har inga problem med att säga förlåt. Sedan är allt bra till nästa gång. Jag blir nog arg mycket fortare nu också eftersom jag tror att jag vet vad som kommer att hända i vissa lägen. En ond cirkel helt enkelt!

Okej, då förstår jag! Vad är det hon gör som du blir arg på? Är det meningsskiljaktigheter, provokation..?

Jag återkommer, ska äta frukost och plocka lite.

Allvarligare saker: använder inte sina glasögon eller sin tandställning. Hon är aldrig hungrig, trots väldigt aktivt liv. Hon blir aldrig sugen på mat och jag måste truga varenda gång hon ska äta. Trodde att hon åt i skolan men efter besök där såg jag att hon inte tog sig tid där heller. Hon har alltid varít ointresserad av mat.

Sedan tillkommer all provokation.
Just nu kan hon inte vara själv heller. Måste vara med kompis eller att vi ska sysselsätta henne hela tiden. Spela kort, baka till exempel. Hon blir aldrig nöjd känns det som. Nästan hela helgen var hon sysselsatt. Egna aktiviteter och gäster hemma på lördagskvällen. Allt var jättebra, sedan hade hon inget att göra på söndagseftermnddagen och allt jag sa var fel. Då känns det som hela helgen blev förstörd. Allt trevligt vi haft och gjort. Som bortblåst..

född med otur: jag känner igen det där faktiskt.. läste i en annan tråd att hon får allt "serverat" hos pappan, och att hon sällan träffar honom.
Här hemma är bonusbarnen väldigt mkt med kompisar och de kan hitta på saker på sina rum, se på film mm om de är ensamma. Men visst, precis som när man var liten, är det inte alltid lätt att hitta på saker man vill göra.
och otacksam, det är verkligen det värsta som finns. Men det är viktigt att påpeka det, och kanske strunta i att göra saker med motivationen att hon aldrig är nöjd..?
Kämpa vidare med att hon får vara på sitt rum och hitta på något eget om hon inte har någon att vara med.

Man kan dämpa denna otacksamhet genom att göra MINDRE saker och ge dom MERA egna initiativ. Hon är kanske van att få allt på silverfat och alltid bli aktiverad. Kompisar är jätteviktiga, det är ju relationer hon bygger upp nu som förhoppningsvis håller hela livet. De ska man inte förhindra. Men om hon alltid ska bli placerad och aktiverad så får du säga ifrån. Klart ni ska hitta på saker, men inte så fort hon är ensam.
Bygg upp din egen hemmiljö + rutiner och regler och stå fast vid dom. Låt pappan ha sina regler och rutiner för dottern. Försök strunta i att dottern jämför er, ditt hem, dina regler! Inte pappans.

med ett litet tillägg att man såklart ska göra så att alla trivs med reglerna. Men typ kompromissa, men inte ge vika hela tiden!

hej hon låter precis som min dotter på 11 år, känner igen mig så din berättelse kunde varit min egen...det är väldigt frustrerande när man tycker att man gör allt för dem och de aldrig blir nöjda...hon klarar inte heller av att inte ha något att göra medan de små på 3 och 4 roar sig själv jätte bra..jag tror att det är bara att inse att vi alla är olika även om de inte alltid är till vår belåtenhet...just nu har hon kommit in i puberteten också :)..så jag lät henne börja på brottning för att få ut sin frustation och det verkar funka..dela med dig om du kommer på något som funkar..lycka till

TS: Tror du att hon skulle ahntera linser bättre? Är det så att hon skäms för glasögonen eller handlar det om slarv?

Vad gäller tandställningen antar jag att det är natttandställning det handlar om. Det skulle jag nog ta upp med hennes tandläkare isf. Vad de rekommenderar för en flicka som inte använder sin nattandställning. Kanske har de konkreta råd att komma med?

Idag fungerade allt superbra på morgonen. Det finns ju sådana morgnar också när allt flyter på. Givetvis pratar vi också om de stunder när allt fungerar bra. Som idag.
Hon är inne i en jobbig period nu när försöker luckra upp reglerna. Till exempel igår när hon skulle på fotbollsträning och jag fick tjata för att hon skulle logga ut på datorn. Det har jag inte behövt göra sedan hon fick internet i julas. Hon har varit jätteduktig med det, vilket jag sa till henne då också. Jag har bara sagt att nu gör du färdigt det du håller på med och loggar ut, och det har funkat. Till nu. Hon har väl helt enkelt varit så "lätthanterlig" ett tag att denna trots känns ny nu igen. Men vi jobbar på det.

