Ni som läst "Att föda utan smärta" - vad tyckte ni??
Är gravid i vecka 23 och har just lånat hem boken "Att föda utan smärta" och är lite nyfiken på - är det Verkligen så.. att man kan föda UTAN smärta?
Vad har ni för erfarenheter??
Är gravid i vecka 23 och har just lånat hem boken "Att föda utan smärta" och är lite nyfiken på - är det Verkligen så.. att man kan föda UTAN smärta?
Vad har ni för erfarenheter??
Jag har fött barn och det var minsann inte utan smärta, långtifrån! Men visst känner jag några som inte behövt smärtlindring för dom har inte tyckt att det tagit så ont. Men alla är ju så olika när det gäller smärta! Det enda jag kan tycka att är korkat är att vägra smärtlindring för att man tycker att "jag skall minsann inte vara feg, jag skall klara detta utan smärtlindring", för man är inte en bättre mamma/människa fast man fött barn utan smärtlindring. Jag kan bara tala för egen del och jag skulle ALDRIG klarat det utan smärtlindring (EDA=Gudagåva). Men som sagt, alla uppfattar smärtan olika.....
nej, det där med att föda UTAN smärta tror jag inte på
Jag hade lustgas, vägrade nåt annat för jag är så enormt spruträdd!
Men det gör ONT.....
Jag tyckte inte att det gjorde något vidare ont, alls. Jag köpte en CD med avslappningsövningar som jag gjorde någon gång i veckan och jag använde mig av teknikerna när jag födde Alicia. Det här kan låta perverst men när väl krystvärkarna satte igång så var det riktigt skönt ibland! Den enda smärtlindring som jag använde var lustgasen och det var mest för att den var så fruktansvärt underbar att dra i sig, för man blev så härligt woozy! Önskar att jag hade en tub ståendes hemma att suga på då och då framför TV:n!!! Det som jag tyckte var lite jobbigt var värkarna. De känns ungefär som den värsta mensvärk du någonsin haft men krystvärkarna gör inte ont, faktiskt! Känns som att göra en "nr 2"! Vill du veta mer om min förlossning kan du gå in på min sida under dagboksanteckningar. Ha det bra och lycka till med pyret!
Nu, nästan 1 år efteråt så känns det som att det inte var så farligt, och ibland kan jag tänka att hade jag slappnat av mer kanske det hade gått ännu lättare.. Men jag vet ju samtidigt hur jag tänkte just när jag låg där. Att det gjorde så ont så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen.
Men iallafall för min del tror jag faktiskt att smärtan till en viss del handlar om att jag inte riktigt vågade lyssna på kroppen utan likson "höll emot" lite grann.
Ja jag vet inte riktigt, men att säga nåt annat än att det nog gör iallafall lite ont är nog att ljuga en aning
Atjo: Kan tala om att jag inte hade läst ditt inlägg innan jag skrev mitt. Jag menade alltså inte att du ljuger!! Bara så du vet.. Menade mer att det gör nog lite ont för alla, men sen är det ju olika hur man upplever smärtan..
Jag hade faktiskt inte så ont under min förlossning, först sista två timmarna (av 30) vart det lite jobbigare. Jag är helt övertygad om att man kan föda relativt smärtfritt, det handlar bara om att lära sig att inte spjärna emot kroppens signaler.
Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att det finns ingen egentlig definition av smärta, det är helt enkelt vad individen upplever att det är. Det hjälper faktiskt inte så mycket att höra av andra, "det gör verkligen ont" eller "det gör inte speciellt ont" eller att krystvärkar inte gör ont eller vice versa. ALLA upplever smärta på sitt egna sätt, vissa tycker det tar sjuhelsikes ont hela vägen ut, andra att det inte gör det. Vissa tycker det inte tar så ont med öppningsskedet vissa tycker det tar ont, vissa tycker krystvärkarna var värre än öppningsvärkarna och tvärtom! Det går liksom inte att säga hur det känns för det är så olika. Det är till och med olika för samma person vid olika förlossningar!
Att föda utan smärta tror inte ajg skulle funka på mig en sekund ens. Det fanns ingen smärtlindring jag kunde få som tog bort den otroliga smärta jag kände. Jag hade hellre dött om jag hade fått det utan att det hade skadat mitt barn! Men för den som inte tyckte det tog särskilt ont alls kan säkert övningar göra smärtan obefintlig tror jag.
Visst, jag tyckte det gjorde ont att föda, men långtifrån sååå ont som jag trodde. Värkarna gjorde pissont, men förlossningen var mer mäktig och cool är smärtsam. Hade bara lustgas, och inte ens det hade jag fullt för hon hade dåligt med syre...
Jag tror det beror lite på ens inställning från början, väntar man sig att man ska i princip dö av smärta så kanske man blir positivt överraskad, och tvärtom? En tanke bara....
Själv genomgick jag en käkoperation utan bedövning (hade fått en käkinflammation ovanför framtanden och mitt ansikte var uppsvullet som en fotboll av var bla, och det var för inflammerat för att sticka bedövningsspruta i), äckligt jag vet!! Och jag tro personligen att det var värre än en "normalförlossning", men det lär jag inte få veta förrän efteråt...
Linda1976: Just så tänkte jag, att jag skulle komma att dö av smärta, och så kände jag det även sen. Så jag tror inte det har med inställningen att göra. Det är ju så olika hur du upplever smärta, jag har alltid varit känslig för smärta, det flesta saker gör ont för mig. Men konstigt nog inte då jag tog tatueringen.