ledsen ,besviken och arg

Stackars dig! Kanske är du extra känslig nu när du är gravid, men det kanske är bra att få upp dina känslor till ytan också... Varför tror du att du kommer att få uppfostra ditt kommande barn själv? Står inte du och din man enade ift biomamman??

Jag tycker inte vi står enade om bio mamman.Han vill inte säga till henne pga.att han är rädd att dottern bryter ihop,vill helst undvika detta.Vi är enade när det gäller biomamman ,fast inte när han ska konfrontera henne det vågar han inte.
Han säger att det blir bättre när dottern flyttar hit till hösten,hon är 17 år nu så jag tycker man skulle kunna förklara för dottern med hur det ligger till utan att såra henne eller hennes mamma.
När mamman fick reda på¨att jag är med barn då skulle dottern

elt plösligt flytta hit och börja skolan här.
Det har jämt varit på hennes villkor,hon har skickats till oss utan kläder,trasiga skor med hål i,tre par underkläder för att vara hos oss hela sommaren osv.Självklart har man fått köpa rubbet utan att ställa frågor.
Min man säger att det blir bra när hon flyttar hit,då kommer hon inte kunna ställa konstiga krav för då bor dottern här.
Varför jag tror att jag blir själv med barnen är för att vi aldrig har bråkat så mycket som vi gör nu.
Han tycker att jag bara klagar,att inget som han gör duger.
Kan hända,nmen jag tycker det jag tycker och står för det.
Man kan inte ens prata om bebisen i magen när dottern är med,hon har aldrig sagt att det ska bli kul så som min son gör,och det gör verkligen ont...Vi har lite olika uppfostringsmetoder,jag personligen tycker inte man kan dalta med ungdomar hela tiden och prata med dom som med bebisar,livet är inte bara dans på rosor.Hon mår jämt dåligt,är ledsen det är inte heller roligt.
Om man säger att man borde söka hjälp för henne det vill ingen.
Man kan inte bara sova till kl.ett på dagen och vara trött hela tiden....Hur sätter man stopp för allt det här på ett smidigt sätt utan att separera eller såra någon reält,det undrar jag,och till råga på allt inte bli tokig?

TS:

Usch, att behöva ha det så jobbigt när man väntar barn, kram till dig!

Min sambo har oxå svårt att säga ifrån till sitt ex, av rädsla för att förlora umgänge med sitt barn. Denna rädsla gör att man många gånger upplevt sin sambo som en mes och en toffel som bara valsar efter exet. Vi har haft många och jobbiga diskussioner om detta, men det vi kommit fram till är att vi får bita ihop. Vi försöker att inte sjunka till mammans nivå, utan vi ska se till det som är bäst för barnet. Vi tror det lönar sig i längden, sen kan mamman hålla på och ljuga och konstra bäst f-n hon vill!

Vad är det hon gör som påverkar dig så starkt? Har du pratat med henne om det?

Hann inte läsa ditt föregående inlägg.. Visste inte att dottern var såpass gammal

Vi har försökt att prata men det går aldrig att komma fram till en lösning.Nu vill jag inte prata med henne.I början när vi flyttade ihop så skickade hon jämt sms till min sambo och avslutade med kram,eller riktigt sliskiga sms.Skickade dottern utan kläder,ringde utan att överdriva minst 20 gånger om dagen för att fråga vad hon får för mat ,vad vi har köpt,vad jag har sagt eller vad min man har sagt.Tjatade på dottern eller min sambo om vårat förh. är seriöst,hur ser hon ut alltså jag osv.Jag kände att vi bara blev starkare,när vi förlovade oss blev hon knäckt,när vi skulle gifta oss så var det samma sak.Min svärmor dog precis en månad innan vi skulle gifta oss,så jag ville att vi skulle vänta.När jag blev gravid då var det heller inte bra för då skulle inte deras dotter vara enda barnet,enligt mamman skulle hon få konkurans och inte vara pappas flicka mer.
Dottern ville inte ha syskon,okej sa jag :vad är det för skilnad mellan mamma och pappa ,mamman kan ha fler barn men inte pappa.När det btog slut mellan henne och hennes dåvarande sambo som hon har två barn med trodde hon att min sambo skulle ta tillbaka henne.Allt detta stog jag ut med och detv kan jag göra .Men det som jag inte tänker stå ut med är att jag ska ta hand om allting,laga mat ,städa tvätta vara till lags köpa kläder .
Men jag ska absolut inte komma med några krav det har jag inte rätt till.Jag fick ta hand om dottern gäster från Holland en hel vecka,fast vi hade precis flyttat,var tvugna att fixa hela lägenheten för att det skulle komma fyra personer till till oss.Min man jobbade jag fick ta hela ansvaret själv fram till fyra på eftermiddagen.Fick försöka prata engelska fast jag är skit dålig på det.Var gravid i femte månaden och var jätte trött.
När dottern åker hem till mamman eller blir körd av Holländarna dit så säger hon inte ens tack till hig,utan man tog för givet att jag ska bara göra det.När dom kommer hem till hennes mamma får de inte ens en fika och resvägen dit är fem,sex timmar.
Sen dess hatar jag henne och är arg på min man att han inte kunde säga till mamman ,skälet är att han inte kan göra dottern ledsen.Vist har han tackat mig och han uppskattar det och menar på att jag är bäst.
men det har inte räckt för mig,ville att han skulle säga till mamman att hon också måste ta ansvar,och stötta mej i det hela.Det här är bara en liten del av det hon har gjort mot mig som bidrarv till att jag HATAR henne.det var väl droppen ....

Fy fasen, rent ut sagt! I mina öron låter det som att dottern går rätt mycket i mammans ledband. Har hon sedan inte fått några som helst tillrättavisningar av sin pappa så är det klart att hon kör på! Både dottern och mamman måste ju få klart för sig att ni nu är TVÅ familjer, och då rättar man sig efter de regler som finns i respektive hushåll. Detta är ju något jag också tycker att din sambo borde gjort klart för länge sedan. Är hon 17 år så är det rimligt att man gör en hel del i hushållet, det fick i alla fall jag göra och säkert du med! Sedan är det som du säger, ni har gemensamt barn också, man kan inte ha speciella regler för hans dotter och andra regel mot ert gemensamma barn bara för att hans dotter inte ska känna sig som "pappas flicka" längre! Hallå!!!