Halstabletten: Jag har pratat med tandläkaren och hon ska få testa en annan tandställning. Jo, hon skäms för sina glasögon. Linser kan hon inte ha förrän tidigast när hon är 15 år.

TS: Ja, men det låter ju bra med tandläkaren iaf. Det är säkert inte första gången någon kommer med de problemen.

Vad gäller glasögon så kan jag till en viss grad förstå henne, för jag har glasögon och gillar dem inte alls, men har inte råd med linser i dagsläget...

Jag tror att det är jätteviktigt att trivas i sina glasögon. Tänk själv hur du skulle känna dig om du gick till frissan och blev missnöjd, men att det inte gick att ordna till? Det tar rätt hårt på självkänslan. Har ni möjlighet skulle jag gå till en optiker och kolla efter nya glasögonbågar, be tjejen välja ut några som är fina och diskreta. Optikern kanske kan hjälpa er på den fronten. Och beröm henne sedan massor för hur fin hon är. Kanske kan ni ringa skolfröken/magistern och be henne/honom att tala om hur fina de är också- och be henne/honom att hjälpa att se till att hon använder glasögonen i skolan.

född med tur: är glasögonen självutvalda eller känner hon sig obekräm i dom? Kanske såna där genomskinliga utan bågar, som är lite mer diskret? Annars ligger det kanske i hennes jänder om hon vill se ordentligt i skolan t ex. Jag skämdes massor över mina med, satt alltid längst fram, kallsvettades när jag fick frågor och inte såg vad det stod men VÄGRADE ta på mig brillorna. Jag skaffade linser så fort jag fick lön, sista terminen i gymnasiet. Vilken befrielse.. kommer ihåg hur jag verkligen studerade humlan i trädet...
Tandställning ångrar jag att jag inte skaffa. Mina tänder är hemska nu. Men det är ju känsligt i skolåldern.. Men att bara ha en nattetid verkar ju som ett bra alternativ iaf!

Kul att det fungerade bra imorse! försök se till de bra dagarna, för jag tror att om du bara fortsätter vara konsekvent och hålla på dina regler så kommer det snart släppa! Hon tänjer på gränserna för hon börjar bli stor nu.. vill bestämma själv..

Ang. fotbollsträningen kommer hon ju för sent om hon inte åker i tid.. mest jobbigt för henne kanske.. Man måste släppa lite och låta de ta konsekvenserna.

Tack alla som läser och bryr sig!
Glasögonen är självvalda och svindyra (3600 , just för att hon skulle vilja ha dem. Läraren hjälpte mej att kolla så att hon hade dem hela åk 3, men jag tycker inte att de ska behöva ta konflikter och tjata på henne över det. Nu orkar jag inte mer. INGEN annan hon umgås med eller i hennes klass har det och nu börjar hon bli allt mer medveten om utseendet. Jag har gett upp, hur illa det än låter.

Ja, fast man kan inte göra mer än allt man kan.. och räcker det inte, så måste man koncentrera sig på sig själv. annars orkar man ingenting istället!
Kanske är det förvirrande för henne (utan att hon vet om det) att hon får göra som hon vill hos sin pappa, men sen har regler hemma hos sig. Kanske är det jobbigt för henne att inte veta hur hon ska förhålla sig till den egna viljan blandat med dina regler. Jag tror dock att hon i slutändan har nytta av en trygg hemmamiljö med någon som vägleder henne. sen att hon sätter sig emot ibland och är inne i en öva-inför-tonåren-period kanske du får försöka ta med en klackspark.. fortsätt med värderingar, regler och konsekvenser, så kommer hon inte spåra ur.

Bara ett litet inhopp. Linser kan de ha från de är mogna att klara av det.Vår optiker sa att mellan 10-14 år brukar det infalla.Lycka till

Pepper: ska kolla upp det där med linser genast!

född med tur: ja, det är ju viktigt att det sköts, så ha ett ultimatum: grejar hon inte att byta/rengöra som hon ska, så får hon återgå till linser? då är det ju upp till henne.