Ni som läst "Att föda utan smärta" - vad tyckte ni??

Tack tjejer!

Intressant att höra era tankar, alla tycker ju olika..

Personligen tror jag också att det handlar mycket om inställning, vad man föreställt sig innan..
Kanske är det som Linda1976 skriver: att har man trott att man ska dö innan och ändå lyckas slappna av så känns det kanske inte fullt lika jobbigt som man föreställt sig?

Jag hoppas innerligt att jag kan klara mig med andning och avslappning och lustgas, massage och varma bad..

Min mamma födde mig och mina 2 syskon istort sett utan smärtlindring och jag hoppas verkligen att det är lite ärftligt

Jag tror att här gäller det samma som med påståendet "Alla kan amma"...jag menar att motsvarigheten skulle vara "Alla kan föda utan smärta".... Inget av dom är sant!!! Visst för vissa är det så men inte för alla!! Det har inget med ens inställning att göra. Det är helt enkelt så att alla uppfattar smärta olika!!

Jag tror att det beror på ens mentala inställning. Jag hade väntat mej en närmare skräckupplevelse att föda barn oc det slutar istället med att det första jag säger när Anna-Clara var ute var: "Detta gör jag GÄRNA om!" !!! :) Jag tyckte inte att det gjorde så ont som så många säger, det var snarare jobbigt än smärsamt. Men nu tog ju jag ryygbedövning när jag var öppen 5 cm å efter det var det helt smärtfritt, kunde till och med slumra lite!!!!

Men en fråga, om man tror så här

"att har man trott att man ska dö innan och ändå lyckas slappna av så känns det kanske inte fullt lika jobbigt som man föreställt sig?"

Vilka signaler ger det en person som t ex mig? Som upplevde förlossningen som värsta mardrömmen och som hellre skulle dött? För på det tankesättet låter det som om man tror att jag skulle varit naiv och trott innan att en förlossning är en typ peace of cake och inte tar ont alls. Jag frågar för att även uppmärksamma att jag t ex blir lite stött av att höra såna fraser. För det stämmer verkligen inte in på mig!

Jag har ännu inte fött mitt barn men jag har läst boken "Att föda utan smärta". Mitt intryck av den är att den franske läkaren känns mer eller mindre som en sektledare. Jag tycker att han verkade vara en rätt obehaglig typ. Bl a får vi ju i boken veta att han blir irriterad och besviken på de kvinnor som pga smärtan bryter ihop, får panik och skriker, trots att de följt hans program till punkt och pricka. Att det skulle vara hans metod som inte hjälper alla verkar inte ens finnas som alternativ utan det är kvinnan det är fel på.
Sektkänslan förstärks ju dessutom av att det finns med ett kapitel skrivet av de kvinnor som misslyckades med metoden. Kvinnorna skriver hela tiden att det är deras eget fel att de födde i smärta, det var absolut inte läkarens fel. Detta upprepas som ett mantra genom hela boken.

Nej, jag är skeptisk till att kunna föda helt utan smärta. MEN, jag tror att det med hjälp av avslappning och andning går att föda mindre smärtsamt. Det återstår att se. Jag har liksom TS en mor som fött flera barn, 4, utan minsta smärtlindring, så jag hoppas att det ska bli så för mig med...

sisley: Detlåter ju hemskt! Och spär på mer näring åt min fundering/upplevelse. Att vissa får för sig att "felet" liksom ligger hos mig och i mit psyke eller nått. Men inte tror jag ändå att någon här tänker så som den där gubben måste ju understrykas!

Jag tror självfallet att man genom att vara avslappnad kan uppleva mindra smärta, eller en förmildring av den. Är man spänd och stressad blir ju smärta ofta förstärkt. Jag fick dom ju ge morfin så jag kunde slappna av då jag blev hysterisk vid ett tillfälle. Men även fast jag genom morfinet blev avslappnad och lugn så när jag var mitt uppe i en värk tog det lika ont som innan. Enda skillnaden för mig var att jag kunde slappna av mellan värkarna. Innan hade jag mellan värkarna bara varit för rädd och spänd inför nästa värk att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men i värkarna skrek och grät jag av förtvivlan, då även med morfinet i kroppen. Alla är ju olika, en annan tjej jag känner fick morfin för hon var hysterisk och spänd och hon somnade!

