Jag gjorde Gastroskopi i april i år. Först tänkte läkaren inte göra det på mig utan han försökte prata sig ur det. Tänkte helt enkelt skicka hem mig med ännu en ny medicin.
Vad ledsen och irriterad jag blev först. Jag kände att jag orkar verkligen inte mer, jag orkar inte gå omkring och undra vad det är och varför jag mådde som jag gjorde då. Jag menar jag har haft problem med magen sen augusti förra året och det har varit att åka in och ut till vårdcentralen och akuten.. Ingen har kommit fram till något och har ätit massor med olika mediciner som inte har hjälpt. Orsaken att han inte ville göra Gastroskopi var att han inte kunde ge mig lugnande som han alltid brukade göra + att jag inte kunde få bedövning i svalget.. Detta för att jag var gravid. Han sa att han aldrig gjort gastroskopi på någon under 50 år utan lugnande och då hade de i alla blivit bedövad i svalget. Men jag envisades om att få göra det för jag har ju verkligen inte mått bra på sista tiden. Kunde inte äta något utan att få ont och fast jag var gravid så rasade jag i vikt. Veckan innan hade jag jätte ont från tidig morgon och framåt dagen blev det bara värre. Kunde inte behålla något under dagen. Efter att smärtan ökat och jag kände mig svimfärdig åkte vi in till akutmottagningen. Efter en del undersökningar och provtagningar blev jag inlagd. Under kvällen fick jag ta medicin som bedövade magsäcken och sen satte de dropp som jag hade i en dag. Så vill man verkligen inte må när man väntar barn, eller annars för den delen heller.
Och med lite om och men sa läkaren att vi kunde försöka men han trodde inte att det skulle gå. Väl inne i undersöknings rummet gick en sköterska igenom vad som skulle hända. Fick se slangen med kameran som alla sagt skulle vara så smal?kan säga att den inte var det! Ca 1 cm i diameter och de förde in den ca 50 cm in i halsen, matstrupen, magsäcken och ända ner till tolvfingertarmen. Det var otroligt obehagligt. Jag hade en skärm framför mig för att få se hur det såg ut men jag hade fullt upp med att få kväljningar, tårar rann från ögonen och jag försökte andas lugnt. Det blev inte så mycket tid till att titta på skärmen. Det hela tog ca 10 min.
Efter undersökningen såg läkaren jätte förvånad ut över att jag klarat av det. Tyckte jag var jätte duktig! *stolt* Men vad gör man inte för att få veta vad det är.. Det visade sig att jag har ett brock mellan matstrupen och magsäcken som göra att det läker ut magsyra i matstrupen. Vilket gör att jag får så pass ont! Läkaren sa att det inte är något farligt, men att han förstår att jag haft ont. För det gör verkligen jätte ont när detta händer. Har fått två barn och kan säga att denna smärta är värre än det. Är livrädd för att det ska hända igen, känns som att man håller på att dö. Men det här brocket är något jag kommer få leva med, men med hjälp av medicinen som jag fått utskriven nu ska det i alla fall bli bättre. Den ska lindra besvären och jag kan äta igen! *jippi* Men bara 4 gånger om dagen.. alltså inget småätande någon mer gång eftersom jag måste ta medicin efter varje gång jag äter. Känns lite jobbigt att veta att jag alltid kommer att ha dessa besvär, men samtidigt är det väldigt skönt att det inte vara cancer eller något annat. Känns jätte skönt att äntligen veta vad som är fel.
Hoppas det löser sig för dig snart!
Skickar en massa kramar!