Går ni nånsin ut (utan barn)?

Nej, vi pratade nu om att pumpa så att pappan kan natta barnet med flaskan även när mamman är hemma.

Har inte alls alla inlägg men jag svarar på TS fråga iallafall:

Så här gjorde vi:

Fram tills efterkontrollen var jag med sonen hela tiden (och han hängde med mig i stallet osv). Efter kontrollen när jag fick OK på att börja rida igen så ville jag kunna fokusera på hästen några timmar i veckan och vi bestämde att vi båda två (både min man och jag) hade lika stor 'rätt' till tid ensam. Så från när sonen var cirka 2 månader började vi med att min man fick ha två tillfällen i veckan när han kunde göra vad han ville utan familjen och likaså för mig. Så varje tisdag och söndag spenderade jag några timmar i stallet med träning av min unghäst.
Min son tog gladeligen flaskan, jag pumpade med lätthet, fick ingen mindre mjölk för det och min man var glad över att få tillfällen att vara själv med sonen utan risk för att jag la mig i (vilket är lätt att göra annars).
Ibland följde dock min man med till stallet men hade ansvaret för sonen - men vart han hungrig så ammade jag. Detta mest för att min man gillar att hänga i stallet och snacka skit han oxå...

SÅ personligen ser jag inga problem alls med att pumpa och låta barnen ta flaska ibland - jag tycker att man ska ha lika stor möjlighet till egentid oavsett om man är mamma eller pappa.

Ni kanske kan testa med att pappa ger flaska medans du är hemma, som en test gång. (så gjorde vi första gången). Så han känner sig trygg när han får se att sonen tycker det är mysigt och bra också?
Försök släppa sakfrågan om festen och prata om vad det är han egentligen inte vill.

Jag kan verkligen inte förstå de inlägg som tyder på att man nästintill struntar i sitt barn och inte tycker om dem för att man inte är med dem 24 timmar om dygnet jämt. Jag förstår verkligen inte. Vad är det som säger att Anna 32, som aldrig går ut utan sitt barn och alltid har barnet hos älskar sitt barn mer än vad jag gör för att jag går ut en kväll med någon kompis? Ni får ursäkta, men jag har aldrig förstått det. Varför ska man mäta kärlek i vem som är mest hos barnet?

som jag ser det så är väl det viktigaste att barnet är hos någon trygg (tex pappa.. sen är ju din mjölk lika näringsrik ur flaska.

Pumpade ibland så jag kunde åka och rida och vara borta några timmar utan barn! Man blir väl inte sämre mamma för att man tar hand om sig själv för några timmar? Min man har iaf märkt att bara jag får åka och göra nåt ensam är jag på så bra humör och orkar igen mycket bättre än om jag går hela tiden med nån i famnen.

Man behäver koppla av ibland (själv) Även om barnet sover och man är hemma så är det inte samma sak. Jag ska själv på tjejfest på fredag och gubben ska vara hemma med pojken (4 mån). Far och son behöver tid till varandra. Så jag tycker att du kan äta julbord och du, Koppla av och stressa inte i dig maten. Njut av din ledighet. Jag var på tjejfest när min grabbvar ca 3 månader. Och det var skönt. Man behöver tid för sig själv ibland.

Kan inte riktigt släppa det här med att barnet tror att mamman dör när hon lämnar rummet. Vem har kommit fram till det och framför allt HUR har man kommit fram till det?

Det borde ju få som konsekvens att en mamma ALDRIG kan lämna sitt barn. Oavsett om det handlar om att duscha, jobba eller gå på julfest...

För mig är det en självklarhet att man ALLTID är tillgänglig för ett helammat barn!!
Det finns INTE i min värld att gå på fest och lämna min 2-månadersbäbis hemma!!!
Aldrig i livet! Det skulle jag inte ens göra om jag inte ammade!!

Vi var på julfest med min sambos jobb för nån vecka sen, då var mormor och morfar barnvakt åt treåringen (hemma hos oss tills vi kom hem) och ettåringen följde med och satt i sjalen.
En liten bäbis märks ju knappt, den kan man ju ha med sig var som helst, hur lätt som helst, i sjalen!!

Det jag har hört är att man bara är "till nytta" för ett spädbarn när man har hudkontakt eftersom barnet inte kan se att föräldern är närvarande. Lägger man barnet i vagnen så skulle man lika gärna kunna vara 10 mil bort.

Däremot har jag inte hört att det skulle vara traumatiserande för barnet och att mamman skulle vara viktigare.

Vi försökte ha hudkontakt med vår son så mycket som möjligt första tiden men det var skitsamma om det var jag eller min man.

Barn känner igen hjärtslag, inte mammans hjärtslag specifikt.