Varför inte jag?

Du är inte egoistisk, du är bara mänsklig.
Vi är vana att kunna kontrollera våra känslor, men just längtan efter barn ligger så djupt i oss att känslorna blir svåra att hantera. Var ärlig med din vän istället för att dra dig undan. Det är säkert jättesvår för henne att veta hur hon ska hantera sin glädje mot din sorg.

Kram

Du är definitivt inte egoistisk! Jag e helt övertygad om att det e naturligt att man känner så som du när man har blivit drabbad av detta... jag gör det också!
Det e så mycket känslor som bubblar upp, känslor som man inte är van vid... och det är inte lätt att veta hur man ska hantera dom. Försök berätta för din väninna hur du känner, det e säkert svårt för henne med.

Jag tror jag skulle reagera på precis samma sätt, man måste få tänka så. Jag är livrädd för att nån ska "hinna före" oss nu. Som sagt, det kan nog vara bättre att berätta hur du känner än att dra dig undan, jag hoppas/tror hon förstår.

Jag är också livrädd att någon ska hinna före oss nu, det är ju liksom min tur! Det gör nog ont att se främlingar som är gravida, vet inte hur jag skulle reagera om någon i min närhet blev gravid. Det du känner Anis är om inte helt moraliskt, så helt normalt. Hur kan någon i vår omgivning förstå hur det är och hur det känns? Hur kan man få folk att vara mindre okänsliga?

Det är nog lika naturligt som att våra gravida vänner drar en lättnandes suck att det är vi som förlorade vårt barn och inte de själva. En naturlig överlevnadsinstinkt.

Jag känner precis som du en rädsla att kompisar som fått sina första barn relativt lätt och som nu börjar tänka på tvåan skall hinna berätta innan jag ens hunnit påbörja vårt första IVF.

Däremot kan jag glädjas åt de som precis som jag och min sambo drabbats, blir gravid igen. Det inger mig en känsla av hopp. Tur är väl det eftersom fler och fler som förlorade sina barn samtidigt som oss böjar bli gravida igen och vi måste vänta.

Tack för ert stöd. Jag känner väl inte att jag är avundssjuk på alla som är gravida, men just denna vän ljög mig rakt upp i ansiktet när jag frågade om hon var gravid, mycket tydde nämligen på det. Det är det som känns så tråkigt.
Hon berättade tidigare att hon slutat med piller för att bli gravid och när hon väl blev det så kunde hon inte säga det. Varför berätta att hon slutat med pillerna då? En annan väninna berättade redan i vecka 5 att hon var gravid och henne blev jag inte ledsen på bara jätteglad för hennes skull. Låter det knäppt?

nä de låter inte knäppt men de att din vän inte berätta kan ju va just att hon inte ville såra dig.... min syster fick missfall dagen innan jag fick veta att jag vänta min dotter jag visste inte om jag skulle berätta för henne el inte..... kände mig dum o berätta att jag vänta barn då hon precis fått veta att hon misst sitt.... men jag berättade iaf..... så kan va något sånt därför hon inte berättat

Jag reagerade likadant när jag fick veta att en av mina bästa kompisar väntade barn. Jag blev inte alls glad och började gråta. Detta blev en jätte jobbig och nästan pinsam situation. Men igentligen så är det väl ganska naturligt att reagera så, när man gått igenom en jobbig situation som att förlora ett barn! Man vill ju så gärna vara gravid själv!

Jag trodde att det skulle vara omöjligt för mig att bli gravid igen efter min sons insomnade. Jag var övertygad om att jag hamnat i klimakteriet pga all stress. Men när jag minst anade det, så var jag gravid!

Jag hoppas att du snart får berätta för din kompis att du är gravid! Lycka till!

Ängeln Casper, det hoppas jag oxå! Försöker få min sambo till att vi kan hitta på något kul bara för att få tankarna på något annat. Förlova oss eller nåt. De säger ju att man inte skall tänka på att bli gravid för då blir man inte det. Men alla som varit i den situationen vet ju att man tänker på det dygnet runt!!!!

Jag tycker att det låter som en bra ide att göra något roligt tillsammans! Jag tror det är viktigt att värna om sitt förhållande, framförallt i en svår tid! Gör saker som få dig att må bra!
Jag har har börjat tänka på mig själv och så upp för mina egna känslor. Tex om nån frågar mig om hjälp med något eller om nån vill komma å hälsa på mm, så har jag börjat säga nej när jag inte känner för det! Jag ställer inte upp på vad som helst längre och har blivit mer ärlig inför mig själv och andra.

Det är inte lätt att hålla tänkarna på något annat än sin ängel eller hoppet om en liten bebis till!