DaCiss:

Ja, han verkade vara lite klurig den där läkaren...

Största nackdelen med hans metod, enligt mig, är att kvinnan tvingas föda i gynställning. Det är ju en ställning som inte är helt naturlig och som även försvårar barnets väg genom kvinnans kropp. Sedan kanske det blir så att jag ändå tvingas föda i gynställning pga brist på ork men jag vill åtminstone börja i upprätt läge.

Jag läste den boken när jag var gravid. Tyckte att den var lite gammalmoig i språket och även många av ideerna var lie märkliga. Jag gjorde övningarna som fanns i boken. De tyckte jag var bra. Hade stor användning av krystövningen för när jag välfödde så hade jag korta krystverkar. Har inte fått någon förklaing hur man krystar i någon annan bok. Nu var jag väl förberädd och visste precis hur jag skulle krysta så det gick jättebra för mig och min flicka kom ut snabbt.

Jag öljde dock inte träningsprogrammet som skulle ge en smärtfi förlossning. Hade inte motivationen att träna så mycke. Hade dock som sakt ändå glädje av mång av övningarna. Om man inte vill använda den boken finns det på kurser och andra böcker man kan läsa.

DaCiss: Inte menar jag alls så att du var sjåpig eller naiv eller något annat i den stilen..

Alla kan säkert inte det, vissa grips säkert av panik och vill hellre dö - det tvivlar jag inte på.
Och jag ser inte ner på dem som tar bedövning, inte alls!
Däremot så är jag övertygad om att förlossningen går lättare om man tränar avslappning och andning innan.
Min mamma "Andades ut" mig och mina 2 syskon.. Hon säger att hon inte skulle klarat sig utan bedövning om hon inte skulle haft något annat att fokusera på, vilket i hennes fall var just andningen..

Det går inte alls att jämföra detta egentligen, men jag drar en paralell:
Jag har sen barnsben haft extrem nålfobi och svimmat vid blotta åsynen av en nål som ska in i min arm.. Har alltid fått ligga ner och gråtit under provtagning (och jag har tagit rätt många blodprov pga allergier och brister i kroppen).
Men sen en dag bestämde jag mig för att jag skulle fokusera på´att andas istället och sen dess har jag inte svimmat en enda gång..
Sen vet jag att en förlossning är en miljon gånger värre säkert än att ta blodprov.. Men alla tycker vi att olika saker är otäcka - vissa svimmar av smärta (som tex förlossning) men kan ha spindlar krypandes på sig utan att bry sig, vissa svimmar av att se spindlar men kanske kan föda barn utan att gripas av panik..
Jag vill bara få fram att alla fungerar vi olika..
Och jag tror att man kan träna bort en överkänslighet för smärta precis om man kan träna bort fobier. Men det är bara min åsikt.

Atjo skriver ovan: "Jag tyckte inte att det gjorde något vidare ont, alls. Jag köpte en CD med avslappningsövningar som jag gjorde någon gång i veckan och jag använde mig av teknikerna när jag födde Alicia. Det här kan låta perverst men när väl krystvärkarna satte igång så var det riktigt skönt ibland!"
Så visst måste vi vara olika?

Clara: Här har du en som helt och fullt gick in för graviditet samt förlossning och det som tränades var andningsteknik, avslappning och gud vet vad! Men inget av detta var till någon som helst hjälp då Angelica föddes fram. Varför då, undrar du kanske? Helt enkelt av den anledningen att det blev en instrumentell förlossning, alltså tångförlossning. Där har du inte en chans att hinna med. Tyvärr är inte alla förlossningar normala, dessutom finns det dem som råkar ut för komplikationer, som i mitt fall. Är så innerligt trött på "duktighetsstämpeln".
Ja nog är vi olika allt! Jag är inte på något sätt en sämre människa bara för att jag genomgick en svår förlossning där både jag och barnet höll på att gå förlorade, eller för att jag hade smärtlindring p g a den instrumentella förlossningen. Verkligheten ser ibland lite annorlunda ut, men behöver på intet sätt var FEL.
Tack för mig.